Senaste kommentarerna i forumet

... nja där gick jag till överdrift men vaknar iaf till mitt kaffe och grå himmel som inte skymmer mitt humör.
Haft en väldigt bra helg hemma i stan som även inkluderade middag till sent-sent. De första 4-5 månaderna nykter är jag glad att det inte var så många bjudningar för jag har haft jättesvårt att känna mig lugn längre tider vid ett middagsbord.
I helgen var det enkelt och trevligt. Instämmer i andra halvleks lovsång för god mat, som tvärtemot vad hela vinindustrin säger- klarar sig helt på egen hand.
Igår sovmorgon, städ och rens av garderober, kasta-skänka. Så skönt!
Nu får dagen sätta igång. Jag är nykter idag och tackar det lilla ögonblick av nåd och vila som jag upplevde ett par dagar in i januari och som gjorde så starkt intryck på mig att jag fick kraft att sluta.
Kram kämparna i vår egen Fight Club ❤️

Och glad för dina inlägg- en kram från mitt liv i framtiden, så fint! ?

Förra veckan var ett helvete för min ångest. Så mycket jag har oroat mig.
Jag har många gånger tänkt att jag ska sluta dricka av anledningar och ibland hållit upp i korta perioder!
Men aldrig har jag haft sån ångest som jag haft denna gången.
Kan det vara för att denna gången är det på riktigt? Att jag aldrig mer kan rymma bort i ett onyktert tillstånd! Nu har det gått 2 helger sen jag drack senast, helgerna är svårast men inte denna gång...
Det har iallafall aldrig lockat att försvinna bort så mycket som det gjorde förra veckan, men jag klarade det. Jag hoppas på en fin vecka med goda tankar och att komma vidare från denna skiten!

Jag är duktig som tagit steget.
Jag har en fin framtid framför mig.
Jag är hjälpsam och snäll emot andra.
Jag förtjänar lyckan❤️
Precis som ni✨ Ha en bra vecka

Så vaknar man upp i alla fall med lite mindre ångest. Den ligger och gnager där, men mindre. Mannen sover på soffan. När jag tänker tillbaka till i fredags blir jag såklart arg på mig själv. Men också arg på min man.
Jag har absolut inte varit otrogen. Det var absolut inte så jag menade. Men ingen tror på mig. Jag har sårat min man och det vet jag. Det har mer med hur jag blir som onykter han är arg på en just den situationen tror jag. Han känner nog att han absolut inte kan lita på mig som onykter. Det är svårt att veta eftersom han inte pratar.

Ska jag låta han vara? Eller prata med honom mer? Vi har varit tillsammans länge och vi har alltid stått vid varandras sida i svåra tider. Jag hoppas han står vid min nu.

En dag i taget får det bli igen. Är så rädd att trilla dit igen, har kämpat så länge med detta. Vågar inte gå till vården. Bor i en liten håla.

God morgon på er alla! Idag ska jag i alla fall vara nyker.

...att se vilka fysiska effekter som jag kommer att märka av. Tack för att ni delar med er av era erfarenheter.
Idag är det måndag och jag ska hålla i tre olika jobbmöten, utan minsta bakfyllekänsla! Jobbar hemifrån idag, annars hade jag även kunnat njuta av att köra bil utan minsta oro för att åka fast för rattfylla. Känns skönt och jag är så stolt över mig själv!
Ha en fin dag!

Nu går det inte en dag utan att jag tänker på att ta ett återfall. Jag har hitintills lyckats att avstå, men vet inte hur länge jag klarar det...

Vaknade kl 3 och har varit ute på min halvmilarunda. Gråter.

Träffade maken igår och efter det samtalet känner jag att det finns bara ett alternativ. Igår hotade han till och med med att han skall köpa ut mig ur lägenheten. Lägenheten som är min enda trygghet och han har dessutom tre lägenheter OCH en sommarstuga. Till råga på allt vill han inte ens bo i den stad jag bor i.

