Senaste kommentarerna i forumet

Håller mig på banan. Följer mina regler, fått kämpa hårt emellanåt. Jobbigast är dövaochfly-
situationer som när den där cavan fick mig att klättra på väggarna. Men jag måste erkänna att jag saknar vinet som f-n. Men det måste bara gå att leva utan ett vinglas inom räckhåll varje dag. I nuläget 24 sådana den här månaden. Siktar på att även den här helgen blir a-fri.
Tack för att du tittade in:)

Jo det där med att träna i lugna-längre, snabba-kortare och intervaller har man väl ganska bra kolla på i teorin efter många år av maniska löparperioder.. men det slutar som oftast med snabba-långa, snabba-korta och intervaller till MAX, allt för maximala resultat som om allt handlar om att bli en bättre löpare helt plötsligt. Klart det är viktigt att ha ett långsiktigt mål att utvecklas med löpningen annars håller knappast motivationen men vi verkar ha det gemensamt flesta av oss att glömma att löpningen ska till att börja med få oss må bra, just för att hålla i längden.

Idag ringde semesterklockan ut. Den där underbara känslan när man lämnar jobbet och känner att det inte finns några måsten under flera veckor kom som den brukar idag också. Men hejdades snabbt när man påminde sig själv om att denna semestern inte kan bli som alla andra. Vad jag tänkt att jag ska göra vet jag precis egentligen. Min plan. Jag är själv med barnen under 5 veckor, barnens mamma har precis börjat på ett nytt jobb och kommer inte ha någon semester. Min plan är att fokusera på mig och barnen tillsammans, jag har kommit på idén att vi ska göra ett snurrhjul med saker vi ska hitta på under dagarna. Allt från litet till stort som att åka och köpa glass, åka och bada, utflykt med picknick eller spela ett sällskapsspel. Varje dag ska vi snurra på hjulet och se vad dagen får innehålla. Barnen är supertaggade på idén men det är lika mycket en bakslug tanke från min sida att hjälpa hålla mig sysselsatt och inte fastna hemma i deppiga grubbeldagar som är vanligt förekommande nära jag annars är ledig.. Hjulet är under konstruktion i garaget och skall vara färdig på måndag är utlovat.
Men redan ikväll fick jag kämpa med den inre glädjen. Barnens mamma hade middag med väninnor inbokad så vi fick fira in semestern själva jag och barnen. Ville hitta på något för att just fira med dem och kände att jag måste komma från huset och tänka på annat än det vanliga sättet man firat på senaste åren.. Men inte blev det bättre, pest eller kolera kan man nog säga. Vi åkte till stranden, bor vid en kuststad. Vi köpte in varsin pizza och satt i kvällssolen vid sanddynorna. Gjorde allt för att njuta av denna idylliska bild som ni säkert också kan se framför er men vad gjorde alla andra runt omkring. Satt med de vackraste glas av frostiga nytappade ölglas och mousserande viner och såg ut att ha de så bra det bara går. Men där var inte jag, å varför? För att jag min helvetes jävla idiot och gått och blivit alkis och kan aldrig någonsin leva som en normal människa igen och sitta i kvällssolen och fira in min semester så. Där och då fylldes jag av en ledsamhet, men jag gjorde allt för att försöka se allt det fina runt om de där glasen. Vi gick iväg jag och barnen efter maten bort bland klippor och sanddynor. Jag kände jag behövde röra på mig efter den mäktiga maten. Vi sprang runt och lekte lite, barnen hittade en sanddyna där de hade hopplek i säkert en halvtimma, jag var med också lite fram och tillbaka. Gick stundtals och tittade med tom blick ut över havet och tampades med ledsamheten. Några hundra meter bort på en udde vid nästa strand skymtar jag min morfars gamla båtplats, morfar som var mitt ankare och trygga punkt som liten med sin magiska balans med mig av disciplin och kärlek, som jag fick följa med ut på havet då när ingen annan riktigt orkade med min vilja och energi. Han dog för ca 1,5 år sedan. Då tog känslorna över och tårarna var nära.
Efter leken i sanddynorna gick vi ner till vattnet och vadade i ett förvånansvärt skönt hav på vägen tillbaka till bilen. Min fina lilla 5-åriga son sa till mig,- pappa vilken rolig kväll det blev. Jag blev väldigt glad att höra honom säga det.
På vägen hem köpte vi godis och tanken var att avsluta med det och en film i soffan. Men sonen somnade i bilen och min dotter accepterade att vi kunde spara den delen till imorgon och inte behövde ta ut allt det roliga på en gång. Nu sover de båda sedan en dryg timma och jag försöker acceptera där jag är i livet och
att inget som har med alkohol kan göra den här semestern bättre. Tvärt om, kunde jag vara utan idag så kan allt bara bli bättre! Men nån liten push från ovan hade inte skadat!

