Senaste kommentarerna i forumet

Är det Big Brother vi får ta del av här? Känns som att vara kameran som kollar vad som händer där framför tv:n.
Nåväl, till godo får ju räknas att det är nyktra stadgade människor det handlar om, inte drogade ungdomar som hajar noll vad de håller på med.
So keep it up:-)
/Fenix

Kram på dej Berra! Hoppas du har en bra måndag! / mt

..gick i morgonrock tills klockan hann bli tre på eftermiddagen, en sådan lugn och slapp Söndag...
Inte var den då så där "tråkigt" slapp, utan bara "slapp"...

Ibland måste man tillåta sig att ta det lugnt, sätt några mål, och jo det hade jag, gissa vad?
Garaget, jajemän, mitt eviga städobjekt, jag kommer aldrig, aldrig bli färdig med detta, det fylls på med skit helt automatiskt..
Och på ett sätt så måste jag resignera, det kommer för alltid vara en brötehög därute...
Och jag kommer alltid att ha som ett mål att "försöka" göra det fint..
Men det är inget vardagsrum, utan....ett garage..
Och frugan kommer för alltid...tjata på mig att städa därute...

Okej, kom jag ut då???
Näha, inte det, men målet hade jag ju klart för mig i alla fall..

Det blev en Vasaloppsstart, och frugan kom på ett sätt att hålla mig vaken...
Körde in en hand i mina kallingar, och klämde lite på den "enögde hämnaren"...
Och är han vaken, ja så är resten av kroppen det också...
Jo det blev ju lite "luckor" i tevetittandet, ja ni fattar va?

Sedan blev det en jättefin frukost uppdukat, och vi satt nästan hela familjen i trekvart, och bara njöt av en Söndagsmorgon....
På köksteven hasades det lagg, och själva vallade vi mackorna med smör, det kändes..bra...
Några av teveapparajterna hade dålig mottagning, så det blev till att mecka antennsladdar och ett bröte av T-kopplingar till dessa.
Och blev bilden bra på en apparat, så blev den sämre på en annan, en och en halv timmes pillande satte Berras morgonhumör på prov.
Men det gick snabbt över, friden infann sig snabbt tillbaka...

Tittade lite förstrött på dotterns akvarium, vilken grön algsoppa de stackarna simmar runt i...
Tänk att det är så lätt att anförskaffa sig lite husdjur, men vad väldigt jobbigt det är att ta hand om dem...
Nähepp, här krävs en kraftansträngning, två och en halv timmes bubbande och gnuggande med diskborsten...
Med blotta försräckelsen hamnar firrarna tillbaka i ett grått inferno av "bubbelvatten", ja det ser ut som så när allt är helt fräscht,
det sitter små kolsyrebubblor överallt i akvariet, och ingen firre fick hjärtsnörpf, bra dottern kommer att bli glad när hon kommer hem ikväll!
Nu skulle man vilja säga åt dem (firrarna alltså..), ge blanka f-n i och skita i erat vardagsrum, men det funkar ju inte...

Frugan plockar lite med småsaker och vi hjälps åt att valla dammsugaren runt bland dammrådisarna...
Timmarna går och jag upptäcker att fasiken, jag har inte duschat sedan i Fredags morse, och är skäggig...
Nähä, nu ska det verkligen bli smutt med lite tvagning, kände mig fräsch som en nyponros, när det är lagomt att börja med middagen, ha!
Inget går upp mot att hoppa över någon dag, så känns det nästan dubbelt så skönt att få duscha av sig, härligt...

Maten påbörjas, och vi ska testa om gasolgrillen har hunnit rosta sönder över vintern, det har ju varit sol ute idag, sommar?
Jag marinera köttet i ..rödvin och annat gojs, det blir en slutt över, och jag frågar frugan...ska'ru ha en slurk???
Hon tittar på mig förebrående, klockan fyra en söndagseftermiddag???, javisst svarar jag, jag hämtar kidsen...

