skrev svagis i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Tack Charlie - ja, så är det nog.
Inatt har jag sovit gott och vaknar till en ny nykter dag. Ska åka iväg med tåg till en annan stad och föreläsa vilket ska bli jättekul och spännande. Skriver ikväll och berättar hur det gick!
Kram
svagis


skrev AnonymAlkoholist i Oxascand och alkohol

Hej svagis,

Jo, jag går i terapi nu. Men ibland kan jag ändå inte stå emot alkoholen. Fast jag vill verkligen inte klanta till det med någon dum blandning och visste inte riktigt vem jag skulle fråga. Därför skrev jag här.

Tack för att du svarade.


skrev Kristoffer i Nystart Version 2

Fint att läsa att du håller fokus på att hålla alkoholen i schack, för att kunna vara en stabil och skyddande förälder. Såg att du hade en fråga om provsvar, närmare bestämt hur lång tid alkoholen kan ge utslag på prover efter att en har slutat dricka. Vi kan inte ge den typen av medicinsk rådgivning eftersom det är så många individuella faktorer inblandade, så det tryggaste för dig är nog att resonera med din läkare kring detta.

Allt gott
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev VaknaVacker i Svagheten

En stor utmaning när man verkligen inte vill dricka. Inte sjysst av honom. Känns lite som han vill att du skall dricka... du får ge dig dän på att inte dricka helt enkelt. Du fixar det. Heja dig!?


skrev Varafrisk i Ångesten tar mitt liv...

Varför säger du att du är konstig, Berra? Jag tycker inte att du är dugg konstig. Jag tänker vi alla är olika..och bra på olika saker?
Jag tänker att du var sist el näst sist att presentera sig och de flesta hade pratat ganska mycket så det var väl inte konstigt att du kände press. Jag var inte nervös för träffen men precis när vi kom in i rummet min man och jag så visste jag inte riktigt var jag skulle höra av mig därför var det så skönt när vi satte oss i ringen. Det är så kul att höra hur du minns mig...å jag tänker att det är så man kan minnas...jag hade inte svarta strumpbyxor m mönster men svarta lite glansiga leggings och bla en lång ”skjortklänning” med stort mönster...å jag tror när jag satt så var det säkert svårt att urskilja det ena fr det andra. Men åter igen det är helt ok att du inte kom ihåg mitt namn ..jag tar det inte personligen.. du kom ihåg mig?
Ser att du har varit med länge i forumet och skrivit mycket...ska skumma igenom när jag har lite tid för att ta del av din resa som jag tänker kan bli en hjälp på min resa??

Ha en go tisdag☀️


skrev Charlie70 i Behöver all hjälp jag kan få

Oerhört viktigt och läkande med sömnen. Det kommer bli ännu bättre!
Charlie


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Alldeles för kort, oroligt och svettigt. Men jag har fan sovit! Och jag är verkligen inte kräsen. Sömn är fan den finaste gåva man kan ge sig själv. OBS: Nykter sömn. Sömn efter alkoholintag är mer dövning än återhämtning.


skrev Charlie70 i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Jag kan känna mig stark som en oxe i förhållande till alkoholen nu. Men tänker ofta på att jag måste tänka på mig själv som skör i nykterheten. Jag hade nog kunnat hamna i din situation efter den helgen du hade. Med starkt sug alltså. Kul ju! Med lite "frihet" och att släppa kontrollen. Eller? Hoppas duschen hjälpte dig. Vi måste hänga i här nu! Du och jag stormar mot vecka 8. Den vill vi inte missa :-)

Jo förresten, jag har skaffat konto på Ravelry nu. Inspirerande sida. Oändligt med ideer!

KRAM!


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Vanskligt att försöka räkna upp alla, och sedan fatalt misslyckas med att komma ihåg alla namn.
Kände redan när jag började räkna upp att jag inte skulle kunna komma ihåg alla namnen.
Det blev ju inte femton styckna.

Brukar säga att jag inte brukar komma ihåg namnen på de som jag inte personligen har talat med.
Men det stämmer ju inte med dig Fenix, dig har jag ju pratat massor med.
Jag får anta att man man ligger under stor psykisk press när man är där och på så sätt undertrycker minnen av namnen.

