skrev Natalia i Nu eller aldrig
Tänker också lite som @Se klart.
Vi på forumet har kommit lite olika långt i våra processer och det kan ta tid att komma till ett fast och tydligt beslut. Och endel kommer aldrig riktigt helt till det momentet i sig själva, men istället påtvingar ett stop och kanske med hjälp av antabus. Alla sätt att göra en förändring är bra sätt. Även de små stegen är också steg åt bättre håll.
Det kan verka som att många medlemmar utifrån medverkan i forumet gjort en spikrak nykter resa i sina presentationer just här, har det många gånger varit år av trasslade och försök till minskning och förändring innan bara ett alternativ kvarstått - att kapitulera och helt sluta. Eller på annat sätt råkat ut för något som gjort det glasklart att A ej längre kan vara ett alternativ och sedan därefter gjort en rak nykterhetsresa. Medan andra av oss, som jag själv, har blandat in forumet tidigt i förändringsprocessen och istället postat mycket om svårigheterna att nå just ett konsekvent beslut. Vi skriver kanske istället om ångesten över att det inte går helt som vi vill och om hur vi provar ena och tredje sättet att tänka, agera och göra förändringen hållbar.
Själv har jag provat alla tänkbara sätt det här året och varit mycket kreativ 😄
Har raderat min första tråd men ja... det har sanneligen varit till att vrida och vända på tankar.
Min avslut med tabletter kunde verka spikrak och väldigt stark för många men det hade också tagit nära två år av trasslade innan jag helt kapitulerade. Jag hade avslutat ena narkotikaklassade preparatet efter det andra och nästan två år innan mitt sista avslut hade jag försökt göra ett tvärt avslut av mitt sista preparat och höll mig helt ifrån precis allt i 3 månader men började sedan igen. Abstinensen var väldigt svår. Gjorde försök att trappa ur dem istället men det slutade alltid med att jag tappade upp dagsdoserna snabbt igen. Till den dag det stog glasklart för mig. Det fanns många bidragande orsaker till det beslutet men det kunde faktiskt upplevas lite som du skrev, att en dag stog alla planeter rätt på himlen, jag vet inte, det kändes faktiskt som en röst från ovan men plötsligt hände det faktiskt 🙂
Önskar dig en fin helg!
You can do this 💕
skrev Se klart i Nu eller aldrig
@svenne jag läste tillbaka hela din tråd igår efter att ha skrivit- och insåg att jag skrivit ungefär samma lika- 2020, 2021. Inte värst originellt 😌
Men just originell är inte den nyktra resan- den är förvånande lika men ändå så olika.
Om du läser i @andrahalvleks och @torns första trådar (eller Torn har kanske bara en tråd?) så tror jag du kan få mycket hjälp och råd.
Jag tänker att någon sorts kapitulation måste till även om jag bråkade med det ordet under första året. Men här är jag nu, snart tre år senare- och inser att kampen mot alkoholen går inte att vinna. Man får vända sig om och gå. Inget annat. När man sedan börjar blicka framåt så öppnar sig världen. Bit för bit.
Jag hejar på dig! 🌟
skrev Natalia i Nu eller aldrig
Jaa @Svenne, precis så har det blivit. Mer A efter tablettavslutet även om det inte motsvarar det dagliga dygnet-runt-bruket jag hade av tabletter är det ändå oönskat. Det är oerhört lätt att byta ut substanser. Träning och motion däremot är alltid skönt och det hjälper bra mot sug, obehag eller liknande när man försöker vara avhållsam.
Du kommer hitta en väg frammåt det tror jag verkligen!
Sov så gott i natt
Kram 🙂
skrev Andrahalvlek i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@Friluftstok Grattis till ett mer hälsosamt år! 🥳🥳🥳 I alla fall vad det gäller drickandet. Trist att du inte kan löpträna. Du kanske skulle prova att cykla? Terrängcykla blir många hooked på.
