Senaste kommentarerna i forumet

In lite från ett hörn och undrar om du provat saltsyratillskott mot magbesvären?

Hej Femina och välkommen tillbaks...

Jag vet precis vart du befinner dig i tanken nu när suget pockar. Men tänk såhär, första, andra och kanske t o m tredje glaset under den där första timman är det underbaraste som finns, det är Den känslan du vill åt (eller hur?). När man mår sådär ”perfekt”, slutar du då? Nej. Det fortsätter, men spiralen vänder istället nedåt, du blir trött, inget är viktigt, energin försvinner, tills du behagar somna. Imorgon, mår du räv, ångrar dig.

För den där enda timman - resten är bara en resa ner i gyttjan.

Kan ha fel, men så är det för mig och det peppar mig när jag känner som du gör. Dag 5 idag.

Kramen

Med vinäger!
Sluta inte skriva ❤️

Tack för pepp och hejarop?
Det håller mig på banan.
Är trött efter två nätter borta, svårt att sova men jag är och förblir nykter!!!

Hoppas ni får en trevlig helg.

Kramar ???

OK, nu är första tillfället när suget och tvivlet kommer. Jag måste fokusera. Inte ta första glaset. Inte dricka idag. Imorgon är en ny dag. Den får jag ta när den kommer. Jag kommer att klara det men det känns tråkigt. I vanliga fall vi den här tiden blir jag lite upprymd för snart är det dags för det där första glaset som smakar så gott! Sen kommer nästa, nästa och nästa.... Men, det vore ju konstigt om jag inte kände såhär. Det viktigaste är att jag inte agerar på den där känslan.

Du har hittat detta forum - det är ett första steg. Läs mycket om alkoholen och andras berättelser. Jag läser just nu AAs Stora Bok. Gå gärna till ett "öppet möte" hos AA. Dit är alla välkomna även om man själv inte har alkoholproblem. Man behöver inte prata, man kan bara lyssna och känna efter lite. Det är läskigt att inte känna av den där "gränsen" när nästa glas gör att man tappar kontrollen. Man blir rädd efteråt och får ångest. Det är ett varningstecken. Idag är min fjärde nyktra dag och dessutom är det fredag men det ska gå!
Kram,

Vad roligt att du hittat till detta forum. Fortsätt läsa och skriva. Det underlättar för mig när jag känner mig lite rastlös. Läs gärna AAs Stora Bok och uppsök ett AA-möte snarast. Jag har skrivit i min blogg hur det kändes för mig i tisdags när jag var där första gången. Om du fortfarande känner att det är inget för dig så skriv här i forumet vad det är som gör att du känner så. Vi har alla så många fördomar om AA innan vi provar själva. Ta hjälp, det är det viktigaste. Det här klarar ingen ensam.
Varma kramar till dig!

Du besitter klokhet och kunskap Nurture som få andra. Bra att ventilera med dig således.
Som tur är så knaprar jag inte receptbelagda mediciner. Har respekt för dem och
vet vad dessa kan åstadkomma. Och, icke att förglömma, jag är en beroendepersonlighet rent genetiskt
och detta har ställt till problem under hela mitt vuxna liv. Detta med att jag lånar av frugans mediciner
händer ju av naturliga skäl och som tur är ytterst sällan.
Fibonacci i all ära: Håller med där att svaren finns där ute med all forskning som finns.
En sak som jag har tänkt på: Man kan ju numera se om man har anlag för vissa sjudomar genom enkla
blodprov. A-genen borde ju att gå att se på samma sätt tycker man. Om det gick så skulle var tionde Svensk
medborgare vara mer försiktig i.o.m. kunskapen om att genen finns i kroppen. Var 10 svensk sägs ju ha alkoholproblem
Systembolaget skulle i.of.s. gå sämre om denna grupp blev mer försiktig med A och läkemedelsindustrin likadant men
vårdplatserna skulle öka i motsvarande grad om folk med genen inte konsumerade som de gör idag. Denna högkonsumerande
grupp står sannolikt för en större del av konsumtionen än bara 10%.Troligen och snarare upp emot kanske 15-20 %.
Hur det rent samhällsekonomiskt skulle se ut är svårt att sia om men det skulle nog bli en bättre produktivitet genom mindre
arbetstidsfrånvaro m.fl. aspekter. Och piggare medarbetare producerar ju bättre som bekant

Det var lite tankar kring detta..