Hon tar sin första sipp, och frågar?, mår du aldrig dåligt över att JAG dricker, när du inte kan???
Nä vadå svarar jag, jag är ju allergisk mot alkohol, inte blir en nötallergiker förbannad över att andra käkar nötter???
Nej det är ju klart, men jag måste ju berömma dig, säger hon, du KAN ju vara glad och trevlig ändå utan alkohol...

Tack!, svarar jag, det handlar nog mera om en acceptans, jag VET ju att jag inte klarar av alkoholen, jag söker ju mig bara ett rus...
DU däremot kan dricka ett eller två glas, och vara nöjd, två glas för mig är bara att locka fram fan på bordet...
Och om jag ska få kunna äta i godan ro, och få fortsätta råda mitt egna liv...

Ja då lockar man inte fram fan på bordet, han kan hålla sig buteljerad kvar där i flaskan...

Jag vill att den här Söndagen ska få fortsätta vara min, så därför låter jag alkoholen vara...

Kram på er alla!

/Berra

Att LEVA är härligt när man har kommit på hemligheten...
Stor KRAM från Mie.

Härligt Berra!
Jag känner mig också som en Berra just nu, nyktra mornar och en glädje i att vara just nykter. Fyller stort år senare i år, och ser fram emot att åka till Tyskland och köpa massor av sprit, vin och öl. Ska bli så kul att bjuda andra som vill ha, och själv mysa omkring och ha kul. Gärna med Trocadero i glaset. Så vill jag att det ska bli och känner bra känslor när jag ser det framför mig. Så fort jag låter bli alkoholen, får jag en bättre självkänsla på en gång nästan. Vågar stå för saker jag vill och uttrycka dem. I stället för att bara knyta näven i fickan och vänta på att få komma hem och leva ut mitt låtsasliv ihop med polarn Carlsberg Guld.
Det gick nyligen en bra musikserie på TV4 som hette Så mycket bättre. Tänkte på det, Så mycket bättre livet blir för det mesta när alkoholen är borta.
Magiskt.
Ha en bra söndag där ute i verkligheten
/Fenix

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

Bra jobbat !
Jag hoppas själv komma till din insikt och styrka.
En dag kanske jag också kommer så långt att jag kan vara utan alkohol för att njuta fullt ut av livet.
Är inte där än men väntar och tar till mig av livserfarenheter som din.
Fortsätt leva som du lever nu - det inspirerar.

..och tack & lov den enda för kvällen..
Den skvalpar förnöjsamt därute i köket efter kvällen övningar...

Grannarna var över och vi fluktade på sista chansen på melodifestivalen...
Vi åt middag tillsammans, det blev taco's, och inget så där tra-la-la middag..
utan vi kan umgås ändå utan en massa krusiduller i köket...

Det känns skönt, snubben kommer in med sina vardagliga slitna jeans,
en och annan oljefläck efter något meck...
Jag ser på hans brallor, och tittar på mina, japp vi är på samma nivå!

Tillsammans kan vi vuxna fläka oss i hörnsoffan, och damma av en och annan fis också...
Och det känns skönt, vi kan vara naturliga med varandra...
Och det är nog det absolut viktigaste i ett förhållande gentemot andra,
kan man fisa ihop, ja det är det mest ultimata vänskapsbandet man kan visa,
då känner man sig trygg i varandras sällskap och kan vara som man är...

Ja, jag är lite knäpp, men jag tolkar det så...
Det bidrar till en lugn atmosfär, och visst..en viss odör också...

Vi hejjade på våra gemensamma favoriter, och det gick väl sisådär...
Phil Collins lookalike med the Monkeys, han kom hela vägen...
Ja ni ser, jag har inte totalkollen, jag umgås och surrar en hel del, och fladdret på TV'n är ganska så sekundärt...
Precis som det var när jag drack, TV'n var inte viktig, utan någonting man blängde lite slött på när man inte hade något att prata om för stunden...
Så jag har inte förändrats sådär tvärt genom nykterheten, jag är samme snubbe som tidigare...

