Senaste kommentarerna i forumet

... Helt ärligt så vet jag int riktigt vad min kicksökning drivs av, bra fråga!!

Jag får absolut inte den kicken av fysisk aktivitet, tyvärr. Heller inte av att göra saker utanför min comfortzone, något jag gör regelbundet (phuu). Det är någon annan del av hjärnan som stimuleras av ah och annan självplågeri. Kanske har jag för lite dopaminreceptorer...

Yoga har jag provat men har inte tålamod till, men är absolut värt fler försök! Tack för påminnelsen. Kanske är lite av allt ångestdrivet, frågan är då för mig - vart i hela friden kommer ångesten ifrån och varför.

Hej. Ska lägga in ett litet egenpåhittat Pep samt några pekpinnar ett tag framöver till mitt självförtroende växt så pass att jag blir självgående.
Bidra gärna själva :
Dag 2. Om jag levt med alkohol i 40 år, kan jag då inte leva 15-20 år utan??
Dag 3. Idag mår jag bättre. Varför inte fortsätta med det ett tag?

Vilken kamp du för, både med och mot dig själv. En stilla undran jag har när jag läser om din djävulsdans är vad är dina målbilder?

Om målet är att bli absolutist (tror jag dock inte?) måste mycket mentalt ställas om.
Är målet måttlighet, då kanske du ska vara mindre hård mot dig själv och hitta belöningar för dina lyckanden istället för att slå på dig själv.

Summan av mina tankar här är att du är bättre än du tror! Ge dig själv än mer cred, fokusera på det vita och det måttliga. Hitta njutningen och det positiva i det du uppnår istället för att slå på dig själv i det du inte nått än.

Kram

Vi bestämde oss tydligen båda två på samma dag! Det vi har gemensamt är ångesten och problemet att inte kunna hejda sig annars skiljer det sig en del.
Jag har familj som ser mitt måttliga drickande men även mitt okontrollerade då det händer! Hur kan man bara??? Detta är andra gången jag ska göra uppehåll. Förra gången höll jag upp i 3 månader efter en urspårad (drickande) grabbfest. Sedan började jag med ett väldigt måttligt alkoholintag som pågått i ett halvår ungefär. Denna helgen tog det slut. Har inget att skylla på, är inte ensam utan älskad av min familj. Vad är det för fel på mig. Hittar ingen annan förklaring än att det är något med kemin i hjärnan? Någon som känner igen sig?

Sista 6 veckorna med minskat ah, många vita dgr men misslyckande i att helt avstå, fast jag fortsätter att jobba på att komma upp i ett längre uppehåll! Jag märker att jag ändå kommit längre i processen mot ett sundare liv utan ah som ständig följeslagare. Jag har mycket mer "goda" tankar kring att avstå från alkohol, jag tycker sugen och fixeringen vid ah har minskat även om helgen innebar snubbelsnöre på klassiska triggertider; helgmiddagen. Jag ser mycket tydligare mitt liv utan ah nu, kanske att det innebär ett begränsat måttfullt drickande till slut. Mitt problem har inte varit fyllor och en superhög konsumtion konstant utan en ohälsosam vinkonsumtion med för många glas i veckan. Så uppehåll nu, jag har varit dålig på att följa mina föresatser så en dag i taget nu!

Du skriver "Plötsligt kunde jag inte förneka för mig själv längre. Jag dricker"

Grattis vill jag säga och jag menar det på ett fint och snällt sätt.
Jag har beskrivit att vara fast i drickande som att åka en karusell som bara snurrar på utan stopp.
Det kan gå flera år och det du skriver om att du fick de där tankarna är något att gripa tag i för att få stopp på det hela.

Det är så jäkla bra att du har stoppat i fyra dagar!
Hur känns det nu?

