Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket, ja jag har verkligen kommit fram till att jag är en person som inte kan dricka alkohol, det som känns skönt för mig är att jag inte är beroende, dricker inte jätteofta men jag kan inte leva med oberäkneligheten att vilken fylla som helst kan sluta i katastrof pga att jag inte har någon stopp.
Jag hoppas min kära kan förlåta mig..

Jag har också haft uppehåll från alkoholen och försökt börja måttlighetsdricka, med mycket negativa resultat. Så nu har jag bestämt mig för att leva nykter, genom att ta en dag i taget.
Detta forum är bra, här kan man skriva av sig och läsa vad andra har för erfarenheter.
Att man gör bort sig, och ibland sårar andra människor, är bara en av många negativa sidor med alkoholen. Att tänka på all skit som alkoholen ställer till med, gör det lättare att hålla sig ifrån den.

Så nu låter vi bli att sträcka ut handen efter glaset.

Jag hängde här på forumet typ i jan och sen haft en vår där jag inte lyckades hålla mig från alkohol. Nu har jag bestämt mig igen att förutsättningslöst ta en dag i taget. Nu dag 4. Är så fint att läsa vad du klarat av. Semestern är också annars en riktig alkoholfälla så många guldstjärnor att du grejade det!

Välkommen tillbaks är kanske fel uttryckt, men jag blev jätteglad att höra av dig! Du var en av de första jag fick kontakt med i Forumet och en av de första att heja på mig där alldeles i början när jag darrande tog de första stegen. Du har varit ett stort stöd för mig!

Det är starkt och modigt av dig att komma tillbaks till oss och berätta! Vi ska stötta dig igenom det här! Och lyssna nu på dina egna ord i din egen och andras trådar - slå inte på dig själv, vad som är gjort är gjort, nu är det nya tag som gäller! Bra att du tar emot all hjälp du kan få nu från beroendecentrum! Och som du säger, här finns det ingen som dömer, bara stöttar och hejar dig framåt.

Grattis till dina 11 dagar! De kommer att bli fler och fler! Fortsätt skriv och läsa! Glöm inte att läsa din egen tråd från början till slut!

Stora, varma styrkekramar!

Tack Levande, Maharion, Miss Lyckad, Jas 75 och andra för hälsningar och stöd! Det värmer så gott när jag hör från er alla! Kramar!

Är mitt inne i min semester - nu på hemmaplan. Solen skiner, jag är full av energi och pigg på alla aktiviteter vi tar oss för. Känns härligt!

Har gjort ett framsteg. Släppt pettflaskan jag haft i handväskan. Tidigare var den fylld av vin, när jag slutade dricka innehöll den ramlösa. Jag kunde inte vara utan den, ramlösaflaskan. Kunde vända i rulltrappan på väg till jobbet, om jag glömt att köpa med mig. Trodde inte jag klarade färden utan. Märkligt. Ersatte vinet med ramlösa, men samma typ av beroende/beteende. Tänkte först att va f-n, det gör väl inte så mycket. Det är ju ramlösa gudbevars. Men samtidigt gnager den där känslan av att jag inte riktigt har släppt. Att jag måste ha något att hålla mig fast vid. En livlina som kommer att rädda mig från någon form av katastrof som kan komma när jag minst anar det. Hur nu ramlösa ska kunna hejda denna katastrof är ett mysterium, märkliga är hjärnans vägar..

På semester utomlands blev det andra rutiner och därmed föll pettflaskan bort. Fanns ju inte ramlösa och man kunde ju inte gå omkring och släpa på en tung flaska pellegrino ;). Det har hållit i sig när jag kommit hem. Skönt. Låter kanske futtigt, men för mig var det en stor sak att släppa något som var en del av min självmedicinering. Alkohol eller ej.

Däremot konsumerar jag fortfarande stora mängder a-fritt öl på kvällarna. 2-3 flaskor per kväll. Och det är ju inte heller "så farligt". Men samtidigt, fortsätter jag med ett sorts pimplande. Det är som att även om alkoholen är borta så är beroendebeteendet kvar. Hjärnan vill ha någon form av tröst. Ett vanemönster som jag inte lyckats bryta.

Så även om jag klockar in 4 månader snart, så är jag inte "hemma" än. Jag måste bryta mina vanemönster för att bli helt fri. Så jag fortsätter min resa på väg mot läkning, att bearbeta orsakerna till varför jag gör som jag gör så att jag kan släppa helt. Stora steg har jag tagit, men jag måste hela vägen i mål!