Men...jag har ingen dryckes-stress kvar, måste inte se till att det finns i glasen hela tiden, allra helst mitt eget...
Behöver inte "hämta något" i köket där BIB'en står i onödan, behöver inte känna stressen över hur mycket det är kvar i den heller...
Eller börja leta/öppna nästa Bag-in-Box så jag är säker på att mitt rus ska behållas på en jämnt, eller ökande nivå..
Jag drack julmust i mitt rödvinsglas, och vet ni...?
Jag drack bara så länge jag var törstig, inte fortsatte jag att dricka för någon annan "törst", nej nej!

Mätt och belåten kunde jag avnjuta efterätten och kaffet vid soffbordet med mina sinnen i fulla bruk, det kändes bra!
Jag hade det bara trevligt och avslappnat, inget "internt brus" i huvudet som tog all min uppmärksamhet...
Sade inget dumt som jag kommer att ångra under morgondagen, välte inte omkull några glas osv..
..och vet ni?
Det känns fortfarande så bra, och jag har inte gått miste om någonting..

Jag har mitt liv i behåll, och jag har ett kvalitativt bra liv, just nu, och just i morgon...

Imorgon vet jag att frugan kommer att smyga upp kl 07:55 för att sätta på TV'n...
För då som traditionen bjuder, börjar starten av Vasaloppet....

Jag kommer att slå upp mina klarblå så småningom, och upptäcka...
Det kommer ingen ångest, det kommer att bli en BRA dag, därför att...

Jag ska se Vasalopps-starten för tredje gången i mitt vuxna liv, utan bakfylla!!!

Är det inte en underbar och ny tradition...?

Ibland är förändringar....BRA!

/Berra

LÄS BOKEN! "Äntligen full kontroll" Av Allen Carr.

Den fungerar verkligen! 90% de som testat metoden känner sig FRIA alkoholbegäret!

Varför vi inte subventionerar ut mängder av dessa böcker till behövande är för mig helt oförståeligt.

får följa dig längs vägen! / mt

skrivet.Så sant som det är sagt

.och jag med dem, och så tänker jag, är förändringen klar nu?

Har mina två år brevid flaskan (och inte dränkt inuti den..) gått från förändring till normalstatus..
Är jag "färdig" nu, är mitt normala jag nykter och avdrogad från alkoholen?

Funderar på orden, en gång alkis...alltid alkis...
Jo nog är jag en personlighet som har lätt för att överkonsumera precis allt, jag söker mina kickar precis överallt..

Jag vet att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, jo jag kommer att kunna dricka...
..men aldrig mer "normalt", jag kommer för all framtid att ganska omgående få en alkholistisk förhållande till alkoholen,
dvs jag kommer att missbruka den eller åtminstone riskbruka den..

Och hur överjävlig är inte denna drog, som verkligen svetsar ihop stålband med sig...
Man vet vad den ställer till med, men man är oförmögen att vilja/våga slita sig loss,
den gör en stridsoduglig och man tillåter sig förnedras dag efter dag...

Man sitter där och funderar, vilket j@vla liv jag lever egentligen, varför tar jag mig inte ur det här...?
Dagarna går,... och man är så himla medveten om sin egna status, men man är helt handlingsförlamad...
Orkar jag ta en dust med mitt söndertrasade jag, som lever ett loose-loose-liv med alkoholen...

Alla förlorar på alkoholen, i känslor, relationer, ekonomi, aggressioner osv...
Kanske fem procent gör livet lite mera behaglligt, för några år sedan...
Ska dessa fem procent få överskugga de andra dåliga 95 procenten då, ska 1/20 vara starkare än 19/20!!!
Det låter inte sunt, någonting slår slint i ekvationen i våra huvuden, vi låter oss luras!

Vad händer med våra huvuden..?
Alla kan banta...
Alla kan sluta röka...
Alla kan sluta dricka alkohol...

"..det handlar bara om karaktär!"

Men om karaktären är vårat levnadsätt och identifikationen finns i vårat sätt att leva,
ska vi sluta andas då också, för att minska koldioxidutsläppen?