Så jag packar ner hans resterande grejor. I helgen skall de möbler som är hans upp på vinden.

Jag vet inte idag hur min morgondag ser ut, men än så länge ingen alkohol och nu börjar jag närma mig tre månader. Kan säga att jag inte rört en droppe på 79 dagar. Och när jag skriver det här så blir jag starkare. Jag SKA klara det! Jag VILL inte dit igen!

Det är skönt att ungarna vet om att jag inte dricker alkohol längre för då kan de stötta mig. Pratade med dottern häromdagen att jag kände att jag skulle vilja hälla i mig vin, men som hon sa "Men mamma, det löser ju inga problem". Så sant!

Så jag fortsätter en dag till

Jag lever
Jag andas
Jag är nykter

Kram ⚓️

—- den var intensiv och utmattande så pass att jag bara säger att jag är/ varit nykter idag. Nu godnatt! ?

Jag tar en dag i taget, men tänker inte dricka inom överskådlig framtid. Det känns lagom att ta ett nytt beslut en månad i taget ungefär. För varje månad blir jag mer och mer förankrad i beslutet.

Låt tiden jobba för dig. En dag i taget.

Kram ?

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Avgörande stor skillnad.

Kram ?

Du tar verkligen utmaning på utmaning! Stort och bra gjort att ta matchen med bartendern, och spotta ut ginen ??

Kram ?

Har undrat hur du har det, så skönt att du är nykter., skriv gärna mer när du orkar, så vi får höra hur allt går. Heja?

Viktig tid när du boostar och samlar tankarna kring nykterheten.
På samma sätt som allt stått tillbaka för drickandet under lång tid. Så är din sovmorgon och egentid en liten mikroprocent med stora effekter.
Var stolt ??

Heja er, helgerna är verkligen värst i början, men det lättar! Kram.

Superbra att ni kan växeldra och uppleva den nyktra resan tillsammans ??

Kram ?

En mamma som mår bra är det som dina flickor allra mest behöver. Och för att du ska må bra behöver du just nu nörda in dig på nyktra argument, och tid för att reflektera.

Med tiden behöver du allt mindre tid, men jag tror att det är viktigt att alltid ta sig lite tid för nykterhetsboosting. Så att vi aldrig glömmer, och aldrig tar första glaset.

Kram ?

Tja, vissa delar som planerat, andra inte alls, och nu undrar ni kanske hur jag ska bedöma den.
Ärligt svarat, jag vet inte, är jag missnöjd?
Inte alls, ställer jag mig och vrider mentalt kroppen 180 grader om och kikar bakåt, dömer dag måndag till ikväll.
Nja, inte alls dumt, men långt ifrån det jag hade förutsatt, kan inte säga...”Vad var det jag sa?”, eller tänkte.
Veckans stora händelse har jag precis kommit hem ifrån, kommer till det lite senare...

