Senaste kommentarerna i forumet

Någon tjatade om boken ”Tänka klart”. Nu tjatar jag om den.
Så, mitt tips om strategi är att läsa den.
Jag ska läsa den igen.
?

Vi mäktar med! Precis som för många av er ger ett sådant här tillfälle oss energi. Rimlighet och möjlighet att ha en träff efter sommaren var en punkt på dagens möte. Vi återkommer naturligtvis då vi har ett beslut i detta.

Tack för er återkoppling och generositet att berätta för de som är intresserade och var där.

Allt gott
Li-Lo och alla andra här i/på admi.

instämma i lovorden över träffen. Två gånger per år är nog en bra idé, om ni som håller i det mäktar med. En fin dag avslutades på Dramaten och Dövheten, en bra pjäs om Beethoven som växte ju längre den pågick. Sista delen av färden hem blev några mil på en mindre väg där träden hela tiden hotade blåsa omkull, och några hade gjort det. Läskigt. Tur man är nykter:-)

Från hemliga klubben!
Vad bra du skrev om att nån annan får ta rollen att vara den roliga, det tar jag med mig!

Dagar idag utan alkohol.Inget jag berättar för nån annan än er här på forumet.Denna gång har det inte svajat ännu.Jag försöker vara beredd på att det kan svaja.
Jag känner mig stolt och tacksam?

Godmorgon!

Jisses. Tur att pengarna inte var borta borta. Så läskigt när man inte minns något. Tur att allt gick bra och att du kunde pyssla om din son. Det är ju jäkla skönt att få kvitton på hur mycket man undviker när man har fyllor, även om man inte önskar det för någon annan heller.

Jag berättade för en på jobbet idag om min lördag. Hur jag velat gå ut och kaosa och ringt och vaknat upp och känt fy fan. Är glad att jag är ytterligare en dag ifrån det där.

Skönt att du slipper gå ut. Hade gärna varit hemma idag jag med.

Stor kram

Tack stormenlilla? Tre veckor nykter är mitt rekord på säkert tio år. Känns både lätt och svårt. Suget är inte där hela tiden, men övermannar mig viss stunder och då måste jag ta ett steg tillbaka, betrakta mig själv utifrån och hitta nån distraktion. Igår gömde jag undan den alkohol som nu finns i huset, åt mat och liksom väntade ut suget som brukar vara som värst på eftermiddagen när jag är hungrig. Jag hittade en bortglömd afri öl i kylskåpet som blev min räddning. Då behövde jag ju inte dricka annan öl?. Krävde visst fokus men det funkade.

Idag har jag liksom igår fruktansvärt ont i ryggen, typ ryggskott. Tog det lugnt hela dagen igår men försöker ta mig fram på jobbet idag. Så glad att inte dessutom behöva vara bakfull en måndag. Och jag har märkt att min hjärna funkar bättre. Har ett intellektuellt krävande jobb som inte gått helt bra under hösten. Mycket nytt att lära men orken har inte riktigt funnits. Men som sagt, går bättre nu. Måste ju helt klart bero på nykterheten.

Idag ännu en dag nykter och går mot nytt rekord på min dag 22.???

Tack för ditt svar. Så är det. Jag mår inte bra. Jag tror att SSRI säkert skulle göra livet lättare för mig.

Men jag har aldrig kommit såhär långt förut. Jag har aldrig kommit såhär nära mig själv, mina känslor, utan att fly.

Därför vill jag ge mig en chans att läka. Att lyssna på ångesten. Och faktiskt inte göra saker som ger mig ångest medan jag jobbar med det här. Jag menar inte att jag ska ge vika för ångesten. Men jobba med den på djupet. Nu när jag har proffsig hjälp av terapeut. Jag ger det en tid. Sen funderar jag på nästa alternativ. Just nu vill jag inte ta medicin. Jo, tillfälliga sobril kan jag tänka mig.

Kram?

Vissa dagar läser jag massor i detta forum och andra dagar vill jag hålla mig borta. Vissa dagar vill jag stänga av telefonen och ignorera omvärlden och ligga i soffan med min familj, andra dagar fantiserar jag om att boka en jorden-runt-resa för mig själv. Tänker ena dagen att jag har den absolut bästa partnern jag kan få och nästa dag att jag vill skilja mig (och börjar leta boenden på Hemnet). Det tar på mina krafter att vara så ambivalent i mina känslor och jag har svårt att förstå mig själv.

