Senaste kommentarerna i forumet

Dag fyra kom och gick utan allt för stora problem. Jag hade tänkt spendera denna lediga dag med att läsa igen alla trådar jag följde medan jag var aktiv, se vilka som är kvar här och inte. Tyvärr gick det inte då forumet låg nere hela dagen. Tråkigt att det fortfarande är ett problem, vill minnas att det blev såhär med jämna mellanrum förut också. Istället blev det en lång promenad och alldeles för många filmer på Netflix. Det är fantastiskt vad mkt tid man har en ledig dag när man inte är tillsammans med sin familj! Fy vad jag saknar dem...

Idag inleds dag fem. Jag vet inte riktigt hur dagen kommer att se ut. Just nu sitter jag på jobbet i alla fall. Jag har sovit som kratta de senaste nätterna så jag antar att jag lägger mig tidigt ikväll, i hopp om att få sova ordentligt.

Och så många minnen som dyker in.
Ljuva blomster och lycka blandas med hemska minnen och fylla.
Jag har som många andra upplevt båda!
Har en son som vandrar i gränslandet.
Han fyller 14 i år. Än håller jag tummarna på att ett år till ska gå utan alkohol.
Men jag är inte naiv dock.
Han kommer prova vare sig jag vill eller inte men ju längre väntan desto bättre.
Jag önskar att han skulle slippa allt vad det innebär!
Tänk att alla (nästan alla) måste upprepa misstag för att göra erfarenheterna till sina egna.
Så är livet.
Men jag kommer finnas där som ett jäkla fast berg i stormarna!

.. till ända!
Har försökt komma in här hela dagen, men inte lyckats. Kanske nått tekniskt problem med deras server? Har känts tomt att inte kunna skriva eller läsa här idag. Annars mår jag mycket bättre idag. Hoppas på lite sömn inatt, och att jag ska ha svettats färdigt imorgon.

Vi kämpar vidare imorgon!

Det är väl mycket det som det handlar om. Att våga ta steget att söka hjälp.
Jag har varit nykter i tre dagar nu. Två första dygnen bestod av svettningar, diarré och dålig sömn. Nu börjar smärtorna komma, från alla organ som börjar vakna till liv igen. Omöjligt att sova. Även fast jag är trött.

Gick på en medelstor tillställning med gratis öl, vin och mat ikväll utan att dricka alkohol. Tre glas kolsyrat vatten blev det istället. Gick hem efter 2h.

Jag kan om jag vill, men väljer allt för ofta att vika ner mig då det är så mycket enklare.

En annan sak jag funderar över är hur pass rädd man ska vara för delirium tremens? Hur mycket och länge ska man ha krökat innan man måste vara rädd för det?

Jag har inte varit direkt medelmåttig sista två åren. Men har ändå lyckats hålla uppe drygt en vecka i streck två eller tre gånger under de åren utan tecken på dille.
Och innan dess låg jag på tre dagar i veckan med alkohol i snitt under tolv år.

Känner igen mig.

Jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta dricka över huvud taget; det är inte värt det för mig längre. Jag dricker för mycket när jag dricker, och det slutar allt för ofta i kaos. Du måste dock finna din egen väg, men jag är med dig på resan.

Så i dag har jag varit hos företagshälsovården och pratat med en sköterska samt tagit lite prover. Jag vet inte riktigt om det finns risk att jag skall komma över gränsvärdena i PEth och CDT, men jag har inte rört en droppe sedan jag skrev det första inlägget och har haft ungefär noll problem med det. Förhoppningsvis ligger jag under gränsvärdena och slipper ytterligare prov, men om jag skulle vara över får jag väl ta det då.

Du bara bekräftade min känsla. Fanken. Nu skrev jag en massa igen. Men jag kan inte posta det. Vi alla kämpar mot det vi tror är bra. Vi vill lyckas med det. Och vi borde det. Vi förtjänar det.