Någonstans i vårat inre har vi en magkänsla...över det som känns rätt eller fel...
Några röker för att det är "avkopplande" och gör att de kan få en paus ifrån arbete för återkoppling till livet...
Men om man nu bara röker istället för att arbeta, har då inte belöningen blivit det som tagit över hela alltet...
Ska vi då bara "belöna" oss hela tiden, utan att göra skäl för det, tog någon ifrån oss nappen för tidigt?
Samma sak händer med allting som det blir för mycket av...

Vi ökar hela tiden kraven på oss själva, vi ska vara effektivare och prestera mera...
Måste man då också "fira" mera, eller koppla av effektivare...
Vad är nästa milstolpe, nedåtjack?

Någonstans i mitt inre så finns det ett "gummiband", som går att sträcka NÄSTAN hur långt som helst...
Men med ålderns rätt blir det allt skörare och lättare för att få sprickor, och brister det så är det kört!
Min medvetenhet är att hålla koll på hur långt jag vågar sträcka bandet, dag för dag...
Totalt sett så måste jag minska på utsträckningen oavsett hur mycket jag än kunde sträcka mig tidigare i mitt liv...

När jag var yngre var jag "odödlig", idag har jag ett medvetande om att livet har sina begränsningar,
men det handlar inte om att överleva, utan att ha ett vettigt liv under tiden man lever..

Men idag...så räknar jag att dagarna går...
Jag är nöjd med de dagarna innan idag, och ser fram emot de dagarna som nalkas...
Jag har tagit bort ett stort oroselement i mitt liv, ångesten skapad av alkoholen...

Ångesten tar inte längre mitt liv...

/Berra

du beskriver Adde! Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du är med om men det är fint att få dela din insikt om flyktbeteende och "att det finns ostädade partier inuti min hjärna". Tack för din generositet, allt gott. /mt

livet kommer ifatt.

Då spökar gamla demoner igen.

Jag kan tycka att jag tröskat igenom mitt gamla liv så många gånger men likförbannat så finns det känslor som poppar upp utan att jag bett om det ! Känslor som kan innebära att jag vill ta till gamla bekanta flyktbeteenden och springa och gömma mig. Jag vet så väl att det inte fungerar men det är väl min beroendehjärna som vill diktera villkoren och återgå till det som är enklast. Fly !

Samtidigt kan jag glädjas åt att 2 för varandra helt okända kan "klicka" så 100% "tack vare" alkoholen. Jag alkisen, hon det vuxna barnet. Det skiljer nästan en generation i tid mellan oss (!), politiskt helt väsensskilda, sexuellt helt olika(ja, eller lika då kanske !) men ändå klickar det på 2 röda !! Helt fascinerande är det !

Men mötet rör upp gamla minne från min aktiva tid och hur mina barn hade det då. Jag är förlåten och mina barn har gått vidare med sina liv men jag kan återvända mentalt och slå på mig själv för att jag varit så "dum" fast jag har kunskapen numera......Jag kan känna mig sorgsen över förlorad tid och att jag börjar bli gammal. Idag tycker jag inte om att backa i tid, jag har ett liv att leva idag, just nu, jag har tid att ta igen, vill inte förlora något genom att älta gamla grejer.

Jag är väldigt tacksam för det här mötet och jag hoppas vi håller kontakten för det för mig framåt och förhoppningsvis kan jag ge henne lite av min erfarenhet från mitt liv. Min reaktion tyder ju också på att det finns ostädade partier inuti min hjärna och det är utan tvekan viktigt att röra om i grytan ibland så inget fastnar och blir bränt. Förändring, det ständigt återkommandet temat, "Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha).

Den dag jag slutar att utvecklas är jag farligt ute. Därför är jag tacksam för att jag är nykter idag.

..och jag sitter och summerar...

Bra?, jarå, vi åkte iväg till ett par vänner och umgicks familjerna emellan...
Vi åt god mat, och skickade fruarna på SPA ett par timmar, så blev de mindre lea och mycket lenare i både hud och ton..

