Senaste kommentarerna i forumet

Det är en jäkligt bra början!!!! Insikten! Vägen må vara krokig därifrån - men insikten är "guld" värd. Då har man faktiskt kommit en bit på vägen...….

….sedan sista ölen. Tog ett återfall efter att ha varit nykter nästan 1 år. Nu på banan igen. Din inblick från bröllopsfesten är så intressant. Bara man lyfter blicken lite så ser man att de allra flesta dricker väldigt lite eller inte alls. Det ser man inte när man är den som dricker mest! Grattis till allas nyktra dagar härinne:-)

En sak börjar dock gå upp för mig. Jag. Kommer. Aldrig. Kunna. Dricka. Igen. Frågan är bara hur det ska gå till.

Jag har sökt hjälp en gång tidigare. Men började ju igen. Det gick så bra att låta bli under våren samtidigt som jag mådde så jävla dåligt. Märkligt. Jag får ju hjälp just nu med min depression och jäkligt bra stöd från jobbet också. Men är rädd att dra upp det här med alkoholen också.

Såg den tidigare - innan mitt återfall. Den berörde mig inte lika mycket då som nu kan jag säga. Kanske höll jag redan på att "planera" mitt återfall undermedvetet?! Den är riktigt ruskig. Säger som du: Tacksamhet! -för varje nykter dag.

.

Ok min mage klarar inte så många öl. 3,5or är för mig att plana ut när man måste ställa sig upp.
Ungefär 50 - 73 cl i alkoholmängd per dygn då.
Liknande mitt fast mitt består av vodka/gin/rom/whisky, d.v.s jag dricker ren sprit som du vet...
Enklare, snabbare fylla, mindre att städa, lättare att gömma.....

Ja du hör ju. Enklare? Idiot-MM som har resonerat så...
Blir arg när jag tänker på det.

Bumpar lite, så folk kan dela med sig av nykterheten, eller återuppta sina vita dagar om det gått dåligt.

Det var många som hoppade in och anmälde sig vilket var väldigt positivt.

Idag har jag vart på bröllopsfest, det bjöds på grillat. Jag observerade de som drack idag. Vet inte riktigt varför jag gjorde det.

Det fanns dom som tog en öl eller cider tidigt. Något i stil med en välkomstcider/öl, men så drack dom inget mera på flera timmar.

Det fanns de som var unga som drack flera öl, men som behärskade sig. Alla var väldigt proper.

Sen fanns det de som inte drack alls, och vi var faktiskt den största gruppen.

Imorgon ska jag kratta löv och baka äppelkaka. Då kan ja behöva energin. Så det blev en nykter lördag med lite kvällskaffe som avslut.

Tack för dina värmande ord. Hur mycket drar jag i mig? Svarar ju alltid så ärligt jag kan, det är min devis - annars så kan jag ju inte gå tillbaks till min tråd och lita på vad som står där. Den här gången: Startskottet var 4 starköl från bolaget - som sen blev en fortsättning i form av mellisar (3.5) från Ica. Ca (tror jag) 12-18 om dagen (och natten?). Många vändor blev det till Ica, samt en taxi till/från 7-eleven. Detta tillsammans med ett antal sömnisar på kvällen för att kunna varva ner - och även under dagtid, för jag fått för mig att de "skärper till" min fylla. Känner mig mindre full. Alltså känner mig. Det är fullständigt vansinne. Inget annat.

Ungefär så kommer jag ihåg det hela...…-"städar" på något sätt under tiden - så det står inte 200 ölburkar o stirrar på en när man vaknar till. Något gott i det hela?

Ja herregud vilket vansinne.

Kram på dig/A

Svampen rensad och jag har hunnit njuta lite av svampmacka och te. Har haft ork hela dagen.

Känns så himla bra att ha fått vila sin kropp och själ denna lördag, utan ångest eller ens en tanke på berusning. Bara vara är underskattat!

Eller så kanske du behöver bara släppa allt och be om hjälp.
Tror man kan uppleva en sorts frihet om man ber om hjälp, lägger
alla korten på bordet. Om man vågar. Det är att stå naken utan skinn på kroppen.