Jag raderade just massor. Jag kan inte skriva vad jag tänker och tycker här. Men jag har oerhört höga tankat om dig. Vet inte heller vad det innebär att vara autist. Men ja. Man lär sig på vägen. Vet inte om jag vill läsa mer om vad jag redan upplevt tyvärr. Men tanken var god. Idag är idag och igår är igår. Jag hanterar nutiden på det sätt jag kan. Igår är igår och nu är nu. Imorgon finns i allra högsta grad. Fast inte just nu. Normalt har jag mål mening och vägar dit. Just nu är det bara sprit.

grundar sig på en mamma med psykiska problem och alkoholism och tablettmissbruk och en pappa med alkoholproblem.
Sen har jag levt i relationer med män med alkoholproblem och gått helhjärtat in som handikappförälder till min dotter.
Så jag har liksom vant in mig vid att vara andra till lags och haft svårt eller rättare sagt tyckt att det varit nästan omöjligt att sätta mig själv i fokus och ändå må bra av det.
Jag har snabbt ramlat tillbaka till att försöka "hjälpa" någon som verkar behöva det.

Så nog ikväll nu ;-)

Hoppas du kan få fler svar av de drickande härinne som bättre förstår den problematiken än vad jag gör.

om varför du inte ska dricka men också en bra påminnelse om hur sköra vi människobarn är , hur ödmjuka vi ska vara över det vi har och över våra bra dagar, för de jävliga kommer på ett eller annat sätt .
Det är också en påminnelse om att hur sköra vi än är så går det att laga oss och göra oss starkare !
51 dagar starkare ??

Men min dotter struntar ju fullkomligt i om hon passar in eller inte.
vad andra tycker eller inte.
Hon är ju den hon är och älskad för det.
Hon varken kan eller förstår att spela spel utan kör sitt rejs oavsett.

Det måste vara tungt att anpassa sig till de "normalas" förhållningssätt.
Jag har hört att så mycket av de högfungerandes autisters sätt att fungera handlar om att planka av hur man borde bete sig,uppträda och vara.
Fruktansvärt jobbigt.

Om du inte läst den så är "En annorlunda barndom" av Iris Johansson tror jag författaren heter,en fantastisk bok.
Jag var på en föreläsning hon hade och hon förklarade en hel del av just det du verkar uppleva.
Vikten av att plagiera och passa in och att inte på något sätt eller i något sammanhang vara riktigt säker på att det är rätt.

Men det är ju hon och inte du.
Jag vet inte om det är den eventuella autismen eller drickandet som är det jobbiga för dig.
Kanske både och.
Vilket som,önskar dig hjälp och välkommen till forumet.
Här finns mycket stöd att få.

Du har såklart helt rätt. Jag är en fullblodsalkoholist. Kan bara säga att du har helt och totalt rätt. Jag hade en torr period efter några månader av medicinering. Åkte på en dejt. Vilket var både nöjsamt och otillfredsställande. Men hon bjöd på en cider. På vägen hem köpte jag groggvirke och några liter sprit. Det var nu länge sedan men har aldrig avslutats. Så du har helt rätt.

Vågar man fråga vad ditt medberoende kommer från ?

Jag ser ju själv att jag skriver underligt. Men det här är jag. Och jag är en människa även jag. Jag har lärt mig spela spelet och säga saker som är normala. Men nu har vi kommit så långt ner i denna diskussion så jag kan lika gärna säga som det är. Jag vet inte vad jag tycker om vad som sägs normalt eller vad som jag tycker. Det jag påverkas av är faktiska saker. Konkreta saker. Saker som påverkat på ett eller annat vis. Och det här genomsyrar hela mig. Fokusera på andra än mig själv. Sitter här verkligen inte nykter och allt är så klart. Imorgon händer det. Känns som jag ramlat igenom livet. Det samtalet jag hade ikväll med en kvinna från en akutverksamhet sade att det märks inte. Du pratar inte så. En gåva eller förbannelse. Vad gällande historian en förbannelse. Skulle kunna kommentera det vidare men det skulle nog hamna ännu mera fel. Konsekvensen är att jag har ramlat genom livet med denna förbannade alkohol. Men nu är nu. Det är nog.