Trevlig kväll mina krigare <3

Om än din sponsor går dig på nerverna så får man lov att inse att hon måste vara ordentligt grundad i sig själv, sin övertygelse och sitt uppdrag... Trygg. Jag kan inte tänka mig många människor som skulle tagit emot din ärlighet så lågaffektivt. De flesta skulle insistera på att få detaljerna, fastna i känslan att vara missförstådd och gå i försvarsställning. I min bok gör hennes bemötande henne till en keeper :)

Så härligt att höra Glasögon-Smurfen att du gillar party nykter, det ger mig hopp? Jag brukar mest bli irriterad på onyktra människor när jag själv är nykter. Men det värsta för mig är att jag känner mig stressad och obehaglig till mods, förstår inte för så har jag aldrig känt förr. Jag gillar inte ens att gå på fest längre och är glad att det inte är så ofta numera. I morgon är det dock dags och jag känner mig redan orolig att jag klanta till det.

Miss Hyde, jag har testat Mindly och lyssnar på drick mindre alkohol varje kväll när jag ska sova. inbillar mig att min hjärna ska ta till sig hypnosen om jag lyssnar tillräckligt många ggr?

Jag hoppas ni alla har haft en lugn och skön fredagskväll. Jag njuter av och är väldigt tacksam över att få krypa ner i sängen med 0% alkohol i blodet, det är kärlek det?

Kram
//Liten tjej

För att få ventilera, känna mig mindre ensam. Vad jag saknar är dock mänsklig närhet. Ngn som håller om

Ja, sömnen är ju oftast det som blir knas. Mitt problem är lite stressen av vetskapen bara samt att jag tidigare haft helvetiska nätter och mardrömmar om jag så bara sovit fem minuter.

Nu har jag dock inte krökat lika hårt men har samma stress när jag ska sova så hittills rundar jag av med ett par öl och lite vodka, men sover kasst ändå. Men super inte mig in i sömnen iaf.

Ångesten ligger i bakgrunden som gör det tuffare.

Tiden innan det repar sig... sömnen så fort du lyckats sova normalt någon natt. Det övriga kommer du känna av till och från under ett halvår där det i slutet kanske bara är en gång i månaden. Men det är ju individuellt.

Viktiga för mig var att bara acceptera. Försöka prata med någon. Sen somna när man kan och dagen efter var det som en positiv normal dag då det mesta negativa försvinner efter en natts sömn.

När det vänder?

Tänker att det beror på många omständigheter. Varför dricker jag? Hur mycket har jag druckit? Hur länge?

En del kan vara ren abstinens. Kroppen reagerar helt naturligt. I början kan det bero på det, men för många börjar sedan ångesten göra sig påmind. Ofta är det den vi druckit på. Vet inte exakt hur det är för dig, men den är en betydande faktor hos de flesta här.

Önskar dig styrka att fortsätta den fantastiska vandring du valt. Med din insikt kommer du att klara den.

Jag tror på dig.

Kram

Pratade med min sponsor. Hon frågar mig dagligen om jag ältat något och jag svarade ärligt att mitt ältande sen igår gällde henne. Det tog hon bra. Jag sa att jag inte ville gå in på detaljer nu. Hon tog udden av allt genom att erkänna att det var helt normalt. Hon har också ältat sin sponsor osv. När jag säger ältat menar man inom AA saker, människor eller situationer som vi återkommande hakar upp oss på, som vi blir frustrerade på, ledsna, arga osv. Allt som vi i våra tankar ältar runt, igen och igen, utan att komma till ro. Lösningen på detta är bön. Bön om Tolerans, Tålamod och medlidande med det som stör oss och bön om att bli befriade från våra upprörda känslor. Bön om att "ske Guds vilja". Det låter lite flummigt och jag är inte helt övertygad själv ännu men jag får väl ge det en chans. Ha det bra, alla! ?