Skönt att du lyckas prata förnuft med dig själv 🙏🏻 Att dricka på känslor är som att dränka känslorna istället för att hantera dem. Och agera på dem om behov finns.
Kram 🐘
skrev Svenne i Nu eller aldrig
Tusen tack för ditt inlägg @Natalia:)
Mycket tänkvärda ord och det blev absolut inte för långt.
Intressant också att du kunde bestämma dig och vad jag förstår med disciplin komma ifrån ditt tablettberoende. Det finns de som hävdar att en beroendeperson sedan lätt ersätter sitt tidigare beroende med något nytt beroende. Är det så det har blivit för dig och A?
Jag tänker lite att det kanske att det kan vara en strategi att när man försöker sluta dricka redan innan tänka ut ett annat beroende som man kan ”medvetet” falla in i men som kanske är så ohälsosamt (tex träning). Jag vet inte, men har man varit beroende av A så tror jag det är naivt att tro att man inte kan bli beroende av något annat efter man slutat. Därom vittnar många berättelser jag fått läsa och höra. Men det gör ju inte så mycket så länge det inte är skadligt och hanterbart.
Grattis till 1 år och 4 mån fri från tablettmissbruket och hoppas du hittar ett bra förhållningssätt till A, oavsett om du vill moderera eller avstå helt.
God jul och ta hand om dig!
skrev Svenne i Nu eller aldrig
Tusen tack för ditt inlägg @Natalia:)
Mycket tänkvärda ord och det blev absolut inte för långt.
Intressant också att du kunde bestämma dig och vad jag förstår med disciplin komma ifrån ditt tablettberoende. Det finns de som hävdar att en beroendeperson sedan lätt ersätter sitt tidigare beroende med något nytt beroende. Är det så det har blivit för dig och A?
Jag tänker lite att det kanske att det kan vara en strategi att när man försöker sluta dricka redan innan tänka ut ett annat beroende som man kan ”medvetet” falla in i men som kanske är så ohälsosamt (tex träning). Jag vet inte, men har man varit beroende av A så tror jag det är naivt att tro att man inte kan bli beroende av något annat efter man slutat. Därom vittnar många berättelser jag fått läsa och höra. Men det gör ju inte så mycket så länge det inte är skadligt och hanterbart.
Grattis till 1 år och 4 mån fri från tablettmissbruket och hoppas du hittar ett bra förhållningssätt till A, oavsett om du vill moderera eller avstå helt.
God jul och ta hand om dig!
skrev Friluftstok i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
Idag slog det mig att det snart är den 19 december. Och det var då, den 19 december förra året som jag vaknade upp och bestämde mig för att göra något åt mina alkoholvanor. Snart är det ett år sen och det är intressant att fundera över kring hur mycket som faktiskt ändrats.
För ett år sen unnade jag mig vin var och varannan kväll. En barnfri vecka drack jag minst en dunk vin. Oftast mer då jag även ansåg att jag förtjänade nån öl då och då. Veckan med barnen drack jag mindre men var långt ifrån alkoholfri. När mitt vin var slut så kände jag mig ledsen, nästan en sorg. Jag upplevde aldrig någon abstinens och tog nån eller ett par vita veckor då och då. Men livet utan alkohol kändes meningslöst. En nykter helg kändes tråkig. Alkohol var ju det roliga! Min belöning liksom. Jag minns det så väl och så här ett år senare så undrar jag hur tusan jag tänkte egentligen 😅
Jag är inte alkoholfri idag. Eller jo, just denna dag är jag det. Och väldigt många andra också. De allra flesta faktiskt. Men har valt en väg som fungerar för mig vilket innebär att jag kan ta något glas då och då. Vill inte trigga någon och prata mer om när, var och hur och inte heller romantisera det som fungerar för mig då jag vet att vi alla har olika mål och förutsättningar. Vill dock vara tydlig med min utgångspunkt. Jag har aldrig alkohol hemma längre för så mycket litar jag inte på mig själv. Hade det stått vin i kylen hade jag mycket väl kunnat korka upp en tisdag bara för att jag är värd det. Dit vill jag inte tillbaks. Jag har hittat vägar runt problematiska situationer. Matlagning till exempel. Vin till matlagningen var en av mina absolut största fallgropar. Jag hatar att laga mat. Det och gå ut med återvinning är definitivt det absolut värsta bland hushållssysslorna 🙈 Jag ska inte säga att min strategi är hälsosam men istället för att laga mat i en timme och dra fyra glas vin under tiden så köper jag mer halvfabrikat. Det går snabbt och är svårt att misslyckas med. Och nudlar! Mina konster i köket är alltså tillbaks på samma nivå som när jag var 16 och flyttade hemifrån...
