skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Raderade ett inlägg som jag i efterhand insåg innehöll för många personliga detaljer, för att inte rucka på mina näras anonymitet/integritet.
skrev markatta i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
det verkar som att du har provat det mesta då kring samtal. Till din fördel bör det ju ändå ligga, om det skulle bli en kommande vårdnadstvist, om han inte är välkommen ens hos rådgivningen, för jag tolkade det som att det var han som tappade behärskningen på samarbetssamtalet och att det var p.g.a. hans våldsutövande som ni inte kunde gå hos familjerådgivningen.
Du gör nog helt rätt i att hänvisa till din advokat hädanefter. Du behöver verkligen inte ställa upp på att han måste ringa varje dag för att prata med barnen. Jag förstår att du tolkar det som ett sätt för honom att kontrollera dig. Då är det väl bättre att barnen vet att de själva alltid får ringa sin pappa/mamma om de saknar och vill.
Jag vet att jag har skrivit det förut, bolla med dig själv, vänner, kvinnojouren, advokaten angående att anmäla honom om han fortsätter trakassera och psykiskt misshandla dig. Han verkar ju inte kunna sluta och ibland är det ju så att det inte räcker om man själv gör "allt rätt", är konsekvent, lämnar alkoholisten, står fast vid att inte ha någon kontakt om den andre vägrar respektera ens gränser, vilja och beslut. Alkoholmissbruk och kvinnomisshandel/kontroll ligger ibland mycket nära men det är inte samma sak, båda kan existera utan den andra. Det jag läser från dig nu beskriver mer en misshandelsrelation med en manipulativ man med empatistörningar(ursäkta att jag går hårt på) än "bara" en alkis/medberoenderelation.
Fundera på det. Kanske är det enda sättet att nu få honom att sluta, att lämna dig ifred? Jag tycker du är väldigt stark och jag hoppas verkligen att du får möjlighet att fortsätta utvecklas till din fulla potential.
Efter vad jag läser så börjar du bli starkare och starkare.
Kramar
skrev flygcert i Jaha vart börjar man?...
... i det du skriver - men jag vill inte heller rakt av dra paralleller mellan oss, för ni kanske kan lappa ihop ert förhållande, det vet ju inte jag. Men jag måste skriva till dig. Hoppa över att läsa om du tycker att det inte är för dig, ok?
"Det blir lite bättre- tror jag"
- är det verkligen så att det blir bättre?
Eller är det så att du har stått på dig lite mer än vanligt och han har lugnat sig lite (men det kommer snart att blomma ut, kanske ännu värre än tidigare?), men egentligen är det lite bättre bara just nu? Jag menar inte att vara hård, jag vill dig så väl, men jag har varit där så många gånger själv: jag försökte säga ifrån, sätta gränser, vara lite "hård", "stå upp för mig själv"; sambon blev lugnare, drack mindre, var snällare. Men sedan blev det alltid som det varit innan ändå, tills det till slut blev bara värre...
"Han är noga med att " gömma" ölen för mig så jag inte ska kunna räkna:)"
- Eftersom han behöver gömma ölen är det ett problem. Han vet det på något sätt, och du vet det.
- Du är medberoende eftersom du hela tiden försöker hålla koll, övervaka: gömmer han ölen? Hur många har han druckit?
- vad betyder :)? Är du nöjd med att han gömmer ölen eller är du nöjd med att han förstått att du tycker att han dricker för mycket? Om han inte söker hjälp så kommer det inte bli bättre - han har uppenbara problem efter vad du skriver och det kan inte ordna upp sig utan att han vill att det ordnar upp sig.
"jag orkar inte"
- Näe, det är klart att du inte gör! Vem orkar leva i den virvelvind-tornado-storm-öken-situationen? Du måste tänka på vad som är viktigt för dig, vill du leva så? Vad är viktigt för dig? Jag förstår att du är helt slut, du har ju kämpat, ältat, tagit massa ansvar och massa annat under lång tid, det är klart att du är trött!!
Och du har säkert läst i min tråd - hur jag ena stunden är så säker på min sak, och nästa är jag så knäckt och så ledsen och osäker osv. SÅ, jag dömer inte dig, inte på något sätt; som jag skrev innan: jag vill dig bara väl. Men jag vet hur knäckt man är när man står mitt i det, varje kväll/natt var jag redo att säga "jag vill inte leva med dig längre", men sedan orkade jag inte i alla fall -
-jag tyckte synd om honom,
-jag var osäker på om jag skulle klara mig själv, ekonomiskt och rent mentalt
-osäker på vad som skulle bli bra för barnen
-rädd för att ta fel beslut
Och nu kommer jag kanske låta hård, men har du verkligen tagit kommando över dina behov?
