Senaste kommentarerna i forumet

Jag läser alltid dina inlägg då jag tittar in på forum.

då hade jag satsat på biblioteket och museum...där kan man drälla länge. Fast man kanske inte hittar sin nya drömpartner där...men vem vet ?

När jag är in på forum letar jag alltid efter dina inlägg och läser dem med stort nöje! Det ska du veta fast jag nästan aldrig loggar in och kommenterar!

Det är bara att ta nya tag!
Du kan ändå inte ändra det som varit, bara det som ska komma...?
Jag är på dag 12 idag och tänker att jag vinner något varje dag och slipper ångesten över alkoholen.
Sover bättre nu och det är värt mycket!
Styrkekram till dig??

Jag läser fast jag är dålig att skriva numera.
Krya på er! / mt

Och välkommen att skriva i min tråd!?

Jag skulle kunna vältra mig i självömkan. Skriva att jag är usel för jag föll i fredags. Mycket medvetet köpte jag rödvin och hällde i mig. Mådde inte ens bra av det. Låg yr hela gårdagen och ångrade mig. Upp igen! Jag höll nästan två veckor. Nu ska jag hålla ännu längre.

Jag är också ny här och der är bara ca två veckor sen jag bestämde mig att nu får det vara nog. Visst är det läskigt enkelt att falla tillbaka till alkoholen så fort man mår bra igen. Fast denna gången SKA det inte bli så. Jag radar upp massa obehagliga minnen för att avstå, tänket på mina familj, har sagt till några nära att jag ska sluta ( då har man ögonen på sig) men jag har även påbörjat en behandling där vi ska prata i grupp, enskilda samtal, prat om själva alkoholen, men även KBT så man utvecklas vidare som person. Första mötet imorgon och jag är nervös men mest glad för att hoppa på tåget mot livet utan A. Du får väl försöka hitta det som kan funka för just för dig, behandling är ev inte för alla. Nu kör vi!! :-)

ett AA-möte, där finns folk som vet precis hur det är. Pratet om Gud kan du bara låta passera om det inte passar dig, för mig är kraften i AA den högre makten. Bara lyssna om du vill, mer behövs inte.

Jag tänker på det här med att börja fasa ur antidepressiva... Ibland kommer depression som en blixt från klar himmel, utan någon vettig anledning, och då bekämpas den lyckat på kemisk väg. Mediciner. Om det däremot finns omständigheter som utlöser depression, tex en ohållbar arbetssituation, så är mediciner bara tillfällig lättnad. När man tar bort medicinen ramlar man ner i depression igen, för problemen som orsakar den finns kvar. Har du fått någon samtalsterapi i kombination med medicin? Det brukar ge bättre resultat för ett äkta tillfrisknande... Kram

smyger och dricker i stort sett varje dag. Inte nu dock, tack vare antabus kan jag inte dricka och det är sådan glädje att vakna nykter, även om det som i går kan vara lite kämpigt att inte få dra i sig sina öl och vin. Men vinsten är desto större dagen efter. Och egentligen, hur stor glädje ger denna skit. Tror att det är längtan efter ruset som är så positivt.

Vi var hos goda vänner igår. Jag har talat om för dem hur det ligger till med mig och om min ”åtgärdsplan”. Var gott att hälsa på dem. De var precis som vanligt, hällde upp lite vin till dem själva och erbjöd mig något a-fritt som om det var den mest självklara saken i världen. Och jag kände noll sug på alkohol. De drack kaffedrinkar och massa goda saker men kände inger. Så skönt. Försöker se på alkohol som flytande ångest och lögner, haha.

Bakis idag. Vad är det med mig? Vill jag inte tillräckligt?

Har känt mig spänd som en fiolsträng den senaste tiden med stresskänningar i den stela kroppen. Det enda jag kan koppla det till (förutom beroendet då) är situationen på jobbet som jag vantrivs med och att jag halverat min antidepressiva i några månader nu.

Att vara påverkad blev en befrielse. Nu får jag betala med illamående, huvudvärk och skakningar.

Jag har två veckor framöver med festligheter, jag orkar inte kämpa emot de helgerna just nu. Men jag ska försöka att dricka måttligt och inte hälla i mig som i går. Efter det ska jag försöka igen.

Som jag sa till min chef: ” Huvudsaken jag vill och försöker”.

Ser mig åka pulka som liten. Först är man på toppen och allt känns spännande, sen går det utför snabbt och det är så kul. Men så kommer guppen, de är roliga i sig men gör rätt ont när man slår i rumpan. Trots det vill jag klättra upp på toppen igen, och igen, och igen...

jag lyssnar.. och kan kanske oxå lära mig något samtidigt...

