Senaste kommentarerna i forumet

Bättre framförhållning idag - men sämre sluttning på alkoholhalten. Köpte ju som jag skrev fyra öl och en vodka (20cl) innan idag. Köpte även en öl ute och drack. Sen hem och lagade mat men det kändes mest som en rit. Glädjen saknades. Kvällen gick och jag började på vodkan vid 21-tiden tror jag.

När den tog slut (snabbt) så fick jag lite panik. Om jag inte är trött, lägger ifrån mig datorn och försöker somna men inte kan... går inte över till hotellet och köper öl..

Drog iväg strax efter 22 och köpte en öl som jag drack på vägen hem samt 20cl extra vodka. Dricker inte hela den hoppas jag men vet inte. Har ett mer lugn nu iaf, att jag ska klara att somna. Ser på Breaking Bad för typ femte gången. Alkoholen ger mig någon trygghet i detta - samtidigt som jag inser att jag måste sluta. Nej, jag måste inte. Jag ska vilja sluta! Jag vet rationellt alla fördelarna med att inte dricka men ändå så är man nere i träsket.

En miljon funderingar. Måste skaffa boende igen ju. Kanske har ett på G, då ska jag inte dricka - no matter what! Thats for sure! Ett perfekt boende för mig tror jag. Hoppas han vill hyra ut till mig bara men det lät positivt och det klickar bra med tiden. Inneboende men hyran är förnuftig. Där kan jag fortsätta bygga upp mig. Säker på! Kan sen bara Försäkringskassan betala ut sjukpenningen så ger det mig ytterligare lugn! Då kan allt vändas snabbt, men som det är nu är det så mycket jag inte själv kan ha kontroll på.

Skönt att kunna skriva av sig här - till sig själv eller till någon annan i samma sits eller som lämnat helvetet! Ska inte självömka nu, det är inte så synd om mig. Jag får styra upp allt, det kommer ta tid men det kommer gå! Jag vet ju att jag alltid reser mig igen. Det är väl därför som jag medvetet faller typ.

Ha det gott alla! Kram! Nu serier i nån timme till, lite vodka för att somna, sen en ny dag imorgon.

Idag har han iallafall inte rört varken sprit eller öl, inte heller den stunden jag inte var hemma. Allting är helt orört. Kan det betyda att han då faktiskt försöker? Försöker hålla hoppet uppe om att han kanske tar det där med behandlingsenheten på allvar. Jag tror det rör sig om ett psykiskt beroende, hur lång tid kan det ta innan ett psykiskt beroende avtar? Och vet någon om det finns samtal på behandlingsenheten där man som par kan prata tillsammans med någon?

Jag känner mig själsligt ensam. Spelar ingen roll om jag har vänner eller ett hyfsat stort kontaktnät. Ensamheten sitter inte där!

Hej där... Jag är fortfarande mitt ute i ingenmansland med sporadiskt internet. Lyckas iaf titta till dig ikväll ?

Ensamheten din blir svår att bryta om du flackar runt i världen som en vagabond... En full vagabond... Det funkar inge vidare att knyta varaktiga vänskapsband och bygga vuxna relationer så. Du kan ju redan nu börja fundera över hur du kan bryta den där ensamheten när du är åter i moder Svea. Någon slags regelbundna aktiviteter i grupp brukar vara ett bra ställe att börja... Kram på dig!

Vet hur det är. Gör det som känns bäst för dig. Hämta kraft i naturen och tröst hos hästen. Djur och natur hjälper att läka och trösta en ledsen själ.
Kanske du kommer tillbaka, om inte; Tack för allt stöd?

Härligt Femina, skönt att det går bra för dig och är sjukt imponerad och tacksam att jag får läsa om dina dagliga steg.

Ha en fin kväll i nykterhetens salighet.

Möte igen. Tre möten på lika många dagar men olika grupper. Nu ligger ju alla tre möten i närheten utav varandra geografiskt så det är många fler än jag som varierar sig. Det är trevligt för då blir vi lite som en "storfamilj" här omkring.
Fortfarande nykter! ??