För ett år sedan planerade jag och min fru tillsammans med ett annat par, he..te vad länge sedan vi var utomlands.
Vi planerade hårt en förlängd helg i en stad vi aldrig varit i förut, Prag och Krakow blev ju enna riktigter hit.
Nu två städer som blev en, Buda och Pest, undrar vilken som var sämst?
Vi hade höga förväntningar och hade tagit torsdag och fredag lediga, det skulle ju bli så himla intressant.
Meeeen....ett virus satte P för detta precis som mycket annat, länge väntade vi in i det sista.
Blev det något då, näppeligen, resebyrån drog tillbaka resan.
Så där satt vi med osnuten näsa, vad ska vi hitta på då istället, en resa inom landet?
Vi fluktade länge på många olika alternativ, allt ifrån tälta på Öland till...ja jag kommer inte ihåg allt.
Vi var inte de enda som led av Coronan, så även resetrafiken, vi fann att en av Finlandsbåtarna hade lagt om trafiken från Finland till en stad utmed den östra kusten, nämligen Härnösand.
Sagt och gjort, vi valde att se något annat än den åländska skärgården från hyttventilen, eller nja, de skrapade i färjan i Åland likt förbannat, för sälja taxfree ville dom i alla fall.
Men det blev en himla intressant ”Corona-resa” där man tog emot betydligt mindre folk ombord med mycket tydliga gränser på att håla avstånd på mellan en och två meter.
Funkade det då?, javars, generellt riktigt bra....förutom i köer och när folk blir fulla.
Man kan inte låta bli att hålla ca 70 cm ifrån föregående persons rygg i en kö, det verkar ligga så hårt inrutat i svenskens distansering.
Och med alkohol i kroppen, totalt bortglömt, man kramas med allt och alla, pussas och tar varandra i händerna.
Så är det någonstans viruset kan få fäste, så är det bland alkoholen, absolut.
Och jag förstår det på ett sätt, allt omdöme släpper trots allt tjat om att hålla avstånd, med en ökat fylla så blir man kramig och känslosam, lika lite som de som tar bilen på fyllan, omdömeslöst.
Där fyllan går in, går tyvärr vettet ut, så har det alltid varit.
Men annars, resan var jättetrevlig och klientelet mycket varierat, allt ifrån barnfamiljer till rullatorer.
Ingen tråkig fylla, tvärtom alla var fyllglada och spred till 99% ren glädje.
Visst fanns det ett personer som utmärkte sig.

Fyra kvinnor i början på pensionsåldern som störde hela restaurangen med sitt höga prat och dessemellan fyllprat.
Grät när de pratade om sina barn och var bara så där överdrivet känslosamma, när de upptäckte att taxfreen stängde om en kvart försvann de som en avlöning, och det blev som ett vakuum i hela restaurangen, så tyst.
Vi tittade på de andra paren på borden invid, de bara skrattade och skakade på sina huvuden, ja de störde!

En kvinna i yngre medelåldern satt intill scenen där en trubadur spelade, hon gestikulerade vilt med händerna och hade högljudda kommenterar till andras låtönskningar, hennes släpande röst skvallrade om att den ölen hon skvalpade med i högerhanden inte var hennes första.
När hon gick för att kissa tillät inte först ordningsvakten henne att komma in igen, och det blev ett högljutt argumenterande och tandagnissel, det slutade med att hon fick komma in OM hon satte sig diagonalt så långt det bara gick ifrån scenen, och det gjorde hon men varje gång hon passerade vårat bord så kunde vi höra hennes svordomar över idioter till vakter...hon överreagerade på ett sätt som man bara gör på...fyllan.

Killen i övre trettioårsåldern med rakat huvud som kliver upp på den stora scenen och avbryter andra trubadurer med låtönskningar och sedan stannar kvar på scenen med ett skvalpande groggglas och dansar någonting som ser till synes ut som någon grekdans utan några axlarna att hänga på.
Han står med ett hånflin mot resten av sina kompisar som jublar över att han skämmer ut sig på scenen.
Det är så skämmigt att vårat gäng döljer våra blickar i våra händer för att slippa se eländet, vi skäms å hans vägnar.

Ja det var inte så allvarligt egentligen, men en åskådning man lätt gör när man ser på det hela helt nykter.
Jag var själv duktig och valde egna drinkar från baren, fick många som så helt lika ut mina andras bordsgrannar.
En GT utan G, du menar att du vill ha ett glas med tonic, frågade bartendern, nej svarade jag.
En irish utan irish, du menar en kaffe fick jag till svar av bartendern, nej jag vill ha en irish utan alkohol svarade jag, och det fick jag.
Ibland måste man stå på sig för att få det man vill ha, jag vill inte att det ska synas att jag inte dricker alkohol.
Inte vatten i en sliten tandborstmugg av orange plast, typ!

