Senaste kommentarerna i forumet

Jag har vänner som typ aldrig dricker alkohol, inte ens på fest. Min vuxna dotter dricker inte alls, har aldrig gjort. Avskräckt av morsan sannolikt.

Men för mig är det så naturligt och självklart att jag är ”värd” att dricka vin fredag, lördag efter en hård arbetsvecka. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan. Men det skulle jag förstås, om jag måste. Det blir bara galet ovant i början, får hitta annat att ”belöna” mig med.

Men jag tänker göra ett seriöst försök att begränsa drickandet rejält, innan jag når vägs ände.

Jag vet redan nu att 4 glas inte kommer att göra mig nöjd - min tolerans är numer skyhög. Två liter vin kan jag dricka på en lördag, men då börjar jag redan på eftermiddagen, och jag är rejält bakis på söndagen. Så bakis att jag måste dricka ”lite vin” även på söndagen för att häva värsta bakisvåndorna.

Det var nog det som var droppen för mig. Någon klok person sa en gång ”när du börjar ta dig en återställare, då går det snabbt utför”. Och jag vill inte att det ska gå snabbt utför.

Jag får nöja mig med 4 glas/kväll, och 1 glas/timme. Det är fan bättre än inget. Och min tolerans dalar väl förhoppningsvis så småningom.

Hej! Ny här.

Nu är jag trött på att vakna varje lördag och söndag med ett ryck "vem chattade jag med igår?", "vad pratade vi om?", "är det något jag måste be om ursäkt för?", "blev jag otrevlig mot någon?" Osv, osv.

Mitt drickande sker oftast hemma, framför tv:n och olika forum. Dejtingsajter, fejjan, etc. Mitt drickande har sakta men säkert utökats rejält. Jag kan dricka en-två gg under veckan också, och då presterar jag förstås inte bra på jobbet. Och fredag, lördag, gärna söndag också, är det ju fritt fram liksom.

Oftast dricker jag för att jag är trött och låg, och vinet gör mig då lite chill och kontaktsökande.

Mängden vin har också utökats, jag tål mer och mer. Ändå kan jag inte stoppa i tid. Över en viss gräns så dricker jag tills det tar slut. Jag vill inte ha det så här mer. Jag vill kunna se mina barn i ögonen utan att skämmas. Jag vill inte vakna och inte kunnas minnas exakt vad jag gjort och skrivit under kvällen. Förbannat dyrt blir det också att dricka så ofta och mycket ?

Har precis läst en bok som heter "För mycket, för ofta" och den handlar om att man sätter upp en målsättning för sitt begränsade drickande, planerar, och utvärderar efterhand.

Så här har jag formulerat min målsättning:
1) Endast dricka fredag och lördag.
2) Endast dricka max 4 glas/kväll.
3) Endast dricka 1 glas/timme, och varva med vatten.

Funkar inte detta så måste jag sluta helt, åtminstone någon-några månader. Men som det står i boken, man måste prova innan man vet om det funkar. Så det gör jag nu. Efter att inte ha druckit sen i söndags, då jag fick nog och började läsa boken, så är det imorgon fredag och jag köper inte mer vin än det går åt fredag, lördag. Och jag dricker INTE upp allt på fredagen och åker till bolaget på lördag igen. Just den fällan är nog lättast att gå i ?

Men jag måste prova för att se om det funkar för mig. Och jag lovar att vara hundra procent ärlig mot mig själv och er i detta forum. Det här forumet blir mitt sätt att planera och utvärdera, att sätta ord på det svåra. Plocka fram trollen i solljuset.

Ååh Magge ❤️
Jag tror aldrig att de kommer titta snett på dig. Du är där av en anledning som är din och de är där av sina anledningar. Finns nog inga rätt eller fel.. Sen har jag aldrig varit på ett möte själv ? men det är vad jag tror. Om jag träffat dig på ett skulle jag inte titta snett i alla fall ?