Du har påbörjat en förändring av dina alkoholvanor och startat en tråd här på forumet, bra gjort! Du har diskuterat här med andra användare och det låter som att du känner dig hjälpt av det. Det är vanligt att en förändring av alkoholvanor går lite kringelikrok och du är snabbt uppe på hästen igen efter att du drack i söndags.

Din sambo har nu uttryckt att hon inte vet om hon vill fortsätta på grund av alkoholen. Det skrämmer dig samtidigt vet du säkrare att du kommer kunna förändra denna gång, det hörs att det är en stark inre motivation du har. När en nära säger ifrån kan det verkligen hjälpa en att stanna upp och välja en ny väg.

Du frågar i ett inlägg tidigare i din tråd hur lång tid det kan ta innan tilliten stärks i en sådan här situation. Det är lite svårt att svara på då det beror på,. tyvärr är det vanligt att det kan ta lite tid men om det finns en kommunikation kring vad båda parterna är hjälpta av för att komma vidare kan det vara enklare. Om man till exempel går hos en beroendemottagning eller liknande kan det ibland finnas möjlighet att få ett samtal där en partner får följa med.

Oavsett brukar det kunna ta tid, men det går.

Hoppas ni löser detta på ett sätt ni båda blir nöjda med. Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig.

Om du vill kan du också anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan www.alkoholhjälpen.se

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skickar en kram till dig DetGårBättre, och du är inte ensam, du har oss.. även om jag precis vet känslan.

Vad håller jag egentligen på med? Mådde ju bra, kände mig lugn. Lagade mat och ville ha en trevlig kväll. Någonstans där hade ju alla förnuftiga tankar försvunnit. Antagligen redan när jag köpte fyra öl och 30cl sprit.

Ingen katastrof även om jag sprang runt halva natten speedad som en kanin för mer alkohol. Mår sådär idag. Tagit en öl nyss för att stabilisera. Sen inget förrän ikväll.

Ska inte klanka ner på mig själv. Bara jobba med att framtiden ska bli bättre. Lurig den där alkoholen. Igår fick jag t ex en effekt efter någon öl etc. Men travet i lugnhet blev någon tilt då det inte gick som jag ville. Sen blev det casino etc. Under någorlunda kontroll vill jag ändå påstå. Det är positivt.

Men precis som jag söker bekräftelse och framgång. Att känna mig duktig. Samtidigt slår ensamheten hårt. Det är ju ingen som bryr sig typ. Känns så iaf. Då försöker jag allt hårdare för att lyckas.

Idag blir det ny matlagning. Positivt på ett sätt samtidigt som det känns som det innebär en större fara då känslorna om ensamheten blir större än om jag köper en kebab bara.

Nu känpar jag vidare på min resa. Behöver bryta med alkoholen helt. Mår bättre då men vill jag? När jag slutade senast kändes det så bestämt att nu vill jag inte mer!

Kram på er alla!

Du har det inte alls bra just nu, ingen ork och lust till sådant du annars tycker om. Trots det är du en person som inte ger upp. Jag funderade lite på det du skrev i din fina text tidigare:

"En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera lite till, när det ropas "Kämpa mer, ge inte upp"!"

Med att inte ge upp kanske det för dig handlar om just nu att ge upp vissa saker men fortsätta med annat- fortsätta ta steg som krävs för att till slut hitta det som blir hjälpsamt för dig, oavsett vilken typ av stöd eller hjälp men samtidigt kanske släppa annat. Där vet du ju bäst vad det kan vara.

Du fortsätter göra en del saker som hjälper dig när det kommer till alkoholen, skriver här, noterar i loggen och du har tagit steget att försöka söka stöd. Tyvärr gick det inte så långt just där du sökte utan blev hänvisad till att söka på Vårdcentral eller akut. Förståeligt att det känns motigt minst sagt när du tog kontakt samtidigt bra att du skriver och berättar här så vi har chansen att stötta dig. Det är nog tyvärr vanligt inom psykiatrin att det är "svårt" att komma in, framförallt nu under sommaren. Det finns hjälp att få på annat håll det kan vara lite klurigt att hitta den.

