Senaste kommentarerna i forumet

Har senaste året börjat få minnesluckor när jag dricker mer än ca 1 flaska vin och några öl. Det är uppenbart att jag tål mindre mängder alkohol. Får svår ångest när jag dagen efter vaknar upp och inte minns vad jag sagt eller gjort för dumma saker. Det är ohållbart och måste få ett slut

48 dagar av nykterhet.
Jag är så glad. Som att jag tillfrisknar från en sjukdom som jag är rädd för. Rädd att den kommer tillbaka.
Jag är så lycklig över nykterheten. Jag känner så starkt. För mina barn. Jag har nära till tårar varje dag. För att jag älskar mina barn så starkt. För att jag njuter, av enkla saker, fåglar som beter sig lustigt, katten som är så söt mot mig och barnen, blommor, shopping, träning, ja allt som jag inte riktigt kunnat njuta av. Allt har varit dämpat. Önskar att jag hade gett barnen nykterheten från start. Men jag mådde inte bra..... tänker att jag ger dem vad jag kan frånochmed nu. Jag ber verkligen om styrka och ett inre LUGN att aldrig mer falla i den där djävulska sjukdomen igen.
Jag har testat allt förutom medicin emot alkoholmissbruket. Jag tror att jag kan börja njuta av arbetet jag lagt ned. Jag vågar vara i mig själv nu. I svåra känslor och känslor av lycka.

??‍♀️??

Sedan jag var liten har jag haft alla symtom på ADHD men det har inte blivit ett hinder för min funktion förrän jag fick alkoholproblem som vuxen. Har inte pratat om det men har ett barn med autism och ADD och hon säger att jag borde ha en ADHD-diagnos. Rastlöshet, lättirritation och impulsivitet blev bättre när jag började medicinera med anti-depressiv medicin för ca 20 år sen, först Anafranil och sedan 2 år tar jag en modern SSRI-medicin, Paroxetin så nu har jag i princip inga biverkningar längre.

Jag blev lugn, tålmodig och mer "mig själv" när jag började med denna medicin. Men deprimerad har jag aldrig varit och min första läkare förklarade att det inte var mot depression jag fick anti-depp utan mot ångest, fobier och humörsvängningar.

Det är bara att konstatera att vi fortfarande inte vet så mycket om dessa funktionsnedsättningar och dess behandlingar. Jag har tänkt att jag inte skulle ha någon nytta av en diagnos och därför inte begärt någon utredning. Klarar det jobb jag har idag och min vardag även om jag kan se att de ekonomiska problem jag fått delvis har uppstått pga bristande impulskontroll bl.a. Jag har tagit snabba och dåliga beslut ett par gånger och det jobbar jag för att reda ut med Kronofogden nu.

Hoppas den här tråden fortsätter - det blir spännande att se om vi är fler!
Kram
svagis

Jag citerar dig och njuter av att slippa:

"Den nästan hysteriska oron över kroppens insida.
Och det uppenbara förfallet på utsidan.
Allt det; Numera en icke-fråga.
Så idag väljer jag att vara nykter. Och tackar för möjligheten och insikten kring vad det innebär att vara det. ?"

Kram
svagis

Blir så glad och varm i hjärtat av att läsa om alla era framsteg - det är verkligen sant, vi gör den här resan tillsammans härinne <3

Janus, Charlie, Fröet, Kontentan, Rolf - jag tror vi slutade ungefär samtidigt och vi har alla stått fast vid vårt nykterhetslöfte till oss själva - det är stort! Men vi har också delat med oss av våra känslor och erfarenheter och jag hoppas vi fortsätter med det <3

Ha en fin nykter måndag nu allihop!
Kram
svagis

Tack för fina inlägg här! En glädje att våra erfarenheter går att dela och därmed ”växa”, känns ju som något stort pågår här.
Torn, rastlösheten måste helt enkelt hanteras. Men som jag försökte beskriva; tidigare har jag mer känt att den är ett skäl till att det nyktra projektet inte kommer att fungera.
Nu tänker jag att utmaningen för oss handlar om att hitta vägar runt.
Okej; vad gör jag istället? Kan jag på förhand planera för det?
För mig är detta ett litet steg men tror stort i längden.
Skönt med måndag, men känns som jag löst ett klurigt problem och har nya verktyg i denna låda, jag som knappt hanterar hamnade och spik... njut av veckans första dag, jag kliver in i vecka 7!

