Senaste kommentarerna i forumet

Kan inte riktigt få in i skallen att det är en depression man har vid sidan av alkoholen. Känner sig dummare än tåget- hur kan jag ha missat det under ca ett decennie.
Annars en hyffsad dag. Fått en del skit ur världen varit ute en sväng, lagat mat etc. Stär en flaska cava i skafferiet och stirrar på en. Jag stirrar tillbaks men antar inga utmaningar. Fotboll på tvn. Sjukt trött. Sbart dags att sova.

Kan ju inte gå bra varje kväll...2 öl kväll tung dag på jobbet. Jag hatar verkligen den militära stilen jag tvingas jobba med. Motiverar inte 2öl men jag orkade verkligen inte med gubbarna och deras jargong mer.
Tänker inte slå på mig själv för det här och tänker inte ge upp och gå tillbaka till gamla vanor igen. Ska verkligen försöka uppmuntra min dotter att välja ett typiskt kvinnligt och helt civilt yrke.

Nu har jag snart nått 8 dagar utan alkohol och jag är stolt över mig själv, det kan kanske tyckas löjligt för andra att 8 dagar utan A är väl inga problem? Men efter att varit rädd att sluta/dra ner i några månader så är det en sådan lättnad. Som jag skrivit tidigare är mitt mål inte att sluta med det helt men att för nu ta avstånd från det, bilda mig en ny uppfattning och ha ett annat förhållningssätt till alkohol än innan.

Den enda "symtomen" jag har nu är huvudvärk, men det kan också bero på att jag även minskat koffein intaget. Jag vet att jag inte kommer dricka någon öl/vin oavsett vad som händer, jag vill inte att dessa nyktra dagar ska vara förgäves. Hoppas det blir lättare varje dag, att jag inte ska tänka "ännu en dag utan alkohol" och istället tänka "ännu en dag" vill inte att alkoholen ska finnas i bakhuvudet, vill att dagarna utan alkohol ska vara de normala. Men det kanske inte ens är möjligt. Har sedan länge bokat en resa innan jul, då min flickvän kommer till Europa igen. Resan, träffa henne igen (var ett år sedan sist), bättre hälsa och gladare plånbok (inget spenderat på alkohol) är enbart positiva saker som händer/kommer hända och bestämt mig för att fokusera på det. Är trött på att vara alkoholens slav.

Helt klart mycket bra samtal mellan mig och mannen. Jag har dock svårigheter att sova ångesten gör sig påmind. Många av er som har svårt att sova när ni slutat dricka?
Vi går mot tredje helgen sedan jag drack sist. Även den innehåller aktiviteter som normalt brukar innehålla alkohol. Jag ska fortsätta göra medvetna val och välja bort alkoholen. Detta trots att hjärnspöken hittat mig med förrädisk röst säger att det går väl bra med något glas. Men nej denna gång ska rösten ej få mig på fall. Har valt att vara chaufför i helgen.

Det är så svårt att förklara hur det känns för någon som inte är i eller har varit i en liknande situation.. Vilket gör det enklare att skriva till er. Dels att jag skriver och inte behöver ta det face to face och att ni faktiskt vet hur det känns när alkoholen tar över hela ens personlighet. Det är så det känns, alkoholen tar över kontrollen och lämnar mig utanför. Jag har inget att säga till om, det är vodkan som bestämmer. Jag blir någon slags åskådare som måste stå till svars för någon annan. Brötig, bråkig och bitchig- ingen rolig kombination!

Jag vill ta tillbaka kontrollen och jag är glad att det finns människor att prata med. Tack för fina ord och stöd, igenkänning och framför allt- en kram mitt i allt. Tänk vad mycket en liten kram kan göra!

Jag minns inte mycket alls.. Ena sekunden var jag inne och dansade i baren och nästa står jag utanför och pratar med polisen som dragit mig åt sidan. Vet inte vad jag sa eller vad jag gjorde. Men har nog ställt mig liknande frågor sen dess- om jag nu slog en vakt och polisen tillkallades, borde dom inte tagit in mig till stationen då? Om det gjordes en anmälan så låter dom väl inte mig springa vidare till nästa ställe?

Det är så himla svårt att övertala mig själv hela tiden att inte dricka. Att ha en "ursäkt" att inte dricka. Nu blev det ett glas igår till middagen ändå fast att jag bestämt mig för att hålla min strikta alkoholfria approach. Bara för att jag är vän med hovmästarinnan så kunde jag inte med att säga nej när hon ville bjuda på ett glas bubbel innan maten. Så nu får jag börja räkna om. Men det är bara att ta nya tag. Jag har ingen ångest över gårdagen utan hade bara roligt. Vilket är ett plus- men gör det små mycket svårare att tacka nej nästa gång det bjuds på drinkar och kalas. Det är verkligen en kamp att hålla sig stark och nykter. Även fast det borde vara så lätt. "Det är bara att sluta dricka".. Det är så mycket mer än bara det.