Om du vill kan du höra med 1177 vad de kan hitta nära dig, eller kommunen eller Nationella hjälplinjen: 0771-22 00 60

När det kommer till nedstämdhet, ångest, andra problem än direkt alkohol hänger det ofta ihop. Många som skriver här mår dåligt på annat sätt och det är ibland svårt att veta vad som är hönan och ägget. Om man själv upplever att alkoholen kommer in på ett "fel" sätt finns alltid risken att fortsätta låta den göra det.

Genom att jobba med den förändringen nu ger du dig själv chansen att förhindra att det skulle gå längre med den, stoppa negativa spiraler där alkoholen så lätt för vem som helst kan bli en ovana som tar mer än den ger.

Genom att skriva och läsa här ger du dig själv också utrymme att reflektera över den plats alkoholen tar och hur den påverkar ditt mående. Vilken relation du vill ha till den, när det känns ok att dricka eller ej osv och när du kanske behöver annat stöd.

Vill mest säga att du är mer än välkommen att skriva och läsa här- vi hoppas att du fortsätter med det! och förhoppningsvis blir det ett stöd för dig och kanske även för flera andra som följer dig, vilket du verkar ha flera som gör.

Du kan vara här skriva det du behöver, läsa det du vill och behöver inte ta ansvar- detta är en plats för dig att få stöd på.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ifall han vill det ärdet nog bra ja!

Svaren är ju ja på på de flesta frågorna. Men har ju oftast "bara" druckit på helgerna,men nu ska de bli slut på de sambon drog till svärföräldrarna i söndags efter att ja kom hem efter en rejäl fylla. I skrivande stund säger hon att hon kommer hem ikväll men att hon inte vet om hon vill fortsätta. Har lovat att inte dricka något mer men de är ju inte första gången jag gjort de så de är ju svårt för henne att lita på det men tror faktiskt på allvar att ja kommer kunna hålla det nu.

Okej, ja vi får helt enkelt se vart denna behandlingen leder. Men det är en bra idé att jag är delaktig och följer med honom på alla samtal eller? Vill ju gärna försöka stötta honom så gott som jag kan.

Loka crush hallon från champagne- eller vinglas kan också ibland funka ?

Jag dricker inte läsk men lurar mig med virgin drinkar - virgin mojito, virgin daiquri... Har man mycket lime i kan man nästan låtsas att man känner rom ? Men gud vad jag saknar just vin! Tyvärr går ju de alkoholfria vinerna inte att dricka.

Jag är också hemma, och har i princip inget att göra. Är en orkeslös person och har svårt att ta mig för mycket, men märke nu när jag varit utan A ett tag att energin sakta men säkert kommer tillbaka. Men vet självklart att utmattningssyndrom är en helt anna sak, så försöker inte förminska din situation med detta.

Jag har valt att sitta på en annan plats i soffan, dricker Pepsi max ur vinglas, inte för att det ger någon kick, men jag får ändå känna mig lite "mysig". Försöker fokusera på maten och hittar roliga recept även om jag avskyr att laga mat åt bara mig själv. Alltså med detta menar jag att jag försöker omprogrammera hjärnan - göra allt tvärt om! Jag vet inte än om det funkar men jag hoppas :)

Tack! Känns skönt att man inte är ensam :) Jag försöker också hålla mig sysselsatt men eftersom jag inte har så mycket ork pga utmattningen smyger tankarna på rätt ofta - hur bra det skulle vara att sitta på altanen med ett glas vin i handen. Sedan är det nog också extra jobbigt då det är just hemmet jag druckit som mest så strategier att undvika ställen funkar inte riktigt i detta fall ?
Grattis! Till dina 9 dagar! Starkt jobbat!

Tack! Känns skönt att man inte är ensam :) Jag försöker också hålla mig sysselsatt men eftersom jag inte har så mycket ork pga utmattningen smyger tankarna på rätt ofta - hur bra det skulle vara att sitta på altanen med ett glas vin i handen. Sedan är det nog också extra jobbigt då det är just hemmet jag druckit som mest så strategier att undvika ställen funkar inte riktigt i detta fall ?
Grattis! Till dina 9 dagar! Starkt jobbat!