Blir alltid lite nervös när jag ser din rubrik Trillat dit igen, så extra skönt att läsa om din vardag som rullar på så bra. Jag har också fått förkärlek för vardag, snäll och beskedlig och inte så mycket dividerande,
Även om jag sällan upplever ”ska jag” ta ett glas, så är det avsaknad av rutin och även de många tillfällena med umgänge som gör att jag blir lite mer ostadig.
Så måndag, välkommen, och tack för fin och inspirerande läsning i din tråd!

Så skönt och inspirerande att läsa om era framgångar, och alldeles särskilt din, Svagis! Lär mig så mycket av att ta del av alla erfarenheter och lärdomar här. Som att gå på en vidareutbildning i livet, tacksam. Sol idag i mina kvarter, jag tror det innebär en fin dag. Kram och vad skönt att det nu är en avkopplande resa i nykterhet istället för de flesta krampaktiga veckorna.

Skrattar åt din kommentar här på morgonen, om att hjärnan inte var med på kalaset... hehe, de festerna har man varit på, dvs utan sin hjärna. Jag funderar mycket kring frågorna du lyfter och är glad över dialog och resonemang här. Ha en fin dag!

I morse tömde jag en plastkasse som legat på kökssoffan länge. I kassen låg mina julklappar.

Projekt ”Ta tag i gamla surdegar” fortsätter.

Starkt att du fixar detta, ha en härlig semester // Strulan ???

... men nä... nu sitter jag här på en söndagkväll och mår bra... (eller egentligen inte... det är alkoholen som får mig att må bra... och samtidigt inte alls bra).
En 70 vodka och 2 flaskor vin... :(
Varför kan jag inte bli bakis som andra personer? Det känns som om jag kan dricka en jävla massa utan att bli bakis... i morgon är jag på jobbet som vanligt men är inte 100% effektiv, men kommer antagligen inte att känna mig bakis utan funka som vanligt.

Nästan så att jag vill kunna känna att jag INTE mår bra av att dricka. Jag gör ju inte det egentligen, men jag vill ju sluta innan det är för sent :(

Man får läsa rykande färska nyheter från Berra. Gillade tiden när man läste kvällstidningarna just när de anlände till affären, livet innan internet. Så med en kopp kaffe och läsning om ännu en fullspäckad helg för Berra och hans fru njuter jag. Kram Strulan som skulle få infarkt om hon höll deras tempo ?❤️

...är faktiskt helt underbart efter en helt perfekt helg.
Allra helst om den är utan ångest, ångest skapad av fylleånger.

Jo jag kan inte tjata om det nog, söndagar som tidigare i mitt dryckesaktiva liv var mina värsta dagar,
Har nu vänt till den bästa, märkligt hur livet kan vända genom att utesluta en enda sak, alkoholen.
Jo jag vet att det följer en måndag nästkommande morgon, men det är en annan dag, faktiskt.

Nu när jag ligger här så rinner stressen av mig, och hjärnan påbörjar genast en slutsummering av veckan.
Tv’n på väggen mittemot påkallar min uppmärksamhet, men jag orkar inte kolla, det kommer strax ett reklamavbrott och då rynkar sig pannan på mig, jag hatar att se samma reklamsnutt om och om igen, då skiter jag hellre i programmet.
Det är därför streamande kanaler och paddan har sin givna plats i mitt liv, det är jag som bestämmer vad jag vill se.
Och det har blivit så mer sedan jag slutade dricka, jag vill bestämma över mitt liv, ingen ska mata mig med andras påhitt oavsett om det rör sig om tandkräm eller blöjor, det ena behöver jag nu.
Det andra kommer jag inte att kunna ha någon påverkan på när jag har blivit tillräckligt gammal för att behöva blöja.