Hoppas det.. har säkert massa problem att ta itu dock vet jag att drickandet har blivit det mest akuta just nu. Stress från jobb o småbarnsliv gör att jag dricker för mycket.. alltid i smyg från frun och i stort sett varje dag i veckan. Hur ska jag sluta? Har en ond ande på axeln som säger att jag ska åka till bolaget fast dagen innan har jag sagt till mig själv att det får vara nog. Vill inte skada någon eller min kropp men det är helt klart ett beroende nu. Ingen att prata med om detta

Det finns många kloka personer här på forumet och massor av erfarenhet när gäller att ändra drickandet. Men det är oftast lite lugnt så här sent. Välkommen hit!

/magnus

Människor är olika. Vissa är übersociala och kryper ur sitt eget skinn om de inte har någon att umgås med. Andra behöver mycket tid i sitt eget sällskap för att komma i balans. Och så finns det ett helt spann däremellan. Man ska göra det som stärker en, tycker jag. Du behöver fundera ut ifall du egentligen längtar efter gemenskap, men hamnar i ensamhet för att du är rädd att inte passa in sociala sammanhang, eller om du föredrar ensamheten för att du mår bra av den. Det är svaret på den frågan som avgör ifall du bör utmana dig själv eller inte... Kram

men jag trivs med mitt sällskap då jag är nykter. Är ganska tillfreds med mina böcker så jag undrar....måste man verkligen söka sig ut bland folk för att få ett sammanhang där man trivs? Det finns ju folk som bor ensamma i nån stuga och umgås enbart med naturen. De verkar fullständigt lyckliga med sig själv.
Jag blir stressad av folk som tycker att jag ska aktiveras.
Fast som du skriver ... slappna av och sänka gården...Det får man nog öva på lite om man ska passa i sociala sammanhang.

och blir ibland tröstad.. ibland panikslagen. Hur ska jag kunna bli nykter? Jag är inte fokuserad och målmedveten..jag bara ramlar på och förhoppningsvis är jag nykter. Känner mej som en bluff...mest för mej själv.
Lördagkväll...min säng...En kanna te...alldeles tyst....ett tänt ljus...Det är en bra lördagkväll...för att jag är nykter.

till dig Tilde !!

Lagar en god gryta ikväll, men det är något som fattas. Det där första vinglaset när man står och lagar maten. Inte ångestfyllt på något sätt, utan mer tomt...ännu tråkigare att inte kunna dricka något till maten, det blir vatten...
Det har varit en bra dag, utan oro eller sug. Hittills. För mig är allt lättare nu när det blir ljusare ute och när solen lyser. Hösten och tidig vinter nov-dec-jan är hemska månader för mig. Så för mig är detta en bra period att börja detta nya steg mot ett liv med mindre alkohol.

Hej och väldigt välkommen tillbaka❤️❤️❤️!!!!
Vad glad jag blev av att se ditt alias och av att läsa ditt inlägg!! Jag har funderat över hur det gick för dig...
Jag kan bara säga att jag tror du garanterat är på rätt väg. Det sättet att tänka som du skriver om har betytt nästan allt (+det här forumet och en del tur/privilegier) för att jag skulle lyckas hålla mig nykter. Vilket jag gjort. Steg för steg tvingade jag mig att tänka om, tänka annorlunda om mig själv och alkohol, och plötsligt behövde jag inte tvinga mig själv längre.
Jag trodde jag BEHÖVDE alkohol, lika mkt som jag behövde mat, ibland trodde jag tom att jag behövde det mer.... När jag förstod att det var alkoholen som fick mig att tro att den var livsnödvändig och att det INTE var mitt alldeles eget verkliga behov var det som att det tändes en lampa i mitt annars kolsvarta inre mörker....
Fortsätt hitta information som kan hjälpa dig och fortsätt snälla skriva här så jag får veta hur du mår och kanske kan vi hjälpas åt ibland?
Styrkekramar och fan va bra gjort att ta dig upp igen!!!
Amanda❤️??‍♀️

Hej, läste nyss ditt inlägg . Bra att ni tagit beslutet att stötta varandra. Hoppas verkligen ni klarat av det.

Då sitter man här och inser att ännu ett nykterhets löfte är brutet till en själv och närstående . Ångesten sliter som en demon i själen. Ny här och blev berörd av att läsa om alla likasinnade. Testade AA för ca 1 år sedan. Funkade bra i 2 månader. Sedan trillade jag igen. Suck :(
Så hur gör ni andra för att hålla er kvar i nykter tillvaro?

Genom abstinensen som gradvis dämpas.
Min kropp är inte kall eller varm om vartannat.
Jag slipper ligga och vrida mig bland dyblöta lakan.

Fick leta en stund och fann detta inlägg som kändes som riktat till mig ?
Jag ska läsa det flera gånger.
Att underhålla sin självkänsla är viktigt.
Kram