Stort tack för tips om länkar m.m. Värdefullt!

Önskar dig också en förtrollande dag och helg Nurture

//John

Så brukar det stå i frågeformulär kring alkoholvanor. Tror att jag brukar svara tveksamt där, men som nykter nu inser jag att jag kommer att göra en aktivitet med min familj ikväll som jag annars brukar avböja att göra vissa fredagskvällar. De brukar åka iväg själva och jag brukar stanna hemma (och dricka).

Steg för steg återfår jag mitt liv.

Jäklar vad glad jag är att du hittade info som du fann nyttig. Hjulet behövs inte återuppfinnas, och Fibonacci i all ära men svaren finns därute. Alkoholism är en av ( om inte nummer 1 ) mänsklighetens mest kostsamma sjukdomar, samhällsmässigt sett.

Och nickar igenkännande på tabletter med. Lite kodein när man vill bli lullig är fint. Men de dagarna ligger bakom mig. Efter en mkt stor ryggop för några år sedan är jag numera snärtfri. Har 12 skruvar i ryggen. Så numera ber jag inte om Citodon.. eller jo, när jag drog en tand i våras. Då fick jag. Det var jättekul i 2 dar ? Men de kommer ju med det betydligt farligare paracetamolet, så där kan man verkligen inte överdosera...

En fin dag önskar jag dej, John !

Dottern vill laga mat ikväll. Ett recept med vitt vin bläddrades fram (och förbi) och det slog mig att jag vid den här tiden hade börjat räkna ner till typ 17.00 då jag skulle kunna mig ett glas "socialt accepterat" första glas vin till matlagningen. Och att jag inte var ett dugg frestad av det.

(Förutom nu, precis när jag skriver känner jag. Men jag ska gå ut och distrahera mig med ett glas isvatten med citronskivor och planera en inköpslista med dottern som vi sedan kan handla från). :-)

Kram på er alla fina, se till att er lördagsmorgon känns bra

Tänk att vi lyckats bibehålla gnistan till våra partner sååå länge. DET är en bedrift det! :-)

Nu hittade jag dig på sidan tre, där ska du väl inte vara... ♡

Håller med Sommarflickan om att smyga, men vet precis hur det är. Jag har ju själv gjort så många många gånger. Trots att min man vill att jag berättar har jag ibland ändå inte förmått mig till det. Vet inte om jag försöker skydda mig eller honom. Kanske oss båda.

Önskar att du kommer vidare. Häng på mig om du vill, spelar ingen roll vilken dag vi är på, ibland är peppen från andra det avgörande.

Kram ♡

Tjena alla kompisar!

