Senaste kommentarerna i forumet

Tack #Bestämd för din hälsning. ?

Känner väl igen mig i det här med rutiner. Jag har medvetet av samma orsak som jag försöker hålla lite distans till träningen denna gången inte börjat tugga mina rutiner än. Jag kan bli helt manisk när jag väl kommer in i dom. Vid någon av mina tidigare nykterhetsperioder gjorde jag ett helt A4 med en veckolista som hela familjen skulle följa med allt från städning, handling, matlagning, tvätt etc. Helt galet när jag tar ett steg och sidan och tittar på den med andra ögon...
Just nu får mitt jobb vara den rutinen jag håller, det innebär ju också en hel del andra rutiner som följer med automatiskt med barnhantering och så.

Tycker det låter som ett problem av god sort att din särbo väljer att avstå med dig, se det som att du sparar hans hälsa och välmående också istället för att du missunnar!
Det där med livssituation och ångest är ju också ett givet argument, alkoholen i sig är ju högst ångestframkallande och en av mina största problem och anledning till att jag inte vill fortsätta också. Jag har aldrig skadat någon annan än mig själv med mitt drickande än. Beter mig inte illa när jag är full eller blir jobbig och otrevlig. Tvärtom, ganska lugn, tillfreds och mer positiv och framåt. Inte konstigt man började tycka om den där personen.. Men när ruset försvinner kommer ångesten, oron, ängslan över allt och inget. Man söker med ljus och lykta och granskar olika delar i sitt liv som möjliga orsaker och det sista man vill misstänka är just det, att alkoholen spelar ett spratt med sin hjärna.

Stort grattis till dina 25 dagar! Vilken seger att kommit så långt att du verkligen inte VILL ta ett glas även om du, enligt dina tidigare uppsatta regler, hade fått.
Ta en stor funderare innan, den gången du tänker ska bli ditt nästa glas, om det verkligen behövs. Som jag kände sist jag hade berusade människor omkring mig, förväntningen är minsta halva grejen, när väl drickandet är igång så väger nackdelarna över på ett kick! (Definitivt lika mycket en reminder till mig själv!)

Det kändes som min tråd var enbart för mig själv och ingen brydde sig eller läste. Men så plötsligt poppar det upp härlig pepp från er, det värmer och motiverar mig att skriva vidare!
Jag är på hemmaplan en vecka till, skulle faktiskt åkt iväg redan i morgon till annan destination men jag känner mig skör och trött så den resan avbokar jag. Tack o lov att kunna ha den friheten.
Inför nästa långtripp om en vecka känner jag givetvis en viss oro men är så motiverad just nu så det ska gå bra helt enkelt.
Jag löser allt som oftast mitt sug och rastlöshet med träning, oftast tuff, hård träning. Det får mig nöjd och relativt lugn att fortsätta dagen och kvällen utan att klättra på väggarna.
Jag är dels en "kicksökare" Prestations junkie, sällan nöjd med det jag åstadkommer, även om det är grymt bra för det mesta. Piskar gärna mig själv och kräver mer o bättre, till slut kvävs jag av mina egna krav.
Motionen och träningen är ibland kvävande den också, Det kommer tillfällen då jag helt enkelt inte orkar men känner att jag måste ut för att bränna energi.

Måste berätta om mina känslor denna förmiddag.
Jag fick ett e-post meddelande från min chef i morse, kopia till ca 10 pers. i ledning och närmaste kollegor. Han hyllade min senaste produktutveckling så pass, jag trodde det var ironi. Men det var det uppenbarligen inte. Själv är jag givetvis inte jättenöjd med mitt arbete, men OK jag blev givetvis glad och upprymd över hans stora glädje efter att ha kämpat, våndats och oroat mig över att detta projekt jag drivit själv under ett halvår ska bli misslyckat.
Vad fick jag då för omedelbar känsla?
Jo, en enorm saknad efter alkohol, att bli berusad, att förstärka känslan av att ha lyckats! Det blev ett kort, direkt ifrågasättande över varför jag ska försöka sluta när det finns så mycket att fira och fly med alkohol.
Tack och lov kom jag till insikt ganska snabbt och kunde isolera och bryta ner denna märkliga känsla till något jag var tvungen att konfrontera. Kan inte riktigt sätta ord på det. Reptil hjärnan kickade igång belönings systemet och jag inser att tomheten och saknaden efter A kommer finnas kvar länge efter man slutat men att det bleknar ju längre man stannar kvar i nykterheten. Allt är så falskt och farligt för mig med A.
En löptur i höstsolen är vad jag behöver just nu.
Kram och kärlek till oss alla!