Kämpa på kompisar! Nu ska jag ut i solen och äta glass ;)

....och det sket sig rejält. Jag körde ett race på några dagar - som slutade på Beroendeakuten dagen innan midsommarafton. Där fick jag något lugnande - och jag "checkade ut" själv efter någon timme. Fortsatte sedan att dricka, och äta insomningstabletter, vilket resulterade i att jag fick hallucinationer - både syn- och hörsel. Fick åka tillbaks till akuten - och blev inlagd torsdag-måndag. Bra jobbat Anders! Jag har nu tackat ja till all hjälp jag kan få genom Beroendecentrum - och gick till eftervård redan i onsdags då jag fick träffa en sjuksköterska som antecknade och noterade vad jag berättade. På måndag så skall jag träffa en läkare som finns inom beroendevården. Det känns bra! Jag klarar ju inte detta själv. Har fått en rätt så lång sjukskrivning - och det känns skönt att inte behöva skynda tillbaks till jobbet. Man är rätt så "tilltufsad" efter en sådan här episod. Men: Om jag skall börja räkna dagar igen - för nu måste jag börja om, så är jag redan upp i 11!!!

Har väntat några dagar med att skriva här, p.g.a. både skuld och skam. Sen slog det mig att jag själv ju brukar råda andra att skriva när det "gått åt helvete" - just för att ingen här inne på forumet dömer eller skuldbelägger - så varför skulle jag själv inte skriva om när jag åter igen har fallit "big time". Så nu är det gjort! Det tar sin tid att "slicka såren" efter en sådan smäll, men det går åt rätt håll. Just nu så sitter jag mest inne och betraktar livet som pågår utanför. Fick ett sms från Synsam att det var dags för ny undersökning - så jag har fått en strålande anledning att ta mig ut - för att kolla synen. Någon badstrand blir det dock inte - känner mig för "naken" för det:-)

Kämpa på alla ni andra som kämpar! 2 steg framåt - och (ibland) 1 bakåt.......-verkar iaf vara min signaturmelodi.

Ja, man ska väl igenom några sådana neddragningar också för att fatta. Har som du använt vin som avslappning, men fattar mer och mer nu att det bara är i början som det fungerar. När man druckit varje dag eller flera gånger i sträck blir kroppen rastlös utan. Så det blir en ond cirkel. Jag drack a-fritt för att koppla av när jag slutade för ett år sedan. Det funkade för mig. Har återvänt till forumet efter ett "tvåmånaders återfall". Inte som tidigare, men dock kontrollförlust. Vill kunna dricka i sociala sammanhang, men inser att jag inte kan använda alkohol som mysfaktor här hemma längre "snyft". Men det funkar bra utan, eller med a-fritt. Det blir en vana och jag sover så mycket bättre utan. Gäller bara att komma ihåg det när längtan kommer.

Nu har jag läst dina trådar. Det slår mig att vi är lite lika du och jag. Mår bra utan alkohol och sover bra utan alkohol och ändå... Känner mig som om jag har slutat igen just nu. Vi gör sällskap va? Jag kanske borde fylla i en almanacka som du, men jag dricker ju ibland socialt och kontrollerat. Det har funkat bra i flera månader, men brakade igenom i mars-april. Jag finner verkligen ingen glädje i mina fyllor och då blir det än mer svårförståeligt. Hoppas mannen din skärper till sig. Själv kan jag inte dricka hemma för min sambo gillar det inte, men det är på sätt och vis en säkerhetsventil.

Ja, nu vet du, både att du tar till a när det är jobbigt och att det inte funkar. Se till att stoppa omedelbart. Jag fortsatte tyvärr efter ett återfall (också efter jobbiga händelser) och måste nu hitta tillbaka upp igen. Se det som en erfarenhet och inte som ett misslyckande, så klarar du det. Tycker att det finns många härinne som kämpat sig upp direkt igen. Lycka till!

Håll ut lite till nu! Jag fick min verkliga belöning efter kanske ett par månaders nykterhet (med nåt litet bakslag, men mestadels nykter). Då för första gången på år kändes det som var jag helt närvarande i stunden. Höll inte på att planera, hade ingen ångest över alkohol och hade ett lugn i kroppen. Så skönt och det är belöningen för mig. Nu har jag ju trillat dit igen, men inte som förr och nu börjar det bli ordning igen, men nu finns funderingarna på alkohol där igen. Tröttsamt! Håll ut lite till tycker jag för vi som planerar att dricka måttligt behöver nog i stor utsträckning ha upplevt fördelarna med en nykter löngre period. Trodde aldrig i höstas att jag skulle tappa kontrollen igen, men likväl blev det så. Men nu vet jag åtminstone vad fördelarna är med att avstå a och de vill jag ha. Så kör på nyktert ett tag till.