Kom på ett bra dryckesval som jag som nykterist kan få hålla mig för mig själv och inte måste morra åt ungarna med...
Russian, allas tidigare groggvirke man körde med för att döva de allra äckligaste spritsmakerna med...
Funkar skitbra som "stand-alone-dricka", inte för sött och slibbigt, bra beska som gör att den håller bra stadga hela kvällen...

Nästan samma typ av beska som gör en "mätt" på bira också, den som avsätts för att balansera upp ölens sötma med..
Nu har man väl turen att de som dricker inte blandar groggar, utan dricker vin & öl, så jag behöver inte morra åt de vuxna heller.
Jag fick upp barnens ögon för Portello också, riktigt "godis-dricka" kan varmt rekommenderas för både barn och vuxna...

Muggade på tok för mycket godis, snacks och annat tjafs på lördagskvällen...
Så hantverkaren i magen har packat och gått hem, så jag har mått illa hela dagen efter att den har stått i fyra hörn...

Så visst kan man må "bakis" dagen efter i magen i alla fall, trots att man inte har druckigt en massa brännvin...
Det handlar ju bara om att misshandla den så mycket som möjligt, antingen med käk eller dryckjom...

Så ja, jag har fått tid för mig själv och mina tankar i helgen, lite återhämtning...

Dåligt, jorå det börjar ansamlas en del problem längs vägkanten, frugans bil har börjat krångla så här på Söndagskvällen...
Har provat det enklaste, och där var det inte, funderar nu på steget dyrare på trial-and-error-provandet...
Det finns ju risk för det rikigt dyra alternativet också, men så j@vla elak finns det väl ingen "gud" däruppe som kan tänkas vara..
Jag har fått min skit med mina bilar för ett tag, kan väl få lite mer än 1,5 veckors problemfritt bil-tänkande, eller hur?

Sedan en hysteriskt dotter som inte kunde skriva ut på skrivaren, för att patronerna tar slut varje gång hon skriver ut ett 9 sidigt utdrag från skolarbetet,
hon gör en ändring på någon rad, och sedan skriver hon ut ALLA sidor igen, men hallå???
Frugan blev inte heller så himla tam när hon skulle göra räkningarna, bankens hemsida funkade inte på den nyuppdaterade explorern (9)...
Så det blev ett huvudbry i hackandet hur man nedgraderar sig tillbaka till 8:an igen...

Man blir aldrig "färdig" med någonting känns det som, tar aldrig problemen slut någongång..
Får man någon gång i livet luta sig tillbaka, och vara nöjd med allt man har åstadkommit???
Eller så stressar jag upp mig för mycket, och hinner aldrig njuta tillräckligt av tiden...
Kanske har jag bundit upp för mycket av energikrävande teknik runtomkring mig,
jag vill ju vara ibland de främsta vagnarna i teknikens tåg, men det tar mycket av ens energi...

För 15 år sedan kom jag för första gången i kontakt med det som kallades internet...
Idag skulle jag inte klara mig en dag förutan det, är det en vettig utveckling???
Man kanske skulle vända på det och tänka, hur mycket får tekniken TA AV ENS TID...
När får jag tiden till för mig själv???

Kanske är det därför vi tar till drogen alkohol, så att vi ska kunna vila med en raketfart...
Eller när vi betalar dyrt för att få en vilsam tid med SPA...

Har vila i dagens klimat blivit en lyxvara, och när vi får den till övers, så vet vi inte vad vi ska göra med den??

Vad vet jag?, men jag reflekterar på det i alla fall, precis som på en felförbrukat alkoholmängd...

Och det känns i alla fall....rätt!

/Berra

är därför det är så bra att påminna sig om hur det var !!

Jag får sådan äckelkänsla när jag läser min egen trådstart här, hur kunde jag leva så? Kommer jag hamna där igen?

Jag hatar alkohol.