Har också insett att i detta forum är jag någon jag inte är i verkliga livet: en person med problem. Jag skulle aldrig ha modet att visa mig så här vilse för riktiga människor. Tror ingen jag känner skulle kunna tro att detta är jag, om de läste min tråd. Möjligen min man, som har börjat fundera över varför jag är så svajig i mitt humör, och mycket mindre glad och energisk än vanligt.

Har identifierat en känsla av besvikelse på mig över att jag i detta forum inte är så duktig som jag försöker vara i riktiga livet. Jag är mer melankolisk och pessimistisk än vad jag vill vara. Men, skriver ju helt ärligt och vet att jag skulle kunna vara en bättre inspiration för andra om jag skrev annorlunda. Jag borde skriva mer i era trådar och peppa och tacka för alla insikter ni ger mig. Det finns kanske en poäng med att jag är självcentrerad och väldigt ärlig om mina tankar här, att jag får öva på att vara en lågpresterare. Jag är samtidigt rädd att ni ska tröttna på att "ta hand om mig" vilket ni gjort så bra.

Måndagsdeppiga hälsningar E

Grattis till 90 dagar! ???
Du får tänka efter. Är det värt att riskera att du kommer in i samma sväng med drickandet som du var i förut? Vill du ha det tillbaks? Eller fixar du det hela?
Önskar dig allt gott???

Jag hade nog fått sjukskriva mig på heltid veckan efter av utmattning om jag haft helger som dina nuförtiden. Fantastiskt att du och din fru lever live! Det gör mig så glad att läsa. Härligt att träffa dig i lördags! Varafrisk glömdes bort i uppräkningen. Lätt hänt...
Kram!

att du skriver och hänger kvar här. Det hör ju till, för om inte alla så åtminstone de allra flesta, att suget gör sig påmint efter en tids nykterhet. Det är väl därför det sägs att konsten är inte att sluta utan att inte börja om igen.
Jag önskar dig styrka att motstå suget och hitta annat som får tankarna på ’bättre vägar’. Jag vet inte om du lyssnat på Alkispodden - det gör jag och tycker de är jättebra.
Allra varmaste kramar till dig! Jag önskar dig en fin och nykter dag! / mt

Vad jag blir imponerad, grattis.
Låter som det har varit ”enkelt” men jag vet inte alls. Däremot skulle jag vara väldigt nyfiken på hur det är att vara nykter på en resa, och kanske utforska det i första hand,
Men nu frågade du ju inte om något råd :)
Härligt att höra, och lycka till framåt!

Inte en droppe på 90 dagar. Känns så bra! Jag känner mej pigg och mitt självförtroende är tillbaks. Ska utomlands nästa vecka och har en hel del funderingar kring det.... Går säkert bra där om jag tar nåt glas, men sen...När jag kommer hem... Jag vet inte....

Det känns som du verkligen är på G och du får inse att det tar sin lilla tid att ställa om...
Bra att du har ett projekt att se fram emot ??‍♀️ så kul att göra något ihop med sina vuxna barn!
Så fort du börjar träna och minskar på alkoholen kommer du tappa kilon och då blir du ändå mer peppad ??.
Jag hejar på dig!
Kram ?
Ps. Jag har redan läst på om Billströmska och så inspirerad ?

Vinden viner utanför igen efter en någon mer avmojnad natt. Jag har sovit helt ok men tar fortsatt lång tid på mig för insomning...det får gå. Arbetar hemifrån idag så behöver inte ut.

En konstig helg med insikter om varför jag inte längre vill dricka a. I fredags natt ringde min mobil kl.02.10 - jag vaknade, svarade och fick se min inneboende student sitta i en bil och se moloken ut (han ringde ett videosamtal), han sa ingenting och verkade helt omedveten om att han ringt mig. Jag lade på och tänkte: hoppas han inte blivit kidnappad av föraren...En stund senare bullrade han ute i hallen och sen blev det lugnt. Dagen efter kom han och ville prata. Det fattades 5000 kr på hans konto. Han hade kräkts på gården. Undrade om han stört mig. Jag småskrattade lite och förstod genast läget - hjälpte honom reda ut minnesluckan och det visade sig inte fattas några pengar.

