Senaste kommentarerna i forumet

jag tackar verkligen för att du tar dig tid att fundera och reflektera över mina inlägg. Jag är ju själv oerhört kluven över mina tankar och handlingar, men tror allt mer att det har med alkohol att göra. Pratade mkt ikväll med min fru om vikten att vårda och bry sig om naglar, händer och fötter och vi hade en bra diskussion om detta. Hon visste också att man ute i vårt kära EU (?) så använder män nylonstrumpor och bryr sig mer om manikyr än här uppe i Norden. Så kanske hon känner på sig mer än vad jag anar om min natur. Får närma mig försiktigt.
Hur som, alkohol dödar alla försök att bli sann,
Fenix

Jag vet att en månad känns som mycket längre. Men det spelar ingen roll. Jag tror att efter tre månader så rullar det bara på och man tänker inte så himla mycket på det som man gör den första tiden. Tror att det är därför man upplever tiden som lång.

Det är lätt att hänga upp sig på dagarna och vilja att de ska gå snabbare, man vill samla på sig så mycket man kan. Vi får nog bara ta det med ro, försöka slappna av och fokusera tankarna på annat.
Tiden gör sitt oavsett.

Träning är superbra.
TRE Timmar!
Respekt mannen!
Sjukligt eller inte, vi är alla olika. Jag tycker att det är mer sjukligt att glo på TV i tre timmar på nåt man ändå inte gillar. Eller sitta framför Facebook och leta efter ett liv man inte har. Livrädd att missa en bild, ett samtal, att inte vara med. Ett syntetiskt liv. Det tycker jag är riktigt sjukt.
Här finns ett beroende av helt annan typ.

Ta du dina långa promenader så länge du mår bättre av det, men försök vila emellanåt.

Själv har jag varit på en god middag med tre nära vänner. De drack vin, jag vatten. Men huvudsaken är att det var roligt och trevligt och jag kände verkligen gott hopp.

Nu kör vi vidare Tjalle, och alla andra som hakar på!

Ha en riktigt god helg.
LillPer

Sambon är på väg in i dimman, men jag slipper åtminstone se på. Bara hoppas att jag hinner somna innan han kommer och lägger sej, han låter som ett sågverk med svårartade driftstörningar redan efter två öl. Inget konstigt alls att han är trött och grinig hela helgerna. En vacker dag kanske han inser orsaken till tröttheten, deppigheten och oförmögenheten att ta sej för något. Jag har nämligen upptäckt det själv...

Håller på att tugga mej igenom Berras tråd, finns mycket matnyttigt i den.

Tack Berra. När jag orkat tröska mej igenom hela tråden fram till nutid så ska du få veta det. Men det tar några dagar till, är bara i maj 2010... ;-)

Välj rätt väg där den delar sej vänner, den ena vägen bär åt helsike med huvudvärk, lätt illamående, ågren och en bortkastad dag, den andra vägen leder till harmoni och lugn och ro, ork och tålamod...

Kram vänner!

Kan vi inte få slippa suget någon gång. Men du är trygg i beslutet och stabil i din nykterhet så suget har ingen chans. Så känns det för mig igen också, men önskar att man kunde komma till ett stadium där alkohol inte betydde någonting för mig. Lär väl aldrig hända :).
Trevlig helg!
Kram

Jag var nästan i botten innan jag kunde ta i mot hjälp.Det är svårt att erkänna sig svag när man alltid varit stark flicka. Sök hjälp igen men var helt ärlig denna gången. Många kramar Kalla

Tjalle, fan vad nice.
LillPer och Anli jagar tätt bakom, jag kommer lite
Du är grym Tjalle!
/A

Jag tror att många av oss är allt-eller ingetmänniskor. Vi avstår hellre än nöjer oss med ett glas om vi vet att vi inte kan få mer. Jag gick tidigt i säng i början när jag hade sug, träning är säkert bättre. Vad som helst är bättre än att dricka.

Har nu hållit mig vit i exakt en månad. Det känns som mycket längre. Suget är definitivt inte borta och är naturligtvis värst när helgen närmar sig. Känner mycket igen mig i vad ni skriver om att antingen leva extremt sunt eller extremt destruktivt. Idag har jag varit ledig och kört ett tretimmars träningspass. Var egentligen helt slut efter detta men med min rastlösa själ kunde jag inte låta bli att gå ytterligare en långpromenad. Nästan ett sjukligt beteende måste man nog säga.

Nåväl, en månad är en bit på vägen och med varandras stöd vandrar vi vidare på den förhoppningsvis nyktra vägen.