GP

Vill börja med att säga wow du hade fyra nyktra dagar i kroppen då du skrev. Om du vill berätta gärna hur det går för dig, det är några dagar sedan du skrev här och ibland tar det tid innan en tråd får fart. Du har verkligen klarat av en del tuffa förändringar och jag gissar att du har en del erfarenhet av vad som kan fungera för dig. Berätta gärna.

Välkommen igen och hopp en fortsatt fin vecka
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Börja med att säga klart du får skriva här. Ditt sätt att så naket och uppriktigt sätta ord på några av de saker du brottas med nu är säkerligen hjälpsamt för många. Du är inte ensam. Att vara beroende är en skrämmande upplevelse. Denna känsla av att förlora kontrollen samtidigt som en kanske har en helt annan uthållighet eller beslutsamhet gällande annat. Du beskriver så tydligt hur det kan vara för en del, det där att få ett starkt "gensvar" av nikotin, alkohol eller annat. Den där skillnad mellan oss människor. Du har uppmärksammat hur du reagerar och arbetar nu för att hitta rätt sätt att få bukt med din relation till alkohol. Jag hoppas att forumet kommer vara ett stöd nu när du fattat ett beslut.

Mitt i din besvikelse finner du kraft att skriva här. Vilka andra steg kan vara rimliga för dig nu?

Oavsett vad du väljer att göra så är vår förhoppning att du vill dela det med oss, naturligtvis gör du det som känns bäst för dig!

Varma hälsningar & igen välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

En av de sista helgerna jag var ut söp var på en uteservering med mina vänner, och det hände nånting. Alla skrattar ihop till nån fjantig grej, även jag, men jag "delar" på mig. Ser allt utifrån, uppifrån eller från sidan... mitt i en superdunderfylla... Jag skrattar men kan för allt i världen inte tycka att det är kul. Jag fortsätter hela kvällen att skratta med de andra men det tar emot. DET ÄR INTE ROLIGT. Det är patetiskt.

Nu har jag fixat 6 veckor. Det här är första gången nånsin i mitt liv som jag försökt sluta dricka, jag har aldrig tänkt i banor av vit helg, vecka eller månad. Det jag däremot har gjort är att försöka dra ner på intaget lite då och då. Funkar inte.
Eller min främsta kamp, den som pågått länge, många år: Att bli lycklig! Nytt jobb, träning, kärlek, intressen, kost och vitaminer mm. Den där "lyckan" som skulle få mig till att dra ner på drickat till ett normaldrickande i sociala situationer.
Jag har ju förstått i många år att jag druckit för mycket men jag har aldrig trott att själva drickandet har varit grundproblemet.

Den där kvällen på uteserveringen har satt sina spår, jag är fortfarande "delad". Alkoholistjaget och det riktiga jaget. När suget kommer räcker det med att jag föreställer mig en öl vid min sida så *Poff* så är suget borta. Det där fejkade och patetiska skrattet fastnar i halsen. Jag kan för allt i världen inte ens romantisera alkoholen!
(Än...)

Jag har inte tänkt hålla mig nykter en månad eller tre för att sedan göra en ny bedömning angående alkoholen. Redan dag Ett kände jag att det här ska vara för resten av livet, en dag i taget. Övermäktigt kan tyckas, men jag var redan delad i två: den som fejkskrattar och den som borde kunna skratta på riktigt. Att dricka är sorg och att vara nykter skulle kunna vara lycka.

Ja. Jag är på dag 43, jag vet. Det kommer säkert en dag när jag börjar ifrågasätta detta val. Men jag gör allt redan nu för att vara beredd. Om jag faller SKA jag upp igen.

