Senaste kommentarerna i forumet

Hej Joar och välkommen till forumet. Du har startat en tråd här, bra steg! Fyll gärna på om du vill med eventuella funderingar eller så, så blir det lättare för andra att svara. Kanske är det så att du påbörjade trådstarten och har ångrat dig? Om det är så kan du säga till så tar vi bort den.

Oavsett, välkommen hit och hoppas att du kommer hitta mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gick av mitt arbetspass 9.00 imorse, hade jobbat sen 9.00 morgonen innan. Vi ska ha familj o sen vänner på besök på fre. Jag jobbar imorgon igen o går av 9.00 fre. Måste hinna städa, tvätta fönster. Har druckit 3.5 sen ja kom hem, har rensat massa ogräs, slängt på täckbark, lagt på kogödsel, putsat fönster (långt ifrån klar). Jag är så slut, men hade ja inte tagit mina 3.5 så hade ja nog legat o sovit till nu.. Vet att det är en kortsiktig lösning för o orka men va fasiken ska jag göra?? Jag är så trött men vad ska jag göra när jag annars inte klarar att hålla ihop vardagen?
//Cheri

Ett bra första steg och här kan du få stöd och pepp, men ingen skam. Använder det själv till dagbok och för att få stöd av andra som kan förstå detta.
Så kram till dig och välkommen hit/// Strulan65

Vi är med dig och kan säga att du kommer inte ångra dig. Kram och styrka till dig// Strulan65

Så tror det börjar bli dags nu. Det går liksom inte längre. Började gå till en psykolog för typ ett halvår sen när jag var så djupt i träsket att jag funderade på att ta livet av mig för att det kändes lättare än att sluta dricka. Vi har gjort mycket framsteg och jag är glad att jag har henne, men alkoholen är ju kvar så vet liksom att om jag ska kunna må bättre måste jag sluta. Vi hade ett samtal idag där hon (återigen) gav mig tips om var man kan vända sig. Känner att jag vid den mogna åldern 23 år fattat att jag inte kommer fortsätta orka supa bort hela mitt liv och framtid för alltid.

Så sitter nu med numren till alkoholmottagningen i min stad framför mig och motivation i ryggen men är fan skitskraj. Vet inte vad som kommer hända, om de kommer ta mig på allvar etc. Vem fan är alkoholist vid 23 liksom. Är rädd för att paja hela mitt sociala liv. Är rädd för att behöva berätta för folk. Ingen vet, liksom. Tror jag. Antagligen vet de mer än vad de sagt, det brukar ju vara så. Jag är bara rädd.

Ikväll kommer en vän över på mat. Vi har planerat den sedan länge och jag ska köpa nåt vin som passar. Jag kommer dock bara ta ett för jag ska jobba dagen efter och vara borta och göra det i flera dagar. Har räknat ut att den här veckan kommer inehålla tre enheter vilket är under mitt mål på fem enheter ?

Den som är beroende vet i många fall att alkoholen är ett problem, men kan ändå inte begränsa eller sluta dricka alkohol. Så fint står det på alkoholhjälpens hemsida numera. Inte ett ord om förnekelse. Jag vet att jag har alkoholproblem och har vetat det i många år - men det jag inte vet är HUR jag ska ta mig ur det hela. Eller snarare hur jag ska ORKA hela vägen. Har genomgått behandlingar, samtalsterapier, gått på AA - allting är bra och fungerar en tid men sedan är det kört igen. Har nu suttit och skickat pinsamma mail på fyllan till mina arbetskamrater för femtioelfte gången och väntar bara på "samtalet". Igår morse var det nykterhetskontroll på väg till jobbet och det var bara ren tur att jag inte åkte dit. Min lilla alkoholdjävul lever alltså farligt nu. Alkoholen får mig att avsky mig själv inte bara när jag dricker utan också för den stora skam jag släpar runt på när jag är nykter. Det är inte bara alkoholen utan också skammen som måste döljas - så in i bomben ansträngande.

Godmorgon och tack för du finns där ute! Natten har varit hyffsad. Sovit lite halvkasst men otroligt skönt att vakna utan ångest ?hur vill jag vara? Bra fråga! Men mitt mål är nog att kunna dricka ngn enstaka gång nånstans i framtiden men jag vill egentligen inte med tanke på ångesten så jag får ta det dag för dag? du är ju superstark. Hur många dagar har du klarat nu? Kram

Tjalle för din fina respons ! Kom hem sent ikväll skriver mer till dig senare i helgen.
Glad påsk!

Det är hemskt synd om människor som mår så dåligt och missbrukar.
Alkohol borde förbjudas!

Grattis till din nykterhet!!???

