Senaste kommentarerna i forumet

Jag har skov av depression. Årstidsbunden i yngre år, utmattningsdeprimerad två gånger, och perioder av depression från och till däremellan. Förlamande jobbigt.

Jag är helt säker på att jag ”ärvt” en nedsatt nivå av serotonin av min pappa. Han var deprimerad större delen av sitt liv. Självmedicinerade med alkohol, som gjorde depressionen värre.

Jag skulle aldrig klara mig utan SSRI-medicin, som höjer serotoninet. För mig är det som gips på ett brutet ben. Men försöker jag sluta med medicinen kommer tyvärr depressionen tillbaka, så jag vågar inte sluta med medicinen.

Nu när jag är nykter hoppas jag att hjärnkemin stabiliseras. Alkoholen fuckar upp serotoninsystemet. Nivåerna stiger under ruset och störtdyker dagen efter. Även dopaminet, som är ett ”igångsättningshormon” påverkas. Man blir apatisk och håglös.

Och det tar lång tid av nykterhet innan systemet stabiliseras. Har jag läst.

Samtal hos psykolog har jag haft regelbundet i många år, av typen KBT (kognitiv beteendeterapi). En viktig sak vid depression är nämligen att faktiskt GÖRA saker, sätta upp små delmål, verkligen tvinga sig att planera in saker, umgås, träna osv. Till slut vänder det, det gör det alltid.

Kost, motion, sömn är förstås viktiga byggstenar i grunden.

Har laddat upp med hela reparationskittet nu, bara att köra så det ryker. L-Glutamin, B-Vitamin, Milk Thistle och Q10 till att börja med. Några fler vitaminer som kan rekommenderas efter en längre tids drickande?

Pratade även lite med frun och jag är ganska säker på att hon är inne i en djup depression just nu. Hon vägrar dock gå till läkare då hon inte tror medeciner hjälper, eller att hon blir fast med medecinerna och att prata med någon tror hon inte hjälper heller. Jag vet inte hur jag ska kunna övertala henne att söka hjälp, kanske genom att jag själv söker hjälp mot min egen depression (ganska säker på att jag har en släng av depression och att det är en del av anledningen till mitt drickande). Hur som helst, hjulen har satts i rull och nu finns bara en väg och det är den mot ett bättre mående. Jag säger inte att jag ska bli helnykter, det är ett för stort steg just nu, men jag ska fylla på med vita dagar och må bättre både fysiskt och psykiskt.

Det gör verkligen underverk för måendet tycker jag ?!!
Man känner sig så där härligt nyttig ? kör mest kondition o något enklare pass känns som en bra början någonstans måste man börja o precis som du säger FinaLisa inte ta i för mycket för då kan det slå tillbaka o det vill jag verkligen inte!
Kram o pepp till oss ?

Att sitta på en stol och fånglo borde vi alla göra lite mer. Eller bara vara och ”umgås” med oss själva. Skapar rastlöshet, men jag tror att det är nyttigt. Jag tränar på det också ?

Tack Charlie70?Blir lätt allt eller inget för mig och visst är 65/70 mycket bättre än a nästan varje dag.

Idag har jag ordentligt bakslag i kropp så förstår att a inte är vägen till lindring. Kan till och med vara så att det nu blir värre pga. jag drack det där vinet i förrgår. Men är i alla fall på gott humör här på sängbotten. Tar alltid lite tid för mig att ställa om dessa dagar. Har saker planerade och vet att ibland så måste jag bara ställa in allt och hatar det då jag är en aktiv person. Men men...livet! Lyssnade på Kaj Pollac i morse och han är en riktig vitamininjektion av att ta ansvar för sig själv och välbefinnande. Ingen tackar mig för att jag inte tar hand om mig själv. Min kärlek till mig själv bör vägleda mig i var jag är och vad som är bäst för mig just nu. Så, jag ligger i sängen med en elektrisk liten värmemadrass och lyssnar på vägledd meditation. Det är min nivå idag och det är ok.

Din ärlighet berör verkligen!
Jag har varit nyckter sen jan 2005, och jag tar fortfarande en dag i taget.
Jag har även funnit ut att om jag sätter ord på minna tankar, och delar med mig av mina mörka hemligheter, så blir de lättare att bära.
Mvh Bo

Tack Andrahalvlek för peppen. I helgen har det varit riktigt jobbigt. Kanske har besöket hos psykologen i torsdags legat i bakhuvudet, att jag troligen inte kommer bli mottagen för vidare utredning. Jag "fungerar" för bra. Trots testerna visar ganska höga poäng på bipolaritet, trots senaste kraschen och sjukskrivning. Jag har ju inte förlorat jobbet, än, och jag har inte förlorat min familj, än. Mottagningarna är så överbelastade att det finns inte plats för de som förfarande är ovanför vattenytan.

Hade en heldagsutflykt med barnen i fredags till ett äventyrsbad. Blev en lång men väldigt lyckad dag. Vi var hemma till kvällen och avslutade med klassiskt fredagsmys i soffan. Jag tillät mig ett par glas som jag brukar göra på fredagar och var nöjd efter en öl och ett glas rött med liten påtår.

