Senaste kommentarerna i forumet

Den jobbigaste biten är att hon inte har varit ärlig med det.
Jag har kämpat mot detta sen hon var liten, varannan vecka
och hon har fått mig att tro att det var under kontroll.

Tills hon en dag i slutet på maj sa: Jag ska bli fullvärdig medlem.

Känner mig så lurad och förd bakom ljuset. All kärlek, alla små fina
lappar hon skrivit känns obetydliga.

Jag blev obetydlig.
Jag, mamma, är utbytt mot något som i min värld är helt galet.
Finns ingen sanning i det som lär ut.Man får inte leva och tänka som
man vill. Övergår mitt förstånd att man som 16 år vill leva på detta viset.

Jag får bara försöka hänga kvar i tråden. Problemet är att jag inte hittar
någon livslust utan henne. Det är hon och jag som reser. Det är hon och jag som
hittar på bus och galenskap. Vi upplever. Nu finns det inget vi.

Och där rasar jag. Svårt att hitta livsgnistan jag har så starkt annars.
Drivet. Det som alltid sprakar i mig. Jag är så o-sprakig.

Jag har inget sug efter A, mer efter att slippa leva just nu.

Men jag återkommer för jag vill inte dö heller.
Håller i tråden så kanske något räddar mig medans
jag hänger. Jag inväntar det.

Kram alla

...och göra det så att han ser det så att jag kan förklara att jag står fast vid mitt ställningstagande att inte dricka.
Ska komma ihåg dina ord.

Just nu badar han i poolen med ena barnet. Har i alla fall ställt ut glaset så det står bredvid flaskan där ute i köket. Då ser han det så snart han kommer in dessutom. (Måste erkänna att det kändes utmanande att GÅ med det helfyllda glaset i handen genom huset). Puh!

Tack Studenten för pepp! Nu har jag tagit mig vidare till nästa steg i alla fall - att påvisa det orörda glaset.
Känner mig rätt stolt över mig själv faktiskt. :-D

Det är du verkligen värd. Ser att du själv ser ditt eget värde nu. BRA! Starkt jobbat!

Hurra hurra hurra!!!! Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan vad bra jobbat sommarflickan!
Hur var det på stranden? här har det varit kvavt som tusan hela dagen, varmt och kvavt. Kom en skur förut också.
Hur gammal är du? :)
Vad ska du hitta på i veckan?
Hur mår du?

Kram

Du behöver inte skämmas, alkohol är en drog. alkohol är beroendeframkallande. du är människa, människor blir beroende av droger.
Så att slå ner på dig själv genom att skämmas blir inget mer än att du lägger ännu mer skuld på dig själv. Helt onödigt egentligen, eller hur?

Han kommer inte bli besviken för att du säger nej, och blir han det ligger det påå honom. Inte på dig.
Vad är det värsta som kan h'nda om han blir orolig? förutom att ni kanske sätter er ner och pratar? Kanske är hans oro befogad, för du är orolig över dig själv (annars hade du inte varit här, right) ?

Åter igen, du har ingen skuld. häll ut vinet, så slipper du tänka på att det står där bakom skärmen.
Det kommer göra ont, och det är okej. Men du behöver verkligen inte skämmas hjärtat.

Studenten - det är klokt skrivet. Jag bär hela skulden i detta. Och jag känner skuld. Ska börja känna styrka istället.

Sommarflickan - helt klart måste jag vara tydlig. Vet inte varför det ska kännas så svårt. På något sätt vill jag inte göra honom "besviken" och jag känner samtidigt skuldkänslor för att det är jag som tillåtit/styrt/medverkat till att det blivit så här. Det är inte hans fel, det är mitt. Han tar så lätt på sig skulden. Jag vill heller inte göra honom orolig tror jag. Och så är det så himla jobbigt att "prata" om detta på så många plan.

Jag har glaset orört fortfarande bakom skärmen. Vi har precis tagit en långpromenad hela familjen. Jag är svettig och så där skönt trött i kroppen och har en kopp med grönt te bredvid mig. Gott så för nu.