Har inte så mycket att säga mer än att jag hejar på dig, hoppas det går bättre de kommande dagarna! Smart av dig att göra en plan för nyktra bilkörnings-aktiviteter. All lycka till, till dig. Nu kör vi, vi mår bättre utan a. Kramar

Måste fortsätta skriva lite till idag, för att påminna mig och stärka mig själv i mitt beslut.... Att påminna mig själv om att a verkligen blivit ett problem i mitt liv och att den måste bort. Senaste året har den blivit en krycka för att mota bort alla sorger och ensamheten, etc. Men jag mår ju bara sämre med grav ångest alltid, dagen efter. Nu när jag varit så nära att bli påkommen så håller jag på med barnsliga böner, som när man var liten. "Bara jag inte blir upptäckt nu, så lovar jag att sluta, att vara en bra person, nykter", etc. Ångesten sitter kvar ändå: Undrar om han/chefen/nån såg mig berusad och bara inte sagt det till mig än... Imorgon, eller om en vecka, kanske personen plötsligt tar upp det, och så är locket till Pandoras box av lögner öppnad. Då förlorar man väl jobbet och allt, tänker min paranoida ångest.... Och sen kommer tanken: Hur har ingen kunnat upptäcka mig tidigare? Varit bakis rätt många gånger nu ju, folk borde märkt. Men har väl varit mästare på att dölja det. Sen kommer tanken att jag är löjlig som sitter och skriver här, där folk har mycket "allvarligare" problem, t.ex. hamnat i fylleceller, etc. Jag har ju inte druckit dagligen, max ett par gånger/vecka och aldrig hamnat i trubbel med polis, etc. Men trots det så vet jag att drickandet av a gått alldeles för långt, kroppen har tagit stryk och bakisångesten nuförtiden är alldeles för extrem. Jag kan vakna upp efter att ha druckit a, och känna mig som världens sämsta människa. Vadå, dricka själv, bara för att man är ensam i sitt liv? Som att det skulle vara en lösning. Mitt yngre, starkare jag, skulle ha tyckt att "detta jaget" är helt patetiskt....

Skönt att skriva av sig, man vet ju knappt om någon kommer läsa, men ändå. Nu har man slängt ur sig ångesten i alla fall. Jag är nu på dag 2 i mitt försök att ha ett nyktert liv istället för att döva ensamheten med a. Jag är inte så orolig nu för veckan, men är däremot orolig för: Vad händer på fredag, när jag jobbat mitt sista pass för veckan? Hem själv till en tom lägenhet, är det inte då väldigt lätt att man svänger förbi bolaget och handlar på sig en vinare för att glömma att man är själv... Är väl bättre att ta tag i sitt liv och göra mer sociala saker, börja en kurs eller nåt, för att träffa folk. Men har på nåt sätt blivit lättare att tänka att "Jag gör det nästa vecka istället" och så tar man lite vin för att det känns bra för stunden. Har aldrig varit en sån som dricker var och varannan dag, men när jag dricker blir det lätt "inget stopp". Men nu är jag så väldigt less på det. Det räcker nu. Jag skall fira på annat sätt idag, äta något gott och försöka förlåta mig själv lite för allting. Heja på mig nu dag 2 är ni snälla. :) Kramar till alla som kämpar!

Är själv i liknande läge och bara lyckats ta några få helvita dagar. heja dig och håll i!

Jaha, blev tre öl igår ändå. Finns inget sätt att motivera på, helt sjukt. Nu testar jag med minimålet 6 vita dagar och har planerat in "nyktra bilburna aktiviteter" fram till söndag som litet stöd att hålla mig i. Fick ju tips om antas från aeromagnus men skulle vilja klara av detta med egen vilja. Kämpa på

Jaha, blev tre öl igår ändå. Finns inget sätt att motivera på, helt sjukt. Nu testar jag med minimålet 6 vita dagar och har planerat in "nyktra bilburna aktiviteter" fram till söndag som litet stöd att hålla mig i. Fick ju tips om antas från aeromagnus men skulle vilja klara av detta med egen vilja. Kämpa på

Tack för din fakta! Jag tar stöd i rädslan för det är som du skriver- det är ett stöd i kampen att avstå!
Så jag tackar dig för ditt stöd o engagerade svar! Tack!

