Senaste kommentarerna i forumet

Man behöver inte börja på nån ny bok när du finns här Hueuh! Både skapar funderingar och framkallar ett litet leende. Och just nu kan jag inte sluta fundera över vad din kollegas man kan heta: Harry, Per, Lasse... Fast du ska få ett litet tips. Gå in på birthday.se. Fyll i kollegan. Hitta henne i listan, klicka på "på samma adress" och där har du svaret... sen kan det ibland vara svårt att hitta tilltalsnamnet, men värt ett försök kanske.

Funkar på lite samma sätt för mig. Och kl 21 tycker jag att det är så skönt när jag hittar mig själv nykter och har varvat ner utan hjälp av a. Tror jag söker avkopplingen.

35 dagar minus 1 dag

Vad härligt det är att vakna upp på morgonkvisten av fågelkvitter utanför fönstret och känna sig glad och utvilad och gå upp ur sängen och sätta på radion och avnjuta en kopp kaffe i lugn och ro:) Det är dessa bra stunder man ska ha i tanken innan man tar beslutet att välja dricka för det är aldrig roligt att vakna upp bakis och må dåligt och förstöra en hel dag för det är det inte värt.Det är bättre å fylla dagen med bra saker som man mår bra av istället och som man kan minnas tillbaka till med glädje och värme:) Ha en trevlig helg på er för det ska jag ha:)

Om du gillar ett vin dricker du upp det. Om du älskar det lägger du det i vinkällaren att mogna. Länge.

? Dionysa

Mitt liv som nykter blir klart mycket roligare när det finns såna som du Heueh!
Och - by the way - vad tycker du, om något - om vår nya Nobelpristagare - Dylan? Han är väl också en humoristisk person! Undrar om han inte kommer att göra en hel installation av det här med priset och dess utdelande...

Hälsa vovven!
Dion.

Igår kväll blev det 1-0 till mig mot A djävulen.
Känns riktigt skönt idag att vakna pigg och utvilad och dessutom kunna köra bil.
Märkte igår att suget var absolut starkast mellan kl 16:00 - 21:00, men det är väl för att jag normalt brukar dricka då, jag drack ganska mycket Ramlösa igår och det dämpade drickreflexen en aning, det känns lite lättare om man inte är törstig och äter ordentligt, det är ju helt klart.
Efter 21:00 såg avtog suget ganska fort, det är ju väldigt konstigt hur hjärnan kan vara programmerad.

är tämligen förutsägbart. Så mycket så, ibland, att jag kan tycka det blir lite tråkigt. Någon skrev här inne att man blir lite av en "bror duktig" som nykter och det stämmer nog rätt väl. Nykterheten har tagit platsen som prio ett i mitt liv, och det gör att jag avstår väldigt mycket som kan tänkas riskera min nya tillvaro. Det har öppnat en ny japansk restaurang inte långt härifrån, och jag är väldigt sugen på att gå dit någon kväll. Men å andra sidan; jag hade en period för några år sedan då jag begränsade mig till att bara dricka på fredagar, och bara på krogen. Jag började då alltid kvällen med sashimi och saké, så jag är rädd att om jag går ut ensam nu, så poppar sugen upp. Så det får nog vänta ett tag.

Så vad är det med drickandet som jag saknar? Knappast oron för om jag har supit bort så mycket pengar att jag inte kan betala alla räkningar. Eller oron för hur jag ska ta mig till jobbet efter en kväll med flaskan. Eller den svikna förhoppningen att jag ska klara en enda afton utan att dricka. Så här på rak arm kan jag bara komma på en sak; den där timmen då jag är lagom berusad. Ändå finns tanken där, tanken att det på något sätt var bättre när jag drack. I ärlighetens namn måste jag medge att det känns förskräckligt bra i den där zonen mellan nykterhet och knölfull. Ändå vill jag påstå att det känns så bra av den enda anledningen att det där tillståndet är så svåruppnåeligt och så flyktigt, för mig som alkoholist åtminstone.