Fotografiska låter supermysigt verkligen. Idag ska vi laga mat och kolla på så många Johan Falk- filmer vi bara kan innan vi somnar. Också mysigt!

alltså undviker alkoholfritt o.dyl. Jag tror att redan tanken på alkoholhaltiga drycker, och minnen av smaken, triggar i gång beroendedelen av hjärnan. Därför gäller det att ständigt vara förberedd och vaksam, att alltid ha försvaret mot alkoholen intakt, att man aldrig ska sträcka ut handen efter första glaset.
Varje dag måste man träna sina förnuftiga och nyktra tankar. För att kunna ta en nykter dag i taget.

Du är en bra förebild här på forumet Adde, en riktig klippa. Hoppas förkylningen ger med sig.

Hej! är ny här. är en kvinna på 57 år som är förtidspensionerad så jag har all tid i världen att dricka vin, ja nu gör jag det inte hela dagarna men på kvällen åker det ner 2 vinare vilket det har gjort i några år nu, dessförinnan var det bara envinare.
Nu är jag inne på men 3e vita dag och mår ganska så ok men suget är ju där hela tiden, har dessutom blivit sjuk och då har mina vänner skojat och sagt ta dig en whisky, men jag vet hur du känner dig, men kämpa på, jag har börjat skriva ner mina tankar i ett block om hur jag känner och mår på dagen, vilket känns bra när man går tillbaka och läser vad man skrivit, men jag ska kämpa på här nu, en dag i taget, jag vill också kunna dricka lite socialt på helgen......

därför undviker jag att ens provsmaka nåt som liknar det jag hällde i mig tidigare.
Och kul att de äntligen vetenskapligt bevisat det som "Di Gamle" alltid sagt....
http://www.accentmagasin.se/forskning/smaken-av-alkohol-triggar-beroend…

Den där felprogrammerade hjärnan känner jag så väl igen. Jag har varit duktig i flera dagar så visst borde det vara ok med ett glas vin ikväll. Bara 1 kanske 2...
välkommen Mimmla, jag följer din tråd.

Jag sitter och funderar på att unna mig ett glas vin ikväll eftersom jag var så duktig som drack en alkoholfri öl igår. Logiskt.

För varmt mottagande! :-)
Vad skört allting känns...
Blev en mil i skogen tillsammans med hunden. Lunch och sedan kom tröttheten. Den där tröttheten som fullständigt knockar en. Var tvungen att ta en powernap fastän det behövs både tvättas och städas. När jag hade börjat laga kvällsmaten så dök det upp, suget med stort S. Nu när jag varit så duktig i dag...ett glas bara, eller två...
Jag känner mig ju duktig för att jag inte druckit något. Jag kan väl inte belöna mig själv för att jag inte druckit genom att dricka. Hur jäkla felprogrammerad är inte hjärnan?!? :-)

Ska följa din tråd och dina uppdateringar här. Kram!

Vad modigt av dig att dela med dig. Du är inte ensam.

Välkommen tillbaka??

Jag tror våra hjärnor har en stark drivkraft att söka/utvecklas/komma framåt/ändra/göra vad som helst.

Det är bara en felaktigt idé de flesta av oss har att man kan (eller ska) vara nöjd hela tiden.

Så när vi försöker vara nöjda slår hjärnan bakut ibland, och kräver en insats. Detta kan vara vad som helst egentligen, vad man än tar för sig, och alkohol är en av de saker som stillar hjärnans krav på att något skall hända/göras.

Så min teori är att alkoholen bara blir ett sätt att möta hjärnans krav på aktivitet/handling. Alltså vid de tillfällen man mår bra, och inte använder alkoholen för att stoppa obehagskänslor.

Och det är ju inte det lättaste att hitta meningsfulla eller roliga saker att göra hela tiden, medans alkohol fungerar för det syftet varje gång.

det där med dekadensen. Det är en sida jag har svårt att förstå med mig själv. Varför jag inte kan vara snäll mot mig själv alltid när jag mår så bra av det. Träna, äta bra mat och sova gott om nätterna.
Varför dyker den där känsla av att behöva grotta ner sig upp? Dricka, älta gamla minnen, hänga på Facebook och bara få försvinna in i ruset...
Det måste ju handla om ett behov utav verklighetsflykt? Om man då kommer fram till vad det beror på kan man A. Försöka göra något åt det. B. Acceptera att man inte kan göra något åt det och hitta andra, mer konstruktiva sätt att hantera det på.
Ofta blir jag rädd att jag är en människa som har en destruktiv sida i mig som det inte GÅR att göra något åt. Att de där perioderna kommer även när jag är nykter och hur ska jag då överleva om jag inte har alkoholen som snuttefilt?