Igår ringde min son, min skötsamme 32-årige son och lät spak. Han ringde från ett okänt nummer och undrade om han kunde få komma hem till mig och sova över? Sen berättade han om sin utekväll i lördags, drack för mycket, tog fel jacka när han gick, inga nycklar, sambon var i Norge, han blev insläppt i sin trappuppgång och fick sova ett par timmar där (!!)....ingen låssmed att få tag på....och så kom han hem till mig och blev lite ompysslad. Tog ett varmt bad (det stormade som värst igår kväll när han åkte hit), fick lite te och mackor och berättade att han hade ringt 112 och sluddrat "utelåscht" ett par gånger tills de lade på.

Jag behöver väl inte säga hur underbart det kändes för mig att kunna vara nykter, pålitlig, stabil och den som ger tröst. Mitt hjärta mådde så gott av denna helg :) Men lite olycklig över hur alkoholen ställde till det för min son. Han dricker sällan och jag hoppas det fortsätter så - han förstår vad det är för arv han fått med sig...
Men själv är jag spik nykter och det börjar bli det nya normala, ett tillstånd jag kanske kan börja lita på....en dag i taget...det kan komma dagar då jag övertygar mig själv om annat. Det får vi ta då.
Kram
svagis

Du är en fantastisk berättare och det är en njutning att läsa dina kåserande betraktelser ?
Du har faktiskt rätt när du beskriver sig själv, du gör inte så mycket väsen av dig i större sällskap. Men du utstrålar ett lugn och har ett så fint leende ?
Och så händer det ju desto mer på insidan av dig Berra! ?
Du kan verkligen formulera dina känslor i ord!
Jättekul att träffa dig?
Kram ?

Just ja , strategi! Näe, jag inser ju att jag inte har ngn att ta till när hjärnan börjar prata med mig om att jag är " frisk " o kan ta ett max två glas .... hjälp ! Måste ha en strategi ! Hur gör ni andra ??

Lila är ju pensionärskaffe och där är du ju inte än :-)))

Denna sena timme.
Kan inte sova och det beror troligen på att jag sovit ut i helgen, samt att jag började surfa runt på olika reor... inget jag rekommenderar.
En skön helg mot sitt slut, inget ”märkvärdigt”, något underlättad av inte tusen sociala grejer, för det tycker jag fortf är svårt.
Ett kompismingel idag som var väldigt trevligt, går bättte än längre middagar, att jag kan röra mig som jag känner. Inte instängd.
Överlag så har jag verkligen behov av mycket tid för mig, och mina egna tankar. Hänger såklart mkt med min man (som avslutat sin vita månad), men han dricker för sig själv försumligt.
Jag känner ibland att jag inte är 100 engagerad, jag tycker tex att jag inte bara behöver egen tid m hjärnan utan även med kroppen. Försökte förklara att det inte på något sätt hänger ihop med attraktion, men jag har verkligen känslan av att jag jobbar m ngt stort. Som ett sorts forskningsprojekt. Och så skulle mina tankar, kropp och lust liksom också vara lite för sig själva.
Känner faktiskt ingen oro över det, men det är ju lite oväntat. Känner mig glad då vi är tillsammans, men vill helst inte ha någon för nära.
Vet inte om någon känner igen?
Har haft minimala Depp-stunder denna helg när jag reflekterar över tillfällen då det tycks som att jag inte kommer att dricka. Men det är trots allt ingen klinisk depression utan mer lite hunörsänkare,
Det är ju inte nu det handlar om så jag bordlägger tankarna. Tar dem var och en när de ev blir aktuella.
A-fritt vin och lite bubbel hjälper mig otroligt mycket. Hälla, hålla, dricka lite långsamt och just utan stress. Det känns mysigt och ganska good enough.
Imorgon börjar vecka 6 som nykter. Det känns som jag har överraska mig själv med att ha sånt fokus och dra alla lärdomar jag kan, när de uppenbarar sig. Som forumet. Lärdomar på löpande band. Och alla fina människor här inne, tack för att ni är med!