I lördags fanns det inga planer, regn och storm ute. Jag var trött, helt tom och motivationslös men försökte intala mig att det bara skulle få vara en lugn dag. Hade svårt för familjen omkring mig och drog mig undan igen. På eftermiddagen låg jag helt apatisk ute i soffan med en filt i det kalla uterummet och bara stirrade ut på träden som svajade i stormen, plasttaket som knakade och vindbyarna som fick rummet att nästan gunga. Det var nästan vaggande. Efter en stund somnade jag.

Söndagen gick fort, till gymmet på morgonen i vanlig ordning, min räddning. Mina tre bröder kom senare och hjälpte oss bära in drygt 200 säckar pellets till pannrummet, sen fikade vi. Vad skulle jag göra utan dem.. Till kvällen var det att få ihop lite mat och få barnen i säng inför en vecka med tidigt schema. Sen efter en dusch fanns det inte mycket kvar att ge för något eller ens känna efter.

Så fort det blir tomt fungerar jag inte.

På det vi får.
Lätt att glömma bort de jobbiga konsekvenserna när det har gått en tid.
Påminner mig själv.
Även om jag känner mig svullen just idag så väger jag sex kilo mindre.
Och även om jag känner mig stressad idag/ så är det inget mot den additionsstress som ett överdrivet alkoholintag innebär.
Och tröttheten går att sova bort.
Stressen går att vila sig frisk från.
Roligheterna?
Det verkar vara ett lärande. Öva på att släppa kontrollen- som nykter. Öva på att känna sig inspirerande gränslös-som nykter.
Öva mer på att njuta av dagen som den är. Att se allt det jag inte sett tidigare.
Låter som en frikyrkopastor...
Ska jobba med eller fokusera på fördjupningen i nykterheten för dessa vad jag idag upplever som floskler måste helt klart laddas med sådant som känns relevant, och - för just mig.
Men jag ska också gå tillbaka och läsa listan på vad jag upplevt tacksamhet över att slippa!

Hoppas din helg var lika fin som den du önskade oss. Vill egentlige bara säga att din uppriktighet och dina reflektioner är så värdefulla för forumet. Tänk att det djupt personliga liksom kan landa i det allmänmänskliga. Vackert och rörande.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen. Jag ser att ditt första inlägg här hamnade i en tråd som inte varit aktiv på ett tag. Om du vill får du gärna starta en egen tråd, då ökar sannolikheten att du också får svar.

Vänligen och hopp om att du finner stöd här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack själva! Ni alla här på forumet är ett fantastiskt stöd!
??‍♀️?

...för text och länk!
Jag räknar också dagar! 55 idag! Så bra hobby! ???

Tack för era svar. Jag har bestämt mig för att helt sluta dricka alkohol. Jag har så mycket fint i mitt liv just nu och alla saker som jag har gjort i mitt liv som jag verkligen ångrar har hänt med alkohol. Det känns helt enkelt inte värt det. Kanske hade jag kunnat fortsätta dricka ett glas vin till maten då och då men då jag tror att suget till att festa skulle bli större om jag fortfarande har alkohol i mitt liv så vill jag sluta helt just nu.

vilket fint påhitt av Adde! Ni får båda ?? av mej som aldrig fick nån brorsa i familjen.
Sån tur jag hittade er, ni är bäst helt enkelt❣️ / mt

Tack till både Magnus och Sisyfos för era meddelanden. Båda värda hur mycket som helst. Jag tror faktist det gått in lite i min frus huvud att det som hände var oacceptabelt även om hon vägrar erkänna det. Helgen har varit bättre så kanske kan det gå i rätt riktining. Just nu hoppas jag att hon kan hålla sig lugn ett tag så jag kan släppa stressen runt hennes beteende och koncentrera mig på att må bättre själv. Denna veckan har jag som mål att få in några nyktra dagar, helst hela veckan men dumt att sikta för högt så tar en dag i taget. Jag ska även försöka pallra mig till gymmet några dagar, har även bokat in massage en kväll för att riktigt sätta fokus på mitt eget välmående. Sen om jag trampar på en mina som briserar så ska jag försöka att hålla huvudet kallt och inte stressa upp mig.

Tack till alla som bryr sig.

Hej Lennis! Jag har också kommit i gång med träningen nu. Blandar högintensiva pass med lågintensiva. Vilar när jag behöver det. Jag har ju inte kunnat träna under drygt ett år p.g.a. utmattning så styrkan är inte riktigt där än om jag säger så.
Kram!

Fantastiskt bra skrivet!
Jag är nån sorts blandning av att ’ta en dag i taget’ och att på allvar ha bestämt mig... vet ju liksom innerst inne att jag inte har något alternativ??‍♀️ Och jag känner mig än sålänge ok med detta enda alternativ, har väl kanske liiite tur här då min sambo inte dricker längre pga sin träning, han har inte druckit på ett år och saknar det inte...
Vi har ett välfyllt vinställ men det är ointressant för mig, mer en inredningsdetalj...
För...som du skriver...Spela filmen till slut??Så jäkla bra, det är nog det jag gör utan att ha satt ord på det!
??????