Tack för ert pepp. Att inte känna sig ensam i detta gör att jag sakta börjar se mig själv klarare, även fast det gör fasligt ont och skammen bränner i varje por.

❤️

Att ni orkar, ni är lovely!

Jag mår ff S K I T, mitt eget fel såklart, tårarna trillar... innan jag somnar idag ska jag hälla ut all alkohol som finns kvar, kanske inte en årsglögg som jag inte gillar ändå. Imorgon är dag1.

Bestäm dig sedan för vad du värderar allra högst. Följ ditt hjärta och din instinkt. Du har kraften. Och visheten.
Jag tror du förstår vad jag vill säga.
Din dotter må ha valt bort dig i affekt och ungdomlig övertygelse.
Du är fortfarande hennes mamma.
Du lever, även om framtiden just nu är oviss.
Jag är själv i kris. Orkar och väljer livet, i nykterhet,främst för barnens skull. Förstår att just dotterns val är det som skulle kunna äventyra både livsvilja och nykterhet.
Häng kvar i din tråd, MM ❤️

Hej igen!

Tänkte på detta med din oro för levercancer.
Håll uppe ett tag med A och ta blodprov, så slipper du den oron.
Oro kan också trigga drickande och då är det bra att utesluta
det du är rädd och orolig för. Levern och organen är reversibla
och framför allt levern återhämtar sig normalt ganska snabbt
i vissa fall inom 2 dygn bara. Detta gäller om det inte har gått för långt
och leverskada har uppstått.

//John

2018 och den evigt soliga sommaren som aldrig tycks ta slut, men som förr eller senare gör det.
Någon kanske tänker att jag är tillbaka och har fått rätt vind i riktningen mot ett bättre liv. En nytändning helt enkelt.
Men så är det inte.
Varje dag ter sig i princip likadant. Jag gör det jag ska. Inte mer.
Och på kvällarna är det som det är. Så lär det vara ett tag till.
Någon säger: Det är ingen idé att skjuta upp dagen till en nystart, för den kommer aldrig, så börja nu.
Men det går inte. A är det enda som gör att jag kan sova i dessa heta sommarnätter när temperaturen närmar sig 30 i sovrummet.
Kallt rödvin på kvällarna.
Nej men visst, jag vet, det måste till en förändring snart. Jag kan ju inte hålla på så här, det vet jag ju. Optimism nja...men hopp, ja det har jag!!

Vad du än gör, smyg inte med det. Inte när han uttryckligen sagt att han blir arg av det. Jag förstår honom, min make har förklarat det som att han kände det som att jag tyckte att han var korkad och att jag nedvärderade honom genom att smyga. Han blev sviken och förnedrar.
Om din man säger att han hjälper dig så säg som det är, att det är svårt att inte dricka nu, att det kanske tar längre tid att lägga av helt och hållet. Han är fortfarande på din sida och älskar dig om han säger att han vill hjälpa dig. Låt honom. Men förklara för honom vad du tror att du behöver.

Jag hoppas verkligen ni kommer genom detta.

Stor kram

Hej!

Det är bra att du listar dina rädslor och dina tillstånd.
Det är oerhört viktigt att du kommer ur denna för dig hopplösa situation.
Du kan genomföra detta själv med järnhård vilja och försöka genomleva de första
dagarna som kommer att vara hemska. Jo så är det. Den första nyktra tiden är vidrig.
Men för din hälsas skull och hundarnas skull m.fl. aspekter, försök att lägga upp en plan
för ditt tillfrisknande. Jag kör 5 dagar först för att sedan ta ett nytt beslut om 5 dagar till.
Jag har 13 dagar idag och det börjar kännas som om tillfriskningen är på "g".
Har ett långt förhållande till A, men har inte druckit så frekvent som jag gjort
senaste 1,5 åren. Det blev ett problem för 1,5 år sedan och jag har tagit tag i det eftersom
jag är orolig för min hälsa. Under 40 år har A funnits i mitt liv.
Mycket har varit positivt men nu överväger det negativa och jag var tvungen
att välja vilken väg jag ska ta. Börja med 5 dagar. Börja på tisdag så
når du fram till Söndag för ett nytt beslut och 5 dagar till. Vips så har du
en förmodat bättre tillstånd. Mina faror är dag 3, 7, 9,10,13, 17,21.
Vet inte varför men för mig är det bara så.
Bra om du trappar ner innan du påbörjar en nykter period för att slippa värsta abstinensen.
Kör på bara och tänk inte så mycket. Du kommer att må dåligt
men det blir mycket, mycket bättre när du får ett flertal nyktra dagar i följd.
Du måste få tillbaka ditt liv så känner jag när jag läser din text.
Gör ett avtal med dig själv. Tänk som alkoholisten fast tvärtom
"jag ska dricka idag och börja nyktert i morgon" det blir då istället "jag
skjuter upp drickandet och är nykter idag"Och då samlar du nyktra dagar
istället för kröken