Hoppas allt är bra med dig och att du samlat på dig många vita dagar ? Själv tog jag ett beslut på nyårsafton att förändra och minska mitt drickande och jag drack inget alls på 1 månad och det är jag glad och tacksam för ? Efter en nykter månad så drack jag några öl och det var inga problem. Nu har jag inte tagit en droppe på snart 2 veckor och jag känner mig starkare i mig själv och känner att alkoholen inte styr mig och jag känner inget tvång att dricka längre och det känns så skönt. Ha det så bra ??

Ja jag refererar enbart till mina helger, det finns egentligen inget intressant att berätta om vardagarna.
Sova, jobba, äta, sk_ta, ett par timmar framför teven, och så var den dagen borta, helt meningslösa...

Men helgerna däremot är helt annorlunda, de tillhör mig, och där jag får bestämma vad som ska hända.
Ja så länge jag inte låter alkoholen få ett inträde i den vill säga, då blir de bara ett kaos...

Lördagen den började med att dottern med familj hade sovit över, och vände jag mig mot frugan i sängen så möttes mina blickar av en lång svart nos och ett par gula ögon, det var dobbernmannen som lagt sig emellan oss.
Hon tittade upp med en blick som om hon sade...godmorgon tvåbening, vill du ha en nospuss?
Under täcket kröp lillskiten ut och sträckte på sig som om han undrade .. hur fick du människorna att vakna dobbis?
De hörs tunga steg i trappen det är dottern som kommer upp med barnbarnet och snart sitter en skallig lintott vid fotänden och ler som bara ett barn kan göra en Arla morgonstund, alldeles för pigg för en morfar.
Dagen börjar tidigt och jag har gott om tid att göra mig i ordning för dagens stora händelse, forumträffen.
Jag åker in i god tid med bilen, och tur var väl det, för att lita blint på en GPS är småfarligt, hur då tänker ni.
Jo jag kan säga att det är en väldans skillnad på mellan Kristinebergsbacken och Katrinebergsbacken 35 A.
Jag blev bortlurad i områden som jag inte alls kände igen, det här är väl inget berg?
Visste ju på ett ungefär var det låg, men jag är en vanemänniska, jag fipplade bort mig förra året också.
Då fick jag lära känna delar av Årsta jag aldrig sett förut, dessutom är den seg på att uppdatera sig så på hemvägen var jag på väg mot Södertälje, men nog om detta.

Träffen blir inget ångesttillfälle längre, som första träffen trodde jag att jag ensam skulle sitta bland en massa gamla avdankade parkbänksfyllon, men så har det aldrig varit, bara en massa hjärnspöken i min skalle.
Nejdå, jag var glad att få komma på träffen igen och i förhoppning om att få träffa gamla vänner, och så blev det.
Dessutom fick jag träffa en massa nya.
Det är inte undra på att forumet är ett så pass kärvänligt ställe att mötas på, när man får träffa människorna bakom det, alla är helt vanliga människor med en väldigt intressant bakgrund och historia.

Precis som förra gången satte vi oss ungefär 15 personer i en halvmåne runt varandra och presenterade oss inför varandra, och det blev väldigt långa fina berättelser, alla öppnade sig på ett känslosamt sätt.
Förutom jag då, är inte rädd för att prata i vanliga fall, men inför en större publik så bryter mitt mod ihop totalt.
Jag blir lika förbannad på mig själv varje gång, darrar på rösten och flackar med blicken, på något sätt när jag öppnar dammportarna till mitt inre så väller känslorna över mig och jag blir bara svamlig, jag som hade så mycket jag ville säga, hade tränat hela veckan på mitt tal, och så bara skiter det sig totalt, blir så urless på mig själv, usch!
Har jag sagt det att jag är en känslomänniska?

Men trevligt hade vi, och tiden bara rann iväg, vi låg hela tiden i tidsnöd kändes det som, alla ville prata så mycket och tiden räckte inte till, plötsligt var klockan tre och det var dags att bryta upp, suck!
Det var därför vi tillsammans önskade att träffen kunde komma två gånger per år så att fler kunde komma.
Precis som förra gången var det många som fick förhinder i sista stund, och det fanns ett överdåd av mackor.

