Senaste kommentarerna i forumet

Det går upp och ner, men åtminstone bättre än förut. Beundrar alla karaktärsfasta, men jag kommer igen!

Har precis läst igenom din tråd och vill bara uttrycka hur imponerad jag är. Jävlar, du är stark!!

det du skriver santorini.
Har man druckit sig till ett alkoholberoende, så finns det ingen reversibel process där man genom att dricka mindre och med olika restriktioner kan bli av med beroendet. Det enda fungerande sättet är som du skriver att sluta helt med alkoholen. Att med viljans hjälp låta första glaset stå orört, och med förnuftet inse att det är det enda hållbara alternativet.

Och plötsligt vänder det och perioder av upplyfthet varvas med tyngre perioder.
När det kommer att kännas lätt är det härligt, men samtidigt en fara att bagatellisera och förledas till att det nog är ok att dricka lite ändå.
Men det går stadigt uppåt, häng i
//PP

Stort lycka till även till dig. Ja de positiva sakerna som händer i nykterhet är verkligen påtagliga.

utan alkohol är fantastiskt bra gjort. Du har ju en vilja och styrka som hjälpt dig hela den långa vägen. Det blev ett litet snedsteg men du tar dig upp igen. Kämpa på! Du vet att du kan.
Jag har precis börjat min vandring, dag 2, och når jag mitt mål, alkoholfri maj, kommer jag att vara stolt och hoppas jag tar nya kloka beslut och fortsätter. Härligt att läsa om dina positiva erfarenheter.

Det betyder mycket! <3 Det är sant, jag har verkligen lärt mig en läxa. Haha ja hunden tänker nog så. Han står alltid vid min sida. Kramar

Tack snälla ni för kloka och fina ord! ❤️Det är så fruktansvärt jobbigt att komma till insikt med vissa bitar i livet. Samtidigt är jag så oerhört tacksam över distansen jag lyckats få. Möjligheten att förändra och i förändringen välja. Hur vill jag leva. Hur tar jag mig dit. Känner mig optimistisk ändå. Det är faktiskt upp till mig. Fokus på Framtiden. (oerhört svårt att få med mannen dock)
Jag tillät mig att bli lite förbannad på maken faktiskt. Inte särskilt populärt men kändes bra i mig. Att stå upp och konfrontera. Gå därifrån och känna mig säker i att jag faktiskt har rätt. Släppa grubblerier och gå vidare ?
Mer av det!! ?
Har kommit igång med jobbandet betydligt mer, vilket känns skönt. Men är långtifrån 100. Utmattningen är ständigt närvarande. Extra nu när jag gått upp i tid. Är av den anledningen väldigt dålig på att svara snabbt. Ta inte illa upp. Hoppas verkligen att det går bra för er alla ❤️
Är så tacksam för er respons!

Jag förstår vad du menar.... Har samma problem förutom att jag inte går upp i vikt. Opererades 2015

Vilken grej! och tack för uppmuntran i min tråd.

Så starkt att komma igen, du kommer bli dubbelt så stark denna gången och tänk på att de elaka rösterna bara finns i ditt huvud.
Tror hunden kollar på dig och tänker vilken fighter bäst att lyda. Ingen kan ta bort dina 132 dagar, så sträck på dig och säg nu har jag lärt mig en läxa. ❤️Kram Strulan65

Den senaste veckan har jag mått fruktansvärt dåligt. Det har känts som att jag aldrig någonsin kommer att bli glad igen. Det som är svårast är skammen. Mina chefer vet. Jag berättade det själv och jag fick ett bra bemötande men jag är livrädd för att det ska användas emot mig eller att de ska se mig som en sämre anställd. Jag tycker att t.o.m. hunden tittar förebrående på mig. Äntligen börjar jag kunna sova och mår lite bättre idag. Jag ska vända det här nederlaget till något bra. Jag ska tillbaka dit jag var innan mitt återfall. Jag vet nu att jag absolut inte kan dricka lite. För mig är det absolut avhållsamhet från alkohol för resten av livet som gäller. Dag 4 idag.

Svårt svara på men det brukar bli bättre med det mesta. Mycket i kroppen som får hantera giftet så det behövs tid för att läka och reparera.

Just quit! Det är för energikrävande att försöka balansera det. De flesta klarar inte det. Våghalsigt spel om du ändå gamblar.

Bara besluta dig för hur dagen ska,vara och inte vika en tum från den. Men avstå middagen känns väl dumt?

Håller med dig till 100 procent Santorini. Jag har äntligen gett upp tanken på normalt drickande på riktigt. Tror man måste krascha rejält själv innan man förstår det med hela kroppen. Önskar att jag och många andra kommit till den insikten tidigare. Vad mycket ångest och kaos vi hade besparat oss.

När du har slutat dricka. Jag har isolerat mig första tiden för att jag hamnade "i ett mönster" när jag var ute eller hade bjudit folk hem. Nu (efter 2,5 år) funkar det bättre, fast kan fortfarande ha ångest när jag har en middag hemma.