Att vara nykter på helgen är inget jag reflekterar över längre. Det tog ganska lång tid innan jag slutade sörja helgvinet. Trots massor med vardagsvin så var helgvinet heligt. Det om något hade jag ju förtjänat och dessutom kunde man dricka mer. Fantastiskt resonemang 🤯 Jag har dock inte hittat något som skänker vardagen och helgerna lite extra mening. I våras hade jag ju löpningen men skadade mig riktigt illa och är långt ifrån återställd. Kan promenera men inte så mycket mer än så. Ojämnt underlag funkar fortfarande inte så även vandrandet har blivit lidande. Vill hitta den där klockrena grejen som får mig att känna mig lugn men jakten fortsätter!
Hösten har bjudit på en hel del stress och händelser, både positiva och negativa. För ett år sen hade jag stressat ner med vin. Jag hade firat det positiva med vin. Och jag hade dränkt det negativa med vin. Vet att vi, när jag var aktiv här, hade mycket diskussioner om att dricka på känslor. Det gör jag inte längre. Visst, tanken slår mig ibland efter en tuff dag. Nu vore det gott med vin. Förr var impulsen så stark att den höll i sig de 15 minuter det tar att åka till bolaget trots att jag sa till mig själv att jag inte skulle. Nu när tanken kommer är det mer "ja, det vore gott med vin men men, inte idag" och sen är det okej.
Ja, det var lite reflektioner från ett betydligt nyktrare år än hur de senaste sett ut. Jag är aldrig här inne längre men hoppas ni har det bra och hittar era vägar! Passar också på att önska en god jul som spenderas på det sätt ni vill! Här har barnen fått bestämma meny för julafton så i år bjuds det på pizza 😅 Traditioner har aldrig varit min grej så jag hoppade på idén utan att blinka 🤣
Ta hand om er!
skrev Natalia i Nu eller aldrig
Oj vad långt jag skrev. Förlåt 🙈
skrev Natalia i Nu eller aldrig
Hej @Svenne!
Jag hoppar in och medger att det är svårt med A. Har avslutat beroenden/missbruk av flera olika narkotikaklassade tabletter och vad gällde tabletter fanns för mig bara ett sätt och det var att just kapitulera och helt avstå. Ta mig igenom de många tuffa månaderna och att hela tiden ha i åtanke att det kommer att kännas bättre längre fram. För det gör det. Det kommer att kännas bättre.
I fallen med tabletter var det just beslutet som tog mig igenom. En väldigt stark beslutsamhet som jag till 100% var förankrad i. Vid sidan av hade jag väldigt fina vänner och kära att prata med när det kändes jävligt, och ett tålamod med att det skulle tid att komma till den punkt när jag skulle börja nå bättre. Jag är inte mycket för att räkna dagar men utifrån medvetenheten om att mitt tex sista tablettpreparat tar väldigt lång tid att liksom helt återhämta sig från, det kan ta mellan 1-2 år lite beroende på psykiatrisk bakgrund, så räknade jag dagar just för att ha koll på vart i återhämtningen jag var. För det var en illa process som slog ut mig. Idag är det 1 år och 4 månader sedan och ingen är gladare än jag över att kunna säga att det nu är något dom ligger bakom. Jag är sjukt glad!