Min önskan just nu är inte längre att BLI lycklig. Det är att VARA lycklig. Och det kan jag endast vara nykter. Så även denna dag blir... *trumvirvel*...
Nykter ❤

Jag har haft liknande mönster även om jag inte hamnat i totalt kaos. Jag kunde helt enkelt inte sluta dricka. På slutet blev ett glas till många glas på kvällen. På morgonen kräver kroppen och hjärnan mer av giftet (alkoholen) för att inte hamna i en helvetes abstinens. Dricker för att vara normal liksom.
Man brukar beskriva sjukdomen i tre delar,
Fysiskt allergi - dvs kroppen vill bara ha mer efter substansen tillförs systemet.
Mental besatthet - allt handlar om när man får och inte får dricka osv
Andlig brist - den här biten är svår att förklara.
Jag själv har nu lyckats bryta mönstret och snart 8 månader nykter genom att först få hjälp av vården med avgiftning följt av antabus flera månader för att tvinga mig att bryta. Sen har jag börjat med AA och 12-steg. Min lösning och mångas lösning verkar vara just 12-steg för långvarig nykterhet. Annars kämpar man sig mest igenom en vit period liksom tror jag.
Måste vara fruktansvärt att vara anhörig till en missbrukare. Jag märkte hur min hjärna ändrades och inser nu hur sjuk jag var. Allt var andras fel osv.
Som anhörig har jag inga direkta tips och råd förutom kanske det trista att det inte spelar någon roll vad man gör, tror verkligen att viljan att sluta måste komma på riktigt inifrån den sjuka. Verkar vara så i alla skrifter, böcker och erfarenheter.

Ville också bara titta in o lyckönska inför resan?! Förstår att det kommer bli en utmaning, men precis som du säger. Att du är nykter och varit det i snart två veckor kommer innebära att du levererar bättre! Hade en sådan diskussion i annan tråd, hur det känns så ovant i början att inte ha den där dagen-efter-känslan i kroppen när man jobbar.. men är såklart oerhört tacksam för varje dag jag vaknar utan just den. Dag 8 för mig idag, så första veckan avklarad ☑️!
Hade en månad ca dessförinnan men föll just på utlandsvistelse..
Som sagt, svårt. Men det går! Och du har klarat det förut, så du kommer fixa det igen?! Och återigen nu har de iaf två veckor och mer än det kanske, när du åker!
Riktigt bra jobbat! Och som du säger så finns det inget alternativ. Du vill leva! Välja livet och ta vara på och göra det mesta av det. Både vad gäller jobb, familj och egen hälsa!
Fortsätt som du gör! Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Fortsätt vara snäll mot dig själv även på jobbet i veckan så kommer den att gå galant. Jag tror tom att huvudvärken kan minska då?!

Tänk att kunna gå tillsammans och hjälpa varandra på denna gropiga väg. Det är ju toppen!

Skickar med dig styrka till din kommande resa.
Du klarar det!

Efter vad jag läst så är det mycket individuellt när sömnproblemen släpper och man blir piggare. Vissa sover gott efter bara några nätter, jag är på dag 25 och det har inte släppt helt än, även om det blivit bättre. Tror dock att mina sömnproblem beror lika mycket på att jag ännu inte hittat alternativa sätt att hantera jobbiga saker som jag tidigare dränkt.
Tycker det låter jättebra att som du köra på med träning, som du skriver så dämpar det ju ångest plus att det gör en trött så att man kanske fortare sover bättre.
Önskar dig all lycka denna tuffa arbetsvecka!

Häftigt att passera målsnöret och känna att nu fortsätter jag "av bara farten" mot ett nytt bättre liv.
Du är fantastisk!

Har varit nykter i 25 dagar nu, känns bra :-).

Bestämd: Ja, jätteskönt att ha haft en fin helg utan alkoseghet. Och, ja, jag får dåligt samvete / känner mig missunnsam när andra inte dricker pga mig. Men, var och en får ta ansvar för sig är väl vad jag bör tänka...

Måndag och tillbaka till rutiner, känns också bra. Börjar stå klart för mig att jag är extremt beroende av fasta rutiner, jag blir jättetrött av att hantera oplanerade dagar som på helgen, även om jag har roliga aktiviteter och inget tvång. Det här har jag väl egentligen vetat länge, men blir så tydligt nu när jag inte är avtrubbad. Kan det tom vara en av anledningarna till att jag började dricka regelbundet? Letar fortfarande efter svar på många "Varför?"....