Har läst alla dina inlägg och igenkänningsfaktorn är hög på vissa delar. Jag bestämde mig (igen) att sluta med alkohol 20 juni i år. Vi är alltså typ i fas med varandra.
Jag har nog lyckats dölja rätt väl för andra att jag har problem. Men fick helt enkelt nog av mig själv och mina dryckesvanor. Jag har gjort bort mig både en, två, hundra gånger när jag har druckit. Har depression, ångest och utmattning som jag korkat nog har försökt bota med alkohol ibland. Resultatet? Mer depression, mer ångest och mer utmattad.
Vet inte om det var du eller någon annan som skrev det här om hur alkohol ofta förknippas med något fint och trevligt. Det visas ju alltid som något positivt i reklam ”blå, blå, vindar och vatten...” och i flödet på alla jävla sociala medier. Det är den bilden jag fightas mot nu. Semestern närmar sig och då tänker genast min förbaskade a-hjärna på vin i alla dess former. Vi får hjälpas åt här att påminna varandra om att det inte alls är särskilt fint eller trevligt när man dragit i sig vinet och flippar ur på ett eller annat sätt. Det är heller inte så fint och härligt dagen efter när man har ångest, huvudvärk, funderar på vad fan man gjorde och bara vill spy...
Jag tycker vi ska klappa oss själva på axeln för att vi tog steget hit. Vi är fasen modiga som väljer den nyktra vägen.
Bra jobbat så här långt! Hejar på dig modiga Miss Hyde ?

Varje stund vi inte har tanken är vi närmare ett tillfrisknande och rätten till ett normalt liv. Härligt och njut av stunden// kram Strulan

Inga problem idag inte, handlade i gallerian. Promenerade förbi systemet, köpte inga öl på Ica. Lite stolt känner man sig.. sjuk i huvudet som man är. Stolt som en tupp, bara att för att man inte köpte alkohol ??
Jaja ni fattar vad jag menar, en frisk normal människa kommer aldrig fatta!

Igår, dag 5, var svettig att ta sig igenom! Och ingen sömn heller så jag har ju haft all tid I världen att tänka ihjäl mig på alko-jävla-djävulen.. ??
Försökte hålla mig lugn och bara andas.
Alltså det kan ju inte bli värre! Så försökte jag tänka där jag låg o stirrade..
Tror inte min hjärna vet hur man sover utan att först ta "nappflaska" (minnesluckesova3ggriveckan)
Dag 6 är mycket bättre, inte lika argsint, har nog skrattat 2ggr..
Hoppas att det vänder nu, att paniken o ångesten lättar...
Men när vänder det? Hur länge ska man panik & gråta på det här viset?
När kan man sova igen?
Det hjälper i värsta paniken att läsa här vad andra skriver, riktiga människor, riktiga upplevelser..❤

Det kallas sensation seeking. Om du googlar kan det hända att du känner igen dig själv?

Dubbelinlägg

Amanda igen

Tack för att du delade med dig av din berättelse. Det låter som du och jag fungerar likadant. Jag är allt eller inget och går in hårt. När det kommer till konsumtionen av folköl så tror jag att den handlar om att komma ner i varv. Detta med att supa skallen av mig vet jag faktiskt inte vad det handlar om. Äventyr kanske. Att jag söker spänning.

Just nu känner jag aldrig mer men jag vet att det beror på att jag är så sjukt bakis. Jag tänker att jag ska börja helt utan alkohol i två veckor.

Ja, börja om på dag ett imorgon. Skriv gärna här hur det går och hur du känner.

Tack. Längtar efter lugnet. Det blev så abrupt. Sån käftsmäll. Men min nykterhet är viktigare än något annat.

