Senaste kommentarerna i forumet

Jag glömde att tillägga att just Immovane (och andra insomningstabletter/sömntabletter) är något läkare inom beroendeproblematik tycker är viktiga då sömnen är så viktig för att man ska orka.
Immovane tex skrivs väldigt ofta ut även till dem som inte redan har det, just för att man ska få sova (vilket ju kan vara svårt när man ska vänja sig av vid sitt bruk/missbruk.)

❤️❤️

Jag kan av lång egen erfarenhet säga att det inte leder till anmälan till soc. Det gäller dock inte alkohol utan psykiska problem i mitt fall, men jag är också psykolog och har erfarenhet på så vis också och enligt min erfarenhet gäller samma sak angående alkohol.

Om du lägger in dig på behandling får du inte ha din Immovane eller Theralen på rummet. Men en läkare kommer med största sannolikhet se till att du får det vid behov/de tider du brukar ta dem.

Är det i öppen-vården får du behålla den medicin du tar idag.

Kram ❤️

Nog är det inte alkoholen jag sörjer för jag saknar inte den. Jag har inte bestämt för föralltid utan eller med. Det får jag ta sen. Det är min grundångest jag försöker kämpa med som fanns där långt innan mitt alkoholintag blev riskbruk. Vill våga saker igen utan denna jäkla förväntansångest. Har börjat lyssna på ljudbok varje dag där man ska säga saker högt till sig själv och den hjälper enormt faktiskt.Jag vill inte skriva det för att verka duktig utan det e så jag känner. Jag vill bara må så bra jag bara kan och det vet jag att a inte bidrar till oavsett. Idag har hittils varit en superbra dag. Kaffet smakade ljuvligt. Röjt bort allt i dotterns rum som nu ska målas. Lite mer stortjejsrum. Så kul! Sen blir det en fortsatt innesittardag i detta regniga väder. Längtar efter vad livet kan ge om man bara vill själv??plus att ångesten har helt hållt sig på avstånd idag? kram

Nykterhet är frihet. Så himla skönt. Man kan göra livet till det man själv vill. Och skrattet. Har inte skrattat så mycket så mycket i hela mitt liv som jag gjort de senaste månaderna. Så bra för signalsubstanserna. Haha så torrt det lät?
Ha en bra lördag fina du. Kram⚘?????⚘

Ångesten är så tjock så man liksom skulle kunna skära igenom den, mår så dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min sambo är tyst och vresig. Vi kan inte kommunicera. Förstår att han är besviken och sviken av mig och att det inte går att lösa över en natt. Vad jag än säger till honom blir det värre. Han har tydligen gått till en terapeut och pratat om mig. Men han vill inte att vi går och pratar med någon tillsammans och vill heller inte berätta vad de pratar om. Jag har lovat att jag aldrig mer ska dricka men han säger bara ” det har du sagt förut” och det är ju sant. Jag vill inte skylla mitt drickande på honom men ibland behöver jag liksom en ventil från allt. Alkoholen blev mitt sätt att koppla av och stänga av hjärnan från alla krav och kritik. Han är en person som inte kan välja sina strider, kommenterar allt och vill bestämma.Känner mig som en statist i mitt eget liv ganska ofta. Jag har ljugit om att jag har druckit för honom men han har lika många gånger anklagat mig för att dricka trots att jag inte har det. Krävt arg få inloggningsuppgifter tilll min mobil och bankuppgifter, velat kolla mitt konto etc. Anklagat mig för otrohet trots att jag aldrig varit otrogen. Han avskyr mina vänner... allt han någonsin gjort mot mig är mitt eget fel, han tycker verkligen att det är så. Att jag driver honom till vansinne. Mycket är mitt fel men inte allt.

Ber om ursäkt för ett rörigt och osammanhängande inlägg. Att skriva här räcker enda som håller min ångest någorlunda i schack. ❤️

”Nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjorde det.”

Det låter som ett minst sagt riskabelt sätt att leva nyktert ?

Men det är svinbra att du skriver om det - ut med trollen i ljuset så spricker de.

Kram ?

Det finns ju en förklaring till varför suget uppstår och vad som händer i ens hjärna när man har ett beroende. För mig är det nyckeln till att kunna stå emot när suget kommer.

Det var ju så att jag funkade som en robot. Vips var jag inne på systemet, tog egentligen inga beslut. Vips så drack jag mer fast jag bara tänkt dricka två glas.

Den delen av hjärnan som granskar och värderar var bortkopplad och känslohjärnan styrde helt. Inte undra på att man drack som man gjorde för att få dessa dopaminkickar som alkoholen ger ens beroendehjärna.