Kör på, dag 55 idag. Med andra ord är ju nu inne på den längsta nykterhetsperioden i mitt liv.

Känns givetvis bra, och jag har inte ännu haft några tankar om återfall eller svåra frestelser. Har då inte rört en droppe, och läst här varje dag.

Hjärnans makt är stark, och jag hoppas detta håller i sig länge till.

Inte bara Måndagar som suger i mitt liv, utan även andra dagar kan gör livet surt...

Började med att det nyanställer en "surkärring" till som kom hit i morse ochj skriver på ett avtal..
Känner henne sedan tidigare, hon har jobbat hos oss förut och sade upp sig för att hon inte trivdes...
Nu är hon tillbaka igen efter en tids arbetslöshet, och jag tänker varför?
Varför väljer hon att komma tillbaka när hon vet att hon inte kommer att trivas,
måste hon sälja sig tillbaka till samma ställe???

Hon kommer att slå sig i lag med de andra bitterf*ttorna, de gjorde hon ju senast...
Men som förut kommer hon att hamna både i och utanför om hon inte spelar sina kort väl..
Hon kommer inte kunna skapa en "egen grupp", det vet jag...

Varför får inte vi en lugn stund, är så trött på allt detta tramsande, suck!

Annars då, jo då, andras problem blir plötsligt mina, som vanligt alltså...
Tänk så skönt att kunna lasta av sina åtaganden på andra...

Förändras till att från vara "..när du har tid", till att bli "..nu MÅSTE du priotera mina grejor.."
Och det är väl ok, om det inte fanns typ tretton till som säger samma sak..
Alla har ju en förmåga att hamna i en allmän "psykos" där allt kommer på en gång...

Chefen har väl antagligen tryckt på, och då lastar de alla av sina uppdrag på andra, samtidigt!
Detta plus alla akutärenden som ändå har prio A istället för prio 1...
Allt har samma innebörd, men bara olika namn, mitt först!

Usch, nä det här avslutar inte en annars så bra vecka, det var synd...

Jag kryper in i mina egna tankar, och tänker....
Vad är vikitgast?, mitt välmående naturligtvis...

Och vad gör jag?, sätter upp ett galler mot alla gläfsande varulvar...
Stänger in mig i mina egna tankar, och tänker ...det är bara ett jobb, det är bara ett jobb...

Balansen mellan det som jag bör engagera mig i, och det jag inte ska engagera mig i är s@tans hårfin..

Lägg koncentrationen på mig själv, mina tankar...jag ska må bra...

Tänk om jag kunde gå in i mig själv, skapa en stenhård fasad som kulorna kunde studsa på,
och djupt därinne skulle jag ha det varmt och mysigt och få vara den jag egentligen är...Berra...

Vet inte om jag bara är för känslig, eller om världen bara har blivit så mycket kallare och hårdare...

En sak vet jag i alla fall, det finns aldrig tillräckligt med anledningar för att ta till alkoholen, vad som än händer...
Varför förstöra något som jag nu under en tid har hunnit bygga upp så bra..
Skulle jag det, skulle jag lika gärna kunna ansluta mig till resten av vargflocken på jobbet, och leta nya offer...

Mitt liv, min helg!

/Berra

... och du är min vän fast jag inte "känner" dig. Inte IRL ... men ändå. Jag är glad att du finns här, som den du är. Kram och glad förväntan inför löningen och helgen! / mt

Kan det vara bättre så säg!

Försöker i varje andetag finna små positiva saker att hålla fast vid i mina tankar....
Nästan "klänger" mig fast vid dem, få de små positiva sakerna att genomsyra mitt tänkande...
Försöker att få dem precis som de negativa tankarna, att genomsyra mig men på ett positivt sätt...

Tänka positivt, ja det är enklare sagt än gjort...
Mycket lättare om man redan är glad i sinnet, men det blir lättare en spinnoff-effekt om man har redan ett gott tänkande...