Dag 17 som historiskt sätt skulle vara dålig blev bra (?).
Mycket märkligt. Har kommit på vad som triggar mitt A-sug mest när jag försöker sluta.
Det är smärtan som hemsöker min kropp. Suget som jag tidigare skrev om kanske i själva verket
är sökandet efter smärtlindring till viss del. Suget finns där men det ökar om man har ont helt klart.
2 glas vin och all smärta är borta.Farligt,farligt.
På signaturen Nurture inrådan läste jag in mig på en mängd info. Sökte på alcohol och fick enorma
mängder träffar. Surfade runt och mer och mer framkom att smärta är en riktig A- trigger när man
försöker bli nykter.
Detta är emellertid inget farligt utan bara ett fenomen då kroppen reparerar sig.
Enligt en Finsk sajt kan det ta upp till tre veckor för att komma över de värsta smärtorna och då
främst magsmärtor som tenderar vara ett av de största problemen hos många.
Orsakssambanden är till stor del matsmältningsproblem som kan uppstå efter längre tid alkoholkonsumtion
då levern fungerar sämre och har svårt att förbränna fett bl.a.
Även bukspottskörteln har en stor betydelse vid matsmältningsprocessen och kan bli påverkad av alkohol på
ett negativt sätt. Har själv tagit matsmältningsenzymer (Creon) när det varit som
värst. Creon är receptbelagt men det finns bra preparat i Hälsokostbutikerna. Intas med försiktighet då man annars kan skämma
bort och kroppen glömmer att själv producera enzymerna.
En annan sak: träffade en läkare, plastikkirurg på en skidort för c.a 20 år sedan och som var väldigt kunnig och intressant att konversera med.
Han nämnde att åldrandet sker i 7 -årscykler och att man vart 7:e år från födelsen kan skönja detta mer märkbart än däremellan.
Har tänkt på detta ofta och är lite nojig just när det gäller siffran 7 som hängt med ett tag. Sjunde vågen är större än våg 1-6 m.fl., detta
stämmer ju. Allt går ju i cykler så varför inte? Trädens årsringar kan mätas på samma sätt. Märkligt kan tyckas.
Tänker på om det även stämmer på alkoholen? Då skulle dag 7,14,21, osv vara tunga om detta med cyklerna stämmer.
Många nämner ju att efter 3 veckor får man ett stort sug. Efter 21 dagar således. Ska se nu om det stämmer på mig nu på måndag.
Min fru vill göra en skönhetsoperation, hon har iofs gjort det tidigare (ansiktet) med rätt gott resultat men en gång var det inte lika lyckat.
Avråder henne eftersom jag tycker att hon duger som hon är, men hon insisterar och då har jag inget att säga till om.
Har dock försökt med att i alla fall få henne att tänka på detta med 7 -års grejen, så att hon tar operationen så att det stämmer
bättre med åldrandet och att inte operera sig mitt i en åldringscykel. Och viktigast av allt, hon måste gå ner i vikt innan operationen
för annars blir huden slapp om hon skulle gå ned i vikt (föga troligt iofs ;- men i.a.f). Jävligt otäcka saker detta.
Man skjutsar dit en människa och hämtar ut en mumie;-) . Har lärt mig lite om detta genom åren betr. hur operationen går
till. Påsar under ögonen t.ex. opereras inifrån ögonhålan. Mellanansiktslyft görs ifrån munnen uppe vid tandköttet.
Usch och fy. Det enda bra förutom att frugan blir nöjd och jag slipper höra om åldersnojan är värktabletterna hon får.
Brukar låna lite om man säger så ;-) . Dessa är lite mysiga och jag som kan knarka på tallkottar om det gick tycker att det
är julafton.Hon får många så det räckte till mig också. Men vad jag vill säga med just detta med tabletterna är att om man har
en beroendepersonlighet så kan man fanimig söka rus på alla möjliga och omöjliga sätt.
Hjärnan är inte nöjd förrän något tystar densamma. Många av oss som söker rus är behäftade med just detta fenomen som taget från
helvetet. Vi är aldrig nöjda med bara livet som det ska levas utan rus, vi vill ha bara ha mer och mer av verklighetsflykt och sensationer.
Hjärnan på en kicksökande drogpersonlighet är som en vildhäst som ska tämjas och som absolut vill bli allt annat än just tämjd.
Sådan är lilla jag,

Mycket text denna gång om lite av varje

Styrka till er mina vänner här på forumet. Tänker på alla er. Det blir bättre
om man avstår A. Ni har mitt ord på detta <3

//John

Anledning: irritation.

Idag är en ny dag. Samma mål. Att vara nykter.
Kämpar på.

Nu andas jag ut. Tur att jag vågade fråga, då problematiken verkar vara en helt annan än jag var rädd för. Därmed kanske inte lättare att lösa... Vet hur det är att vara tillsamman länge, har 30+ med mannen i mitt liv. Visst tar man mycket för givet, behöver inte fråga då man oftast vet svaret. Har också en överseende man, men inte i närheten av hur du har det, min är mer som ett komplement till mitt lite snabbantända humör.