Hursomhelst är jag tacksam att fått träffa er i verkliga livet, ska se om jag kommer ihåg alla.
MrX, Dee, DenHärGången, Vinäger, FinaLisa, Adde, Rosavina, Charlie, Magnus, Rossette, Li-Lo, nä nu känner jag att jag har glömt någon, förlåt!
Tack för hälsningen Mie via Adde, hoppas på bättring, det är du värd.

Jag hade väldigt gärna hängt med och fika, men som ni kanske kommer ihåg, min helg var hårdbokad.
Det visade sig att frugan hade givit mig en julklapp med teaterbesök, men inte uppmärksammat att det fanns två teatrar med namnet ”Scala”, varav den felaktiga låg i ....Karlstad, 33 mil därifrån.
Så det blev bråttom hem och hämta frugan och packningen som jag laddat på morgonen, och sedan iväg.
Och nu svaret på frågan Vinäger, Sissela Kyle, ja inget lätt namn att lägga på minnet, sorry för att jag bladdra ihop det med Yrrol, måste ha blandat ihop henne med just..Ulla Skog.
Bra?, nja nu är jag en som går på rätt många föreställningar och har börjat bli kräsen, okey men inte så mycket mer, underhållande ja, men inte värt skinksvamp av att sitta så många timmar i bilen.
Själva utflykten var jättehärlig, vi kände oss jättebusiga som bara drog iväg sådär med hotellnatt och allihopa.
Staden var mysig i kvällsmörkret och den hade ett visst uteliv även om det drog kallt om öronen.
Vi åt en god men sen middag på en italiensk restaurang och sedan tillbaka till hotellrummet.
Vaknade före klockan sju på morgonen av att ryggen pajat, sängen var på tok för hård, försökte t.om sova på magen men kvävs av kudden och senare av nackspärr.
Snurrade runt fram till halvnio, sedan satte jag mig upp och utbrast...Nä nu j_vlar pallar jag inte längre!
Frugan vaknade med ett ryck ifrån sin dröm, och trodde att jag ville skiljas.
Smärtan av att vara helt ledbruten fick mig nästan att vilja gråta, men jag är man, män gråter inte...

Det ingick ingen frukost i denna hotellnatt, så vi bestämde att ta den på det lokala kafferosteriet.
Tänk att få testa helt nyrostat kaffe till frukost, wow!
Fick vänta till klockan 11 då de öppnade, kvart över står vi och rycker i dörren, det sitter folk vid borden och tösabiten bakom disken undgår våra blickar, hon vill inte öppna dörren och undviker oss.
Efter en kvart åker vi iväg i vredesmod och jag förbannar detta j_vla rosteri och säger högt att vi aldrig mer ska dricka det där kaffet med ett efternamn och en färg på slutet, punkt!

Nu har vi brådis igen, vi ska vara på ett födelsedagskalas klockan ett, och det stämmer ju inte tidsmässigt.
Plågar den stackars bilen och gör bara uppehåll för en snabb frukost på gyllene måsen och för att tanka bilen.
Vi kommer alldeles för sent till kalaset och får titta på de tomma tårtfaten och den sista ljumma slatten kaffe ur bryggaren, men det gör inget, för jag och frugan har haft en kanonhelg, alla gånger.
Vi småler åt varandra i bilen hem och alla barnen med bihang gör oss sällskap till söndagsmiddagen.
Vi umgås precis som vi brukar vid middagen, bäbisen tar all uppmärksamhet vid bordet till allas glädje.
Att hon någon timme senare vid kaffet framför teven tar sina första stapplande steg gör inte saken sämre bara nio månader gammal, samma dag som hennes tremänning fyllde år, lätt att komma ihåg.
Härligt att se de små utvecklas så snabbt med sådan livsglädje, men det påminner också oss som morföräldrar att vår tid långsamt börjar avvecklas, med gråa hårstrån, sämre syn, ledbrutna efter en hotellnatt borta osv.
Men å andra sidan, detta är naturens gång, och det är bara att hänga med....