Jag tror det varierar väldigt mycket, känner igen mig i vad du skriver och har nog haft en ungefärlig liknande alkoholutveckling som dig. Har varit utan A i 9 dagar nu. För mig har mycket handlat om att bryta mina rutiner och göra annat istället. Jag tänket också på det mest hela tiden men försöker aktivera mig så fokus får ligga på annat.

Starkt jobbat för övrigt, 5 dagar är ju jättebra. Det ska du ha så mycket credd för!

Ja, se inlägget ovan. Inne på 5:e rena dagen nu och tänker på alkoholen hela tiden. Irriterad och sur då alla har det superkul på semester med rosé...

Det har nu äntligen blivit dags för en förändring. Efter åratal med för mycket alkohol, dumheter som den har lett mig till, min mans oro och tjat, skam, ångest...
Det har nog alltid funnits mycket alkohol i mitt liv. Jag har dock aldrig druckit varje dag eller tagit någon återställare på morgonen därpå men mitt problem är att när jag väl dricker så dricker jag tills jag stupar och inte kommer ihåg hur kvällen slutade.
Den farliga banan började kanske för ca 4-5 år sedan då jag hade det väldigt stressigt på jobbet. Jag kunde inte dricka så mycket på vardagar för annars hade jag inte klarat jobbet dagen därpå men min enda tanke på väg hem på fredag var att bara supa bort all skit. Och det gjorde jag. Jag blev visserligen full men söp inte hela natten och drack heller inte i smyg som jag gjort den senaste tiden. Några gånger hände det att jag söp mig full även på vardag och fick sjukskriva mig dagen därpå.
Mitt drickande eskalerade rejält för lite mer än 1 år sedan när jag blev sjukskriven för utmattning för 3:je gången. I början mådde jag så dåligt att jag inte orkade någonting, bara ligga i ett mörkt, tyst rum, ville inte ens leva då jag inte orkade längre att inte orka något. Och då upptäckte jag att alkoholen "hjälpte". När jag drack kändes det som att jag mådde bättre, orkade mer, blev gladare för stunden, tänkte inte så mycket på hur värdelös och misslyckad jag är... Dagen eller dagarna därpå självklart var det ännu sämre. Och så gled det iväg.
I början kunde jag bli riktigt full 1 dag i veckan, förra veckan blev jag det 3 dagar. Så att jag inte kommer ihåg någonting. Egentligen är vin den enda alkoholen som jag tycker om på riktigt men i lördags efter en och en halvflaska vin hade jag uppenbarligen inte kunnat stanna där och gett mig på överblivna äckliga snapsar från Midsommar i garaget... Och jag kommer inte ihåg och vet inte hur och varför jag tog det beslutet, det hände bara liksom.
Efter ett jättebråk med min man som sedan länge oroat sig över mitt drickande tog jag beslutet att så här kan det inte fortsätta. Är inne på min 5:e rena dag nu men märker att jag tänker på alkoholen precis hela tiden.
Hur länge kommer det vara så här att man tänker på alkoholen jämt? Känns riktigt jobbigt... :(

Berätta gärna vad du menar, hur länge man är sugen på alkohol?

Har helt spårat ur sista tiden, frugan har dragit igång massor med projekt och medans jag försöker koncentrera mig på det första så pratar hon konstant om det andra och tredje. Orkar inte med alls och har kopplat bort med A, då blir det en ond spiral för dagen eftert är man ju ännu segare och så kommer nästa lass med krav och så blir man ännu mer slutkörd och så dövar man ännu mer. Det här håller ju såklart inte, måste klara av att härda ut och hitta någon annan flyktväg. Men det är inte så lätt när man hela tiden får skit för att man ionte gjort något, packar jag väskan för att gå till gymmet så får man en känga att man skulle klippt gräset istället. Klipper man gräset skulle man ha tvättat bilen. Tvättar man bilen skulle man ha målat om sovrummet. Målar man om sovrummet skulle man ha mätt upp för rullgardiner.

Har gått upp 10 kg sista halvåret, som har varit ett helt kasst halvår på alla fronter. Ätit för mycket, druckit för mycket och tränat för lite. Måste hitta den inte kraften nu, vill verkligen inte fortsätta så här.

Jo, så är det ju. Vet jag ju om men... blääää, upp på hästen igen... nu eller senare... ?