Detta är en hemsk sjukdom. Kunskap o styrka till dig? kram ????⚘

Hej Vinis... Undrar hur det är med dig.

Kram Saskij ?

Jag har nu hittat en privat mottagning, så att jag iaf kan få hjälp med ångesten och förhoppningsvis även sömnen.
Jag vet inte om de tar emot mig, men jag ska ringa på måndag morgon.

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Det läskigaste tycker jag är att man efterled tids nykterhet lutar sig själv att man kan dricka, man passar på när tillfälle ges och tycker att man har rätt till det. Jag står liksom aldrig och försöker hindra mig själv från att dricka, det blir ingen ”kamp” i huvudet. Länge går det hur bra som helst att vara nykter och jag tänker att det ska förbli så. Sen på nån sekund kan jag plötsligt efter lång nykterhet bestämma mig för att dricka och så har jag liksom bestämt mig. Då tror jag på riktigt att det är för att jag vill det och har ändrat mig och inte har problem. Så tröttsamt.

Jag kan också vara nykter ”länge” och sedan dricka 10 glas vin, på något sätt rättfärdigar man det också och tänker ”tänkt så lite jag druckit totalt sätt” 10 glas är ju ingenting på en månad. Kan tipsa om Rebecka Åhlunds bok, så bra! Man känner igen sig så mycket

Har försökt prata allvar med mina vänner några gånger men de hjälper inte. De säger att de förstår och att de vill stötta mig och medger att både jag och dom nog har ett osunt drickande men sen händer inte så mycket mer. Jag föreslår en utflykt, fika, äta sushi eller likandande men sedan ställer de in, ”kan inte” ses på dagen och vill hellre äta middag på kvällen. Och så blir det vin. Igen.

Tack för ditt svar! Ja jag försöker tänka så, spela upp hela filmen. Om man ser glada människor som sitter och dricker något trevligt glas rosé på en servering försöker jag tänka ”så där blir det inte för mig, jag kommer inte vilja dricka 1-2-3 glas, jag kommer bli ett monster, som en annan person och det kommer sluta i katastrof”. Och även om det går bra någon eller några gånger är det som en tickande Bomb. Så skönt att slippa planerandet och smusslandet, man får så dålig karaktär och dåligt samvete. Det är inte roligt. Bakfyllorna är inte roliga heller. När jag varit nykter ett tag kan jag få mardrömmar om att jag druckit, blivit ertappad eller likande. Har till och med hänt att jag vaknar upp och för en liten sekund tror att jag är bakfull. Fruktansvärt.

Kämpa på i helgen, jag håller på dig! Fick en sån lyckokänsla igår av att promenera i vårkvällen utan alkohol i kroppen, doften efter regnet, fågelsången.. Allt blev så mycket starkare utan att vara avtrubbad av alkohol...

Jag tror att de har skyldighet att göra en soc-anmälan. Skulle nästan tro att du blir av med i alla fall Imovane, de lär inte förnya receptet. Saknar förtroende för sjukvården, psykiatrin och vårdcentralerna har blivit sämre i alla fall. Oerhört tråkigt. Skulle i och för sig tro att soc-anmälan inte behöver innebära något fruktansvärt, att sök hjälp hos sjukvården kanske är enda sättet för sig att sluta dricka? Om sov ser att du är motiverad till att sluta lär de inte ta anmälan så allvarligt, vet inte hur rutinerna ser ut men du lär nog bli kallad till ett samtal, tror inte de blandar in dina barn rent praktisk i första taget. Jag har inga personliga erfarenheter av det där så jag kanske inte ska uttala mig så säkert men ungefär så är vad jag har hört

Härligt att höra att det går bra. Håll fast vid känslan där med sonen, så värt det! Hade själv ett sånt moment igår när jag gick hem från en middag. Hade bara druckit a-fritt och istället för att vara sådär avtrubbad som man blir av alkohol så kunde jag ta in hela vårkvällen, hur det luktade efter regnet, fågelkvitter, kvällshimlen. Fick sån lyckokänslan av att vara nykter och se allt det där.

...frisk och med en överhängande känsla av frihet.
Har drömt så mycket knäppt så jag har fått skratta redan. Kaffe och nyheter i sängen, en dag som breder ut sig som en solfjäder,
Idag tänker jag extra mycket på alla som kämpar i början. Att det är tufft och kliigt på insidan och framförallt den deppiga tron på att det aldrig kommer att bli bra och roligt att leva. Det går ju inte att övertyga någon när man beskriver sitt inte jättespännande liv... men att må bra, känna lugn och glädjas mycket åt enkla saker. Det gäller för alla.
Jag skickar lite sån... injektion eller övertygelse denna väg, till er.
Njut av dagen, jag är nykter btw. ?
????????= min dag!