Sedan det kanske mest anmärkningsvärda ni kan fått höra från mig, jag var på ett destilleri med provsmakning!!!
Jo det är faktiskt sant.
Mitt sällskap ville göra en aktivitet när vi besökte gästhamnen, så de frågade MIG om de fick besöka en lokal gin-tillverkare...
Va?, varför frågar ni mig om lov?
Jamen det kanske inte är så kul för dig, sade de, du som är nykterist.
Men, inte ska ni behöva fråga mig om lov, det bestämmer ni ju själva svarade jag nästan lite förnärmad.
Men vad ska du göra medans vi besöker destelleriet?
JAG ska naturligtvis följa med sade jag, en för alla, alla för en fortsatte jag som om jag vore en av musketörerna.
Och det gjorde jag, frågade nästan lite för mycket om processen tyckte nog mina anhängare, jag menar att jag har ju en viss erfarenhet av just hur den processen går till, eller hade numera.
Därefter hamnade vi i restaurangen där fem provsmakningsglas stod uppställda på en rad.
Jag gick fram till föreläsaren och bad om en spottkopp, berättade att jag var nykterist och behövde en kopp att spotta i, han blev alldeles röd i ansiktet, inte för att jag var nykterist, utan att ”proffskopparna” låg i huset bredvid.
Jag fick ett större whiskeyglas och en servett att täcka det med.
Och jag var med hela vägen, inte en droppe passerade min hals, så jag kunde egentligen inte uttala mig om eftersmaken, men jag satte två rätta!!!
Och lite ödmjukt får jag nog erkänna, jag känner inte alls alla undertoner i alkoholen, enbär, citron och oljighet kunde jag.
Men inte vanilj, kanel, älgört och andra kryddor.
Stolt berättade föreläsaren om alla fina internationella priser de hade fått genom åren, och visst de var verkligen annorlunda, lite ledsen var jag nog att jag aldrig skulle kunna få avnjuta dem fullt ut.
Men stoltheten i att vara nykter ter sig mycket starkare, och jag tyckte nog egentligen att jag hade utmanat ödet lite för mycket, men är otroligt stolt över att jag fixade det, ja egentligen visste jag det redan innan.
Jag hade aldrig utsatt mig för det om jag någonsin hade tvekat, men det blev en milstolpe i min nyktra tillvaro.
Ett nyktert maraton, allt jag hade behövt göra vore att svälja, så nära men ändå så mentalt långt borta.
Mitt sällskap gapar lika stort före som efter besöket, de tycker nog att jag är lite knäpp, och vet ni, det står jag för!

Jag är Berra och jag tar min nykterhet på största allvar, jag utsätter mig frivilligt för stora utmaningar och det här var en av dem.
Min mentala hälsa är den viktigaste, men ibland tror jag andra betvivlar den.

Vad tror ni?

Berra

Riktigt bra jobbat med nykterheten! Appen ”Nomo Sobriety” kan hjälpa dig hålla räkningen. För mig visar den 224 dagar idag ?

Kram ?

Du har verkligen pluggat på stenhårt! Och det är helt rätt gjort. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera.

Tycker lite synd om sonen, men kanske lärde han sig något också. Min erfarenhet är att vi föräldrar ofta säger nej, men att vi inte tar oss tid att förklara varför vi säger nej. Om vi tar oss den tiden accepterar våra barn lättare nejet.

Minns så väl när äldsta dottern gick i sjuan-åttan och jag pratade med henne om hur snabba kolhydrater som tex pommes påverkar vårt blodsocker och prestation.

När hon väl förstod gick hon gladeligen till Konsum och köpte en sallad istället om maten i skolan inte passade.

Och hon gick till matsalen och kollade vad det var för mat innan hon gick till Konsum. Och jag hörde henne säga mina ord om snabba kolhydrater till sina kompisar ?? 23 år gammal äter hon all typ av mat, men 90 procent nyttig mat.

Grattis till 40 nyktra dagar!

Kram ?