Mycket ligger i att man känner sig stark i sitt sinne, och då spelar inte alla "primörer" (rotsakerna) runtomkring mig så mycket roll längre.
Jo jag vet att jag tvingas umgås med andra personer dagligen i min proffession som jag tror mår dåligt innerst inne,
och att de vill så gärna dela med sig av detta, och får de inte medhåll, så skapar de ett kaos runtokring sig...

Men jag ska vara större i mitt tänkande, och inte lockas med i deras tornado de driver upp ibland...
För är det något vi svenskar är bra på...så är det att alltsomoftast hänga på det pessimistiska tänket, mer än att glädjas med andra...

Det finns "glädjemaskiner" också, och jag ser hur andra människor flockas runt omkring dem för att dränera dem på energi...
Gå till dem och med kroppen säga,.. glädj mig, underhåll mig...
Jag var en sådan glädjespridare förut, men jag bara gav och gav och gav, allra helst när man hade druckigt...
Kraven ställdes högre för varje tillfälle, folk krävde att man skulle vara "roligare" från gång till annan..
Det dränerade faktiskt mig på sikt, jag kunde aldrig bli tagen för att vara allvarlig till slut....
Berra Gapflabb, ja det var tungt att bli av med den stämpeln...

Bytte jobb och såg tillfället att byta min roll, och gjorde så också...
Men tappade min identitet och kände mig rotlös, saknade uppskattning och erkännade, jag var ingen längre...
Det där var 15 år sedan, och mitt jobb flyttade tillbaka till mina gamla lokaler, med mina gamla arbets-kamrater (jo de var de faktiskt)
Gisses, vilken antiklimax det blev, de som kände mig som herr rolig och de som aldrig hade sett mig som någon kul kille...
Men jag valde att ha blivit "äldre" och "tråkig", och fick göra mina gamla arbetskamrater besvikna...

Fortfarande så tämligen "exploderar" jag av glädjesmitta ibland, men väljer att lägga locket på...
Ingen ska få suga ur mig min energi fortsättningsvis, ja inte utan att bjuda igen i alla fall...
Och där har jag hittat de som jag kan delvis anförtro mig åt, och fortfarande med min släkt och egna vänner..
Och ni är mina vänner, trots att jag inte känner er...

Här får jag vara den jag är, och låter mina känslor tala direkt till er, utan att gå den verbala vägen, som ibland kan vara en svår balansgång...
Ingen ögonkantakt, inga betooningar eller .......pauser på fel ställen som kan misstolkas...

Här får jag vara den jag är, och det känns väldigt bra, inte undra på att jag vill vara kvar här...

..och tänka på att idag är det Torsdag, och i morgon är det löning, en lönefredag....
Det betyder en liten tidsfrist med ekonomisk oberoende tänk, ett litet tag i alla fall...
Ett problem mindre, så får jag energi kvar till att begrunda andra saker, som min nykterhet t.ex...

Och trots att det är en lönefredag, så har jag i alla fall INTE tänkt investera i en bakfylleångest...

Det är min gåva till mig själv, den här kommande helgen...

Därför ser jag fram emot den..

/Berra

...varför är jag kvar här, efter dryga två år???

Jag har inget bra svar på det helt enkelt, jag är väl antagligen lite puckad i roten...
Som inte väljer att lösa in mitt liv och gå vidare, lämnar mig och er till våra öden...
Mitt mål är ju nått, ...eller?

Ett avslutat kapitel, och nu fortsätter det..?
Nej jag tror som Adde brukar skriva att det är en progressiv sjukdom, man blir aldrig "normal" igen..
En gång alkis, alltid alkis, men... man kan vara en nykter alkis också..

Jag (tror att jag..) vet att jag kommer i all framtid aldrig mer kunna bli en social drickare, jag har ju testat det i så många år.
Det finns nog inget optimalt umgänge med alkoholen för mig, ever..
Och istället för att ständigt stånga huvudet blodigt i väggen, så har jag resignerat, givit upp...