Men jag har väldigt starka visuella minnen, så jo jag minns dig Varafrisk och din man som var den enda medberoende under mötet, ni satt först i ringen från höger.
Och när du inledde med en ganska lång presentation så kände jag, men gisses hur ska jag kunna prata så länge, och så lugnt, det ökade pressen hos mig.

Nej jag känner inte att alkoholen trycker upp mig i ett hörn längre, jag smakade faktiskt på frugans och svärsonens röda vin som svärsonen selekterat ut med stor noggrannhet på bolaget under förra veckan.
Det var oerhört fränt i smaken, nästan brännande i munnen för en som inte dricker längre.
Har svårt att minnas om det var den komponenten som var viktigt när man drack rödvin.
Hursomhelst så är det just det som de har svårt att få med i den alkoholfria varianten, det smakar bara svartvinbärssaft.
Ibland tror jag de försöker ersätta den med någon form av prepprighet av peppar eller möjligen chili.
Men nej det går bort, då dricker jag hellre svartvinbärssaften och ser samvaron i form på glas, färg på dryck och en fin flaska på bordet, det funkar med cola i vinglas också, men tappar lite av att man dricker den i större mängder och kolsyran avslöjar en.
Men totalt elva år och ett par månader sedan jag hade min senaste fylla, har bara smakat på alkoholhaltig drycker för att hålla smaken uppdaterad, och det skapar inte precis något sug, tvärtom...vad tänkte jag på då?

Så återigen, jag försöker här ursäkta att jag glömde att nämna er från träffen, VaraFrisk, din man, och Fenix.
Ni är inte glömda utan har naturligtvis gjort intryck på mig, 80 dagar på din App idag Fenix?

Mina sinnen är som oftast fyllda av syn och hörselintryck, och jag hör inte alltid vad ni säger, utan HUR ni säger det.
Mimik och dialektalt och kroppsrörelser tar mer av min uppmärksamhet än att lägga namnen på minnet.
Ett exempel på VaraFrisk är att under samtalet flyttades t.ex benen mycket fram och tillbaka, därför minns jag exakt hur dina svarta strumpbyxor hade för sorts mönster.
Ja, jag är konstig, jag vet, men sådan är jag...

Berra


skrev anonym23942 i Svagheten

Har hållt mig nykter i flera veckor i perioder. Och kännt mig nöjd och stark i det. Men Nu blir jag nervös och vet att jag "trillar" dit igen. Vilket jag verkligen inte vill.


skrev anonym23942 i Svagheten

Den största svagheten jag har gällande alkohol just nu är att stå emot när min make dricker(köper hem för mycket) undrar lite om han trivs när jag inte klarar av att stå emot.. Har varit så tydlig med att jag har svårt att låta bli och att jag inte vill ha (måste sluta). Ändå dyker vinboxen upp på köksbänken alltför ofta. För det mesta klarar jag av att stå emot. Men ibland går det bara inte...
Det är så enkelt när jag är själv. Nu är jag förtvivlad eftersom att han slutat jobba. Vilket innebär en kamp varje dag. Istället för var tredje ungefär. Behöver stärka mig än mer. Bli starkare fort. Återhämta mig från utmattningen med en gång. Nu. Måste jag fixa det här! Nu!


skrev Andrahalvlek i Så kom dagen

Finns på svtplay, och går nog utmärkt att gråta till ?


skrev Andrahalvlek i Så kom dagen

”Jag har nog överdrivit mina alkoholproblem”.

Hu, den tanken är livsfarlig!


skrev Andrahalvlek i Så kom dagen

Själv är helt övertygad om att hormoner är en stor del i mitt dåliga mående. Någon sa att hade man humörproblem i tonåren lär man få det även i klimakteriet ? Fyllde nyligen 50 år och har haft det jobbigt i många år med humöret, men mensen började strula rejält för ca 3 år sedan och har inte tagit helt slut än, och jag vill helst inte ta hormoner. Har provat och mådde sämre. Ständig pms ?


skrev Andrahalvlek i Day By Day..

Så här tror jag att det funkar för de flesta av oss som har problem med alkohol:

1) Inse problemet fullt ut - utan att förneka/förminska/dölja.
2) Verkligen bestämma sig för att sluta dricka, och verkligen vilja det. (Även om risken förstås finns för återfall.)
3) Göra det, och ta en dag i taget.