Jag vet inte dina behov, men jag kan tänka mig att dina behov skulle kunna vara några av följande:
- känna dig älskad av mannen du lever med
- känna trygghet (bland annat i att veta att han inte dricker, veta att han finns där och är snäll/omtänksam/trevlig)
- känna att du kan släppa kontrollen utan att vara orolig att han ska dricka, att han inte orkar/klarar att ta hand om hem, fru och barn
- känna att du får "vara liten" - att du kan bli ledsen, tappa kontrollen osv utan att du blir utestängd av maken
Jag vill dig allt väl. En dag i taget!
Kramar i mängd
skrev flygcert i Jaha vart börjar man?...
Ska skriva mer!!
skrev Stjärnstoff i Tillbaka
Tänker på dig och undrar hur det går?
Du kanske aldrig gav honom brevet? Du kanske funderar på om det är rätt beslut? I så fall är vi fler som väntar på " rätt tillfälle" :)
/ Stjärnstoff
skrev Stjärnstoff i Jaha vart börjar man?...
Tack för att ni frågar! Jag har inte haft ork att vara inloggad. Svävar i något slags vakuum, väntan. Det blir lite bättre- tror jag. Eller egentligen är det väl så att han dricker en sjujäkla massa öl så här i hockeytider. Det där är något jag aldrig kommer förstå: all sport på TV som per automatik ska drickas öl till. Så verkar det vara över allt!
Han är noga med att " gömma" ölen för mig så jag inte ska kunna räkna:) men det finns små saker som gör att jag retirerat lite. Dels för min egen överlevnad - jag orkar inte. Sen har han märkt att jag inte tar vad som helst- har tagit lite kommando över mina behov.
Och markerar när jag inte vill eller håller med. Känns skönt någonstans i eländet.
Kram alla Goa ni!
skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
din samtalskontakt - visst var det på kvinnohuset? De måste vara vana med just sånt beteende som exet håller på med. Du behöver verkligen få hjälp så att ni får till stånd tydliga ramar som anger hur era nödvändiga mellanhavanden ska gå till. Åk inte på utflykt - eftersom samvaron mellan er inte fungerar bra (så är det ju för dig!) så kan ni inte uppvisa det för barnen heller. Det är verkligheten.
Glädjande är att du verkar mycket säkrare i vad du vill och vad du inte vill... nu. Av vem kan du få stöd och kraft att stå upp för det?
Styrkekramar! Du är absolut på rätt väg! / mt
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
berättade Mullegubben en bit in i nykterheten, efter de vita knogarna, att han njöt av att handla. Att inte längre avundas dem som köpte öl utan känna friheten i att inte behöva det... Nu handlar han gärna och har vid nollölshyllan träffat andra som har ärende dit. Ville bara förmedla det.
Kramar och allt gott / mt
skrev mulletant i Behöver hjälp att vara konsekvent
just det du beskriver Sorgsen och även tagit striden... Har också varit med om det jag varnade för, "extra" eller praktikanter som blir anställda vilket innebär en hel person och således två händer, två öron, två ögon och ett hjärta mindre i verksamheten - brukar innebära en annan arbetssituation för alla och inte minst för den f.d praktikanten-extran...
/ mt - som också lyfter på hatten för dig markatta och önskar dig ett jobb som är dig värdigt
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Nej, jag vill ju inte åka på utflykt, men jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur det. Han pratar hela tiden om att jag måste sluta tänka på mig själv och istället lägga fokus på barnens bästa, att jag måste sluta skälla på honom inför barnen osv (allt det som jag tycker att jag bett honom om i evighet...). Och det senaste är ju då att jag borde ställa upp på en liten utflykt för att visa barnen att vi kan komma överens, att jag är skyldig det osv... Och dessutom har han tusen andra saker - han vill att vi ska ha gemensamt konto för utgifter gällande barnen, han vill att vi ska köpa alla kläder och saker ihop till barnen osv... Han vill ringa till barnen minst en gång per dag när de är hos mig... Och vad kan jag säga - jag vill ju bara ha mitt konto, inga samtal att passa osv. Han hotar med att det är min skyldighet osv, men det kan ju inte vara så alla separerade har det?
Jag ska försöka prata med min advokat och höra vad som är rimligt...
Ja, Sorgsen- jag är som hans lilla trasdocka - är hela tiden så rädd för hans hot, blir osäker på mig själv osv... Det gör ont att känna sig som en trasdocka - men det är så klockrent så jag känner mig: jag bestämmer mig för saker och sedan kör han över mig / jag blir för rädd för att hålla ut...