Haha måste bara påpeka det där med att du antagligen ramlat. Jag är samma! En gång vaknade jag upp med världens lårkaka! Hela benet var blått och gult.. Har ingen aning om vart det kommer ifrån och vågade inte ens fråga någon! Så du är inte ensam ?

Der var längesen jag drack ute eller var på fest. Det är liksom ingen som bjuder en längre när man är som jag på fyllan. Det får jag ta. Tyvärr så dricker jag hemma, antingen själv eller i väl valda sällskap. Oftast själv tyvärr. Ringer folk. Bråkar med min man. Får utflipp. Blir aggressiv. Ja.. Inte så kul. Och inte trodde jag att jag skulle bli en sån som sitter och super själv. Tydligen kan man bli en ensamsupare på fina viner också. Den bilden syns ju dock inte så ofta.

Nu kör vi en nykter helg! Och minns allt!

Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.

Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.

Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?

Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?

Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️

Tack Magge ❤️

Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.

Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️

Nu är jag trött efter att ha varit på dubbla möten. Det ska bli skönt att gå och lägga sig nykter. Jag kommer nog sova som en stock!

Jag delade om mitt problem angående första steget. Rent teoretiskt kan jag ju lära mig hela begreppet om kronisk alkoholism men att känslomässigt känna sig 100% övertygad om att jag aldrig kommer att kunna dricka igen är svårare. Och då kan jag inte ta en sponsor och börja arbeta med programmet... En kvinna sa till mig efter mötet att "fake it until you make it". Kanske får jag göra det. Ska jag bara gå och vänta på att bli sjukare och sjukare, halka längre och längre utför tills inga fler "bottnar" finns? Och DÅ kan jag börja göra stegen och få hjälp? Det låter ju inte heller rimligt.

Idag kom en kallelse från Karolinska till min läkare. Då får jag resultatet utav röntgen och minnestestet. Dessutom kom en kallelse till beroendemottagningen. Det blir nog bra. Jag går dit med ett öppet sinne. Jag har inga problem med att vara ärlig. Jag skäms inte heller. Men det är dags att ta sjukdomen på allvar. Göra det som krävs. Be om hjälp. Tack, Gud, för att du visar mig vägen till ett nytt, bättre liv! Ske din vilja.

Från min terapeut på morgonen som undrade om jag hade något jag funderade över efter gårdagens samtal..
Så jag nämnde att det inte kändes bra att han sa att jag kanske kunde dricka i framtiden...så han förklarade att det inte var så han menade...utan att hotbilden från alkoholen kommer att avta. ..så jag inte behöver lägga lika mycket fokus på den.
Det kan jag acceptera. ...däremot så kommer jag aldrig att släppa ner garden helt, jag vet hur lätt det är att falla tillbaka i gamla vanor om man inte påminner dig själv dagligen vilken problematik man har.
Men i övrigt mår jag faktiskt bra...har haft både möte med stressgruppen idag och sen var jag på AA på kvällen..så nu är jag trött men nöjd över min dag☺

svar har funnits sen tidigare och även uppdaterat sen 1.5 vecka.......

Jag har ingen aning om varför det är så svårt att fatta det där enkla sambandet att alkohol ger ångestpåslag deluxe. Varför är det så lätt att lura i sig själv att man mår bättre bara man får litet (hellre mycket) vin? Kanske för att det brukade vara så innan man drack sig sjuk? Vi är inte korkade. Vi upprepar inget beteende som inte ger oss någon form av positiv pay-back. Och upprepat har vi ju gjort. Alldeles för ofta. Och så blev det så här... Jag antar att man måste på allvar inse att det lyckade samspelet man en gång hade med alkoholen är över. Det kommer aldrig att bli så igen. Och hur man kommer dit... Ingen aning... Men beroendeenheten vet säkert. Och du har haft modet att söka dig dit. En eloge till dig! Snart får du hjälp. Kram

Ring Vc och be om hjälp, man behöver inte lägga in sig för att få hjälp. Jag väntade tills jag blev kallad till företagsläkaren, det blev min räddning.
Många kramar// Strulan ??❤️

Fem dagar har gått och jag jobbar med ångesten efter helgens fylla... stor del kommer jag inte ens ihåg men de är ju bland de värsta, vilka träffade man på?vad sa jag? gjorde jag bort mig? ont i kroppen har jag så har antagligen vurpat någonstans, vilka träffade man på ute vid rökrutan innan man drog hem och vad sa man...