Det tog MÅNGA år för mig att ens ta steg 1. Jag ville ju verkligen inte att det skulle vara så illa. Jag ville inte vara ”allergisk” mot alkohol. Men till slut kände jag mig tvungen att inse fakta.

Jag försöker att inte tänka ”aldrig mer”, utan jag försöker istället påminna mig om att ingenting blir bättre med alkohol i kroppen - för det slutar aldrig med 2-3 glas. Aldrig. Det spårar nästan alltid ur på något sätt. Skäms som en hund över vissa ”urspårningar”. Tonårssynder är okej för mig, men inte ”medelålderssynder”.

Jag försökte verkligen begränsa mitt drickande, från och till i många år. Funkade några veckor, slutade förr eller senare i katastrof. Det tog evigheter för mig att ta första steget - att inse fakta fullt ut.

Det får ta tid, ta den tid du behöver. Läs och skriv här på forumet. Låt dig inspireras och avskräckas.

Och slå inte så hårt på dig själv, du är bara mänsklig. Kram ❤️


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

mig med, trots att jag var där för andra gången:-) Lite vanskligt att räkna upp folk i sådana här sammanhang om man inte är hundra på att få med alla. Ingen nämnd och ingen glömd brukar jag använda om jag ställs inför en sådan situation. Men värre saker inträffar. Huvudsaken för mig är att nykterheten känns så bra nu. Ha en bra vecka alla! Starkt av dig Varafrisk och din man att delta på träffen. /Fenix


skrev uddda i Day By Day..

När ni hittar hit o sticker in, när ni säger ert eller delar era tankar o funderingar så gör det självklart skillnad hos mig ska ni veta. För när man skriver här utan tanken på att någon ska läsa eller lägga någon större energi på det o man mer ser detta som ett ställe att få ventilera ett samtals ämne som för andra kan vara "tabu" eller svårt att förstå så känns det lite extra fint att komma in o faktiskt se att någon läst, gillat eller tagit sig tid att skriva en rad eller två. För jag är ensam o ja jag tröstar mig tyvärr just nu med A extra mkt, men jag går också in här dagligen, läser o skriver o det är la kanske alltid en start.. Tusen tack alla!! Jag vill även ni skriver här vart ni är, hur ni mår o går igenom.

Kram ?


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Inget sug efter alkohol, och allt annat vore faktiskt konstigt.

Har fullt upp med min nattångest. Har inte sovit alls i natt ? Verkligen ingenting. Vidrigt!

Jag är fixerad vid att få sova, trots att jag vet i teorin att det handlar om att varva ner kroppen så pass mycket att man kan släppa taget. Sömn är en ickehandling.

Kombon stress/oro, alkohol, pms och fullmåne är för mig allra värsta kombon för att hamna snett med sömnen, och hamnar jag snett så blir jag panikslagen, och då är det omöjligt att sova.

Nu slipper jag alkohol och snart även fullmåne hoppas jag (?). I klimakteriet tycks jag dock ha konstant pms, och stress/oro har jag omkring mig, men två bort av fyra är ju bra!

Stress/oro är ju en upplevelse snarare än faktum, så det hänger ju ihop med ångesten förstås. Som en negativ spiral. Efter ett tag blir allt överjävligt. Jag försöker därför bryta automatiska negativa tankar med positiva medvetna tankar. Försöker, för det är fan inte lätt!

Försöker av samma anledning inte umgås med gnällspikarna på jobbet. En del tycks nästan ha gnäll som livsluft ?

Försöker alla knep jag kan ta till för att varva ner. Gå långsamt, äta långsamt, fika, lunchrasta, kort lunchpromenad, försök till mikrovila på bussen fram och tillbaka, och en stunds mindfulness i vilorummet till en låtlista med sångmantra.

Jag lägger mig platt på rygg, med filt över mig, och sätter på en låtlista med sångmantra som jag spelat regelbundet i flera år. Min kropp är ”programmerad” på den musiken, plus att just sångmantra är bra för hjärnans återhämtning.