Jag räknar också dagar. Men inser att det enda man kan göra är att välja om NU. Att ständigt välja nykterheten, varje minut.
Du är på rätt väg. Arbeta fram strategier, mål och förhållningssätt. Hur vill du vara?
Heja dig!
Vi hänger kvar här och stöttar!!
?

Skriver av mig

Igår drack jag två o en halv enhet. Skulle träffat en vän ikväll o delat på lite vin men jag och den vännen skjöt upp det vilket inte gjorde mig nåt alls för jag kände inte alls för nåt vin ikväll.

Jag har skrivit i forumet för anhöriga och om resan ifrån mitt nuvarande ex som jag var och ff kan vara medberoende till.
Här tänkte jag ventilera om mina alkoholvanor och hur jag mår,konsumerar, och vilka sociala situationer jag hamnar i med det och utan det.

För det första så är jag en person som inte vill vara utan alkohol men som dricker ungerfär en 7~9 enheter per vecka! Det kan vara vin och ibland öl. Drinkar hoppar jag över pga hur jag mår av det.

Jag kan tex dela upp enheter att en dag dricka två glas och sedan två dagar utan och sedan tre glas osv tills kvoten är nådd! En del anser väl att detta är måttligt och inge större risk men för min del så behöver jag dra ner på det ännu mera.

Jag har försökt men det som inte går något bra nu är just det sociala. Att så fort jag ska träffa nån jag känner så är det alltid alkohol med i bilden. Det kan tex se ut så här

Månd. Jag vill hitta på nåt med nån jag och en vän är ute o går och det slutar med att vi går in o tar varsitt glas som blir ett till,
Tis. Nå hör av sig och frågar om vi ska ut och äta. Min tanke går direkt till att se upp!!!! Mat ute betyder vin, jag säger nej pga att jag redan planerat in tex vin på torsdagen. Jag säger mina planer till vännen och får till kommentar,,ja men ett glas gör ju inget. Hela veckan kommer upp i mitt huvud, va ja gjorde dagen innan, då det dracks två glas, plus att hon vill att jag går ut, plus torsdagen och sedan kommer helgen då det blir samma visa igen. Kom igen de va så längesedan, de är helg, jag har jobbat hela veckan och tar min första öl... mm tänker jag,de blir ju fasiken dricka varje dag om jag ska följa med på allt. Är jag stark säger jag nej. Är jag.ännu starkare säger jag ja till tis kväll och dricker alkoholfritt.

Ons kommer. Stänger in mig själv pga risk för att nån vill ut o dricka. Nån hör av sig på kvällen o frågar va jag gör, ja blir nojjig hittar på o säga allt möjligt som låter upptaget.

Tors kvällen blir som planerad. Räknar enheter och ser att jag ligger bra till så jag tar en till.

Fredag det vart för mycket. Två glas vart tre o där satte baksmällan igång. Telefonen plingar och frågor kommer om kvällen, jag är död säger jag. Personen skrattar skärp dig de är fredag...mm säger jag.va mår du dåligt? Ja jag drack vin igår o jag är bakis, okej!? Mycket? Tre glas, amehhh de är väl inget. O så får jag förklara igen o igen... tunnis tråkmåns bla bla. Jag stannar hemma kvällen räddad av kloka mig.

Lörd ser till att va upptagen, så det blir hemma själv, annars är risken stor att det blir utgång pga att det just är lördag.

Sönd äntligen tänker jag lugn o ro.

Så här funkar det för mig och jag vill att det här ska förändras. Vill kunna göra saker med flera än bara en av mina vänner som jag kan hitta på nåt med utan alkohol.

Ilskan från igår har lagt sig lite. Men jag är trött. Vill lägga mig och glo på film och äta choklad. Vill inte alls laga mat, städa, göra måsten, vill bara dra på mig ett täcke...är så himla trötttttt!! Vad händer med mig?
En superkort stund kom alkoholsuget, jag fantiserade om att gömma undan en superstark öl. Smutta på den. Känna av den. Men där tog suget slut. För jag är inte alls sugen på resten av den storyn. Usch.
Jag är så tacksam över att ha fått den här känslan, nykterheten ?

Så jag låter mig vara. Låter min kropp vila idag, köper med god mat till familjen efter jobbet, orkar inte säga ett ord till mannen om mitt humör igår, vill bara vara ifred.

Bara vara, vila...?

Så duktig förra veckan. Drack inte på 5 dagar sen kom helgen. Fredag inget men nu 3 dagar i sträck. Jag går sönder snart. Blir så trött på mig själv! Är inte direkt bakis men ångesten sköljer över mig som en våg!!! Ikväll blir det cirkus med barnen så inge a idag. Jag börjar om?