Ute brallar det på ordentligt av ytterligare en vinterstorm, takpannorna slamrar och trädtopparna böjer sig majestätiskt i sin siluetter i natten, det skramlar hos en grannes baksida när presseningen som täcker utemöblerna fladdrar inför vindbyarna.
Det gör det extra mysigt att ligga i sängen en söndagsnatt och summera helgen som innehöll så mycket.
Jag är nöjd, ja sicken helg det blev, och tacksam för att jag höll mig nykter ännu en helg och fick behålla minnena ifrån den.
Imorgon får jag frågor om hur helgen har varit på jobbet, de älskar att höra mina händelserika helger.
Själva är några av dem ensamma och de somnar oftast framför teven med staplar av urdruckna ölburkar och en tom pizzakartong, det enda händelserika som händer i deras liv är att de är lite wild&crazy och beställer en annan sort på pizzan bara för att liva upp det lite.

Jag har ett annat liv, tack för det nykterheten!

Berra

FinaLisa, lömde att skriva att folkhögskolan heter Billströmska:)...Vi kanske ses!

Hej Alla..och särskilt till er som var på träffen igår..och till Magnus, Li-Lo och Rosette!!

Jag är SÅ glad över att min man och jag åkte iväg ...mina barn skojar och säger att det är jag som bestämmer...och visst kan det vara så...men jag hade aldrig bett honom att följa med mig om jag inte trodde att han hade velat och att han skulle känt sig väldigt obekväm. Vi har pratat om träffen och er alla väldigt mycket efteråt och med värme i våra hjärtan. Jag förstod att ni alla har skrivit mer eller mindre ganska länge i forumet...jag har gjort det någon gång men när jag inte har fått mer än några kommentarer har jag tröttnat fast efter träffen blev jag inspirerad...å jag är ju även en duktig flicka därför har jag skrivit endast när jag klarar att vara nykter.

Många av er sa att träffen inspirerade er till att hålla er nyktra..vi, min man och jag kom ju upp till Sthlm på fredagen och fredag samt att bo på hotell är så förknippat med att dricka alkohol. Jag kände att detta var ett svårt tillfälle att lyckas med att inte dricka alkohol när jag nu inte klarar det annars. Jag bestämde mig därför att det skulle vara ok till att ta ett glas vin till maten...men det finns ju systembolag över allt så jag lyckades inte riktigt med detta. Vi följde ju inte med och fikade efter för vi tänkte att vi skulle åka fram till Gamla stan..men jag var så jättetrött och frusen efter träffen så jag ville bara vila...min man är ju förkyld och hostig...så vi la oss och sov en liten stund...därefter åt vi jättegod mat på en indisk restaurang ca 20 min promenad från hotellet.. och då drack jag en stor starköl..i vanliga fall hade jag druckit några till el vin. Jag var inte alls nervös inför träffen men det var känslosamt, mycket intryck mm jag tror därför att jag blev så trött. Idag efter frukost och utcheckning, så har vi varit på Fotografiska muséet , har aldrig varit där tidigare..å det var väldigt intressant. Vi gick lite i Gamla stan..åt lunch där..och sen åkte vi hem i riktigt dåligt väder blåst, regn och mörker men med varmt hjärta. Jag åkte och handlade lite grann...köpte två små öl 3,5 ..vet egentligen inte varför...hade gått lika bra utan.

Imorgon ny vecka...å nu börjar jag med måndagen...ska gå till min terapeut som jag har träffat under ett par års tid. Går där för att jag har mycket sorg inom mig...har haft det tufft under livet med barn som har haft tuffa tonårstider, mycket död och sjukdom..så jag har medicinerat med alkohol..nu behöver jag den inte längre...nu vill jag leva mitt liv!! Mina barn som är 21 och 25 år vet om mitt beroende men inte hur allvarligt det är. Min dotter pushar mig att träna för min hälsas skull...så vi ska cykla en tävling i maj ...jag en kort sträcka och hon den långa. Jag frågade om hon ville..för jag sviker aldrig henne när vi bestämt oss för att träna..å ska jag cykla då måste jag ha en mycket lättare kropp...å då kan inte alkohol finnas i mitt liv.

Så ett varmt tack för att jag fick ta del av era liv...så nu vill jag klara måndagen utan alkohol!!

Varm kram:)

Ledsen själ, det är ruskigt lätt att halka i alkoholträsket. No big deal, bara att fortsätta att räkna dagar o vara stolt ju? Kram???