Men men ska kämpa på och samtidigt ta tag i mitt problem innan ångesten försvinner så pass att jag tänker att "denna gång kommer gå bra"... Tänkte jag skulle prova ett AA möte och se om det är något för mig men inbillar mig att de kommer titta snett och mena på att mina problem är inga riktiga alkoholproblem

Nu har det börjat märkas på jobbet. Sjukdagarna blir fler o fler.
Snart ryker jag dit.
Jag skakar så mkt så att jag knappt kan skriva på tangentbordet ibland. Och det är liksom mitt jobb..
Har försökt så många gånger men fixar aldrig det trots att jag vet att jag sabbar hela mitt liv. Jag vill bara skrika rätt ut.

Jag gick hem idag igen, skakar, svettas, försöker äta, spyr. Röda ögon, röd i hela huvet. En riktig jävla alkis. Super, däckar, super, däckar..

Långt där inne finns jag, nu måste jag ut.
Vill definitivt inte lägga in mig, det skulle vara så förnedrande. Sticker min man så brakar allt. Jag hoppas SÅ att han vill kämpa med mig.

Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?

Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

Hej Mstrx!

Jag går igenom exakt samma sak som du. Min kvinna sedan 25 år lämnade mig i augusti. Vet vad du går igenom. Har själv provat att döva med spriten under denna fasansfulla period.
Det blev inget bra. Blev bara mer uppriven. Jag har alltid druckit men då utan depression och sorg. Fy fan vad man mår i den kombon. Gick CT i förra veckan och fy fasen vad jobbigt. Bra att du har fått hjälp.
Starka kramar till dig!
Kämpa för allt du orkar så njuter vi en alkoholfri helg tillsammans (hoppas jag).

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

.. att inte tänka på alkohol, prata om alkohol så gör jag det ändå. Jag vill ej göra det... jag vill ingen alkohol ha!!! Men min hjärna verkar inget förstå. Att jag ingen alkohol vill ha. Ingen alkohol just nu. Hur framtiden ter sig är en annan fråga. Tror jag läser och pratar för mycket om det. Min hjärna slappnar aldrig riktigt av. Oavsett tankar. Den är på högvarv. Med allt. Jag försöker att meditera. Jag vill bli fri. Fri från ångest och oro. Och det ska jag bli. För jag vet att nånstans där inne älskar jag livet. Livet som det är utan ångest, oro, förtvivlan och alkohol. Jag måste släppa taget om det som varit. Förlåta mig själv. Leva i nuet. Känna kärleken till mig själv och livet.
Jag duger som jag är. Jag älskar mig själv.
Jag är fri. Fri från allt och jag kan göra allt jag vill.
Jag är fantastisk!

När jag började just denna nyktra månaden och bestämde att släppa på alla egenkrav så var det ändå som en autopilot ledde mig in på vissa bättre val. Någon slags överlevnadsmekanism gör så din bottennivå höjs och olika bra handlingar blir gjorda nästan omedvetet, obekymrat och kravlöst, trots att jag ansträngde mig för att inte låta mig göra saker jag inte kände för. Saker börjar helt enkelt fungera utan att man riktigt tänker på vad man gör. Detta med förutsättningen att alkoholen var borta ur hjärnan.