Godmorgon Obstinat.

Ja, så är det ju, det fysiska är inget mot det psykiska. Ledsen att höra att du också upplevt svår ångest. Det är verkligen det värsta som finns.
Nej, ingen ro inatt. Alls. Skrev om det i ett separat inlägg. Tack för att du frågar ❤️

Mitt nätverk i Stockholm är extremt litet, efter mina år i Palma och innan det i USA, så jag har ingen ”hjälp” i det avseendet. Det blir ensamt och tomt.

Jag tycker det är intressant hur du resonerar kring ditt drickande. Jag är också väldigt svart/vit när det gäller allt, kost eller vad de nu må vara. Så jag förstår verkligen det här med lagom och att det är något du vill utforska. Jag skulle ju också vilja det. Tror jag iaf.
Jag känner ju också att det blir en väldig “obsession” kring nykterheten och så måste det ju vara - alltså för mig just nu och för många många andra. Men det känns jobbigt. Jag förstår att med tiden lättar det där lite och det går mer på rutin (eller ja rutin är ett farligt ord i sammanhanget.)

Hursomhelst är jag inte där att jag kan säga att jag vill leva ett nyktert liv för alltid.
Jag vet några saker; jag vill aldrig dricka ensam igen (något jag som sagt aldrig, bokstavligen aldrig, gjort för 3 1/2 år sedan) och jag vill aldrig dricka kring mina barn.
Men jag vill kunna dricka champagne med mina tjejkompisar och jag vill kunna dricka rödvin på resturang till en god middag och jag vill kunna ta ett glas rosé på en solig uteservering i maj (nu säger kanske någon som de sa till dig i din tråd, att man glorifierar alkoholen...men jag upplever det ju inte så, och precis som i svaren du fick så måste ju det här ”inne” finnas plats för alla. Även de som ”bara” vill ändra sitt drickande och inte sluta.)

Men från uteserveringar och champagne är jag långt nu. Inte i fysisk mening - allt finns precis runt hörnet här, men i min nykterhet är jag långt ifrån det.
Jag skulle aldrig våga. På länge, länge. Får se om jag klarar länge, länge bara...

Jag förstår att du tycker din resa eller vad man ska kalla det är spännande att utforska och jag ser fram emot att följa den.

Kram ?

Det låter som att du har full insikt om din situation. Och om det är så att dina vänner inte kan hitta på annat än att dricka så kommer du på sikt hitta andra vänner. Eller så kanske de väljer att hänga på dig och göra annat om de förstår hur viktigt det är för dig. Jag tror du är på rätt väg, det låter som att du vet att helnyktert är modellen för dig. Och du har ju erfarenhet av långa nyktra perioder, så du vet hur otroligt skönt det är att slippa bakfyllan, ångesten, planeringen kring drickandet... Någon klok person på forumet skrev att när man börjar romantisera de där glasen i solen så ska man spela upp hela filmen, fram till bakfyllan dagen efter. Det tycker jag hjälper.

Mitt förhållande hänger på en skör tråd känner jag... min sambo är inte glad över senaste fylleincidenten. Förstår inte hur han ska kunna lita på mig igen. Hann är en person på stort behov av kontroll, min relation till alkohol har inte gjort det bättre. Tyvärr verkar han inte ens se mina framsteg, vill inte skylla ifrån mig elle få allt att handla om mig hela tiden (känner mig så egoistisk). Men när jag påtalade att jag vid flera tillfällen varit nykter i 3 månader i sträck, nu senast oktober-december och även 3 månader förra våren säger han typ bara -”jaså har du? Det kommer inte jag ihåg”. Han menade inte att han trodde att jag druckit I smyg under den tiden utan mer att han inte kan minnas att jag haft sådana helnyktra perioder. Känner mig helt mållös av den kommentaren, hur kan kan inte komma ihåg det??? Skojar han med mig? Det är nästan så man känner att jag lika gärna kan dricka om han ändå inte märker att jag varit nykter. Vet inte hur jag ska tolka hans kommentar

EN VECKA UTAN A

Idag blir det ingen A. Det vet jag fast det är morgon. Blir inte lika lätt att känna så i eftermiddag. Men jag vet likaså.
Och imorgon är det söndag, och då är ju Systembolaget stängt, så då är man ju garanterad en vit dag. Tragiskt att ens tänka så. Och på en restaurang skulle jag inte sätta mig, nuförtiden vill jag ju bara dricka hemma, helst ensam. Återigen tragiskt.