I år blev jag 40 år. Jag började dricka ganska sent i livet. Det var inte förrän i 20-årsåldern som jag fick smak på det. Egentligen har jag inte haft några stora problem men alkohol men jag tycker att åren mellan 26-40 har mina tankar kretsat väldigt mycket kring alkohol och jag har alltid en ständig längtan efter att få dricka och ge mig in i min lyckobubbla. De senaste åren har jag känt en längtan att dricka varje kväll. Nu är jag 40, har några barn, fru och jag vill inte bli bakis mer. Jag vill inte smussla med flaskor och låtsas sitta och jobba när jag i själva verket sitter i mitt hobbyrum och dricker vin och kollar på YouTube. Jag vill vakna varje morgon, pigg, fräsh, dricka kaffe och leva.
Jag slutade dricka i början av året. 1,5 månader gick som en dans. Det var 3-4 dagar som var jobbiga men sen hittade jag tillbaka till mitt gamla jag, som den jag var innan jag började dricka. Jag saknade inget. Kände mig pigg och sugen på livet. Stolt och stark. Men, jag har fuskat med folköl några kvällar, ett par starköl några kvällar. Kanske 4 ggr har fuskat. Ingen vet mer än jag och jag skäms över att inte ha varit helt ren. Alla i familjen tror att jag klarat snart ett halvår utan alkohol. Men jag vet att jag inte gjort det. Det känns så trist.

Nu ska jag banne mig sluta helt. Jag vill verkligen inte ha begär efter alkohol,

Tittar på Stockholmpolisen på TV4 nu och ser allt elände kopplat till diverse missbruk. Känner bara en tacksamhet över mina nya 16 månader som nykter. Ta hand om er därute! /LezPaul/Mazza

Tack för era svar. Kanske jag inte håller på att bli helt galen.
Det exploderade ur mig. Jag känner fortfarande att jag är i ”fight mode”.

Jag har många gånger blivit utsatt för händelser som jag blivit sorgsen, besviken, vansinnig för men liksom aldrig kunnat få utlopp för, aldrig fått upprättelse för. Tvingats svälja för att fortsätta framåt. Lagt locket på med alkohol, så fort känslorna velat komma upp. Nu får jag släppa ut dem. Inte låtsas som att de inte känns. Alla känslor är välkomna! Come on! Huvudsaken är att jag är NYKTER!
??? Det är tröttsamt att vara nykter. Såhär bra har jag inte sovit på åratal!!?
Kram?

Skickar en kram och kanske behöver du få ut det. När man börjar vakna till dyker de känslor som man tryckt undan upp och ovanan att hantera dem gör att man kanske exploderar.
Klokt av dig att springa av dig lite ilska, men låter som du faktiskt har en anledning att vara både arg och besviken på din man.
Så kram och styrka till dig❤️// Strulan

Jag har också drabbats av vansinniga raserianfall under min nyktra period, framförallt runt dag 20. Jag var så arg så att jag skakade vid flera tillfällen. Utan anledning. Skällde ut barn och fru. Utan anledning. Nu, efter 6 veckor, känner jag mig istället lugn. Och glad. Men lite ilska är ju bara bra... ?

Tack för värdefull pep. Tre månader lär vara en riskfylld period. Jag ska försöka vara på min vakt när jag nu går in i månad fyra.....

Fenix, det gör mig ont att läsa hur jobbigt du har det. Du, liksom jag, har ju hängt med ett tag och vi har följt varandra. Det du beskriver låter inte bra och nu måste du helt enkelt ta tag i dig själv. Jag vet inte om jag är rätt person att ge råd men jag har åtminstone "gedigen erfarenhet" inom alkoholområdet.

Att jag har klarat mig så pass länge den här gången har flera orsaker. För det första ställde min fru ett ultimatum. Antingen flyttade hon eller jag slutade att dricka. Vidare var jag så urless på drickandet i sig. Ett djäkla pussel i tillvaron för att ständigt se till att tillräckligt med dricka fanns hemma. Fysiskt har jag egentligen klarat mig oförskämt bra men det som tog knäcken på mig var att mitt psykiska tillstånd blev så labilt. Jag blev, rädd, nervös, ångestfylld, negativ, deprimerad, mindervärdeskänslor, missunnsam, bitter, initiativlös, trött mm, mm.......Jag kom till en punkt där jag inte visste vad som skulle hända när jag väl började dricka. Förr om åren kanske något hände ett par gånger om året. Numera var varje dryckestillfälle ett vågspel och jag visste aldrig vad som skulle hända......