Men för att återkomma till helgen, i morse sade frugan vilka helger vi har haft senaste två!
Det riktigt lös i hennes ögon när hon förde kaffemuggen mot munnen med det heta innehållet vid frukosten.
Hon sörplade försiktigt och fortsatte, först blev det fel med stad på föreställningen, vi hamnade i Karlstad.
Nu i helgen gick vi på en annan föreställning med ett par vänner som alltid säger att vi hittar på så mycket roligt när vi går ut på teatrar, nu fick de hänga med.
Det började med att de bjöd hem oss till dom på eftermiddagen för en liten fördrink och plockmat.
Han hade hittat en rysk champagne under sin resa till Sankt Petersburg, men vad det stod på etiketten hade han inte en aning om, när vi hällde upp den så visade den sig vara rosa.
Min lukt som är känslig sade mig att den var ”spritad”, och vilket ryskt bryggeri skulle kunna göra en äkta champagne som egentligen bara får heta så om den kommer ifrån champagnedistriktet.
Jo den högg också och de blev så där lite uppspelta som man kan bli av alkoholen.
Frugan kollade på biljetten, men herregud den börjar en timme tidigare än vi hade läst oss till tidigare.
Ojoj, nu blev det till att sätta fart, vi kollade på gps’en vi skulle hinna tretton minuter innan förställningen började.
Och då hade vi inte räknat med att finna parkeringsplats heller.
Vi jagade runt på gatorna runt teatern, men det var tvärtjockt, så jag släppte av dem i närheten och jag och mannen i sällskapet fick till slut tag på ett snuskigt dyrt parkeringshus som var så trångt att backspeglarna nästan skrapade i väggarna, trehundraåttiofem kronor för knappa tre timmar, löjligt.
Vi kom fem minuter in i föreställningen och kan numera kategorisera oss som en av de där jobbiga jäklarna som kommer sent in i bänkraderna och tvingar folk upp ur stolarna i mörkret till andras förtret, jo jag skämdes ordentligt.
Jag flämtade nästan ända in i pausen efter att ha sprungit som en tok de femhundra meterna över gator och torg.
Efteråt åt vi på en av våra favoritkrogar och jag fick mannen att prova deras utsökta råbiff, en sak som jag aldrig åt som aktiv dryckesperson, men smaklökarna har ändrat sig sedan jag slutade att dricka.
Mycket smakar annorlunda efter det att smaken inte har bedövats av alkoholen.

Så idag, på’t igen, nästa föreställning efter att ha varit på ett födelsedagskalas, men med andra personer.
Hur gick det då, jo vi blev sena igen, trafik överallt, köer och vägomläggningar, men nu var det middagen som blev snabbäten eftersom vi käkade innan föreställningen.
Så att vara fyllechaffis har haft sina eländiga stunder, pulsen har legat på topp flera gånger under helgen.
Och att det klumpar ihop sig med alla föreställningar, tja vi har ett ganska så bissy liv på helgerna, alla luckor ska täppas till, men frugan har lovat att nästa helg är betydligt lugnare, ja idag ja, vi får väl se vartefter dagarna går.
Vågar väl knappt berätta att vi ska på en föreläsning på tisdag också, inne i stan.
Och att vi har inte lagat mat en enda gång under helgen, det blir en stor plump i protokollet.
Jo det kostar en slant, men kan ju också säga att det finns mer pengar att röra sig med efter det att jag slutade dricka.

Räknade igenom och upptäckte också att nästan alla de vi träffade under denna dag var trötta efter att bara ha sovit några timmar, sonen, dottern med svärson, svågern och svägerska, systerdotterns tre söner, alla hade de varit ute och röjt långt in på småtimmarna.
Frugan och jag hamnade hyfsat i tid i säng under helgen och har varit pigga hela helgen.
Frukostarna har varit goda och mysiga, har inte haft något knackelibank i huvudet, varit på gott humör osv.
Räknar man igenom fördelarna med att ta det lugnt med alkoholen så har de blivit många, så pass att man till och med glömmer att räkna upp dem alla, man bara tar dem för givna.

Vi har fått behållning av våran helg, och kanske just därför kan frugan säga att vi har ett par så härliga helger.
Det är inte bara jag som njuter av dem, utan även hon, hon får ta del av min nykterhet och är inte längre en medberoendeperson.
Det är många som får fördelar av min nykterhet, samtidigt som jag upptäcker att min nykterhet dämpar andras intag.
Okey, inte alla, men där jag är med.

En tacksamhet jag känner är bland många att just nu ligger jag i min sköna säng och känner mig ganska utmattat.
Inte av stress utan att jag har fyllt min helg med saker som gjort mig lycklig med människor som jag gillar.
Saker och ting förändras med tiden, och det är min förbaskade skyldighet att se till att det går åt det bättre hållet.
Det bästa jag kunde göra var att sluta dricka hämningslöst och ta tag i mitt liv.
Resten har väl mest skött sig självt, och jag passat på att njuta under tiden.
Just nu reflekterar jag på vad som hände, och slutar inte jämföra.
Och försöker vara glad över det jag har, och tänker inte så mycket på det jag inte har, att vara nöjd.