Därefter har det blivit lite trassligt med A. Jag dricker inte dagligen men faller för att köpa vin ungefär två separerade kvällar i veckan just nu. Tidigare under året var det det tätare och större mängder per gång. Men även om det kan låta lite mindre med två kvällar per vecka vet jag ändå att det är beroendesjukdomen som fortfarande kontrollerar mitt val de kvällarna och jag har svårt att ta kontroll. Vad gäller A upplever jag att jag får svårt att hålla i beslut och motivation. I ungefär ett år har jag trasslat med hur jag ska tänka för att få det hållbart. Suget som uppstår slår lätt ut motivationen för kvällen och jag har svårt att förankra mig i beslut om total avhållsamhet. Det är minst sagt knepigt och oönskat.
Men jag håller med om att man nog inte ska vänta på att nå nån sorts botten innan man iaf påbörjar en förändring. Vem vet hur det kan sluta. Att du är här och söker stöd är en bra början 😃 och finns det något du redan nu skulle kunna förändra i ett första steg med konsumtionen? Skulle det kunna gå att börja med att minska antalet dryckesdagar medan du jobbar vidare med tankar och beslut parallellt?
Jag tänker att de negativa konsekvenserna nog är skälen till varför du vill göra en förändring och det är klokt att komma ihåg och att påminna sig om sina skäl. Men själv skulle jag välja att fokusera på det positiva som kommer ur den förändring man vill göra och hålla fokus på att det kommer kännas bättre längre fram.
Har du provat självhjälpsprigrammet som finns här förresten? Kan vara hjälpsamt på vägen 🙂
Kram till dig och jag önskar dig en fin kväll!
skrev Svenne i Nu eller aldrig
Tack Se Klart för dina råd och pepp.
Ja, jag inser att det bara kan lösas av att till 100% har bestämt mig. En del menar att det inte handlar om viljestyrka utan enbart kapitulation. Jag tänker att det är någon slags kombination som kan göra att förändring sker. Jag vet inte hur men, så länge jag är medveten om mitt problem och försöker bearbeta det på olika sätt tänker jag att jag ökar chanserna för att stjärna en dag ska stå rätt och att det som jag å innerligt önskar plötsligt händer. Att jag blir fri.
Något jag också funderar på är vad som jag främst ska fokusera på att detta ska hända. De negativa konsekvenserna A får för mitt liv eller de positiva konsekvenser ett liv utan A skulle kunna få.
Mycket tankar just nu.
skrev Se klart i Nu eller aldrig
Hej @svenne
Jag vill med emfas hålla med @torn här- du behöver inte sjunka ner till någon botten där det kanske är försent. Botten kan andas en i nacken. Det går att, som jag brukar säga, backa bort från stupet.
Det är en rörelse du börjat med, och du ska fortsätta. Läs här, skriv-varje dag. Gör programmet här på alkoholhjälpen, gå på AA-möten, ring en beroendemottagning.
Men bestäm dig. Och håll fast. Det finns ingen annan väg runt detta än den. Bestämma sig och fortsätta bestämma sig varenda dag. (Det hjälpte mig att ta en dag i taget- i början.)
Det finns många som är där du är, och fler kommer-var så säker- januari är en krank tid för begynnande eller bedagade alkoholister. Ta armkrok med några, heja på varandra och gör det ihop.
Det finns många här att bolla med, och som grattar dig längs vägen! Gör det bara!
skrev Svenne i Nu eller aldrig
Tack Torn
Efter ytterligare ett par bakslag sedan mitt förra inlägg gjorde jag idag något som jag aldrig hade trott jag skulle göra. Jag kapitulerade inför min tidigare övertygelse om att jag kommer fixa mitt problem på egen hand. Jag tog steget och besökte ett AA-möte för första gången i mitt liv. Jag tyckte det var svinjobbigt, men också kändes någonstans en lättnad och en nöjdhet att jag tog mod till mig. Jag fick ett mycket varmt mottagande och det var rörande att höra allas delningar. Så stor igenkänning hos nästan alla.