PS. En viktig anledning till att just ungdomar far illa av alkohol är att frontalloben, där inlärning och konsekvenstänk sitter bland annat, inte har växt färdigt förrän i 20-årsåldern. Just det området tar skada när man dricker. Det är därför man blir våghalsig när man dricker, oftast i ung ålder.

Tror jag räknade rätt.

Det är alltså 65 dagar nykter idag.

Det är verkligen inte lätt, men det känns som att det blir lättare med tiden.

Återkommer med längre update framöver.

Vad fint att du startat din egen tråd. Min historia påminner om din, och tre månader var mitt första (och vid den tiden enda) mål. Nu är allt annorlunda, för att sammanfatta kort.
Har också haft några alkohol-samtal med mina ungdomar. Har dock aldrig köpt ut något, skulle inte falla mig in och har jättesvårt att förstå föräldrar som gör det.
Det är möjligen skenheligt för vi har ibland bjudit på vin även de under 20 har fått ta ett glas. Men det kändes okej.
Ser fram emot att följas åt! ?

Aldrig ta första glaset.

Men ändå så svårt. Blir så ledsen varje gång någon här på forumet börjar lufta tankar om att ”dricka lite”, för då vet jag att återfallet bara är en tidsfråga ?

Det är väldigt sorgligt att så många faller bort från forumet. Alla borde som du och några få andra gör - titta in då och då och säga ”hej, allt är bra med mig i mitt nyktra liv”.

Kram ?

Hej och jag förstår verkligen din känsla nu. Det är faktiskt synd om dig, adjävulen är en stark kraft som sätter sina klor i en . Jag rekommenderar dig att söka hjälp, ensam kommer man ingenstans. Läs o skriv härinne, och ta en dag i taget. Styrkekram

Jag tror det ger sig med tiden. Jag känner inte någon press eller stress över det, om jag nånsin tyckt det egentligen. Var o en gör som den vill ju. Annars finns det en uppsjö av vita lögner att ta till. Bytt livsstil, högt blodtryck, diet osv.

Jag var precis lika obekväm med att berätta i början. Oftast går det att skylla på bilkörning för mig. Min äldsta dotter och en vän till mig är de enda jag verkligen har pratat om det med. Men de har inte fått veta hela bakgrunden.

Jag brukar säga att jag har slutat dricka för att främja min psykiska hälsa. Att ångest och sömnstörningar förvärras av alkohol. Att jag som nykter slipper ångest och sover svinbra. Och det är ju helt sant.

Jag har alltid historiskt varit öppen med mina bekymmer med ångest och sömnstörningar. Nej, inte alltid. Inte när jag var som sjukast. Jag pratade om det först när jag hade tillfrisknat och fått distans till det.

Så tror jag det är med att prata om alkohol och nykterhet också. För mig. Den tiden kommer då jag vitt och brett berättar om mina tidigare alkoholbekymmer. För alla som vill veta, och alla andra också.

Kram ?

Hej,
De fysiska effekterna kom första veckorna med lite bättre hy, några kilo ner. Sen kom coronan, superstressig för mig jobbmässigt, Och svårt att hålla i goda vanor.
NU däremot så mår jag bättre i kroppen (och psyket såklart) än på många år:
Ingen halsbränna
Inget vakna på nätterna
Vitare tänder (med hjälp av blekskena då men hade ju inte så stor effekt ihop med rödvin)
Min frisör sa att jag håller på att få massa nytt hår! ”Har det hänt något i ditt liv, har du ändrat nåt?” Så konstigt, och oväntat.
Hyn är bra, har nästan slutat med allt smink men jobbar hårt med mina krämer.
Naglarna- biter inget så behöver inte gå och lägga på läskig akryl. Fina ändå!
Ja och nu är vikten påväg ner.
Så för mig är fördelarna fysiskt, väldigt många! Men allra allra viktigast är förstås att jag är glad med mitt liv, och det tror jag syns!
Kram ?