Håller med föregående talare.
Jag vill berätta en sak. Du har redan anat att ditt sätt att dricka är problematiskt, bra! Du dricker mer än du borde så nu, just nu, är ett väldigt bra tillfälle att ta tag i det.
Men det jag vill berätta är att jag är också mamma, alltid jobbat mkt. Och ALLTID druckit åt helvete för mycket. Alltid blivit, som man så fint säger, pruttfull på fester. Ända sedan jag drack första gången vid 12 års ålder. Det är så jag dricker och det är så jag lever: lagom och måttligt är inte min melodi.
Jag har druckit som du, lite i veckan sen minnesluckefull nån gång alldeles för ofta. Detta var för snart 20 år sedan, idag är jag 40.
Vet du var jag hamnade efter mitt sista barn slutat amma för 7 år sedan?
Minnesluckefull sisådär 3 ggr i veckan. Under fem års tid..
Jag hade insikt om mitt problem redan som 20-åring dock, jag har aldrig förnekat mitt problem. Jag gillar att sparka på mig själv förstår du.
Jag ville inte bättra mig, ville inte ta hand om mig och må bra, det förtjänade jag inte.
Det jag vill säga är att det sätt du dricker på, det är förmodligen den du är, din hjärna är sån. Precis som min hjärna är sån. Och en sak som hjälper är att inte dricka alkohol. Ge inte din hjärna en chans. Men, det finns alltid något utöver gener som gör att man dricker. Vad är det du vill fly ifrån undrar jag. Ta reda på det.
Berätta gärna om det, det hjälper ganska bra?
Jag har ett nyktert år bakom mig, men jag har också ett års återfall bakom mig. Nu har jag tagit upp striden igen och jag vet att jag kommer vinna någon gång. Vill tillägga att ingen i min omgivning kan gissa att jag har denna sjukdom, jag menar, mamma, jobbar, håller sig snygg, lyckas med allt hon företar sig.. Det enda jag misslyckas med är att sluta förakta mig själv.
Du vill inte hamna där vägen slutar. Kom igen, ändra ditt mönster så når du långt.
Kram Amanda☀️??‍♀️

Min sambo kom hem efter jobbet och gjorde mig irriterad.. Dag ett imorgon igen..

Oj, Oj! Hjärtesorg på allt det jobbiga som du redan upplever. Jag förstår att du har det svårt och att det gör ont. De akuta känslorna brukar kunna ge sig rätt snabbt, men ibland kommer svårigheterna som rullande dyningar. Håll ut. Håll fast! Välj det som är gott för dig och var snäll mot dig själv nu!

Varmaste tankarna till dig som behöver tröst just nu. Hoppas stormen får mojna lite och du får vila i ljuset och värmen som ju livet också innehåller.

Bra att du vill ändra på ett drickande som inte bekommer dig väl. Kräkas och inte minnas är ju ingen glamorös avslutning på en kväll. Förstår att du känner dig äcklad och inte vill ha det så.

Men vet du, Iser? Jag tror du ska sätta upp mer konkreta mål än "Slut med alkohol". Vad sägs om att börja med ingen folköl alls? Eller en nykter period på X antal veckor. Eller en dag i taget.... Eller vad säger du själv?

Jag är en heltidsarbetande mamma och har inte tidigare förstått vilka problem jag har med alkohol. I snitt dricker jag ett sexpack folköl i veckan. Men när jag väl festar så dricker jag för mycket. Jag har inget stopp. Ibland klarar jag av att inte dricka massor men då krävs det extremt mycket viljestyrka från mig. I natt drack jag för mycket. Så pass att jag inte minns allt och kasadkräktes. Nu är det slut med alkohol för min del.

Det räcker nu med knas. Orkar inte så mkt mer nu. Det blev en hjärtesorg uppe På allt annat. Fightas med känslostormarna. Möter känsla efter känsla. Är i den. Den går över. Ja, jag vet. Allt går över.
Det gör bara så jävla ont. Väljer nykterheten framför allt. Längtar fortf efter ett glas, men väljer nykterheten. Den är godare i längden.

och berätta vad det blev!
Vi måste unna oss lite belöningar längs vägen, tycker jag. Livet måste ju inte vara en enda lång trist Golgatavandring bara för att man lagt flaskan på hyllan. Jag ska boka en ansiktsbehandling om jag når 50 dagar. Det är skönt!