I morse fick hunden som vanligt bära in min handske och fick en godisbit när han lade den på golvet. Lite senare upptäckte han att jag hade glömt att ta upp handsken från golvet, så han plockade upp den och i vild glädje krävde ännu en bit godis för att lämna tillbaka den. Så glad som han var då har jag inte varit sedan jag hittade en oöppnad öl i kylen en söndagsmorgon.

Ha en härlig dag allihop!

Var hemsk, somnade på morgonkvisten, ångest, svarta tankar. Det känns som att mina känslor och mående aldrig hoppat så mycket som denna vecka. Det är väl det som kallas ångest. Det knyter sig i hela mig. Att inte kunna redogöra för vad jag gjort senaste fyllan är hemsk. Bara känslan och att jag känner mig själv på fyllan gör att jag vet att jag troligen gjort så mycket mer dumheter än vad jag ens vill tänka. Ena stunden tänker jag "jag måste ta tjuren i hornen" härda ut och göra nödvändiga förändringar, det kommer gå bra! Andra stunden "jag orkar inte, är ej värd en chans, lika bra att avsluta allt".. Främst är det kvällstid och nattetid som de tunga tankarna kommer. Dagtid håller jag mig sysselsatt, tankarna hålls med andra ord i schack. Det känns oerhört falskt att med vänner/kollegor/bekanta och andra le som inget har hänt. Fortsätta vardagslivet med allehanda aktiviteter i full fart som inget hänt. När jag egentligen äts upp av ångest och att det på sätt och vis är ett stort monster som ska puttas bort från mitt och makens (barnens) liv. Att jag nattetid inte sover utan har så svarta tankar så pass att jag funderar på att avsluta allt. Det är dubbelt! Dagtid och i aktivitet känns det när jag inte tänker för mycket nästan som vanligt. Som att det där hemska monstret om(A-problemet) och ångesten över mina handlingar inte finns.

Jag har flertalet gånger denna vecka stannat upp och tittat på min man, mina fantastiska barn och tänkt, de är det här som är värt allt. Skit i skammen, skit i vad andra tänker om att du har problem med A, skit i vad de tänker om vad du gjort på fyllan. Det funkar där och då men när jag blir själv med mina svarta tankar känns det inte lika självklart. Då känns det som att jag vill försvinna och aldrig mer utsättas för andra människor tankar och tyckanden. En jävligt tung mental kamp!

Jag erkänner att jag ser ner på mig själv till viss del. Det gör det extra svårt! Jag vet att jag har en sjukdom men jag förbannar att jag låtit mig själv hamna där.

Jag önskar att jag får komma till ro inatt, att jag får sova för utan sömn blir tankarna inte bättre. Jag ska försöka njuta med bara min familj hela helgen. Barnen som ser på mig som de alltid gjort (som ej vet mina stora fadäser), mannen som vet mycket men ändå är beredd att ge mig en chans att behålla de fantastiska vi har OM jag slutar/får kontroll på mitt drickande. Som jag tidigare sagt för mig känns det idag bara rimligt att sluta för kontrollförlusten är där snabbare än jag anar om jag tillåter mig börja "måttlighetsdricka". Med kontrollförlusten kommer alla idiotiska situationer och jag gör bort mig samt sårar de mina nära. Om jag tankar energi med de som betyder mest kanske jag har kraft att tro på att jag är värd en chans till. Att jag inte är en dålig människa trots alla dåliga saker jag gjort. Att det finns en möjlighet att göra annorlunda. Min familj älskar mig och jag tror det kan ge mig kraften och styrkan att gå vidare. Jag förmår inte idag att möta de som varit med på mina sista fadäser, jag förmår inte idag berätta för nära vänner som inte var med vad som hände. Jag håller avståndet till de som var med och hoppas de förstår att jag "slickar mina sår, piskar mig själv hårt, att jag skäms". Jag är tacksam över att de inte "jagar" mig med frågan "vad fan hände", du har ju problem osv. Sanningen är också den att jag inte kan förklara/redogöra. Jag minns inte mer än fragment. Den frustrationen är hemsk att inte få ihop bilden. Vad vet de som jag själv inte vet? Vad tror de, vad tänker de? Hemska frågor som jag nu inte kan hantera så jag gömmer mig. Tankar kärlek och kraft hos mina närmsta.