Allt gott till er!

...till en månad och dina fina insikter ❤️? ha en härlig måndag!!!

Så var det måndag igen och en ny tuff arbetsvecka väntar, A har varit en ångest dämpare när det är mycket på jobbet men ska klara mig utan just A ☺️
Får satsa på träning som också dämpar ångesten men som ju är desto nyttigare....
Svårt att sova så just nu dödstrött när vänder detta så man kan sova någorlunda normalt igen ?
Önskar er alla en bra start på denna veckan o naturligtvis utan A

Idag är det dag 30, dagen som skulle blivit final på nykterheten. När jag började sluta dricka kändes en vit månad så himla lång och svår. Jag tänkte att jag skulle hålla ut, visa för mig själv att jag inte hade några alkoholproblem. När perioden var slut skulle jag med gott samvete fira med vin.

Så mycket har hänt sen dess. Jag har upptäckt livet igen. Lever mycket mer aktiv. Njuter av att vara nykter och känner inte något stort sug efter att börja dricka. Det jag har satt in i nykterhet har jag fått tillbaka i livskvalitet. Naturligtvis blir livet inte perfekt för att alkoholen inte finns med, men ändå så himla mycket bättre. Så jag fortsätter med en dag i taget. Jag säger inte aldrig mer, bara inte just idag. Är nyfiken på hur livet kommer utveckla sig i nykterhet.

Kanske jag skriver för långt och mycket?
Skit samma, dag 12 avklarad.
Klarar det utan Antabus. Kommer hålla garden högt för snart ska jag ut på arbete i två veckor igen.
Södra Europa med möten där jag själv kommer vara i största fokus. Skönt att vara nykter och förhoppningsvis kunna leverera något bra.
Jag är en vanlig snubbe som fått ett bra jobb utan att ha behövt utbilda mig speciellt länge. Genom passion och intresse har jag haft turen att få ett fritt, skapande arbete. Jag tänker inte supa bort det.
GP

...för det är jag ju, ur en tjugoårings perspektiv, och en pojkspolning ur en sjuttioåring.
Så valet är fritt, och med de kärleksfulla undertonerna i forumet så tar jag det som en komplimang, alla gånger.

Det är märkligt, trots att jag inte har träffat er alla i verkligheten så känns det som ni har ett ansikte hos mig.
Avbildat i era skriftformer utifrån mina egna livserfarenheter, och vem vet, jag kanske kommer bli djupt besviken på mina egna uppmålade fantasier om vi träffas i verkligheten.
Adde som jag har träffat irl blev mjukare och rundare (no ofense Adde), som ibland kan använda spetsiga ord i sina meningar.
Men när man ser glimten i ögat och leendet så förstår man att tillsammans med dialekten så blir han inget annat än en brummande björn.
En sådan som man gärna kramar.

Att kunna läsa mellan raderna ör svårt, att tyda andemeningen beroende på vem det är som skriver.
Det ör alltid lättare att läsa ett inlägg om man har läst om personen tidigare, man knyter ihop trådarna och får en följetong.
Och att man känner för innehållet, att det berör en, att texten talar till mig, en igenkänning.
Så visst får vi våra favoriter på forumet, inget snack om det, men det betyder inte heller att vi inte bryr oss om andra.
Sedan finns det de som dundrar in på forumet och ställer krav, hjälp mig, nu!
Att försiktigt försöka tala om att förändringen ligger hos en själv, och det finns ingen underverk eller piller som tar bort alkoholism på ett huj.
Att sluta dricka alkoholen handlar om så mycket mer som är involverat i våra liv, tankegångar och tankesätt, rutiner och vanor.
Det finns ingen knapp som man kan trycka på så är problemet borta, om man tänker att man inte får dricka alkoholen så är man lite snett ute, tankarna måste ligga i att man inte längre VILL dricka alkoholen, då går det lättare.