Slår väldigt lika.
Oavsett bakgrund ålder status osv så blir alla lika drabbade.
Man trillar dit och bakgrunden eller skälet kanske inte alltid är det viktigaste.

Det viktiga är ju vilka resurser man har att möta beroendet och de vanor som hunnit etablera sig och som är så svåra att bryta.
Det finns ju de rent kemiska beroendena som skapar ångest och som lindras genom alkohol som i sig ger mer ångest osv.

Sen finns det ju en del som i grunden mår dåligt psykiskt redan innan alkoholen kom in i bilden och i början hittar sin "medicin"
För att så småningom märka att det behövs större och större dos av medicinen för att den ska ge verkan.

Så oavsett din diagnos eller inte så har du förmodligen ett alkoholbegär som du inte klarar att bryta av egen maskin.
Jag har för min del varit tvungen söka hjälp för mitt medberoende av erfarna terapeuter för att komma till kärnan.
Jag har blivit friskare,men inte frisk.

Det är ju det som är kruxet med beroenden.
De ligger snällt och vilar om man lyckas avstå.
Men är man där och smuttar lite så är risken stor för de flesta att man väcker det stora begäret igen.

Jag hoppas att du får en god natts sömn och kan hitta något vettigt att fylla dagen med i morgon.

Förra veckan fick jag hemläxa av Biggan.
Jag skulle fylla i ett papper med direkta konsekvenser under min aktiva period under olika rubriker så som:
Fysiska, mentala, sociala, relationer, moraliska, lagliga osv.
Idag fick jag skriva ned allt detta på hennes whiteboard och prata om det. Alltså, fyfan.. När jag såg den där tavlan var det som att den skrek åt mig.
Till nästa vecka ska jag skriva om de värsta händelser jag varit med om där jag haft huvudrollen onykter.
Jag vet så väl vilka de värsta tillfällena är, och de får mig att känna mig alldeles vidrig.
Som pappa, make och människa.
Att bli påmind om varför jag inte ska dricka är bra för mig, samtidigt som det knyter sig i magen.

51 dagar.

Du som mamma är enormt viktig.
Skrev en massa här om dig som mamma och framtiden. Men jag vet inte om det var så bra så jag raderade det. Jag beundrar dig.

Jag vet inte så mycket om mig själv känns det som. Jag gillar inte mänsklig kontakt och närhet. Jag gillar inte sådant som är fel och utanför kontroll. Jag passar således ganska bra in på det jobb jag har. När det kommer in människor som är ologiska och inte faller inom mönstret förstår jag inte. Jag har inget emot en arbetsbörda. Men karriärister som gärna går över andra får mig att reagera något oerhört. Det är utanför det logiska. Men det här har inget med alkohol att göra. Eller så har det de. Enda jag vet är att jag dricker 6-8 liter starksprit per vecka. Och jag är på gränsen nu.

Fick det bli , och med lite mat i magen känns ju allt bättre ? Jag visste ju att allting har gått alldeles för lätt så egentligen inte förvånad att det kommer en riktig pissdag nu . Men den gick ju den med även om den var skit men så ser väl livet ut med eller utan A . Tack för att du frågar hoppas du har en bra kväll ?

och är full av ångest (hon är också förståndshandikappad) så är det en avvägning mellan att låta henne få vara kvar i sin bubbla och i sin känsla.
Hon måste få prata klart,åka på sin vagn tills den rullat klart på rälsen.

Men jag brukar liksom kunna gå in och sitta där med henne och hålla henne i handen så att hon mår lite bättre medan hon sitter där.
Ibland så lyckas hon kliva av.
Men ibland så måste hon åka många stationer innan hon är klar.