Ännu en underskön natt med djupsömn. Vaknar utvilad före sju utan larm.
Sisyfos - ja, man får mycket gjort när man inte samtidigt behöver parera bakfyllan. Tänker mycket på min kropp o mina organ, vill ge alla inre organ den återhämtning o vila jag själv haft iom en lång semester. Tänk om jag utnyttjat all min lediga tid till avhållsamhet istället!! Ångrar mig så! Men nu tar jag en nykter dag till vilket känns helt rätt att göra för och mot mig själv!
Tack för pepp och stöd!

och husbilarna börjar återvända till sina vintervisten nu, efter en sommar av äventyr och upptäcktsfärder. Jag har en kollega vars föräldrar skaffade en husbil när dom blev pensionärer. Varje höst lastar dom den och styr kosan söderut, sedan plågar dom honom hela vintern med bilder på sandstränder och sevärdheter, länkar till väderprognoser för den ort dom råkar befinna sig på och målande berättelser om platser dom besökt, människor dom mött.

Det där är ett liv jag funderat på mer än en gång. Tänk att vara vagabond hela vintern, att åka från land till land och ha tid att utforska på djupet! Jag har rest mycket i mitt liv men aldrig haft tid att riktigt lära känna de platser jag besökt, de människor jag mött. Någon gång i framtiden kanske jag faller för frestelsen, men just nu går det inte. Att bibehålla min nykterhet under sådana omständigheter skulle kräva väldigt mycket energi och troligen lägga sordin på upplevelsen. Kanske. Jag är i alla fall inte beredd att ta risken, inte nu. Jag går hellre och skottar snö nykter än ligger bakfull på en strand i Grekland.

En kär vän har kommit åter från en lång semester. Jag har saknat honom, han kommer ibland upp hit och äter frukost på sin väg till jobbet. Det är nog först nu, när han är tillbaka, som jag inser hur mycket dom där korta samtalen över frukostfrallan betyder för mig. Något flockdjur är jag inte, men ingen ensamvarg heller. Välkommen hem, kompis!

Ha en bra dag allihop!

Dag 10 tisdag, tänker på hur bra jag mår och att allt går åt rätt håll. Idag blir det jobb och sen hem och ta det lugnt. Kanske städa. Plocka, torka, damsuga och skura. Var bara jobbigt att skriva det. Städa är inte min favo sysselsättning idag. Hmm det får vara dagens fokus. Det räcker.

Jag har funderat på Anatabus, sen jag pratade med en sjuksköterska på Vårdcentral, i våras. Men jag ville först prova att minska mitt drickande utan tabketterna. Det har inte gått så bra.. Det förstår jag nu. Det längsta jag lyckats med är 10 dagar utan alkohol., denna sommaren. Det är ett evigt köpslående med sej själv - köpa alkohol eller inte.. Känner så väl igen mej i din senaste kommentar. Nu är det ' Dag 1 igen för min del.. Ska kämpa vidare. I helgen som kommer ska jag jobba, det känns nästan befriande, att inte behöva grubbla på alkoholen.. Sen ska jag ta tag i ev Antabus- behandling, tror verkligen att det kan hjälpa mej, men känns så motigt att ringa om tid .. Sen är det väl en del biverkningar? Tråkigt att du får magproblem av dem. Är det pga din gastric-operation?
Kram

Så tänker jag att det inte behöver vara något osunt, många lever hela sina liv i jakten på kickar.
Boxning, skidåkning, klättring eller terränglöpning kanske vore nåt? Eller något utanför comfort zone, typ teaterimpro eller pardans? Man sparar ju rätt mycket pengar på att inte dricka alkohol.
Men om all kicksökning är driven av ångest kanske yoga skulle vara käckt