Med detta långa, förvirrande men totalt ärliga inlägg ska jag försöka sova. Koppla av, tanka energi. Jag kommer fortsätta på detta sätt i min tråd. Ösa ur mig vad jag känner, vart jag är. Det för att påminna mig och förhoppningsvis ta mig framåt mot en mindre kaosartad värld. Jag är glad och tacksam för möjligheten att helt ocensurerat kunna skriva det jag än så länge inte kan dela med någon i sin helhet. Tacksam över att "ni andra" finns där ute och hjälper mig på min väg. Jag kommer fortsätta följa ER och om jag kan stötta och hjälpa ER där ni är.

Godnatt!

Jag uppskattar mina vita dagar men inte ens en vecka klarade jag. Efter 5 dagar drack jag, sen efter 4 igen, och dagen efter och sen 3 dagar senare. Har inte blivit extremt full någon gång men ändå. Känns hopplöst.

Kram

Nu har det gått halva tiden av min bajsbruna månad och jag har druckit 4 ggr under denna tid. Alltså snitt 2 ggr i veckan. Det löjliga är ju att det är en minskning från hur jag drack innan jag försökte börja den här vita månaden men skäms ändå. Min man har inte druckit någonting, känns ju lagom kul. I onsdags drack jag en flaska vin själv men blev typ inte berusad alls? Var skitsur för det. Så förstördes den veckan också liksom. Svårt att sätta ord på mina känslor tycker jag. Och jag TÄNKER PÅ ALKOHOL HELA TIDEN. Vill inte tänka på skiten.

Vad ledsen jag blir att höra det.
Vilken oerhörd styrka du visar just nu. Önskar att jag hade kunnat erbjuda en kaffe och ett öra.

spelade baseboll för the New York Yankees för mycket länge sedan. Ett par av hans mer berömda citat är "it ain't over 'til it's over" och "it ain't over 'til the fat lady sings". Det finns en uppsjö av citat på nätet, väl värt en titt.

Lusten eller suget kom i dag på jobbet och jag tänkte, jag vill flexa ut tidigt redan klockan 14. Sen kom resonerandet när jag insåg att det var vinet som kändes lockande.
Det funkade att avleda och distrahera mig med två extra arbetsuppgifter och sen var arbetsdagen slut.
Och det blev shopping och en kort stund på puben som jag lämnade efter ett glas och inte två. Jag fortsatte att resonera med mig själv hur känns det i kväll när du ska bjuda på middag.
Ja, nu känns det helt okey.

? Vem var denne YogiBerra? Väldigt roliga citat!

Med mina begränsningar och jag tycker du är en stjärna som klarat dig så bra. Läser gärna härinne men kanske inte så ofta som tidigare.
Kloka ord kan man inte få för mycket av. Ser fram emot hösten och mycket fågelkvitter på morgnarna när jag inte är bakis!

Hej, som sagt, orolig mage. Ibland för höga levervärden. De kontrolleras ned jämna mellanrum. Ta steget o prova vetja. De enda du kan förlora är en nykter period. Kram

Räkna med minst en vecka om du har börjat äta antabus regelbundet. Så länge sitter effekten i. De biverkningar jag brukar få är lite orolig i magen, men efter någon vecka brukar alla biverkningar försvinna. Läkaren kanske vill ta ett leverprov innan du sätter igång.
Lycka till!

Då har dag 17 rullat in i form av en fredag. Fredagar är alltid tufft och nu är det extra svårt. Först det där med gammalt skit som kommit upp till ytan och som har stötts och blötts utan att ha givit något förutom stress. Sen släpper min flickvän helt plötsligt bomben: hon har varit otrogen och haft sex med en annan snubbe. Bara en gång tydligen. Jaha. Jag vet vem det är och har alltid varit smått misstänksam mot hur deras vänrelation egentligen är. Om jag har sagt något så har hon varit väldigt tydlig med att det inte är något och jag har godtagit det och skämts för att jag inte litade på henne. Men nu sitter jag alltså här i främmande land och har ingenstans att ta vägen förutom våran gemensamma lägenhet. Jag vill hem.