Och när jag drack vaknade jag ofelbart vid 2-4 tiden. Kanske då som a lämnade kroppen och den tyckte att den behövde mer. Tog fram spikmattan eller tog valeriana i desperation när jag slutat dricka a. Det blev ordning på sömnen till slut. Jag använde också insomningstabletter en kort period, men liksom för dig Lena72 var mitt problem när jag vaknade på natten och inte kunde somna om. Det funkar bättre nu nör jag oftast inte dricker. Dricker jag vaknar jag ofta på natten igen, från att annars oftast sova hela natten.

Har igen bestämt mig för att minska, sluta, ja helst sluta dricka då. Förra försöket i våras varade inte så länge, några veckor gick bra, sen kom tankar att jag ändå inte har så stora problem och jag kan nog minska bara lite och då ha en acceptabel nivå. Allt jag läst här om att dricka extra i smyg när man dricker vin i sällskap, att ta små huttar av olika flaskor i barskåpet för att få en buzz även en tis, ons, tors, att köpa hem (många) flaskor istället för box för det verkar bättre på något sätt. Att på alla mingel och middagar snabbt komma in i tänket att få så mkt vin som möjligt. Allt stämmer på hur jag gör själv, också att jag ett par ggr i veckan haft vinkonsumtion som minst gjort mig salongsberusad med bakfylla och halv däckning kvällen innan. Nu hoppas jag igen på omtag, men har nu mer tvivel med mig hur jag ska orka avstå. Inte så mkt sug som vana, att få "myset" med känslan att koppla av, relaxa. Känner mig som en rätt spänd och rastlös person utan, svårt att få ro och ta det lugnt. Är spetsig mot mina närmaste till och från,

Oj, vad mycket du har fått klara av på egen hand. Du har ju inte hunnit berätta allt än, berätta om du vill tycker jag. Du kan stanna lönge och berätta lite i taget om det känns för mycket med allt på en gäng. Jag har berättat det jag skäms mest för i andras trådar. Lite fegt kanske, men sån är jag. Det är bättre att du stannar och skriver lite än att tröskeln för att ta itu med del tre blir så hög. Och återigen vilken fantastisk stark människa du verkar vara som både kan förlåta och gå vidare. Se på dig själv med respekt för det du klarat och tar du itu med alkoholen med samma beslutsamhet så kommer det att fungera tror jag.

Hej!
Välkommen hit! Jag hamnade i den här sitsen på samma sätt som du. Drack för att sova, trött, drack för att somna och för att somna om. Jag har inte lyckats sluta missbruka helt, men dock slutat använda a som sömnmedel och dricker inte för att somna om längre. Min sömn blev helt förstörd av alkohol. När jag drack vaknade jag igen vid 2-3 med alla tankar. När jag slutade lyckades jag till sist sova en hel natt. Så otroligt skönt och en helt annan sömnkvalite. Jag började med att dricka avslappnande teer på kvällen, tog valeriana. Gamla spikmattan fick komma fram igen, den är väldigt effektiv för avslappning tycker jag. Hur som helst, lycka till med att lägga ner a. Alkohol är förödande för sömnen. Man sover visserligen, men sömnen är inte som den ska.

I går vaknade lusten på hemvägen, uteserveringarna lockade men jag tänkte ett varv till! Och nej det skulle vara en nykter helg och jag lät bli att stanna till och ta ett glas och sen köpa hem en flaska! Det blev ett bra val. Idag är jag pigg och inte bakis och ska träna igen.
Så skönt och yngsta dottern kommer på lunch och i morgon firar vi barnbarnets födelsedag. En riktig bra helg utan vin som jag ska komma i håg.

Wicca,
Läser din tråd nästan dagligen och får mycket inspiration då vägen inte är spikrak. Har du tänkt dig ett liv helt utan alkohol?( Har inte läst din förra tråd.)
Kram

Tack för dina erfarenheter.
Jag kommer troligen att hamna där också om jag inte väljer en annan väg.

Blev efterlängtat befordrar på jobb igår och under samtalet kom en liten tanke i mitt huvud "att detta beror på att du varit nykter i nästan två veckor". Det låter befängt men processen har dragit ut på tiden och jag har hela tiden tänkt ( på fyllan) att jag inte kommer att klara nya jobbet bakfull. Nu när jag var nykter så kom beskedet.

Hur som helst så vore det naturliga för mig att skjuta champagnekorken i taket när jag kom hem och dricka ett extra gott vin till maten.
När jag kom hem lagade mannen mat och jag hade beställt Pepsimax redan på morgonen. Jag berättade för honom och så sa jag förhoppningsfullt att: "nu skulle jag vilja fira med ett glas vin". Fick till svar -" Nä, det går inte. Frun har beställt Pepsimax så det är det som serveras".

Tänk att jag försökte lägga över ansvaret på honom. Jag ville precis i det ögonblicket att han skulle säga att klart vi ska fira ditt nya jobb! Jag hämtar champagnen!
Vilken lycka att han är så stark och så klok att han inte ens vacklar en sekund.