Hej igen, jag förstår och det är ju jävligt energikrävande att be om hjälp och använda hjälpen.
Piska dig inte med törne bara. Och fundera på vad du verkligen vill. Men det låter som att det eventuellt finns ett samband mellan dricka för mycket - sova för lite - inte orka träna - ha ångest. Eller det är omständigheter som samspelat för många innan dig ;)
Kämpa på! Jag har löst flera kvällar på sistone med vänner genom att dricka alkoholfri öl. Då har jag inte hamnat i fällan att två öl blev fem. Ha en fin vecka o hoppas det går bra! Och kom ihåg att det aldrig är ett misslyckande att be om hjälp

Alltså när hjärnan kämpar emot och allt är skit så finns ju fortfarande minnen av sånt man tycker/tyckte är kul som inte är alkohol. Vad som helst. Musik eller film om man är själv. Jag går igång på sånt som får mig att ta livet mindre seriöst och börja fjanta. Alltså typ tvinga sig själv att inta roliga saker tills man börjar skratta och sen går det lättare och lättare. Men springa funkar bra för mig också för att få användning för aggressiv energi. Massage har jag unnat mig i nedstämda perioder. Lycka till och skriv om du kommer på nåt bra man kan ha användning för :)

Bra jobbat! Just det där med sömnen tror jag är oerhört viktigt för måendet, så det är bra att du sover. För mig blev det en vana att inte dricka. Klart att det var jobbigt särskilt första helgen... Och andra.., men det blev en vana och det köndes bättre och bättre att upptäcka att man var nykter där i soffan på helgen. Fick också en massa gjort dagen efter. Också det är ju positivt.
Håll ut nu, du är en bra bit på väg!

Tror det här är ett väldigt bra ställe för dig, du har säkert sjutusen tankar som tänkts men aldrig fått utvecklas under de gånger du känt att du fått nog av dig själv.
Men ja.. En dag i taget, någon plats att ventilera, kanske en ny hobby. AA eller någon annan grupp eller kanske terapi.
Välkommen hit i alla fall och lycka till! Du är inte ensam ;)

Ja tror det är 5 år sen ja skrev här. Jag fann nya mönster och bröt men så lätt att falla tillbaka. Vet inte vad det är för konstigheter med alkohol men den tar lätt tillbaka känslan av ofelbarhet, flykten från vardagen med oberoende känsla (menar av andra) och en kort stund av välbehag. Trots att det mesta eller allt faller runt omkring. Så mitt svar är att det är svårt att dricka normalt igen. Jag själv hade det svårt att erkänna mig själv som beroende, och trodde det skulle funka. Men det vill bara eskalera. Svårt det där man vill va med och skåla för någon men sen gäller det och säga stopp vilket är lättare sagt än gjort.

Det viktigaste av allt är att man verkligen vill själv. Tycker jag iaf. Så länge man verkligen, verkligen vill så kommer man att lyckas. Hjälp finns att få både via beroendecentrum/aa eller med antabus. Eller båda såklart. Jag vet bara att jag verkligen vill detta denna gång och inser att jag är hjälplös i förhållande till alkohol.

Så mitt råd är att fråga dig själv. Kommer jag kunna dricka "normalt" och isf kommer det att vara en hållbar lösning? Finns ju vissa som klarar det men de verkar inte vara många. Om inte så ställ positivt mot negativt. Om du då kommer fram till att du vill satsa, bryt mönstret.
Hitta saker att göra. Att sitta hemma och tycka synd om mig själv fick mig att börja igen. Det rekommenderar jag inte

Har all förståelse och sympati i världen för hur du känner dig! Hoppas och tror att vi båda två fixar det här nu, en dag i taget. Den här ångesten är inte värt det! Känner mig äcklad bara jag tänker på alkohol just nu och hur jag riskerat så mycket helt i "onödan"!
Jag håller tummarna för dig, att du också klarar en nyktrare och sundare livsstil och slipper sådan här grym ångest som alkohol kan ge. "Hang in there!". :-)

Precis! Jag har legat och haft ångest för att jag tog en söndagsfylla och inte orkade jobba idag. Första söndagsfyllan men har bestämt mig att det aldrig får upprepas. Gjorde bort mig inför mina barn och fru helt enkelt. Fy faan vad jag haft ångest idag. Räknar denna som dag 1 nykter jag med.