Mitt liv kanske inte är världens roligaste men att vakna upp med snövitt samvete, njuta av morgontidning och dagens första kaffekopp är en otrolig belöning. Jag har mina svackor under dagen, speciellt på eftermiddagar. Jag har dock lärt mig att det går över. Kan jag bara, trots mitt dåliga tålamod, bara vänta ut de negativa känslorna så blir det till slut bra igen. När det sedan är dags att gå till sängs och summera dagen och ta fram den där bra boken så känns det som om allting är värt den möda och engagemang man lägger ner för att nå ett "bättre" liv.

I ditt fall Fenix måste du helt enkelt byta strategi. Jag vet att du nästan har blivit euforisk när du gått någon kurs eller haft ett bra samtal med någon anhörig. Det är naturligtvis kanon men det ger ingen quick fix och det är bara början. Den första tiden är ett litet helvete och det gäller bara (åtminstone för mig) att bita ihop och lägga den ena dagen till den andra. När tillräckligt lång tid gått så känns det lite, lite bättre för varje dag och det tar mer och mer emot att tänka sig att ta det där första glaset. Det är ett djäkla hårt arbete men det är värt det. Och gå, för guds skull, inte i den fällan att du börjar resonera med dig själv att du är så pass gammal att det inte spelar någon större roll om du fortsätter eller att du väljer att skjuta upp beslutet till efter påsk, efter valborg, efter nationaldagen etc. Bara pang på det. Börja aldrig att kompromissa med dig själv, inse att du inte är "botad" inom loppet av några dagar utan gå bara på i "ullstrumporna".....

Jag tror på dig och kan du bara få en nystart ska du se att saldot på kontot också kommer att öka för varje vecka du håller dig nykter. Ta nu fram lite djävlar anamma och skriv för all del så mycket du behöver här på forumet. Det hjälper.
Allt gott/Tjalle

Jag har väntat hela dagen med att skriva. Väntat in en bättre känsla. Den har inte kommit. Jag har haft en enorm ilska i mig idag. SuperARG, vansinnigt förbannad, jag har bråkat med min man tills han skrek att han vill skiljas, jag körde iväg och skrek ensam i bilen, så obeskrivligt arg, så mycket undertryckt ilska, jag vill skiljas, jag vill att min man ska må lika plågosamt som jag gjort de gånger han ljugit och svikit mig. Känns som att jag spyr ut allt jag svalt genom åren. Det värsta är att han blir lika arg på mig. Säger fula saker så allt blir värre. Jag tycker liksom inte att han har råd att bli arg/elak emot mig. Det är ju hans skit som förstört mellan oss.
Jag skulle kunna radera allt jag skrivit, låtsas som att jag inte någonsin blir såhär galen, att jag alltid behåller lugnet. Men jag ÄR tokigt galet ARG idag. Vibrerande frustrerande vansinnig. Såhär ond kan man väl inte bli av PMS? Är det abstinens? Är det någon som känner igen denna ilska? Är det allt jag tryckt ner med alkohol? Jag var ute och sprang 30 minuter och mådde lite bättre. Men är nästan rädd för ilskan som kokade över. Men det konstigaste av allt är att jag INTE fick sug efter alkohol!!! Förr skulle jag sprungit till närmsta restaurang och halsat vin. Nu sprang jag bara, längs vattnet, förbi en servering, insåg att jag inte ens tänkt på alkohol trots ilskan. Jag bara sprang, och skrek (ensam i bilen) ut den där ondskan eller vad det var för djävulskap.
Ska lägga mig tidigt, läsa nåt fint och vila.

Min 30:e dag blev inte överströdd av glitter och magi utan vilt arg. Det är OK. För jag är NYKTER. NU.

Hoppas ni andra slipper såna här dagar..
pheeeeeewwww!
??

Kram. Det blir bättre! Jag vet hur det är.

Tjalle, kul att höra ifrån dig. Du ger mig inspiration att åter försöka, har inte gått något vidare för mig sedan sist vi hördes av. Det blir faktiskt bara värre och värre, nu börjar det också bli ekonomiskt kännbart, och det är ju en varning. Har tidigare inte behövt se att saldot är nära noll i slutet av månaden. Dricker både ute och hemma varje dag i stort sett. Ser också en farlig tendens till att kunna ta en öl och köra hem, gradvis förskjuts väl den moraliskt kompassen. Samtidigt är jag livrädd för att även fysiska skador snart kommer att visa sig. Hur bar du dig åt Tjalle för att sätta stopp den här gången, skulle behöva ett handfast råd. Passar på att säga hej till Dee som jag träffade i Stockholm förra träffen, du ger också inspiration!
mvh Fenix

Hänger på dig, en nykter sommar ?