Jag ligger där med händerna på magen och andas in och ut lugnt i takt till musiken, ”sjunger med” i mantrat inuti huvudet. När jag mår bra ”slocknar” jag efter tre låtar. Somnar inte riktigt, hamnar liksom i det som jag kallar ”mellanlandet”. Ställer klockan på 30 min.

Sen vaknar jag upp som om jag fått en spann vatten över huvudet. Perfekt sätt att ”reseta” skallen och återfå energi. Samma upplevelse kan jag få på bussen, om ingen sitter och babblar i telefon bredvid. Resan tar 30 min, i bästa fall slocknar jag 20 min.

Det funkade förstås inte idag. I vilorummet kände jag riktigt hur ångesten ville tvinga mig upp, men jag låg kvar, djupandades och fokuserade på sångmantrat.

Den här mindfulness-träningen gör jag på arbetstid när jag mår så här. Det är fan jobbet som delvis gjort mig sjuk pga stress ? Annars försöker jag göra det på en lunchrast, men nu har jag slarvat ett bra tag.

Mindfulness är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet i månader när man mår bra, för att ha nytta av det när man mår dåligt. Och jag har tränat massor, sen många år tillbaka.

Musiken tar sig liksom in i kroppen med hjälp av ett annat sinne, nästan omedvetet. Det har hänt mig i väntrum tex att jag plötsligt nästan nickat till. Först då har jag hört att de spelar en låt från min mindfulness-låtlista.

Jag har tränat mindfulness med olika sorters prat också, men musik funkar bättre på mig. Djupandas in, paus, andas uuut, paus - i takt med musiken. Känner i händerna hur magen reser sig. ”Sjunga med” inne i huvudet.

Sångmantra är på indiska så jag fattar ingenting, men det spelar ingen roll, det gör nytta ändå. Och det finns forskning som stödjer det, även om det låter flummigt.

Efter föreningsmöte ikväll, och sen uppvärmda rester framför tv:n, så satte jag mig på motionscykeln bakom soffan och cyklade 6 x 5 min så svetten lackade medan jag tittade på tv. Allt för att frigöra endorfiner.

Bäst idag var ändå att jag har fått massor gjort på jobbet! Mellan alla pauser ? Man jobbar inte effektivare för att man hoppar över de viktiga pauserna. Tvärtom.


skrev Dee i Day By Day..

Jag sticker in huvudet hos dig med anledning av att jag såg ditt senaste inlägg här ovan och kände igen mig lite granna.
Jag vill bara skriva till dig att med tiden blir det bättre.
Det låter osannolikt, jag vet, om någon sagt det till mig då hade jag kanske blivit arg rent utav.
Du skriver att alkoholen är din vän, ditt stöd och din trygghet i den verkligheten du lever i. Det kan kännas så, jag vet, min bästis hette vitt vin och levde i symbios med mig under många år innan jag till sist insåg att det är ju pga min "bästa vän" jag mår såhär dåligt.
Alkoholen må finnas där som en tröst och en avslappnande belöning i början, men det den gör är att den sakta men säkert distanserar dig från omvärlden, skapar fler tomrum i din själ som behöver fyllas med ytterligare alkohol, ser till att komma emellan dig och dina vänner/familj för att få dig i ett ännu starkare grepp.
Och när allt skiter sig, då står den där flaskan där.
Men, om man kan lyckas se förbi det, och blicka tillbaka till tiden innan man blev bästis med sin flaska så ser man oftast ganska tydligt vilken personlighetsförändring man genomgår när man börjar dricka.
Det är samma personlighetsförändring man raderar ut när man slutar dricka.
Det tar tid att vänja sig av med alkoholen, och hitta andra alternativa vägar att gå och hantera känslor på, men det går. Tro mig. Det går om man bara är villig att stå emot den där överjävliga perioden av både sorg, saknad och vanemönster som ska brytas.