Vad jag inte har längre är bakfylleångest, undrar inte om det jag är mest tacksam över.

Berra

Ja, för mig är det 56 dagar idag och det är ju 8 veckor.
Är på skidsemester i Österrike och har varit lite orolig hur det skulle gå.
Reser med en vän som dricker alkohol och jag har bara berättat att jag slutat dricka då jag druckit för mycket och mår så mycket bättre utan A.
Men det går bra cola eller skiwasser i backen och en alkoholfri öl på afterski. Trodde aldrig jag skulle kunna ha kul på afterski utan A. Men det kan jag, fick tårar i ögonen och kände mig stolt när jag diggade till bandet som spelade. Ledsen över alla år jag supit bort men glad att man gett sig själv en andra chans. Jag vet att jag är alkoholist och kommer aldrig kunna dricka A mer om jag vill ha ett värdigt liv eller överhuvudtaget överleva.
Mår bra nu, tar en dag i taget och undviker det första glaset.
Önskar alla här styrka att lyckas med era ambitoner.
Kram till er alla

Dag 8 idag och jag är så glad och stolt över mig själv ?

Heja oss!

Jag ser verkligen fram emot att prata öppet med min 22-åriga dotter om mitt drickande. Hon har varit väldigt orolig för mig. Och hon har själv effektivt satt stopp på det destruktiva arvet genom att inte ens börja dricka alkohol. SÅ stolt över henne ❤️

Begrundar verkligen det ni skriver och är så tacksam för era svar! Har inte förstått förrän nu hur djupt jag påverkats av min barndom och hur det verkligen påverkat mig till att gömma mig och inte våga möta mina känslor. Har inte pratat alls med mina föräldrar om detta.
JoYo du har rätt, detta är en sorg. Så lika vi haft det! ? Ser precis den bilden med björnen. Okuvlig och stark?Tänker i bilder, det har hjälpt mig mycket i min resa mot nykterhet.

Andrahalvlek, tror att jag i alla fall på många sätt visat min familj vägen i det där att se till att ingen pratat om där med att jag drack för mycket. En glättig attityd som sopar det hela under mattan. Nu pratar jag helt öppet med dem så det är stor skillnad. Men har inte förnekat mina problem heller när de någon gång tagits upp. Bra med din ex-sambo ju! Och klart vi förtränger det jobbiga. Det är en överlevnadsinstinkt... Hm. Verkar som man kommer dithän man lär sig be om hjälp... kanske du med? Jag lär nog behöva det så ledsen som jag känt mig de senaste dagarna. Är också dålig på att be om hjälp?

Men åh Wasabi! Om du kunde backa bandet och följa det att inte dricka alkohol. Alkohol är gift ju. Vi fortsätter kampen mot alkoholen!

Tack, snälla för er uppmuntran allihop❤????

Full fart mot andra nyktra helgen.

Heja oss!

Lämnar av en kram här och grattis till din helg av nykterhet!

Läs och kommentera andras trådar, och skriv mycket här i din egen tråd. Vi finns här och peppar allt vad vi orkar!

Motion behöver du mycket av! För att sysselsätta dig och för att du mår bättre av de endorfiner som frigörs, sk nöjdhetshormoner.

Vi har nog alla känt som du känner nu! Vi befinner oss alla på väg mot ett nyktert liv, även om det kan ta tid.

Läs och kommentera andras trådar, skriv här mycket och du kommer att få en massa pepp.

Men framför allt - ta en dag i taget!

Cykelrunda, dammsuga, städa och rensa, handla, laga mat, lyssnat på regnet.

En bra nykter söndag ?

Tack för att du tror på mig, och det gör jag också!

Det känns lite som en milstolpe faktiskt att få berätta för dottern på lördag när hon är på besök.

Jag vet att hon är orolig för mitt drickande, och hon har försökt prata med mig om det så många gånger. Jag har bara svarat ”det är inte så farligt, och alla andra dricker ju”.

Och själv har hon valt att inte ens börja dricka alkohol alls, pga sina ”alkoholistgener”. Hur blev hon så klok liksom? Hon är 22 år.