Jag var likadan tills jag insåg att det var mitt liv det gällde (jag var illa däran okt 2016) så då sket
jag i journaler, körkort, arbetsgivare, barn och soc. Jag kom till en punkt att jag inte brydde mig om
vem som visste. Aldrig någon som kritiserat mig. Tvärtom. Får mkt cred för att jag vågar vara öppen
men mitt bagage.

Jag släppte allt - bad om hjälp. Hållbar hjälp. Långsiktig hjälp. Det fick hålla eller brista.
Och det håller. Du ska veta att många många många har samma problem som oss men
inte söker hjälp.

Det är som att kissa på sig. Det blir varmt först - sen blir det iskallt.
Igen. Det är handlar om när man ska våga ta steget och rida ut skiten
istället för att "kissa i byxorna"

Det krävs styrka att rida igenom abstinensen. Antar att du inte vill söka
hjälp för att bryta. Det där är svårt att ge råd om så du får en kram.

Louis Theroux: Alkoholens offer SVT play. Tas bort från Play om 2 dagar, kan varmt rekommendera den.

Joe - den unga periodaren i början.
Ja det där hade ju vart jag om jag inte lagt av.
Med krycka p.g.a söndersupen kropp.

Tacksamhet!
Tacksamhet!
Tacksamhet!

Tacksamhet för att jag klarar detta.
Tacksamhet för att jag är passiv i min alkoholism.

Var till mammas hus för att köra bort det sista innan torsdagens visning.
Alla minnen, alla dessa fina och vackra minnen. Satt på altanen och tittade ut i trädgården. Mindes, saknade, sörjde.
Skulle åkt till graven, men tiden drog ut och barnen behövde komma i säng.
Det är okej att vara ledsen. Det är okej att känna saknad. Det är okej att känna sig ensam och lite vilsen.

Var på möte för första gången på över två veckor. Haft dåligt samvete då två av mina nyfunna kamrater frågat vart jag hållit hus. Eller inte dåligt samvete. Mest känt det som ett stressmoment att inte hitta tiden att gå dit.
Som av en händelse delar en om att det handlar om två timmar av ens liv i veckan, och kan det hjälpa honom att förbli nykter så är det de bäst investerade två timmarna.
Jag tar lärdom, och imorgon åker familjen till Furuvik. :-)

Mic - ja tack faktiskt. Jag hänger fortfarande i en tråd, men det är mer en lian jag slänger mig i. Lite fram och tillbaks, upp och ner.
Men det är ändå okey. Hoppas du också mår bra.

Nydag2018, ja jag är stark men bryter självklart ihop jag med. Med nykterheten är jag stark. Eller jag har ju inget val.
För mig är det att dricka ihjäl mig eller hålla mig på den nyktra banan. Just nu är inte valet så svårt.
Tack för din uppmärksamhet.

Grattis till alla födelsedagar, 5 på raken. Bara som en sån sak :)
Och grattis till kapitulationen. Det går att leva ett bra liv utan fyllerace.
Numera ser jag på mina perioder som bara bortkastad tid, det händer ju inget roligt alls
under en sådan period. De dagarna kan jag lägga på annat, vettigare.....

Såg din alko-kalender som du uppdaterat. Hur mycket dricker du under ett race?
Om du vill svara såklart och om du har koll? ha ha ha....
Man vaknar upp bland en massa spritflaskor som man knappt vet
hur man har fått tag på.

Kram

Den bästa ångestdämparen som finns. Tills man måste fylla på igen. Och igen... Och sen kommer alla ångestars moder och man börjar om. Är bara så rädd att arbetsgivaren ska få reda på detta och få reda på att jag har fått hjälp förut utan att jag har talat om det för dem. Katastrofscenarierna löser av i mitt huvud. Ångesten krälar i hela kroppen.

..Tack för dina funderingar..Å tänker jag efter så var den här nådde botten för 13 dagar sedan hårdare än den för tio år sedan..vet också att i mitt påbörjade stegarbete för tio år sedan just bara kom till steg 2. Kunde bara inte kapitulera då.

-och du har ju inte druckit sedan i måndags. Bra där! Det jävliga i kråksången är ju att just alkohol är en bra ångestdämpare. Det vet vi ju alla. På kort sikt. Bara. Inget annat. Hoppas att du håller dig - önskar dig all styrka du behöver!!