Mod och styrka, A är inte vår bästa vän utan vår mörkaste demon till fiende.
Dee


skrev LillaVideung74 i Knyttets sång

Se klart...vilken fantastisk dagbok att läsa din "Knyttets sång". Rev av hela ikväll. Inser att jag varit inne i den tidigare o gillat det jag läst.
Inte tagit mig tid att skriva så många rader ännu eller starta en egen tråd. Försöker "sålla" lite bland allt läsvärt o matnyttigt som detta forum har att bjuda på.
Själv har jag haft mer än en blomkruka/gardin/dold udda hylla som gömställe. Några gånger har jag funnit ett kvarglömt glas på ett sådant ställe, ack o ve, stor skam (ja just det var där jag satt igår kväll innan jag somnade ifrån det "roliga"). Försökt "krångla" till drickandet då o då med flaskor o traditionell icke skruvkork men i sämre perioder skippat all form av sofistikerat beteende. Kört tidernas sämsta gåva av dem alla till oss problemvindrickare, BiBen. Ur en kaffekopp om det funnits ngn hemma som inte bör se vad jag dricker o vilken idiotisk tid på dygnet. Uppfinningsrikedom o kreativitet kände härom inga gränser.
Klanka inte ner på dig själv över sömn i nykterhet. Kropp o själ behöver vila. I mitt fall oändligt o irriterande mycket. Försöker också vara snäll med mig själv även om det är svårt. Inser ju det tar tid att läka samt förstå min alkoholhistoria o alkoholframtid.
Kram från mig?


skrev Dee i 90 dagar

Grymt jobbat - starkt!

Jag var också utomlands för ett tag sen, hade också lite vånda inför det, men mitt sällskap var så gott som solidariskt nykter med mig under resan och jag hade turen att de gjorde galet goda fruktdrinkar åt mig istället!
Varför tänker du att du skulle ta ett glas utomlands för när du skriver att det kommer bli klurigt när du kommer hem, om jag läser lite mellan raderna?

Jag tänker att det finns en orsak till att du har 90 dagar i bagaget och att du skall fokusera på dessa 90 dagar. Och ta en dag i taget.
Det brukar sällan vara till vår fördel att ursäkta sig med att ta ett glas bara för att man är på semester.
Kan du lösa den situationen på något sätt?
Hur gör du hemma?
Vet ditt sällskap om att du är nykter?

Mod och styrka och sjukt bra jobbat,
Dee


skrev Dee i Oxascand och alkohol

Du skall absolut inte fortsätta ta din medicin om du tänker fortsätta dricka, men det vet du ju redan. Tidsspannet för när du intog tabletten kontra när du intog vinet är det ingen fara med.
Läkemedlet och alkoholen har en förstärkande effekt på varandra, så de ska absolut inte mixas vare sig under tätt tidsspann eller under en tid. En miss i protokollet är okej.
Har du fått tabletterna för att sluta dricka och lindra symptomen? Prata med din läkare om något annat som tar bort suget istället isf, det finns bättre medikament.

Ta hand om dig,
Dee


skrev Se klart i Så kom dagen

Även här. Kanske atmosfäriskt?
Trött trött och trött.
Rastlös och irriterad hungrig och tjurig. En dag att vända blad över.
Önskar så att jag kunde gråta på beställning tror det är en liter tårar i den här kroppen. Var ligger de och skvalpar tro?
Om du kommer på något gråtknep, meddela gärna!


skrev uddda i Day By Day..

Jag vill inte känna att A är det enda jag har som stöd eller som vän, jag vill inte känna att jag "måste" för att klara mig, jag vill inte må dåligt för jag kämpar emot. Jag vill inte må sämre för att jag faktiskt lyckas stå emot. Men ändå är du A min bästa vän o min trygghet i den verklighet jag lever i o det är så så sorligt o otroligt jäkla frustrerande..


skrev Varafrisk i Ångesten tar mitt liv...

Ja, du glömde mig men det är helt ok....jag menar helt ärligt det är ok...men jag hade med mig min man...tack vare att du och ngn annan som jag inte minns nu så tror jag att jag har koll på det flesta..å för mig har det känts mer inspirerande att skriva här på forumet (eftersom jag började för några månader sedan) när jag vet vem några av er är.
Jag minns att du sa att du tyckte att det var inte helt enkelt att prata inför alla...och jag tänker att det är väl helt ok...vi är olika!! Det betyder ju inte att du inte har något att säga...å du är verkligen en fena på att skriva...verkligen detaljrikt och intressant. Du klarade även att inte dricka alkohol under helgen...gick det lätt eller var det svårt eller hur var din känsla? Minns inte men är det många dagar, veckor, månader som du inte har druckit alkohol??

Kramar:)