Det verkar i alla fall som att du har full kontroll på läget. Fortsätt att bearbeta mannen, kanske han vågar släpppa lite på garden till slut. Och, som sagt, du är grymt stark. ♡

och välkommen hit!
Jag tolkar det du skriver som att vägen till den här punkten har varit ganska lång och att det har varit svårt att se vad det skulle leda till. Men just här och nu så är du inte tillfreds med din alkoholkonsumtion och att du balanserar på en tunn tråd där du är nära att köra in i väggen. Det låter som att du verkligen vill förändra din situation. Så vad skulle ett första steg (behöver inte vara stort) för dig kunna vara som leder dig närmare dit du vill? Och det leder till frågan, hur skulle du vilja att det var i stället? Hur ser ditt drömscenario ut?

Det är kanonbra att du har erfarenhet av att vara nykter i drygt ett år. Jag kan tänka mig att du samlade på dig en del erfarenheter som kan vara till nytta nu vid denna förändring.

Önskar dig en fin dag och hoppas du vill fortsätta skriva här!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner din smärta, maktlösheten, att inte kunna göra så mycket vad gäller din dotter. ♡ Förhoppningsvis har du lagt en stadig grund som hon behöver kravla sig tillbaka upp på så småningom. Du visar att du finns där för henne, du är oerhört stark - och nykter! Det viktigaste just nu. Önskar innerligt att det ordnar sig för er båda. Kram

Vad trist att du vill hoppa ur forumet. Men du gör natuligtvis som du vill och det som känns bäst för dig.
Men jag vill bara säga att alla här har på ett eller annat sätt problem med alkohol, dricker fast man kanske inte vill eller dricks mycket mer än vad man tänkt, har svårt att hitta andra lösningar på sitt mående och dricker för att må tillfälligt bättre osv. Anledningarna kan vara många. Jag tror att om du stannar kvar så kommer du säkert hitta stöd hos andra här. Ett annat alternativ, om du inte känner dig redo att dela med dig, att du i stället fokuserar på att läsa andras historier. Det kan också vara väldigt givande.

Men om du vill säga upp kontot så kan du naturligtvis göra det och kanske ses vi längre fram. :-)

Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du verkar inte ha problem med alkoholen så du behöver nog inte oroa dig för det. Du dricker inte så mycket. Däremot har det där vinglaset på kvällen blivit ditt sällskap på kanske din skönaste stund på dygnet. Det är inte konstigt att du längtar efter den där kvällsstunden framför TVn i lugn och ro när man har mycket omkring sig hela dagarna. Unna dig den men du kanske kan testa med en kopp gott te istället? Kan du få samma avkoppling av en 5-10 minuters stund utav meditation/qi-gong/yoga? Eller vad som helst som får dig att slappna av. Jag bara tänker att det kanske är mer själva stunden än vinet du längtar till? Eller så har jag helt fel och vet inte vad jag talar om och då får du ha överseende med mig...

...ja-a...det kanske stämmer på ett sätt. Inte katalogliv, men mer att vi levt så länge tillsammans att problem och tankar som lyfts kan förutses i förväg.
Han tar inte upp frågor till diskussion, oavsett om det handlar om ekonomi, uppfostran, rutiner eller annat. Han är "nöjd som det är".
När jag inte är det så tar jag upp det till diskussion. Vill resonera och vända upp hinder och hitta lösningar. Han svarar alltid med att "ta på sig HELA ansvaret". Han lägger sig platt. Och är jag ARG på något, då tar han på sig allt, hela klabbet och blottar strupen. Då kan jag inte hugga mer, men vi får heller ingen konstruktiv diskussion ut av det där även jag kan behöva göra förändringar.

T.ex. som när han upptäckte att jag druckit upp nästan all hans whiskey. Då var det enligt honom för att HAN inte varit så lyhörd för mina behov, inte funnits där tillräckligt, inte lyssnat till mig, inte stöttat mig etc. Det spelar ingen roll vad jag liksom säger därefter. Jag samtalade med min terapeut jag gick till då och hon sade att "Det är ju rent av fegt och nästan elakt mot dig, det är ju ett sätt att få slut på det "otäcka samtalet", att ta på sig hela skulden".