Trevlig helg
Tjalle

Fredagseftermiddag, trappar ner lite på jobbet. Det är lugnt. Nöjd med veckan. Och så, PANG, kommer suget, längtan efter att komma hem och öppna en flaska vin! Nog är det ju själva f, jag som är helt införstådd med att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Att jag är jättenöjd med det beslutet. Men nånstans i hjärnan finns kopplingen förstås kvar; fredag, koppla av, njuta av ledigheten, dricka vin.

Nåväl, det ska jag INTE, jag har kommit för långt bort från det, som tur är, det är ingenting som sker från tanke till handling. Så var det förr när jag försökte sluta dricka. Jag hade allt klart för mej och så på fredan styrde stegen av sej själva till systemet. Autopilot. Nu är den urkopplad och filmen börjar spela så jag ser att det inte är roligt så länge. Men nog önskar jag att jag inte skulle vara sugen på det alls utan att förståndet helt skulle ta över från reptilhjärnan. Ha en skön nykter helg alla! Vi ska inte dricka alkohol.

19 dagar idag va, klara helgen och så har du tre veckirs obruten nykterhet, det är klart mer en moi, jag har försökt sedan oktober men icke.
Lat och dum och har dessvärre inte förmågan att
säga till papogojfaaaan när den dyker upp.

Idag tackade jag ja till ett bröllopi augusti och bokade sedan hotellrum en bit därifrån.
Knepigt, men det finns taxi.........
Men vafaaaaaan, vi tar ju bilen JAG kör.
Bara att äntligen få in tänket är så otroligt skönt.

Hur går det för dig, jag flåsar i nacken vännen!
Åkte hem och sov efter jobbet idag, satt på Astrid Lindgrwns barnsjukhus igår.
Sov nada, hoppar gymmet idag, behöver det värmande fläsket........
Fy faaaan vad kallt det var ute!
/A

Av att du blundar och väntar på katastrofen. Du har träffat ett antal psykologer och beteendevetare men har det varit på samma sätt som med familjeterapeuten att de ställt frågor och fått dra ur svaren?, för isåfall så förstår jag att du inte tycker att det har hjälpt. Eller har du lagt upp allt ärligt på bordet men ändå inte fått ngn hjälp?.
Jag tror din panik kommer att släppa så fort du tar ett beslut, och var ärlig mot chefen, berätta att det är jobbigt hemma, de flesta chefer förstår sånt, och acceptansen för att du kanske inte presterar på topp just nu ökar.
Kram!

Förlåt Stigsdotter, men jag fick känslan av att du liksom blundar och väntar på katastrofen..
Vi är ju oftast vana att göra så, när det känns obehagligt.

Försök att se det som att det blir annorlunda, istället för att "det blir sämre".. För vi vet ju inte hur framtiden blir?

Om "chefen" är tuff mot dig, så kanske du kan säga något i stil med "Jag har lite problem i min relation för tillfället (mer än så behöver man faktiskt inte säga)Inga detaljer..men det förklarar lite varför du kanske inte är på topp direkt..
Det kanske kan ge dig lite andrum på jobbet i alla fall?
Kram /trollis

...jag tror Trollis sätter fingret rätt på't där: jag närmar ett beslut, nu måste något hända och det kan nog säkert vara så att det är panik jag känner och som gör mig lite handlingsförlamad. Fast jag flyr inte, det är skillnaden mellan då och nu, nu står jag här mitt i, visst, jag agerar inte och på så sätt låter jag allt vara men jag vill slita mig - det är väl därför det känns som det är panik hos mig. Samtidigt så tänker jag på det man säger inom AA att inga stora förändringar under det första nyktra året och så blir jag lite stressad över det för nu med mitt nyårsdagsglas har jag ju skjutit fram den årsdagen igen.

Fast igår tänkte jag på de kvinnor här på jobbet som gått före mig: först har de skiljt sig sedan har de bytt jobb. Om jag skiljer mig nu så kan jag ta tag i jobbet sedan tänkte jag. Jisses, det känns som om jag trampar i tuggummi här, hopplöst. Egentligen gillar jag ju denna arbetsplats, fast ibland känns det så meningslöst. Hallå 40-årskris?

Skulle gärna gå iväg och prata med någon men vet inte vem, har träffat ett antal psykologer och beteendevetare nu och det känns bara som slöseri med tid på något sätt.