Jag är "besegrad" av alkoholen, jag kan inte längre nyttja den och ha en "fin tillvaro" tillsammans med den...
Jag kommer att missbruka den till den gräns när mitt liv kommer att gå i spillror...
Det finns aldrig någonting som heter "en öl", mera rättvist sagt vore... " ge mig en back så ska vi se hur långt jag hinner innan jag slocknar"
Ingenting i livet betyder något längre när jag väl har börjat tagit min första klunk, jag vet det..

Så kan man vända på det, betyder ingenting i livet mer för mig än att få fortsätta ta nästa klunk???
Är jag villig att byta ut HELA mitt liv till berusningen, är ingenting annat värt någonting???

Eller...som jag brukar säga till mig själv, för att sporra mig lite...
ÄR DU DUM I HUVUDET!!!! (..på riktigt!)

Vägrar jag inse' att jag har ett eget liv utanför alkoholens ramar...
Jag har ett liv med en fin familj, ett eget hus, ett arbete, bilar osv...
Jag får dagligen uppleva kyla, värme, ljus och mörker, solsken, snö, smaken av kaffe, bilköer och allmän stress...
Jag känner att jag lever, och har inte bara ett enda mål i livet, när kommer nästa fylla?

Jag tog först en "time-out" för att vilja känna skillnaden, en nykterhet på prov på obestämd tid...
Och det gör jag fortfarande, för jag säger aldrig.. aldrig...
Så skönt att inte göra saker så definivtiva, det ska alltid finnas utrymme för att få ångra sig, saker och ting förändras...
Och att vara följsam och vara föränderlig i livet är viktigt det med...

Frugan som nu har upptäckt att hon har Alzeimers i släkten, frågar mig ofta om jag kommer att ta hand om henne resten av våra liv...
Jag har ju svurit henne att vara henne trogen i nöd och lust för evigt..
Men med den erfarenheten jag fått ifrån hennes föräldrar, så har jag ändrat mig...
Jag ska göra allt jag kan...så länge jag orkar och det ger mig något tillbaka...
Men blir hon en spattigt grönsaks-zombie så åker hon in på hemmet, det finns gränser för allting...
Det vill hon inte höra, men jag vill ju heller inte ljuga för henne...
Om hon lägger hjärnan på hyllan och blir en dräggelpelle, ska JAG må dåligt av det också då?

Det är ett själviskt tänk, jo jag vet, men det gäller att sätta gränser för sig själv, vad mår jag bra av..?
Att inte tvinga in sig i situationer man inte längre mår bra av, som med alkoholen t.ex...

Handlar hela livet om gränssättningar???
Och när är gränsen nådd??
Skit i antalet litrar tillfällen och andra sakliga saker...
För mig är det känslan, när jag inte längre mår bra av någonting, då ska det banne mig till en förändring....

Man ska lita på magkänslan, den säger att spriten svider i magen, hjärnan säger att det här är ju kul ju...
Men vem har mest rätt i längden???

Ibland undrar man ju inte om Gud & grabbarna hade lite av en malör när de lät vilket organ i människokroppen som skulle få bestämma...
Det finns ett sätt att sätta chefen ur spel, och skapa ett allmänt kaos, ämnet heter alkohol...
Men magen den låter sig inte luras, den vet att det inte funkar...

/Berra

Berra är en riktigt klok människa. Insiktsfull! A (dde) och B(erra) är ovärderliga som stannar kvar och är levande bevis på att det finns ett val och att ett liv utan alkohol kan vara ett gott och rikt liv. /mt

Berra är en riktigt klok människa, som har förmågan att dela med sig av sina insikter. Och stannar kvar här och gör det efter två år, det är respekt!
Till antbus: Visst, du kan alltid avbryta medecineringen, men det tar minst en vecka, helst 10 dagar innan du kan dricka igen utan att få mycket negativa följder rent fysiskt. Därför ger dig antabusen du börjat med en respit just nu, du kan prova på hur det är att vara nykter, för om du bryter tar det långa tid innan du kan dricka igen och då hinner man tänka väldigt mkt av de bra tankar du redan här delger.
/fenix