Ett varmt lycka till

//John

Häll ut vinet, gör det framför honom. Fråga varför han ger dig vin när du ska ha en vit månad.

Eller så ger du tillbaka glaset till honom. Om han nu tycker att det är slöseri (att det blir förstört) att hälla ut så kan han väl dricka det själv?

Jag tror att du måste vara väldigt tydlig och väldigt rak när du pratar med honom, för han verkar inte förstå. Och det kan bero på många saker, det har jag ingen aning om. Men ni behöver prata så att han slutar ge dig glas med alkohol. Och har du svårt att låta bli whiskyn så be honom låsa in den.

Det här fixar du, du är starkare än du tror, det går att utläsa ur dina inlägg.

Kram

Jag tänker på dej och hejar på dej, fina Märthan ?

Styrkekramar ?

Hej MM
Beklagar som fan din livssituation just nu. Men, denna storm kommer mojna. Se till att vara klok, sann och rädd om dig själv och se till att du är nykter, klar och redo! Redo när dagen kommer, för den kommer komma, när din dotter tar kontakt. Skickar över en jävla massa positiva energier och styrka.
Kram MM
Sigge

Du dricker inte för någon annans skull. Ingen kan tvinga dig att svälja ner alkohol utan du själv.

Ta glaset. Häll ut det. Säg till honom "minns inte du att jag har en vit månad", klappa dig själv på axeln. Ta ansvar över ditt mående.

Du behöver inte vin.
Din kropp behöver inte vin.
Din man behöver inte ge dig vin. Häll ut.
Stå på dig.

Välkommen hit ???

❤️❤️❤️?

Kom på att jag kanske inte skulle ha skrivit mitt tidigare inlägg. Inte meningen att trigga någon. Förlåt, inte min mening. Bara så frustrerande.

Det är nu nästan två timmar senare.
Jag lät tårarna rinna lite. Det var ju lite "upp till bevis" där på en gång. Hur mycket hade jag egentligen bestämt mig. "To the test" på en gång liksom.

Jag sköt iväg stolen så att jag inte skulle känna doften. Närmade mig glaset. Luktade på det. Satte läpparna mot glaset.
Men drack inget.

Glaset fick stå kvar här i arbetsrummet när jag gick och åt. Vatten till maten. Maken skruvade på locket på flaskan, cirka ett glas kvar i flaskan. Han ställde den på diskbänken bredvid svärfars flaska. Om jag dricker upp mitt vinglas så häller han kanske upp nytt.

Att hälla ut det inför hans ögon känns som ett stort steg. Det är så avvikande att vi har något vi måste prata om sedan. (Och vi "pratar" ju inte om den här alko-elefanten som dundrar runt i våra liv). Att hälla ut det i smyg gör att han ser ett tomt glas och tror att jag druckit upp det. Kanske erbjuder han mig då mer? Kommer jag att kunna stå emot en andra gång?

Men det viktigaste kvarstår. Jag har inte druckit något av det och ska inte göra det heller. (Har gömt det bakom min skärm här nu så att jag inte ska ha det i min omedelbara åsyn).

Fortfarande en jobbig situation.