Och detsamma?

Ditt inlägg är ett riktigt lyckopiller JoYo! Stort grattis till 54 dagar! Vilken seger för dig och din familj.
Kram!

Visst är det en sorg att inse att man inte kan dricka alkohol. Det tycker jag att man måste få erkänna även om alkoholen medfört stora problem. Det är en lättnad då man kommit så långt att man lyckats sluta men blandat med sorg över hur det blev så här.
Såklart blir det ett nytt sätt att leva som man måste vänja sej vid. Många tillfällen då man måste tänka annorlunda. I början också hitta på ursäkter till varför man inte dricker i olika sammanhang.

Som nykter i snart åtta år kan jag berätta att lyckligtvis går sorgen över! Ha tålamod, det blir bättre. Jag vill minnas att det inte tog så lång tid heller. Stoltheten och lättnaden tar över. Jag kände ofta eufori det första året. Sån glädje över att jag brutit. Skriv ner alla fördelar med nykterheten istället för att fundera på vad man saknar. Skriv också ner vad man inte saknar. Friheten tycker jag är det största. Fundera på hur mycket ordet Frihet innefattar i avsaknad av alkohol.

Fortfarande finns det glimtar av förargelse över att jag inte kan dricka. På resa då jag skulle vilja vara som ”alla andra” och kunna dela en flaska vin med min man. Men verkligheten var ju inte riktigt så mysig. Spela filmen till slut vid såna tillfällen är ett bra tips.

En dag i taget funkar säkert för många men passar inte mej. Jag måste ha klart för mej från början att det är slut, aldrig mer. En dag i taget skulle ge mej ett löfte om att kanske nån gång sen. Visst, inte dricka idag fungerar givetvis men mitt aldrig mer har hjälpt mej att acceptera och bearbeta. Vi är alla olika och får pröva oss fram.

Lycka till! Mitt budskap i korthet är att sorgen försvinner. Och den som funderar på vad man ska fylla tiden med istället, jag kan lova att det ordnar sej med det också;)

Tycker du är fantastisk TessMa! Du har klarat 65 av 70 dagar och har dessutom hällt ut alkoholen där hemma. Du följer din plan, något sånär i alla fall. Fortsätt kämpa!
Kram Charlie!

Grattis till dina 50 dagar Se klart! Jag tror som Torn och Andrahalvlek säger att det där lite tråkiga tillhör processen och att det egentligen inte är "tråkigt" vi känner utan "annorlunda". Vi är vana vid våra snabba kickar i form av alkohol. Nu när vi inte får det längre kan det kännas lite långsamt. Men det vi får. Det är det vi måste fokusera på!
Kram!

Du verkar ha haft en väldigt bra helg! Det värmer. Jag försökte skaffa ett FB-konto med mitt nick, men det blev inte riktigt som tänkt. FB godkänner inte siffror i namnet och Charlie finns det gott om noterade jag....

Ny vecka nu då. Vi har sportlov här i Stockholm och jag kommer att vara ledig med barnen torsdag och fredag. Mitt mål är att vi gör någonting tillsammans alla tre. Inte ofta det händer då barnen är så olika och har olika behov. Får se hur det går.

Kram till dig svagis!

Halloj Varafrisk! Jag tycker jag läser i inlägg efter inlägg att du är besviken på dig själv och att det inte blev som tänkt. Jag tänker att du inte får vara så hård mot dig själv nu. Jag har läst här inne av många att man kan behöva lång tid på att förbereda sig på nykterheten. Månader i bland. Man måste planera vad man gör i stället, hur man pratar (eller inte) med sin omgivning, berätta för sina nära och be om stöd därifrån. INNAN man drar i gång. Hur ser din projektplan ut? Inte för att du behöver berätta den för oss men jag vill bara inte att du ska känna dig misslyckad gång på gång. Det leder inte till något gott. Jag tror på dig!

Kram Charlie!

På det egna livet!
Tack Torn för att du ser det jag inte ser, dvs en helt ok helg.
Och tack Andra halvlek för din blick, om att detta är en fas i processen. Viktigt. Precis som du skriver; ibland sviktar den egna superkraften och allt känns lite som vanligt, och ännu svårare att då begripa vad detta ev livslånga experiment ska vara bra för...
Men idag firar jag 50 dagar nykter och det var oändligt länge sedan.
Så glad att jag fixat detta, och det känns i hela kroppen att något är nytt.
Jag fokuserar just nu noll komma noll på andras ev synpunker och fokuserar på mig. Mitt liv.
Jag är stark som en tiger, eller är det björn.
Jag klarar halvtråkiga helger vet jag bestämt, ibland önskar jag något tecken på att jag gör rätt men kanske är detta forum just det tecknet. Trött måndagmorgon men jag är nykter idag ??
Tack för stöd alla fina människor här,