Övertygelsen kommer inifrån djupt inne i själen, inte av påtryckningar utifrån, man gör det inte för andra, utan för mig själv.
En stark övertygelse slätar enklare över andras tjat om att göra dem sällskap med att dricka, jag fungerar bättre utan alkoholen.
Med tiden ser man andra saker, allt är inte så jäkla kul när man dricker, det ser man bäst nykter.
Alkoholen stökar till det på kontoret , fuckar upp ens hjärna och man gör saker som man egentligen inte vill, alkoholen styr ens liv.
Att ställa sig högre i rang än alkoholen betyder att man tar kommandot över ens tankar, nu bestämmer jag vad jag ska göra!
Och att envist hålla kvar vid dessa tankar, aldrig släppa på omdömet och låta sig berömmas med en berusning.
Jag berömmer mig med en härligt god räksmörgås, svampomelett, godis, choklad, eller vad som helst så länge det inte innehåller alkohol.
Det blir inte roligare med alkoholen, man bara inbillar sig det, skratten blir inte alltid ärligare utan mest flamsiga.

Och man blir inte tråkigare på festerna när man är nykter, man blir ärligare och ser verkligheten.
När folk är fulla och odrägliga är festen över och man kan gå hem med lättat hjärta, för något mer intressant lär inte hända, om man inte vill se slagsmål, svartsjuka och andra tråkigheter.
Det mest läskiga i det hela är att jag var en del av det där förut och var drivande till att det alltid skulle finnas med alkohol vid alla tillfällen.
Jag var förd bakom ljuset och nu är det så pass påtagligt att man behöver solbrillor i sammanhanget.

Det är söndagsnatt och jag gör som jag brukar, hänger lite på forumet, försöker sammanfatta veckan som gick.
Och jag är trött i både kropp och knopp, och veckan har som vanligt varit väldigt intensiv men också fått tid till rekreation i helgen.
Det är viktigt att kunna blanda allting så det inte blir enformigt och uttjatat.
Jag har fått umgås med de som betyder mest och förgyller min tid bäst, familjen och vänner.
En blandning av toppstyrda arbeten och eget frivilligt kroppsarbete, jag har fått varit arg, ledsen, glad, uttråkad, sprallig, galen och tokig.
Och vet ni, utan att behöva bedöva eller berömma mig med alkoholen, jag är fri att få kunna uppleva det på egen hand.
Och jag får konfrontera mina egna känslor på direkten, och inte i ångestkval dagen efter...

Så vecka som gick har varit....super!, och då på ett bra sätt!

Tjirp!

Berra

...att hitta glädjen över småsaker i vardagen. Så himla fint! Man får njuta av det. Önskar en bra start på veckan ???

Hur funkar det att vara en periodare?
Jag misstänker att min man är det. Han dricker som besatt under 1 vecka, 3 veckor men även upp till 2,5 månader i sträck. Äter inget, gör inget mer än köper nya flaskor när de gamla är tomma. Äter i stort sett ingenting under dessa perioder.
Hur klarar man sig?
Kan man komma ur detta beroende?
Hur ska jag som anhörig klara av att växla från "nirmalt" liv till totalt kaos.
Hoppas någon jan hjälpa mig att förstå

Ville bara skicka lite värme och hoppas att du mår ok trots test. Din tråd här har hjälpt mig mycket ?

Vad härligt det är att känna sig trött efter en fin helg, snarare än efter för mycket vin ? Fattar grejen med särbon och vinet, men samtidigt kan ju inte du ta ansvar för om han ska dricka eller ej. Han är ju fri att ta ett glas om han vill och du är fri att inte göra det. Ibland tror jag att vi som har..ehm..ett lite mer passionerat förhållande till vin än andra tycker att det är mer av en grej om någon väljer bort det för vår skull. Vi får dåligt samvete. För den som inte har lika starka känslor så kanske det bara kvittar. Rätt säker på att din särbo inte grämde sig över det där förlorade glaset vin. Han tyckte nog bara kvällen var lika mysig som du :)

Grattis till dina dagar och härligt att du mår så bra// Strulan

Åh vad fint att ni bestämt er för att göra det här tillsammans. Det gör min partner och jag också. Är i precis samma situation: Han har inga direkta alkoholproblem men har liksom hängt på mig (inte i samma mängd och takt dock). Tror iof inte riktigt att han fattar att jag har alkoholproblem på riktigt även om jag uttalat det till honom. Kanske gör det ont att se? Har inte skrivit så mycket om min kärlek på forumet just för att jag har dåligt samvete, men ska ta tag i det också. Hursomhelst, heja dig! Så jäkla fint att det går bra för dig ?