Det blev en kort och lite stressig middag. Det kröp i kroppen på mig. Efter maten gjorde jag något jag inte gjort sedan jag var barn. Jag gick till affären och köpte ingredienser och sedan bakade jag en flytande chokladkaka. Jag kan över huvud taget inte baka - men en kaka blev det och idag kan jag bjuda mina gäster på hembakat!

Ett långt varmt bad och insmörjning av hela mig fick mig något så när ner i varv. Somnade med svår värk i benen redan vid nio-tiden, helt utmattad.

Idag kommer vindrickarvännerna och jag vet ännu inte hur jag förhåller mig till det. Först en lång promenad och så kanske lite av min oro släpper.

Jag är nykter och väldigt sorgsen idag. Tårarna bränner och jag låter dem komma. Sorgeprocessen är igång.

Jag känner igen mig i mycket. Mycket planerande i förväg, och jag letar gärna negativa saker och hur de ska undvikas.
Men det finns en del som kan underlättas med den moderna tekniken. Man kan sms:a/maila om det är korta meddelanden, eller sms:a/maila att man ringer vid någon given tidpunkt etc.

Ha en bra dag Heueh

överdrivet effektiv i allt jag gör. Jag antar att det kommer från ett långt liv med ett arbete där varje minut räknas. Så t.ex. fyller jag inte på sockerskålen förrän den är helt tom, på så vis fyller jag på färre gånger vilket innebär en tidsbesparing. På morgonen går jag först in på kontoret och sätter på datorn sedan ut i köket och sätter på kaffet eftersom det innebär färre antal steg. Löjligt, jag vet, men det är en vana jag har oerhört svårt att bryta. Man kan tycka att det inte är särskilt nödvändigt att ens försöka bryta den.

Där finns nackdelar dock. När jag tänker ut en plan för hur jag ska göra något så effektivt som möjligt, tar jag ju också med riskerna, sådant som kan gå snett eller bli jobbigt. Ibland fastnar jag i det negativa tänkandet, jag ser bara problem och plötsligt blir en enkel uppgift helt oöverstiglig. Om jag t.ex. ska ringa någon så kan jag börja tänka på vad som händer om han inte svarar. Jag hatar att prata in meddelanden, så jag lägger bara på. Men då kommer han kanske att ringa tillbaka när jag sitter på muggen, eller när jag tar en tupplur på maten. Det kan bli pinsamt. Så sjunker jag in i ett slags apati och skjuter upp det där samtalet i det längsta. Om jag låter mig själv leva på det sättet blir det väldigt frestande att bara ge blanka f.n i alltihop och ta ett glas.

Room for improvement, som jänkarna säger.

Hunden gjorde mig just högljutt uppmärksam på att en granne har gått ut med sina hundar nu. Med tanke på att klockan var fem en lördag morgon undrar jag om det var dagens första promenad eller gårdagens sista? Jag minns åtskilliga gånger jag har vinglat ut klockan två på natten, dels för att jag har vetat att det inte skulle komma att bli någon morgonpromenad, dels för att grannarna inte skulle se mig.

Ha en härlig lördag allihop!

Skönt att höra att det går åt rätt håll!
I lördags gjorde jag en riktig fylla och har haft sådan ångest att jag trodde jag skulle dö på söndagen. Mitt problem är att jag kan dricka normalt hemma eller hos vänner så länge det inte är fest/krogen. Värsta var att jag trodde jag hade ringt mitt ex.(vi funderar på att försöka igen)..vågade aldrig kolla utan bara raderade samtalshistorike. Idag tog jag modet och hörde av mig. Hade tack gode gud inte ringt!!

Men berättade för min närmsta vänn att jag aldrig mer kommer kunna dricka vid fest utan bara alkoholfritt. Dom såg det inte som något konstig :-) :-)

Men drack inte? Det e ju inget att vara besviken på. Du har ambitionen att sluta det är ju en väldigt bra början!

...att veta att ni läser och faktiskt bryr er om vad jag skriver. ❤️
Del 3 kommer bli den jobbigaste delen att skriva om. Hittills har det mestadels känts som att jag drabbats av saker som jag själv inte kunnat påverka.
Del 3 kommer handla om mig själv och min egen relation till alkoholen, som dramatiskt har förändrats de senaste 2 åren. Så mycket skam, självförakt och andra jobbiga känslor. Hualigen!

Det är så fint att några proffs svarar oxå!
Härligt du e på banan igen! Kram!kämpa på!

Är inne på min andra vodkaflaska denna sommar, vet inte hur jag ska balansera upp det.

Återgår till vanliga rutiner genom att somna med alkohol