Jag pratade om det med honom, han höll med, men det har inte blivit någon förändring.

Alltså..snarare består min ovilja i att samtala med honom att jag vet ungefär hur det kommer att se ut. Han kommer att ge mig skäl till varför jag hade rätt att dricka som jag gjorde och sedan ta på sig skulden själv och tassa på tå i flera dagar sedan för mig. Det behöver jag inte.
Jag behöver en styrka och den har jag inom mig nu. Snarare så blir jag mer triggad att lyckas när jag har motstånd, som att utmanas att åka till Systembolaget, eller att i forumet få kommenterat att jag kommer att återfalla. Det väcker jävlaranamman i mig och det är bra.
Han vet också att jag alltid menar det jag säger. När jag berättade att jag inte tänker dricka det han häller upp åt mig, så kommer han inte att hälla upp mer. När jag sade att jag inte ville åka till Systembolaget så kommer han inte be mig om det sedan. Mer så. Tydligheten.

Jag träffade en period en kille som hade grava alkoholproblem. Jag "smög" med att jag träffade honom bakom makens rygg. Jag träffade honom för att prata om alkoholen eftersom han öppet berättade om sin alkoholism. "Vi har ett gemensamt bekymmer, ska vi ta en fika".
Det visade sig snart att den killen ville "mer" med mig. Det blev inget "mer", men smygandet, att samtala kring alkoholen och annat relaterat fortsatte.
En dag förstod jag på maken att han kommit på oss att umgås och skicka meddelanden. Maken fnös och fräste åt ett par på TV som var otrogna. Då förstod jag. Han vet. Men...jag förstod också att han ALDRIG skulle konfrontera mig med det.

En hel dag gick han omkring och fräste, var sur, svarade kort. Vägrade titta på mig. VI hade en massa ärenden att göra. På väg hem så bad jag honom köra in på en parkering. "Du behöver ställa en fråga till mig." "Nej, det behöver jag inte". "Jo, du är sårad och ledsen, arg och förvirrad och du behöver ställa en fråga till mig?" "Nej, säger jag, det behöver jag inte". "Jo, det behöver du. Vi kommer aldrig kunna fortsätta vårt förhållande om du inte konfronterar mig". Och han grät och skakade, jag fick peppa och mana honom att faktiskt ställa frågan "Är du otrogen? Vad har ni gemensamt?"
Jag vägledde honom genom sina frågor till mig. Jag blev "modern", den som fick trösta honom och hjälpa honom genom att svara på frågor han faktiskt aldrig ställde. Jag sade aldrig direkt något om alkoholen däremot. Bara "Vi har ett gemensamt bekymmer". Han vet ju att killen har alkoholproblem. Men maken nämnde aldrig det. Det hade varit så enkelt "Är det alkoholen som är ert gemensamma bekymmer?" Men så långt kom vi och det var tack vare mig. Det är det jag menar med att det tar så otroligt mycket energi av MIG att lyfta svårigheter. Orden leder liksom ingen vart, men handlingarna. Svårt att förklara.

Tack så otroligt mycket fina du för dina frågor. Utan att du ställt dem så hade jag inte reflekterat så här.

Jag känner mig faktiskt grymt stark nu. Jag ÄR grymt stark.

Tack fina du! <3

#Mistral
Vet du om att du på Arbetsförmedlingens hemsida kan delta i deras "Webbinarier"? Du sitter hemma vid din egen dator och tittar och kan chatta med andra som tittar under tiden? Det brukar vara ca 45 minuter och det är en massa olika ämnen som är till hjälp vid jobbsökande. Det kanske kan vara en liten knuff i rätt riktning? Testa!

Blir som vanligt glad och peppad av att läsa dina vardagsnära inlägg som andas så mycket lugn och beslutsamhet. Är helt övertygad om att du kommer att fixa detta. ♡ Forumet är verkligen ett otroligt stöd och du är en av dem som håller det vid liv genom fina kommentarer och peppande råd. Tack!