3 veckor har gått och jag har mått väldigt bra men nu är det nått nytt i mig som drar och vill mer än bara fungera. Nån annan överlevnadsmekanik som drar åt att skapa en ny mening och mål med framtiden.
Plötsligt mår jag inte lika bra av att bara ligga i soffan och, -som igår, -inte göra någonting. Sen köpa en pizza och trycka i sig för jag inte kände för att laga mat. Nu är det nått nytt i mig som säger att jag kan lite bättre. Att jag borde vara lite bättre, min kropp vill lite bättre..
Inom hälsa och träning är det lätt att sätta ett mål och bli väldigt sysselsatt. Men det är också extremt lätt att sätta väldigt höga krav igen och göra livet hårt och inramat. Snabba framsteg i träningen lockar starkt och skapar självförtroende vilket är en stor del av kicken. Samtidigt kommer viss fåfänga som jag inte gillar, det blir mer och mer fokus på ytan än vad som får mig att må bra.
Det börjar plötsligt bli lite mer komplicerat. Faktum är ju att det där med kravlöshet inte är sant från början. Jag har redan stället ett väldigt stort krav på mig själv, inte dricka alkohol på 30 dagar. 3/4 av tiden är avklarad. Betyder de nya tankarna kanske att jag är redo för ett nytt litet "krav" i rätt riktning.

Är i bättre form än någonsin. Har gått ner över 10 kg sedan i mars. Det beror mest på att jag inte häller i mig vin 5 dagar i veckan längre. Har t o m slutat med naltrexon, känner just nu inget sug längre. Däremot har jag blivit nästan sjukt kroppsfixerad. För dagbok över träning och mat. Och lyckas sköta det väldigt bra.
Var i Italien för några veckor sedan. Drack vin på kvällarna, inga mängder, men ändå. Hade inga problem att sluta när jag kom hem och återgick till träningen. Nästa gång jag kommer att dricka är på en kollegas disputation i slutet av oktober och på en tjänsteresa med representation till det inre Tanzania i november.
Så så här långt: det mesta under kontroll. Mår bra. Är lätt och glad. Dricker sällan och bara när jag planerat. Hoppas att jag lyckas hålla det så.

Vi har sökt dig "bakvägen" gällande adress........ Dig glömmer jag inte ;-)

Li-Lo

Hej alla krigare!
Det var länge sedan jag såg framemot fredag på det här sättet, då är det första veckan nykter och det känns så jäkla bra ?
Så skönt att inte vara bakis och trött som oftast, proppfull av energi som jag hoppas smittar av sig!

Trevlig helg, KÄMPA på och kriga ?‍♀️

Tack IronWill!!!

Finns inget rätt eller fel. Skriv ner det du tror att du behöver för att påminna dig om varför ”bara den här gången” eller ”bara ett glas” är en dålig idé. Fördelen med ångest är att den går över och det är då det blir svårt.

Välkommen till Alkoholhjälpen, without_shelter! Skriv gärna mer om hur du har det, utifrån rubriken du har skrivit så får man intrycket att du har kommit till en punkt i livet där du har förlorat mycket, eller är på väg att förlora saker som betyder mycket för dig. Kanske också en punkt där du vill vända om kursen och ta dig uppåt?
Med värme och hopp,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej torsdag! Mår ok idag. Solen skiner och jag ska ta en promenad strax. Hörrni, förresten! Kom på en till grej man slipper som nykter. Tänk dig detta scenario: Du sitter hemma i soffan och har druckit för mycket och klockan är alldeles för tidigt för att vara påverkad. Då ringer telefonen plötsligt! På skärmen lyser namnet på en person du absolut inte vill ska veta att du är full. Du funderar på att strunta i att svara men vet att personen bara kommer att ringa igen och bli orolig, så du tar upp luren. Den ansträngningen! Att koncentrera sig, försöka låta normal och sansad. Ångesten efteråt. Hördes det att du var full? Är du avslöjad?
I alla fall, det slipper man som nykter :)