Inatt var den värsta natten hittills. Jag la mig redan 22.30. Inte för att jag var trött, men för att jag inte ville vara med i livet längre.
Jag låg i många timmar innan jag somnade. Om man kan kalla det sömn. Sov 20 minuter vaknade. Sov, vaknade. Med ett nytt ”fenomen” nämligen frossa blandat med svettningar. Antingen så frös jag och satte på mig tre lager kläder och två täcken och frös ändå, för att en stund senare kallsvettas, varm och svettig överallt.
Trodde den fysiska avgiftningen var över nu, men tydligen inte. Somnade äntligen på morgonen och sov två timmar. Vaknade med enorm huvudvärk som inte släppt av Alvedon.

Förstår inte hur jag ska stå ut med en hel dag. Igår kändes som en evighet, tre dagar i en. Och då mådde jag inte ens såhär dåligt.

Godmorgon Odette. Tack för alla tankarna och kramarna. Det är fint att vakna upp till. ?

Jag skulle också önska jag hade kraften och styrkan att klara allt detta, men det känns inte så längre. Och då menar jag inte framförallt A.

Jag är ju en vara till lags människa - eller eg så kan jag nog vara både och. Men jag vill bli omtyckt för mycket iaf. Och då infinner sig den här känslan av att jag skulle vilja skriva idag att jag mår ganska bra osv, för att inte vara besvärlig och dessutom alltid vara den gnälliga här.
Jag ser så många med positivitet och framtidshopp och bra dagar (blandat med dåliga), men hos mig är det bara svart. Och vem orkar läsa det till slut?!

Jag skriver en liten uppdatering om natten. Det är väl mest för mig själv för att skriva av mig. Såklart du får läsa, menar inte så, men intressant blir det inte.

Idag ska jag delta i en utbildning på temat ”bemötande” via tjejjouren på riksnivå. Videoutbildning hela dagen kl 9-16. Det ska bli spännande.

Idag skrev jag ”min alkoholism” i någons tråd. Idag ska jag i min presentation på utbildningen säga ”jag har personlig erfarenhet av ångest, depression och alkoholmissbruk”.

Jag har verkligen levlat upp en nivå i min nykterhet känner jag ??

Kram ?

PS. Min åsikt är att ingen är sin sjukdom/funktionshinder. Min yngsta dotter är inte utvecklingsstörd. Hon har en utvecklingsstörning. Jag är inte alkoholist. Jag har erfarenhet av alkoholmissbruk.

Tror en del tar hjälp av beroendeklinik och andra som jag slutar på egen hand. Du är ju på avgiftning och borde ju bli erbjuden fortsatt stöd? Det känns väl bra? Hänga här på ah är till god hjälp?

Heja dig! Kram??

Tack för era kommentarer allihop. Kommenterar de inte separat. Fokus på det jag måste skriva om.
Har inte så mycket sug... nä men tankar finns där. Och i tisdags var det dags. Ett ypperligt tillfälle med ärende att handla åt nån annan. Passade givetvis på att handla till mig själv. Jätteonödigt eftersom det inte är så kul att smygdricka. Jag var lite irriterad och fixerad på en jobbsak när det här hände. Kanske därför jag inte var på min vakt. Och sen drack jag upp det jag köpt i smyg på kvällen och även en flaska som jag måste ersätta så att det inte märks och då är det igång. Köper lite till på onsdagen, Sansar mig på onsdag kväll, så på torsdagen behöver jag inte ersätta något eller dricka upp. Det är så skönt och jag vet ju att jag då sover gott och har kvällar som är sköna. Tycker inte att jag får ut något av att dricka. Så det är obegripligt. Möjligtvis känslan av att det finns... men fredag då... ett tillfälle igen. Hade bestämt mig. Vad jag skulle handla, hur jag skulle göra. Hade räknat ut allt men två minuter innan så bestämde jag mig ändå för att inte köpa. Och ni kan egentligen inte ana hur skönt det var igår kväll. Ingen stress över att smygdricka. Inte behöva bekymra mig över om det ska märkas så att sambon undrar... ett lyckorus hela kvällen. Kanske är så jag ska få mina kickar... att nästan köpa och sen njuta hela kvällen av att jag inte gjort det. För det andra är inte nån vidare kick ska ni veta.
Känner mig faktiskt knäppare än ni andra som ändå tycker om berusningen. Fattar inte vad jag håller på på med.
Ha det bra ni alla!

Är att sluta dricka.
Finns inga genvägar.
Men just nu räcker det fint med att ta det en dag i taget. Det fixar ni. ?