Tack Markatta för dina ord. Jag har inga som helst problem med att låta bli att kontakta sambon - jag ringer aldrig, kontaktar honom bara om det gäller något med barnen. När vi pratar eller ses för överlämning av barnen så fokuserar jag på barnen - pratar bara om det som gäller barnen; "småpratar" aldrig, berättar inte något om mig, vad jag gör, vem jag träffar eller så, medan han gärna vill prata om jobb, vilka han träffat, vad han hittat på osv, och jag försöker i princip svara ok och sedan leda tillbaka det till barnen.
Jag tycker ju att det är han som har ett sjukt beteende (hans ilska, hans eviga mail/sms/telefonsamtal, hans oförmåga att förstå att jag sagt att jag inte vill leva med honom - han bara pratar över huvudet på mig som att vi ska bli tillsammans igen) och ändå känns det som att han "vinner" varje gång - han säger ju förmodligen till alla att han "minsann försöker - han vill att vi ska försöka igen och jag är bara kall och säger nej, han försöker få oss att samarbeta kring barnen men jag bara avfärdar det", osv
Ja, familjerådgivning och samarbetssamtal…
Det är faktiskt lite komiskt, om än tragiskt: Vi har ju varit på familjerådgivning – och vi är inte välkomna tillbaka eftersom de inte tar emot par där det förekommit psykiskt eller fysiskt våld i relationen, och vi har varit på privat familjerådgivning och det blev helt fel det också – jag hade inställningen att vi skulle prata om det bästa för barnen och vad vi då behöver tänka på, han ville prata om hur vi ska göra för att försöka igen… Vi träffade en kvinna som inte kände oss, inte hade träffat oss tidigare och ändå uttryckte sig om att han och jag är två normala människor som båda är fullt kapabla att ta hand om våra barn och därmed bör ha lika stor del av boendet... Och han styrde bara in det på oss, att vi ska leva ihop, att vi bör försöka mer - att jag sa att jag inte vill det försvann liksom i samtalet... Vi fastnade i fel sak. Så, njae, jag är inte så sugen på det.
Och vi har varit på samarbetssamtal - han tappade behärskningen och vi är inte välkomna tillbaka...
Så där känns vägarna just nu låsta. Jag kanske bara ska försöka få stöttning på mina samtal, prata med advokat och fortsätter han så får jag kanske börja hänvisa till henne?
Så sant Sorgsen - minsta bagatell blir ett berg... Jag går och bävar inför hans nästa steg: ska han snart maila något nytt argt mail, eller kommer han ringa? Eller....
Jag vill egentligen inte gå på samtal med honom.
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...hos maken har jag förstått.
Rädsla över att öppna brev, att det ska ringa på dörren, att vara hemma ensam, att inte få vara hemma ensam......allt tänkbart och otänkbart...
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...legaliseringen av Cannabis är urbota dumt!
Lägg den energin på att reda i eländet alkoholen och skevheten som vi hamnat i med allt diagnostiserande istället!
Jag vill inte se in i någons övervidgade pupiller och prata förtroende!
Lika lite väljer jag ha diskussioner med en alkoholpåverkad!
Nätet är överhopat med informationer om hur mycket farligare alkoholen är jämfört med cannabis!
Varför jämföra droger? Bort med skiten!!!!!
skrev Adde i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
hade mitt barskåp i garaget :-)) Det tog väldigt lång tid innan jag kunde gå in där utan rädsla :-)) Och då hade ändå ingen sett mig där !
Tack för länken !! Jag är så glad att det nu börjar röra sig angåendet detta sanslösa pillerförskrivande. Läkemedelsindustrin har väldigt starka lobbister och nasare och läkarna är nog rätt lätt att övertala verkar det som. Nu kommer även lobbister från knarkmaffian på bred front och förordar legalisering av Cannabis vilket naturligtvis är fullständigt urkorkat !!
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...ur våra sista månader.
Efter jag läst Fias tråd kom en tanke/minne/slutsats.
En berättelse/händelse i vanlig matbutik där maken varit inne på fyllan (min slutsats det var där).
Betett sig illa, polisen inblandad.....sånt som jag inte skulle få veta, en av många saker som hände förra året när hans fasad börjat krackelera fullständigt inför mig.
Det var mycket, som bara blev mer och korthuset rasade, slutade med att hela livet rämnade för maken.
För inte längesen, i hans nynykterhet stannade han i bilen när vi skulle handla. Drog en slutsats och förstod att här har det hänt något,han var obekväm och rädd.
För kort tid sedan var det i samma butik vi gick in, tillsammans. Tänkte då att han använde mig för överbrygga tidigare rädsla. Nu smiter han in där och handlar själv. Ett steg, kanske ett helt osynligt och oväsentligt för många men för honom var det säkert ett milakliv!