Hej Stigsdotter!
Jag tror att du närmar dig en sorts "point of no return".( utläser lite panik mellan raderna, som gör dig handlingsförlamad på något sätt)

Kanske är det så att du på ett omedvetet plan vet att du måste ta ett beslut, du helst vill slippa..?

Ja, nu yrslar jag, som Dompa skulle säga..

Kan inte råda dig, bara skicka en tröst och styrkekram!/trollis

Hej Kalla! Kloka ord om kampen..
Förut gömde vi problemen i alkoholdimman och som du skriver, så har de inte försvunnit..

Det är upp till oss att försöka lösa dem och jag ser att du har gjort valet att göra det utan "bedövning".

En stor styrkekram på vägen!
Allt gott/ trollis

Kan du inte gå och prata med någon, du ropar ju på hjälp. Ibland är det så mycket lättare att tala med någon som inte är nära//många kramar Kalla

Att hålla sig nykter är ett långt projekt, efter att ha klarat året så kom en konstig tomhet. Mål är ju bra, men tror att nästa mål måste vara väldigt klart och att det är viktigt att ladda genast.

Ser ett mönster hos många av oss att vi trott att alkoholen var det enda problemet, vilket blir ett jobbigt uppvaknande. Nu när man skall njuta och dimman har skingrats så kommer en massa andra problem man måste reda ut.

Mitt råd är att ta den hjälp som finns att få någon att tala med, både när det gäller er själva och förhållanden.

Jag har kommit en liten bit, men hamnar i dalar då återfallet är så nära att jag är rädd flera dagar efteråt.
Så till er alla styrka, kramar //Kalla

Jag vill att det ska vara högt i tak, så länge man inte ger sig på någon med personliga påhopp!
Vi ska kunna diskutera allt mellan himmel och jord, för jag tror inte att det finns bara EN anledning till att vi är alkies.

Vi är individer och våra liv består av en mängd olika delar...
Kanske har jag en tanke om, att om man börjar titta på alla små bitar och lär känna sig själv, så kommer det fram sidor, som man själv "gömt undan".

Och det kan visa sig vara sådant man själv tyckt har varit "skämmigt", men inte väcker så ont blod hos andra som man inbillar sig ;-D

Jag tror att de flesta människor har drömmar och fantasier (som inte nödvändigtvis behhöver ha med sex att göra)som man funderar över om man vågar leva ut..

Vissa fantasier, mår kanske bäst av att få vara fantasier, andra kan man överväga att pröva, med risk naturligtvis att det blir en besvikelse..

Fast å andra sidan, vet man inte vad man gick miste om..

Eftersom ni båda verkar vara inne på samma linje, kan ni ju träffas och se om ni gillar varandras sällskap i RL också.. Fast ni behöver ju inte ha någon brådska..

Kanske behöver du också titta på om detta triggar ditt sug efer alkohol, så att risken finns att du tar ett återfall?

Kanske har det att göra med att du velat "dölja" den här sidan för dig själv och att du varit van att göra det med hjälp av alkohol?/ trollis

Gott att se att det går bra på dryckesfronten.
Att vara utan jobb är inte kul och tyvärr är du inte ensam om det heller.. Jag förstår att oron för den ekonomiska situationen tär..
Massor av kramar! / trollis

Hon in dörren för ett år. Ngen gör oss i klungan här bak är det nog Q anli som ligger hygglo
Till. Skit samma, nu draaaaaar vi!!!
/A

alla fina människor som finns här. Stöttar, men skriver också om vikten av ärlighet. Där kommer det svåra. Internet har öppnat helt nya möjligheter att leva ut sina gränslösa fantasier med andra människor, vilket jag tycker i många fall är positivt. Man behöver inte, som Jonas Gardell så utmärkt beskrev i sin tv-serie, längre vara hänvisad till skumma parker och porraffärer för att få kontakt med andra som har samma tankar. Sedan ett par månader till exempel, har jag fått bra kontakt med en kille i min ålder, som också tycker om att klä sig som kvinna ibland. Vi har blivit som ett litet kärlekspar på nätet, och berättar om hur vi vill klä oss, sminka oss med mera. Här finns också hela tiden en undertext att vi verkligen ska träffas IRL, och det skapar spänningar och fantasier som man både vill och inte vill ha kanske. Nu är detta ett forum för alkohol, jag vet det. Men i mitt fall sammanfaller det ofta, mina fantasier och tvånget att dricka.
Nu börjar det bli snurrigt, hjärnan går i spinn. Läser med STORT intresse artiklar och tankar kring HSP, en highly sensitive person, och precis som vid tester om jag är alkoholist, uppfyller jag nästan allt. Känns riktigt bra, eftersom nya teorier om hur känsliga vi är för sinnesintryck kan förklara rätt mycket av vilken människa jag blev och är.
Hur som, tack för er som vill och kan kommentera min situation, och tack för Trollet att jag kan vara kvar i din tråd, ingen idé att byta nu känns det som.
Blink blink:-)
Fenix

Ju fler vi är desto bättre!
Är det jag som har täten just nu?