Jag vet inte ännu vart detta tar vägen eller om jag kommer gå fler gånger. Jag känner att jag nu först behöver samla mina intryck och tankar från mötet.
skrev Majaela i När känslorna styr
Har någon sett den nya serien nattryttarna. Jag känner sånt medlidande för huvudpersonen Lotta och hur hon dras ned av alkoholen, stor igenkänning. Bra skådespeleri också. 👍🏼
skrev Majaela i När känslorna styr
@Vinäger ❤️ och så fin lucia dikt du delade!
skrev villejmer i Värdelös mamma
@emma1518 starkt av dig att berätta öppet om detta. Vill inte ta ifrån dig dina känslor kring anmälan till soc. Vill dock enbart säga att det inte alls är ett kvitto på vilken typ av mamma du är, utan bara ett stort rop till socialtjänsten att här behöver vi hjälpa till för att du ska fortsätta kunna vara en bra mamma till dina barn. Du har fått en ny chans på livet, en ny chans till att kunna reparera detta! Återigen, så jäkla starkt av dig att berätta och hoppas verkligen du fortsätter skriva!
skrev Allegra i Värdelös mamma
Riktigt bra att du hittade hit, mitt i allt kaos @emma1518 ! Fortsätt skriva här, finns en massa kloka röster i detta forum. Du kanske har nått din personliga botten men därifrån finns bara en väg och den är uppåt, framåt✨✨✨
skrev emma1518 i Värdelös mamma
Hej. Igår hände något som inte får hända. Jag drack alkohol, mosade i mig 15 g alvedon, startade en jävla karusell som ledde till ett sjukhusbesök (skrivande stund) och en orosanmälan till socialen. Jag har två fina tjejer som jag älskar högre än allt på jorden, de var inte med vid tillfället, men en anmälan till socialen känns som den ultimata kvittot på att jag är helt jävla värdelös som mamma. Det finns alltså en oro för att mina barn far illa av mitt drickande. Jag skriver ner det för att riktigt bränna in orden i ögonlocken så jag kan fatta att det är på allvar. Jag står alltså med en antidot på dropp i armen för att min lever inte ska säga adjö. På Lucia. I stället för att mysa framför en julfilm i soffan. Vad för jävla skitperson är jag ens. Min morfar var alkoholist, JAG är inte en gubbe på stan med systemetkasse i handen, JAG kan inte vara alkoholist. Jag har ju ett jobb? Ett fint hem. Jag lagar hemmagjord mat och badar barn - varannan vecka. Varannan vecka är jag vidrig. Den veckan ödelägger allt vad badade barn heter. Då dricker jag tills det inte finns en droppe kvar i huset - eller hos grannen. Glömmer bort flera timmar i streck, bokstavligt talat kastar bort mitt liv. Min fasad har fallit för länge sen. Jag är en 30 åring småbarns(förälder)alkis som blivit anmäld till soc.
skrev Vinäger i När känslorna styr
Hejar och tror på dig, Majaela. 💗 Bra att analysera olika saker, behövs ofta för att komma vidare. Tack för dina kommentarer i min tråd, de betyder mycket, nu när jag inte är så aktiv.
Kram kram
skrev Majaela i När känslorna styr
@Sisyfos , det är nästan läskigt att läsa det du skriver då det är på pricken vad allt handlar om.
Jag får fundera en hel del på det du skriver. Just nu hinner jag bara inte ta tag i det då jag har julen framför mig men därefter får jag nog ta och syna mitt nya sätt att koppla av lite närmre.
Fnissar lite när jag läser “ Oj vilken panik jag hade ibland när jag visste att jag gömt en tomflaska på nåt smart ställe, men glömt var.”
Ibland är man för smart för sitt eget bästa 😂
TACK för ditt engagemang i mig!
Hur går det för dig? 🤗
skrev Ursus i Herregud, hur kunde det gå så långt.
Beklagar att höra era historier men vi är här, vill ha förändring och bara det är en vinst. Jag har själv varit en helgsupare av rang senaste åren, men nästan aldrig under veckorna då det är jobb. Men jag söp alltid ensam, jag skämdes för att någon annan skulle se eller veta. Så drog för gardinerna, satte på TV:n, datorn, ismaskinen och vaknade 5-6 timmar senare med huvudvärk, hjärtklappning och ångest. Lägg sen till bra jobb och uppskattad kollega. Har dock inga barn och alkoholen tog över som partner när mitt ex stack för några år sedan nu.
Målet är nytt liv, utan alkohol, med vänner, med hälsa och någon form av lycka. För det ger inte Mr. A. Han kan verka snäll först men hans mål, om du ger honom utrymme, är att ta ihjäl dig.
Detta är ett bra forum att stötta varandra för kom ihåg - man är inte ensam. Även om varje historia är unik har vi en gemensam ovän vi vill göra slut med. Och det gör man bäst tillsammans :)
skrev Se klart i Jag är stark men ack så svag
Bra där! ⛄️
skrev Ursus i Nu fick det vara nog - omstart krävs!
Konstaterar att den gamla tråden var minst lika allvarlig som den nya. Att MissMaryPopins inte är med oss på forumet längre och att jag ledsnade på att skriva. Nåväl, allt har sin tid. Stenen sattes i rullning här och gick bra en tid.
skrev Himmelellerhelvette i Måste få ett slut
@Mill_a Hej och välkommen in i värmen❣️
Här kan du skriva av dig och få kloka svar.
Läsa om andra i samma sits och slippa känna dig ensam❤️
skrev Mill_a i Måste få ett slut
Vetat jag igentligen har skaffat mig problem med alkoholen, men som jag struntat i, skjutigt undan. Har ialla fall dom 2 senaste åren i stort sett druckit varje dag, va 1-2 dagar för ett år sedan jag va utan och då för jag gjorde en operation. Jag har man och barn varannan vecka. Min man har inte vågat sagt något för varje gång han gjort det så har jag blivit arg. Han har på senare tid blivit mer o mer orolig för mig då mitt intag bara ökat. I helgen efter en del händelser kom en brytpunkt, ska jag ha kvar min man och dessutom mina barn så måste jag sluta. Mycke i helgen fick mig att verkligen vakna till.
När man tappar minnet mycke och ej minns saker då är det illa.
1 dag har jag nu varit alkoholfri, men det känns. Kroppen vill o hjärnan säger samma sak samtidigt som jag intalar mig själv att stopp, stopp nej. Jag förstår detta kommer att bli en tuff väg att gå,men den är behövlig. Jag hoppas denna plattform är en som kan hjälpa mig på vägen.
Modigt att besöka AA. Jag tror att alla de där små stegen är viktiga. Att verkligen erkänna för sig själv att man behöver hjälp ut. Nu vet jag inte hur du har det hemma, men ett första steg är ju att alkoholsanera hemmet. Det ska inte vara enkelt att dricka. Det finns också ett digitalt program här du kan gå med olika övningar. Jag har inte gått det, men jag tror att det är lite som en behandling jag gick. Man ”sugsurfade”. Bland annat, identifierade var och när suget kom. Du skriver att suget kommer och du snabbt agerar. Då kan man tänka HALT (hungrig, arg, ledsen/lonely, törstig) och fundera över om det finns någon anledning till suget. Man kan också börja identifiera olika situationer när suget uppstår. Träna, promenera, göra något avledande tills det gått över.
Lycka till nu! Du har tagit ett stort och betydelsefullt kliv framåt.