Hej igen ,
Det har inte gått något vidare sista tiden . Har druckit vin, öl lite då o då .
Förra veckan flera dagar på rad .
Smugit för min man fast jag LOVAT att inte göra det ......
sista var i torsdags den 26:e men sen har jag inte tagit något . 3 dagar idag .
Min man har varit ledsen på mig i flera dagar , pratar knappt med mig .
Men jag förstår hans besvikelse . Han har sagt att han hjälper mig om jag skulle vilja ha ett glas o reda ut det , men om jag smyger blir han piss i motvind .
Det har varit hemska 3dagar,sån ångest !! rädd att han tröttnar , att han vill lämna mig , vågar inte fråga .
Vet knappt hur jag ska stå ut . Äter mig igenom ångesten , måste äta på något onyttigt hela tiden , fast jag är proppmätt.

Hejsan M
Hur mår du ?
Tänker på dig.
Kram S69

Precis nu, 15.10....kommer maken till mig från köket med ett glas vitt vin. Jag får hjärtklappning och halvpanik. Jag har ju sagt till honom att jag vill ha en "vit månad" för att "Det blivit så mycket under sommaren och jag måste börja anpassa mig till att börja jobba igen".

Nu när jag gav honom en desperat blick så sade han "Men det är ju bara det sista i flaskan, det blir ju förstört annars". Sedan gick han visslande ut till köket igen.

Jag har glaset en decimeter ifrån mig, jag känner doften, saliven ökat i munnen och jag får panik här.

Kram till dig!
Du får skylla på vad du vill. Bra att du väcker tankar i mig.

Just nu lagar maken mat på den halvtomma (halvfulla?) flaskan med vitt vin som jag låtit stå öppna i kylskåpet sedan i torsdags. Känns bra, men det var rätt jobbigt att stå där och skiva champinjoner och kyckling ensam i köket medan maken tog hand om sonen som plötsligt blev getingstungen. Och svärfars flaska står fortfarande på köksbänken och lockar.
Nu får jag uppbringa allt för att stå emot. Känns orolig i hela magen och i andningen. Känslomässigt är jag en "mess" och tar åt mig av allt möjligt nu. Försöker återfå en roll i familjen och inser att detta inte kommer att bli en lätt resa. (Att sonen t.ex. vänder sig till maken för emotionellt stöd, att jag blir lätt "bortmotad" från köket när jag för en gångs skull skulle vilja vara delaktig och göra något för min familj).

Hua...jag kommer ändå att fixa detta. Steg för steg.

Hur går det för dig Märthan? En begynnande nykterhet låter bra.

Att vi inte förstår?

Jag gör iallafall, din text låter som rader ur mitt liv... kärlek har gått till hat/kärlek. Detta har inte med vinet att göra, går inte att ursäkta sig med tyvärr.... jag vet precis vad du pratar om, ost och viner mm... smaker och nyanser...

Vi ses här om ett par år igen... när du inser... vilket jag knappt själv gör, förlåt hårda ord (får man skylla på mens, bitterhet och begynnande nykterhet)

Men det betyder inte sjutton nyktra dagar. Kanske fem. Jag hatar verkligen A. Jag ser inget positivt med att bli full. Ändå blir jag det varenda kväll. Jag listar allt den förstör
Jag sover men ingen riktig sömn, aldrig utvilad.
Ekonomin, hade lätt haft 3000kr mer i månaden.
Jag äter snabbmat och har gått upp minst 15 kg
Håller mig undan för att få vara ifred med mitt drickande.
Fullföljer inte kurser jag påbörjat.
Presterar sämre på arbetet.
Börjar inte träna för då har jag ju inte tid med A.
Grumliga ögon och plufsigt ansikte.
Livrädd för att få levercancer.
Stackars hundarna får inte den träning de behöver
Osv.

Jag har inte en enda positiv känsla som gör att jag vill fortsätta dricka. Ändå gör jag det. Förr har jag inte velat leva ett liv i total nykterhet. Men det är det ända jag vill idag. Och göra allt jag inte gör nu.