Keep up the good work!

#Vinäger
Tack för välkomnandet! Om du ligger en dag efter mig så får vi hjälpas åt. Jag har inte läst allt du skrivit på forumet men glöm inte de fyra T-na. Det tar Tid. Vi måste ha Tålamod. Vi måste ha Tolerans mot oss själva och vara Tacksamma.
Kram,

Fredag, sol och den 40:de dagen har grytt. Jag har varit på äventyr med bad, vänner och ett fantastiskt lugn och hann igår egentligen bara läsa genom alla nya kommentarer och trådar som startat sen i förrgår. Funderar på om forumet kommer explodera när semestrarna är slut och fyllas av semesterfirare som fått sig en tankeställare efter sommaren.

Jag såg Dr Mikael på nyhetsmorgon häromdagen och han tog upp just problemet med att det lätt blir lite för mycket under sommaren för många och att det finns riskbruk och missbruk. I missbruket befann sig cirka en halv miljon människor och i riskbruket en och en halv miljon människor. Resten var "normaldrickare" eller sådana som inte dricker alls. Samtidigt pratade jag med en av mina terapeuter igår och berättade just om detta och hon sa att man brukar säga att det finns tre grupper, de som missbrukar, de som inte dricker alls och alla "normal" däremellan som då ligger i riskbruksgruppen. Dvs dricker man finns det alltid en risk att man kan hamna i missbruk. Mycket intressant.

Hur som haver. Jag firar min 40:de dag som nykter genom att träffa min alkoholterapeut, en underbar dag på stranden och genom att förbereda min lägenhet för två små inneboende som förhoppningsvis flyttar hem till mig i morgon. Luddiga små pälsbollar som jag gissar kommer studsa runt och gör mitt liv både galet och glatt men främst fyllt av en oändlig kärlek.

I förrgår var jag även på VC och pratade med min läkare, tog nya leverprover och alkoholprover och pratade om hur det hade gått under sommaren. Hon var mycket nöjd över skillnaden mellan den hon träffade för 40 dagar sedan och den hon träffade igår. Ett annat driv, glad och såg friskare ut. Jag är sjukskriven en vecka till på 100% och sen börjar jag jobba halvtid fram till sista augusti för att sen gå upp i hundra procent. Jag ser fram mot att komma in i vardagsrutinerna även om jag kommer sakna friheten att kunna ligga på stranden i timmar och läka min själ och låta hjärnan få sin välbehövliga vila. På stranden är jag otvungen, njuter av alla ljud och kan slappna av på riktigt.

Jag är så nöjd och lycklig över att jag tog tag i mitt problem i början av sommaren och har haft denna fantastiska sommaren att arbeta mig med mig själv och mitt problem ist för att behöva ta tag i det nu. Jag känner mig stark och vet att jag kommer ha hjälp även under sensommaren och hösten av alkoholterapeuten och att arbetet med den psykodynamiska terapin kommer komma igång där jag kommer få arbeta mer med mig själv och varför jag hamnade just här där jag befinner mig just nu.

Dessutom kommer detta forum för alltid vara mig kärt, så mycket pepp, kärlek, förnuft, erfarenhet och värme har jag sällan erfarit och jag är så tacksam för det. Så mig blir ni inte av med på ett tag :-) För även om jag fixat 40 dagar så är det på ingalunda sätt en garanti för framtiden och jag vet att jag behöver hålla mig på tårna och inte ta saker för givet. Här blir man ödmjuk inför det faktum att alkohol kan få vem som helst att falla, på så sätt är alkohol väldigt demokratiskt.

Nu blev det så där långt igen, hoppas ni orkar läsa. Jag ska göra mig i ordning för dagen och se till att få ut så mycket jag kan av denna sista dag utan ansvar för någon annan än mig själv. När mina pälsbollar kommer blir det mindre strand och mer gos. Det är fint det också.

Kram till er alla, ni är min hjältar, mina vänner och fantastiska kämpar!

???