via Internet? Jag läste nyligen här om folk som är förkylda och nu är jag det också. Det är inte optimalt att vara förkyld när man är på resa, särskilt inte när den är fullt utvecklad, med feber och hela konkarongen. Normalt brukar jag göra som hunden, jag rullar ihop mig i ett hörn och ligger kvar där tills jag mår bättre igen. Det går ju inte nu, tyvärr. Sedan brukar det vara whisky inblandat, och det går ju inte heller nu, tack och lov. Att dricka skulle bara vara att skjuta upp lidandet och hur frestande det än verkar här och nu, så föredrar jag att ta smällen nu med en gång. Det är inte första gången jag jobbar mig igenom uselt mående, bakfyllorna i mitt förflutna har inte varit att leka med heller. Jag har några timmar på mig innan jag behöver anmäla mig, så jag slutar här och släpar mig tillbaka till mitt hörn.

Ha en bra dag, ni som kan!

Hej Träningstanten.

Sitter och läser din tråd och dina funderingar men orkade inte läsa hela vägen.
Jag kommer inte underfund med om du är alkoholist eller inte.

Du har ett planerande kring ditt drickande och det är ju fantastiskt om det fungerar för dig.

Vi är ju dock många i detta forum som måste tänka att man måste leva ett liv utan alkohol då vi är drabbade av denna sjukdom, vilket går utmärkt att leva med - förutsatt att man inte använder alkohol.

Är du på väg in i ett beroende eller är du redan där?
Mest nyfiken då jag blir imponerad att man kan ha alkohol hemma utan att dricka upp den....
Det skulle aldrig fungera för mig.
:)

Väl mött

MissE

nu utan alkohol...

Bland det bästa är nog den återställda sömnen. Att kunna somna varje kväll, sova hela natten, och även fast jag självklart är trött ibland på dagar/morgnar, så behöver jag inte känna oro eller ångest för sömnbrist.

Tänker en del på hur långa mina perioder blir... Jag har ju de senaste åren haft många nyktra perioder på ca 30-50 dagar, och en längre period på nästan två år.

Det är en lite konstig känsla när jag nu känner så stark motivation att aldrig mer dricka, att samtidigt veta att så har jag känt många gånger förut, och att det går över.

I princip alla mina nyktra perioder avslutas inte med ett "misslyckande" där jag inte lyckas säga nej till alkohol, utan mera medvetna beslut att nu är det dags att dricka igen. Tex beslutet att dricka efter två år nykter var en sådan stark och faktiskt märklig upplevelse att jag fortfarande minns varje sekund från den kvällen.

Du ger dig inte i första taget! Vilken historia och så väl du beskriver hur det kan vara då man står inför att ta emot hjälp eller påbörja något man känner sig tveksam till. Jag hoppas du känner dig säker på att du bidrar genom att vara här och kanske finner du andras trådar och erfarenheter hjälpsamma nu.

Jag blir nyfiken på ditt nästa steg. Skriv gärna och berätta hur det går för dig, ditt hopp ger energi!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilka steg du tar! Träffar en alkoholterapeut, skriver och läser här och blickar inåt för att sakta men säkert börja visualisera hur det kommer att vara att börja leva ett liv som inte domineras av alkohol. Du känner dig rädd just nu när du står inför det okända, något många kan känna igen sig i. Oavsett alkohol. Jag hoppas att nyfikenhet tar över och att dina kommande upplevelser får mer fokus än sorgen. Fortsätt gärna berätta hur det går för dig!

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Djupt nere i spiralen IGEN?! Så många svarta dagar i rad... Bara att inse att jag måste tänka om, göra om. Så sjukt icke hållbart det här. Bokar vårdtid nu för annan hjälp än a.

Tänkte bara uppdatera lite hur jag känner mig. Det sket sig fullständigt med vita månaden det vet vi men jag har ändå fått någon sorts större insikt i att jag har haft problem med att sluta dricka ett tag, och det är värdefullt. Har inte direkt haft några "roliga" fyllor under den här tiden och verkligen skitit i skolan vissa dagar så det är inte bra. Har varit pinsamt inför min man, vi startade ju denna månad tillsammans och jag kan inte ens klara en vecka liksom. Dessutom har jag haft sjukt ont i magen, vet att det är alkohol relaterat.
Nu försöker jag igen. 2 vita dagar. Försöker tänka vad det är som gör att jag helt plötsligt skiter i löftet till mig själv. Brukar hända runt 3-5 dagar in i det.

Och jag känner inte längre att jag är rädd för att jag dricker för mycket, är det skillnaden mellan tidigare och nu?