Undrar lite också - men tänker att "nå sin botten" kan man ju göra flera gånger. Nästa gång antagligen värre än gången innan kan jag fundera. Men om man kapitulerar så tror jag att man inför sig själv erkänner att man inte kan dricka alkohol eller hantera situationen. Därmed inte sagt att man inte misslyckas - men jag tror att det kanske är avgörande om man någon gång kommer fram till att man "kapitulerar"?! Fall kommer ändå - men det kanske hjälper till om man redan har denna mentala övertygelse - att komma på fötter igen alltså......lite så tänker jag iaf. Då "vet" man redan att man inte kan - även om det skiter sig då o då?

Vad vet jag?

…har hört att det är möjligt…å tänker jag tillbaks då jag sökte hjälp för 10 år sedan första gången så hade jag nått en botten där det fick vara nog, denna gång när jag bestämde mig för 13 dagar sedan så hade jag ju också nått en botten, men det känns annorlunda den här gången som en annan botten typ, men blir inte riktigt klok på mina funderingar: att nå sin botten kan vara obegränsat antal gånger men däremot att kapitulera det gör man bara en gång? Å i såfall vad är det för egentlig skillnad i att nå sin botten och att kapitulera?

Jisses tänker nog lite för mycket.
Dags för Netflix!

Fin kväll till er all!

Mitt drickande har förut varit nästan varje dag sedan 2015 förutom uppehåll efter beroendekliniken och uppehållet i år. Det gick ju så bra... Jag jobbar på ett stort företag, tidigare som chef men klev av i samband med sjukskrivning vilket iofs jag redan innan bestämt. Har problem med oro och katastrofscenarier och ser mig själv som arbetslös och bostadslös pga detta hela tiden. Vilket gjorde att jag trillade dit förra veckan. Har inte druckit sen i måndags och just nu hatar jag alkoholsk*oren men känner att det skulle vara så skönt att dämpa ångesten. Men jag håller ut.

Jag tror att de flesta (alla) inte vill ha en partner som har alkoholproblem. Men vad man upplever som problem är högst individuellt. När du träffar någon så kan du säkerligen observera dennes dryckesvanor och anpassa dig. Men inte tumma på din övre gräns.

Välkommen hit till forumet! Beklagar att du mår så dåligt. Du verkar också dricka på något "periodiskt" sätt? Mycket vid färre tillfällen - inte en aning? Svårt att säga om du skall ta hjälp av arbetsgivaren - beror ju på hur den situationen ser ut, och var/vad du jobbar med. Jag har inte gjort det. Vet inte heller om de anar något av mitt stora problem. Knappast att du blir av med körkortet - och varför skulle psykiatrikern ta alkoholprover? Förstår att du har problem - och önskar inget annat än att du kan komma till rätt med dem. Du verkar ju ändå ha kommit en bra bit på vägen - och sen föll du. Slå inte för hårt på dig själv - det har hänt oss alla. Försök att inte skamma och skulda så mycket. Det hjälper inte. Upp på hästen igen (lättare sagt än gjort), borsta av dig det som hänt och försök dra lärdom av det. Läs/skriv här på forumet. Här finns så mycket samlad klokskap under ett å samma tak. Vi är anonyma - så inget är för "skämmigt" att skriva om. För egen del så skriver jag mycket för mig själv, för att jag skall kunna gå tillbaks och "checka" vad som hände/hur jag mådde vid en viss tidpunkt. Får klappar på axeln och tips av andra kloka medlemmar.

Vet att AA fungerar för många - ett forum som kanske inte passar alla. Jag gick dit med svettiga handflator förra hösten för första gången - och blev emottagen av andra, likadana, med värme och respekt. Kanske kan det vara något? Det avgör du bäst själv.

Önskar dig all styrka i kampen - och förhoppningen att det snart skall vända för dig, så att du kan fortsätta att sikta uppåt och framåt - i maklig takt.

Men för mig har det omedvetna reflexmässiga suget nästan helt försvunnit (längre och längre mellan anfallen). Däremot en del kvar av det medvetna men det är hanterbart.
Häng i. Man blir snyggare, smartare och friskare! Det tar nog olika lång tid för olika människor, men över går det.