Det känns helt OK i såna fall, häng med!

LillPer

Verkligen skönt att läsa ditt brev, kära Flygvärdinna!

Jag har sedan massor av år tillbaka varit medveten om mitt missbruk och har nog "aldrig" förnekat det nån gång, nåja nång då och då kanske. Jag har sagt det många gånger till vänner o bekanta, nära och kära. Men de har aldrig fattat, eller velat förstå. De tror jag skämtar, jag är ju så vältränad och duktig på allt jag gör. Men jag vet själv och det är huvudsaken. Jag har ju varit en bra skådis och smugit med skiten rätt många år. Gått i garaget på lördags eftermiddag och "grejat" med hojen, cyklarna, eller bara varit riktigt manlig och sågat en bräda! Samtidigt har jag givetvis haft proviant i ett förråd undanstoppat därute, och det har varit så gött och kreativt, hmm kreativt, att gå där ute och fundera lite med sågen i hand.

Jag har sökt hjälp två gånger hos kommunens missbruks enhet där jag bor. Det har varit givande perioder av terapi och jag hade en helvit tid på tre månader då. Sedan återfall. Nya tre månader vit. Jag känner mig så medveten om vad jag måste göra och vilka tankefällor jag faller ner i. De menar att jag har alla förutsättningar att klara det för jag har skaffat mig verktygen för det. Samtidgt så tappar jag ju hela tiden mina verktyg?

I dag på hem från jobbet hade jag nästan sorg en stund för att inte kunna dricka igen. Det är ju så trevligt med kompisarna och kunderna som hälsar på här i utlandet där jag tillfälligt lever, arbetar och "pendlar" till.

Men så känner jag igen tankarna och vet att giftet försöker styra mig. Tog det bara lugnt fastän tankarna började komma in på att det är väl tillräckligt bra att vara vit under veckorna, eller vad?
NEEEJ! Det är inte tillräckligt! Jag står ut med suget och inser att det minskar för varje dag. Jag har ju upplevt det tidigare.

Jag är bara lite rädd och svag för de här situationerna när de goa gubbarna kommer och hälsar på mig och kallt räknar med spritfest och sightseeing på barer runt omkring. Fast det är ju jag som alltid är värst, så det är nog inte så farligt att säga som det är och vara riktigt nöjd med det. Men jag vet hur jävla svårt det kommer bli, jag känner mig så vek, hjälp!

Nåväl, jag gick också och tränade hårt och har nu käkat gott och känner mig nöjd och trygg. Är bara av den hyperaktiva typen som inte sover så mycket så jag kommer nästan aldrig till ro. Har otroligt sällan känt att jag är så trött så jag bara måste i säng. Det är lite jobbigt, men sån är jag. Har väl under hela mitt liv sovit gott och tungt en handfull gånger. Det är inte illa det! Som att vinna på lotteri varje gång. Mycket tankar och äventyr som snurrar runt däruppe. Mycket frustration också över saker jag inte kan styra över. Jag vet, varför då lägga energi på det?

I vilket fall som helst så ser jag fram emot helgen då jag kommer resa hem till min familj för tre veckors ledighet. Det är min räddning, trots att några fester är inbokade så dricker jag inte längre då jag är hemma. Men det kommer bli tufft vid vissa tillfällen, det vet jag.

Nu går jag in i dag 6 på fredag och jag känner mig så levande. Det är bara att stå på. Jag är riktigt sporrad om du fortsatt tar rygg på mig! Alla andra som vill haka på är hjärtligt välkomna.

Längtar till fler insipirerande kommentarer från dig, och andra som orkar!

LillPer

stärkande kram till dig syster Stigsdotter! / mt

får du gärna friska upp mitt dåliga minne genom att skriva ner några rader om varför du vill sluta. ;-)

Jag läser och läser, forumet innehåller ett helt uppslagsverk med erfarenheter och livsöden. En del trådar är värre än Sagan om ringen- böckerna vad det gäller mängd att läsa. Det tar sin tid.

Ta hand om dej syster, vänd ilskan dit den ska vara - mot vinet.
Kram! /MB