Det är tungt att stå brevid.
Men att få vara kvar i känslan kan också vara viktigt om den inte dränerar en fullständigt.
Tack vare hennes låga utvecklingsnivå så kan man också efter en stund i ångest lyfta upp henne lite så hon ser över kanten och så småningom lyfta henne upp och ur sin känsla.
Det gör vi med hjälp av lock och pock och sånt hon kan finna glädje i.

Men det är viktigt att först ge henne platsen att få må som hon faktiskt mår.
Då är det något som rubbat hennes cirklar och som hon måste få låta ebba ut.
Med alkoholens hjälp så kanske du kapar de cirklar som egentligen behöver få rulla klart utan avbrott?

En mycket amatörmässig åsikt som jag inte alls vet om den har någon grund eller mening för dig?

Starkt. En dag så kommer ändå en effekt tänker jag. Du förekom den. Och visade en god vilja. Hur det nu än slutar så är det ditt liv du måste forma. Jag är fylld av beundran. Jag har verkligen inte i mitt liv agerat så klokt som du.

Tack för dina vänliga ord. Har pratat med en människa nu. Tror hon mest var nyfiken på min diagnos vilket hon betonade. Verkar inte så vanligt tydligen. Men jag lyckades utforma två nycklar under detta underliga samtal. Idag är dörrarna stängda. Men jag hoppas att jag vågar ta steget på torsdag. Men det är gräsligt länge kvar till torsdag.

kan vara ett magiskt klockslag. Jag är tacksam för att klockan passerat och att det inte längre är ett alternativ!

Hur är det med dig ikväll? Har du något att sysselsätta dig med?

Idag känns det väldigt meningslöst att vara nykter , fick kämpa som fan för att inte köpa med mig hem, väl hemma tänkte jag åka ut igen men kämpade tills klockan slog sex , just då kände jag en lättnad och andningen lugnade sig. Men nu ångrar jag mig nästan .. fan va röv att inte känna sig tillfreds

Jag gråter här nu. Jag är så ensammen i allt. Du pekar på saker ingen förstår. Det finns ingen avfart. Den existerar inte. Tack.

Jag uppskattar att ni tar er tid att svara Inteengångtill och IronWill! Tills vidare avvaktar jag med att söka den typen av hjälp, men det är skönt att veta att alternativet finns.

Imorse kom några enstaka tankar på alkohol. Det var egentligen inte suget, eller alkoholrösten som lät, det var nog mer en rädsla för att de ska komma, för imorgon är jag ledig och ... Ja, ni förstår. Jag är vaksam på att solen och ledigheten kan trigga suget, men just nu känns det inte som ett problem. Just nu är jag väl införstådd i att jag inte vill eller ska dricka.

Jag tror dessutom att jag börjar komma fram till att jag inte ska dricka alls. Aldrig någonsin med. Jag är inte där än, men det beslutet känns inte lika långt borta som det var förut. Tanken på ett nyktert liv känns inte skrämmande eller långtråkigt, den känns skön och befriande. En dag, snart, kanske jag tar det beslutet. Jag vill låta beslutet mogna ett tag till. Tills dess fortsätter jag räkna dagar.

Har själv en autistisk dotter och är väl insatt i hur hon fungerar.
Själv är jag medberoende,men inte alkoholberoende.

Jag känner igen den besatthet,den bana du åker in på och sen finns det liksom ingen avfart.
Så har jag också fått det beskrivet.
Vi "vanliga" har avfarter och kanske tom p-platser för vila.
Men det har inte autistiska människor.
Är det illa,så är det illa och det är mycket svårt att bara av egen maskin hoppa över till en annan och bättre känsla.

Kanske någon form av medicinering som trubbar av de starkaste känslorna kan hjälpa dig att avstå just alkoholen som ju många så lätt tappar kontrollen över?
Jag hoppas du får kontakt med någon som kan få dig att avstå och så småningom må bättre.