Är det fel och gå ut och äta middag med min bästvän? Tänker på alla frestelser med alkohol?och om jag kan sluta vid en öl eller om jag bara ska ta cola? Eller bara stanna hemma och skita i det?

Tack för ärlig ord, det hjälper många av oss som är i början.Kram Strulan

Idag kände jag mig sugen på att dricka alkohol. För mig är en perfekt fredag; först klara av alla måstegöran. Snygga till hemma, iväg och rida hästen, laga mat och dricka vin och bara ha det gott. Det där är säkert en finfin grej för dem som dricker två glas vin och är nöjda så.

Idag kommer det ändå bli en bra dag och må gud eller turen eller vad det nu är, vara med mig i min nykterhet!

Perfekt läsning för mig som för första gången tar "en vit månad". Precis sådär tänker jag: hoppas kunna dricka städat och normalt framöver, men har tvivel redan nu om det kommer att gå. Någonsin.

Jag har insett att normala människor inte behöver en nykter period, de självreglerar sig helt automatiskt. Vilket ju inte jag har klarat uppenbarligen.
Under de senaste två åren, har jag läst många exempel på hur fort man kan vara tillbaka i ett förtvivlat fuldrickande, som dessutom med kraft slår sönder alla förhoppningar om att det går att lära sig att dricka lite lagom.

Jag vet det förståndsmässigt. Ändå tänker jag att det kanske ska gå. Men din text gör mig ödmjuk inför tanken att jag inte är det där unikumet som klarar måttlighet, för att jag på nåt magiskt sätt skulle ha en hjärna utan breda körfiler för alkoholen.

Tack för att du skriver.

Att bromsa och tänka efter är en lyckad plan, här och nu❤️Kram Strulan

Det verkar vara drömmen för alla som druckit för mycket och för länge. Man har förstått att man måste göra nåt åt sitt drickande och söker hjälp. Alkoholen har tagit över ens liv och blivit ett problem. Man kanske börjar med en vit månad. Redan där ser man att det finns ett problem. Den som inte har beroendeproblem tänker inte på sånt. De ”normala” kan ta ett glas eller två och funderar inte mer på det. De kan dricka mer på semester eller resor men sen lägga av. De ”normala” funderar inte på att begränsa sitt drickande. De gör det automatiskt.

Vi som har utvecklat ett beroende kan inte återgå till det ”normala”. I hjärnan har missbruket gjort breda körfiler. Har man druckit sej till ett missbruk går det inte att reparera. Kroppen och själen återhämtar när man slutar dricka. Man kan leva ett alldeles utmärkt liv utan alkohol. Suget försvinner med tiden. Men, man kan aldrig få hjärnan att sopa igen de uppkörda spåren. Det kan säkert fungera en tid men förr eller senare är man tillbaka i det gamla dryckesmönstret och värre än innan. Och det är oerhört svårt att starta om sin nykterhet. Det är inte bara att dricka en vecka på semesterresan och sen bli nykter igen. Inte för oss.

Så mitt råd är att sluta drömma om att lära dej att dricka normalt. Acceptera att du har en beroendehjärna och nu har du tyvärr druckit dej till ett beroende. Trist, absolut, men livet är orättvist. Nu är det så här. Jag vet, man hittar på en massa ursäkter. Man säger sej själv att man säkert överdriver, det är nog inte så farligt ändå. Det finns dom som dricker mer osv. Och jag har ju klarat en månad nykter, nu är jag nog botad. Men se på vad ditt drickande kostar dej, i relationer, ångest, oro, pengar. Tänk på varför du bestämt dej för att inte dricka. Då ser du om det är ett problem eller inte.

Igår kväll kom whiskysuget. Verkligen sånt sug att jag tänkte att det kanske skulle kunna funka med ett glas vin eller en liten whisky framöver. Jag berättade för min man. Och medan jag berättade om whiskyfantasin, rann suget av mig. Jag kom fram till att jag inte är ”ren” än. Det krävs mycket längre tid för mig att läka.
Jag är nykter NU? Jag behöver mer LUGN och styrka för att inte vilja fly från denna ljuvliga nykterhet. Att dricka alkohol är en flykt från det som är NU.
Jag är nykter och lugn NU?

Du har verkligen bestämt dig, ett beslut att fira. Du vill inte ha alkoholen i ditt liv och börjat fundera framåt, vilka steg du kommer ta och hur det kommer att bli för dig. Du söker också efter vilket stöd du behöver längs vägen, att du skrivit här var en del i det. Du har berättat för din man och får en del stöd där. Bra gjort.

Att läsa här har varit hjälpsamt för dig och det kommer du fortsätta med. Du kommer också planera för event där alkohol ingår framöver. Jättekloka idéer som låter som att de kommer vara hjälpsamma för dig, genomtänkta.

Kanske har du sett det men det finns ett självhjälpsprogram här du kan använda dig av om du vill som ett extra stöd?
https://alkoholhjalpen.se/

Fortsätt gärna uppdatera och läs här på forumet också såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet