Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas att det gäller samma med alkohol,eller får vi dras med våra druvor? Hoppas inte.

..får man tydligen av utbrändhet också och när jag kände att det barkade av ditåt blev jag livrädd o lugnade tempot.

För jag läste att den liksom växer igen, kommer tillbaka.

Bara man tar det lugnt o ta hand om sig ❣️

Läser kapitel 8 i KBT kursen och hittar visdomsorden, Stanna upp, Tänk, Omvärdera, Pröva ett nytt beteende. Och orden som Befriar, du behöver inte klara tentan!

Också gravid ut när det vill sig illa. Är väldigt rädd att jag dras med bestående skador,skrumplever om det vill sig så illa. Och så läste jag att hög alko konsumtion leder till att hjärnan krymper,jag ser framför mig hur det bara är en druva där inne i huvudet. Nu är det dags att hämta hem min själ.
Tack för dina ord.

Tess 45. Idag har jag druckit massa te. Rota i skåpen efter popcorn men hittade istället massa goda te som jag men liksom glömts bort.. Snart läggdags,låta den naturliga tröttheten infinna sig istället för att supa mig nästan redlös och däcka i sängen.

Vid depression arbetar ett litet område kallat Amygdala lite för hårt och andra områden lägger ner, serotoninet studsar tillbaka för snabbt i synapsen... I detta tillstånd behöver vi hjälp, du behöver inte lyfta dig själv, vara duktig. Modigt och bra att du nu bokat tid!
Forskning visar att antidepressiva medel och terapi når samma resultat, vilket jag tycker är väldigt intressant. Välj det ena eller det andra men en kombination är inte fel.
Visst, att gräva fram all skit är inte kul men ska du bli av med det är det nog vad som krävs. Men det tror jag nog du vet☺️ Du är stark och intelligent och har all rätt i världen att få må bra!! Och när vi mår bra kan vi börja ta hand om oss själva❤️

...alltid hos Läkare.

De lägger huvudet på sen och frågar hur det är.

Och vill ha ett ärligt svar o allt stannar mellan se 4 väggarna.

Då släpper det o tårarna sprutar.

Otroligt befriande ?

Det blir bra...kliver du tagit....och blir det skit så är vi ändå kvar....

Min kropp var plufsig när jag drack.Magen började bukta ut precis under brösten och jag såg gravid ut..Jag hade kramper, högt blodtryck, yrsel, sura uppstötningar, minnesluckor..mm..Men kroppen är fantastisk..Den återhämtar sig om man inte har misshandlat den så det blir bestående men av missbruket..Kroppen har ju hela tiden fullt sjå att rensa organen från giftet om man inte slutar att dricka a..Till slut kollapsar det ena organet efter det andra Men slutar man att förstöra kroppen med alkohol så går det mesta att läka.både kropp, själ och relationer..Kram❤️

Dessvärre så sitter den i ett tag.
Jag var oerhört trött första veckan. Kroppen är sliten och behöver vila för allt elände vi har utsatt den för.
Drick goda och nyttiga juicer, bomba kroppen med det som läker istället för A som förstör både kropp och själ.

Du är grymt duktig som inte köpte A idag!

Det du skrev betyder hela världen för mig just nu. Tack!
Efter att återigen läst/hört att det bara finns EN lösning kände jag mig nedslagen minst sagt.

Men, fungerar detta forum för dig så kan det ju också fungera för mig, tänker jag.
Håller definitivt med ett det är fråga om vilja. Inte viljestyrka alltså, utan en vilja att inte dricka mer. Inte tänka att jag inte FÅR, utan att jag inte VILL, för man är såå trött på det att man inte orkar mer.

Har börjat läsa din tråd nu, och vi har likheter kan jag se. Får nog också betrakta mig som periodare, med att dricka så man (förhoppningsvis) inte ligger över gränsen för bilkörning på morgnarna i veckorna. Men helt ohämmat under helgen, med alla begränsningar det innebär.

Nu på slutet skrämde det mig att jag inte ens blev bakfull längre, och att det gick åt runt 40-50cl starksprit för att känna nåt.
Mitt illamående var mest psykiskt då jag visste att det kommer med all säkerhet att sluta med för tidig död.

Men som sagt, så skönt att höra att forumet fungerar bra som hjälp för dig med.

Ha en bra kväll alla goa människor. Dag 3 i morgon.

//Buzzz

Hej Allva! Bra att du ser det som en varning och tar lärdom av det istället. Det är lätt att släppa på ”garden”, och glömma sina strategier, efter en lång tid av återhållsamhet och då tillfällen med frestelser kommer. Man går aldrig säker.. Men du klarade ju det ändå ganska bra, inga minnesluckor eller annat tråkigt.
Själv har jag 43 dagar nu, av nykterhet. Dock fuskat med någon enstaka öl eller ett litet glas vin (vid middagsbjudning). Det känns förvånansvärt enkelt och lätt för mej (just nu iaf.). Nu fortsätter vi på rätt kurs ? Kram

2 A-fria helger igen. Mår bra nu. Tänk om jag kunde hålla detta.

Angående din fundering om AA, samt om det finns något som kan ersätta AA, så har jag ett litet längre svar.

Om du har läst i min tråd, "Tredje gången gillt", så har du sett att jag haft två långa frihetsperioder utan alkohol tidigare. I början på den andra gick jag på AA-möten. Tyvärr visade det sig att AA bara delvis kunde vara ett stöd för mig, och då främst genom deras litteratur med alla värdefulla tips och erfarenheter som andra beroendemänniskor delade med sig av. Mötena fungerade inte för mig, jag kände mig obekväm på dessa. Av främst två orsaker. Det ena var den återkommande uppmaningen att söka efter en högre makt, som för mig är helt främmande. Den andra orsaken var själva upplägget med att sitta i en ring och prata om sig själv. Det passar mig väldigt dåligt.
Efter ett antal mötesbesök insåg jag att jag mådde sämre av att gå på dessa möten, än att låta bli. Så jag slutade att gå på AA-möten.
Då menar jag inte att det är helt fel med AA. Det finns många positiva saker hos AA, och det har hjälpt många sargade människor att bli fria från alkoholen. Men det fungerade inte för mig att gå på AA-möten.

Den här gången, i min tredje och slutgiltiga befrielseprocess från alkoholen, har jag använt detta forum i stället för AA. Och det fungerade som ett mycket bra stöd i början på nykterheten.
Anonymitet, utbyte av tankar med medmänniskor som vet vad det handlar om, värme, förståelse, stöd, tröst, etc. Som mulletant så fint beskrev detta forum, det är som en värmande yllefilt.

När det handlar om att slå sig fri från alkoholens gissel, så handlar det i slutändan om vilja och beslutsamhet, och att det bara finns en människa som kan se till att jag inte börjar dricka igen. Nämligen jag själv. På vägen till en trygg frihet, under själva befrielseprocessen, ska man självklart ta all den hjälp som finns, och som man har behov av. T.ex. detta forum.

För mig är det viktigaste konceptet för att lyckas, att jag klarar att göra en distinkt skillnad mellan sug och förrädiska tankar på alkohol, och att sträcka ut handen efter det första glaset.
Sug efter alkohol och berusning, är bara en konstgjord känsla, som i mångt och mycket kan jämställas med andra känslor när det gäller behov och längtan. När man mentalt bygger upp den förståelsen och inställningen, vilket kräver mycket arbete och uthållighet i början, så får man ett övertag gentemot sugen och de lockande tankarna. När man övervunnit de första sugen, blir man starkare och säkrare, och med tiden ebbar sugen ut och upphör. För mig tog det 9-10 månader. Nu är jag trygg i nykterheten.

Du kan också nå dit Buzzz. Du har gjort det tidigare, och du vet därmed att du kan klara av det. Dessutom har du samma erfarenhet som jag, att börja lite försiktigt med alkohol och försöka hålla det till måttliga mängder och tillfällen, ja det är dömt att misslyckas om man tidigare i sitt liv druckit sig till ett beroende. Alkoholen vinner på alla plan. Alkoholen kan aldrig besegras om man ibland sträcker ut handen efter glaset. Enda vinnarpositionen för oss beroendemänniskor är i den ringhörnan där första glaset alltid får stå orört.

Jag önskar dig styrka och framgångar i din kamp, och hoppas verkligen att du lyckas.

/Pi31415

Idag har jag varit så fruktansvärt trött! Ont på vänstra sidan av pannan. Sovit och vilat. Skulle handlat men jag orkade inte. Handla brukar betyda att jag köper lite mat och sen glasbanken.. Så sorgligt. Känner inget sug,det är mer som gammal vana det här med att köpa en box och dricka vin. Så läser jag allt det du skriver miss lyckad,och det bara vänder sig i magen,tänk vad vi utsätter våra kroppar för. Jag som brukade vara så söt men nu mest liknar en sliten michelingubbe.

Jag har skickat in begäran om tid och beskrivit problemet kortfattat svart på vitt. Nu försöker jag att lita på processen. Jag får en tid. Jag inställer mig. Läkaren ställer frågor. Jag svarar. Om jag bryter ihop och bölar mig igenom allt så får det bli så. Det kommer gå bra.

Vi är många kvinnor i olika åldrar som blivit alkoholberoende..För att göra det lättaste valet,är att sluta helt..Tro mig. Jag försökte under flera år att minska, byta sort, bara på helger, endast svagt vin. Inget bra resultat.. Jag är alkoholberoende och det är kroniskt..Dvs. Jag får leva med det resten av mitt liv. Kan det verkligen gå att sluta dricka alkohol? Det som är så mysigt? När det mysiga övergår i att min hjärna tänker på alkohol titt som tätt. När kan jag dricka nästa gång? Var ska jag handla för att inte bli igenkänd? Hur mycket ska jag köpa? Hur mycket kan jag dricka..Osv.. Alkoholen har blivit det viktigaste i vårt liv..Och konsekvenser.. Barn som blir oroliga, får ont i magen, ledsna, vill inte ta hem vänner.. Våra kroppar säger ifrån, minnesluckor, magsmärtor, diarré, högt blodtryck, plufsighet(av att cirkulationen i kroppen rubbas av alkohol). Psykiskt dåligt mående, skam, skuld....Ja vi kan räkna upp lika mycket konsekvenser till..Men vet ni vad? Det går att tillfriskna från eländet..Alkoholstopp..Jag har varit nykter i 2 år och 3 månader..Jag ångrar inte en nykter dag..Kram?

Ni är så rara allihop <3 Nu känner jag mig litet som en bluff, som hänger här med min vånda... Det är ju depression och ångest som är mina "riktiga" problem :/ Kan man vara bluff-alkis? Nä... Ett riskbruk är ett riskbruk, faktiskt. När som helst kan alkoholen användas som ett plåster på symptomen igen. Jag måste hålla mig borta från den. Och jag måste logga in på vårdcentralen och boka tid. Det är kvällens uppgift. Jag förberedde mina närmsta kollegor på att jag kommer behöva gå till läkare. Sa som det var. Jag mår inte bra psykiskt, och har insett att jag behöver hjälp att ta mig ur det, innan jag blir en lallande grönsak. De blev förskräckta och började skuldbelägga sig själva för min stressnivå :/ Men det handlar ju om så mycket mer än arbetsrelaterad stress... Nåja. Rom byggdes inte på en dag. Först boka tid. Sen får resten komma som det kommer.

Skönt att höra om din lyckade nykterhet. Det ger mig hopp!
Boken jag läser "Skål ta mig fan" tyckte jag var riktigt intressant, tills jag kom halvvägs.
Då kom varningarna. Om man inte är beredd att ta steget att gå på 12-stegsmöten så är chansen att lyckas minimal...

Själv kände jag mig aldrig bekväm där, så jag tänkte fråga: Hur har du gjort? Är det enda sättet att lyckas?
Tänker så här att detta forum fungerar ju på ungefär samma sätt? Med skillnaden att man är anonym på riktigt.
Och "delar" gör man ju här också, på vilka tider på dygnet man än önskar.

Bevisligen fungerar ju AA för många människor, men att få höra från dom att det i princip är rökt om man inte går på möten resten av sitt liv är faktiskt (för mig) ganska nedslående.
Observera att detta inlägg iNTE är något angrepp på AA, bara det att det inte var min grej.

//Buzzz

Nu börjar jag bli misstänksam. Jag är inte sugen på någon alkohol utan bara väntar på att följeslagaren ska slå klorna i mig. Ett lugn i kroppen som jag inte riktigt känner igen eller är van vid.

Hur som helst så är det bara till att njuta av stunden.

Ja det gick väl sådär. Min strategi höll inte, jag släppte den rätt snart. Jag drack för mycket. Det hände inga tråkigheter och inga minnesluckor men det var ju ändå inte bra. Min man var med och han hade inga synpunkter, han tyckte att vi hade trevligt. Jag sov nästan hela dagen igår.
Hade ångest imorse men bestämde mig för att släppa ångesten och istället ta detta som en skarp varning. Jag får inte, ska inte glida tillbaka i tidigare riskbruk nu när jag varit så duktig och lyckats vara återhållsam. Men Vinäger-för att klargöra: jag har inte varit helt nykter i sju mån, enbart lyckats vara väldigt försiktig och satt skarpa gränser. Men nu slirar jag på gränserna och det har jag inte råd med. Jag tror jag ser var det här kan glida iväg och jag måste backa tillbaka.

Så kan det gå... Så hade det absolut gått för mig också om det fanns en flaska vin hemma. Men nu är champagnen slut, så den kan du inte dricka igen. Borta. Fem nyktra dagar är bra. Och de är dina. De försvinner inte bara för att du snubblade. Nu fortsätter du bara att samla fler dagar. Så småningom blir de många, många fler än snubbeldagarna. Kram

Jag drömde inatt om att det var sol, fimt väder.. Jag sprang runt ute på en äng och var hur lycklig som helst. Försökte ihärdigt få fram mobilen för att fota fota fota det underbara!! Dessvärre hade jag inget batteri.. Haha lite udda dröm. Med det sagt så längtar jag något otroligt efter våren, när man kan gå långpromenader i vårsolen utan att halka och bli genomblöt om fötterna. Snälla vår, kom snart! ??

Den jobbiga sanningen är ju att det finns väldigt många som mår dåligt pg av alkohol. Det är en folksjukdom men ack så skamligt att prata öppet om med andra där ute i samhället.

Tack, som du skriver det är skönt att veta att det finns andra, samtidigt vill jag inte heller att andra ska må dåligt.