Jag är omåttligt benägen just nu att tänka "skit samma" och supa till. Men jag ska inte falla dit!!! Hade verkligen ingen lust att gå till aa den här veckan men i sista stund gick jag ändå. Det är jag glad över även om ämnet denna gång inte var huvudet på spiken för mig (alkohol och ilska). Hursomhelst var det skönt att få vara hemifrån bara på "min grej".

@Karin01, vissa saker har ju folk sett att man gjort men annars, nej. Jag tycker själv att mycket är så otroligt pinsamt så om det finns nån som kommer ihåg nåt vill jag att det ska glömmas så fort som möjligt. Saker som folk inte vet vill jag absolut inte säga -det är ju inget jag kan stå för och kommer troligtvis skrämma personen i fråga och bara känna mig dum. Skulle dock kunna tänka mig att ösa ur mig på nån professionell som jag inte känner. Skulle nog kunna vara bra.

Ha en fin helg allihopa och fall inte för det första glaset!

Hej på dig Heddali,

Hur går det för dig? Du skrev att du var trött, trött, trött. Hur mår du nu?

Kram

Hej på dig,

Hur går det för dig?

Kram

Hej fina du,

jag ställer mig i ledet och skickar styrka till dig. Det du tvingas genomgå är både orättvist, regelvidrigt och fördjävligt. Starka, starka du som faktiskt håller ihop! Du visar prov på en enorm inre styrka. Visst du ens faktiskt om att du är så här stark?

Tänker att det är extremt viktigt att du inte har några som helst möten med din chef ensam. Det får du absolut inte ha. Se till att någon alltid finns med, så att du har någon som kan bevisa/intyga vad som sägs och vad som händer. Om du nu måste hamna ensam med chefen, så spela in/filma samtalet med hjälp av mobilen. Det är inte helt juridiskt rätt, men det kan bli nödvändigt för dig för att du ska kunna rentvå dig. Se också till att föra loggbok. Du måste orka skriva ner allt som händer - händelse, personer, dag, datum och tid. Försök helst att göra detta nu - för att dokumentera det som redan har hänt. Då missar du heller inte något och du får en tydlig händelsekedja.

Tror inte att de kommer ha någon framgång med en polisanmälan, eftersom kvinnorna som du påstås ha antastat säger att det inte har hänt. I sådana här lägen skulle jag faktiskt råda dig att motanmäla chefen i sådant fall. Om han anmäler dig för detta, så bör du anmäla honom för grovt förtal. Det är grova anklagelser som han kommer med. När det är två parter som anmäler varandra, så brukar det inte bli någon fortsättning. Ett exempel är när två anmäler varandra för misshandel - då läggs det bara ner i de allra flesta fallen. Jag tänker också att det är viktigt för din egen självkänsla att säga ifrån, även om det känns jobbigt. Det visar att du inte accepterar att bli kränkt och anklagad för vad som helst.

Sedan hoppas jag att facket nogsamt drar i arbetsgivarens lagstadgade skyldighet till rehabansvar. Men det antar jag att ni har pratat om?

Glöm nu inte att du är oerhört stark, att det här inte är ditt fel, att du behöver få hjälp och att din chef är en helvetesjävlaskitgris som jag innerligt hoppas att det går riktigt illa för! Bamsekram till dig

Finns lösningar på allt ?

Känns som jag börjar närmar mig botten. Tänker mej att börja med antabus. Tror jag kan sluta men lurar mig själv bara.

Vad har jag att förvänta mej?
Känner mej så orolig, tänk om jag vill men inte kan? (Löjlig tanke, vet....)
OM jag vill dricka, hur länge sitter tabletten i? Dagar? Veckor?
Biverkningar? (Förstår att A är värre men vill ändå veta)
Måste man göra kontroller? Blodprover?

Kram o tack