Här lämnade jag datorn och ringde upp för tala om hur mycket jag älskar honom...
Jag är så stolt över att han håller sig från spriten nu!
Det blir bättre!
Jag mår bättre och bättre, en dag hoppas jag kunna bli buren av honom när jag behöver. Där är vi inte men det blir bättre och bättre.
Till Fia! Kämpa vidare!!!
skrev Sorgsen i Är vi bra för varandra?
...MissK, att du "mår ganska bra egentligen".
Skriv om det! Egoboost att kunna på tillbaka och läsa om vid tillfällen?
Just att sätta ord på vad som är bra och vad vi gör bra kan kännas motigt.
4e steget är riktigt nyttigt!
Alla har vi sämre sidor och det är så lätt att haka upp sig på sina brister.
Plocka fram och sätt ord på dina positiva i samma utsträckning.
Kanske ett tips passa på om du känner du för tillfället "mår ganska bra egentligen"? ;)
Kram på dig
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Trivs verkligen här på forumet. Sorgsen och markatta, det är alltid så roligt att få svar från er. Nyttiga påminnelser om vart jag är på väg.
Naturligtvis bör vi diskutera sommaren och våra rutiner. Samtidigt som jag älskar sommaren har jag erfarenhet av flera kalla, regniga, tråkiga somrar med saker som aldrig blir av. Nu lutar det åt att han ska gå på fas 1-3, låter inte så spännande. Svårt att planera in någon resa när allt är så osäkert.
Det med att träffa andra är inte så naturligt för oss, så vi får nog kämpa. Dansen är nog främst mitt intresse, men vi får väl testa nångång. Känns nog som att det mest är jag som vill ha större umgänge (precis som i förra relationen).
Skrivandet tar jag som det kommer. När jag börjar har jag inget speciellt att berätta, men det brukar växa fram nån tråd. Låter nog ganska negativ, men mår ganska bra egentligen.
Kramar
Miss K
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...du påminde mig om mina trevande första rader i någon annans tråd. Kändes som jag trängde mig på och jag var rädd för "säga fel", vill ju inte såra någon.
Det vill jag ju inte nu heller men nu känner jag mig mer hemma i hela forumet.
Jag hoppas verkligen att dörren öppnas för alla som behöver denna plats på samma sätt som jag hamnade här.
Ett evigt googlande, letande och möjligheten att läsa så länge jag behövde innan jag började skriva.
Just nu hade vi ett mys-samtal jag och mannen. Jag är tillbaka i den lilla lägenheten i annat land och han kommer hit nästa vecka.
Nästan börjat bli som spela monopol, undrar hur många steg jag kommer innan jag får "gå tillbaka till gå" ;)
Nu är det kortsiktiga målet att hoppas slippa negativa dalar tills han kommer. Det onda gör ju ont men just nu känns det mest fånigt med de där tonårsfasonerna. Tror jag ska låta bli dra den parallellen för honom nu. Den kan jag suga på tills vi rastar våra rullatorer tillsammans ;)
skrev flygcert i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
... är något jag är väl införstådd med!
Innan jag flyttade så hade jag alla skäl att inte göra det: det var födelsedagsfirande, jul osv, och jag tror att det är ju för att man inte orkar just då, men det kommer - en dag i taget!!
Kram!!
skrev Sorgsen i Jaha vart börjar man?...
...på dig och undrar hur du mår.
Hur mår du Stjärnstoff?
skrev Sorgsen i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
En utflykt kan ni göra tillsammans när han hittar lakanen och tvättklämmorna i sitt eget hem utan din hjälp!
Familjerådgivning!
Det verkar ju gå i cirklar runt dig/er.
Nya rutiner tar tid men utan skelett trampar man bara runt och drar i tillfälliga tampar.
För att få skelett måste man kommunicera, ni är skyldiga kommunicera runt just barnens praktiska liv.
Hur ni kommunicerar är ni också skyldiga se till att lösa.
Som jag läser så verkar ni ha helt olika uppfattningar om kommunikation och behov.
Han drar i dig som om du vore hans egen lilla trasdocka och/eller snuttefilt. (Förlåt om det låter hårt)
Självklart orkar du inte bli kastad och utnyttjad än hit och än dit, även den minsta bagatell blir till slut ett berg, typ att vänta på nästa samtal innan det pågående ens avslutats.
Familjerådgivningen finns till för att hjälpa. De kan hjälpa med att strukturera upp åt er.
Om situationen hamnar i en vårdnadstvist är det såna samtal som oftast händer först, samarbetssamtal (om den termen fortfarande används).
Då hålls ett antal samtal tillsammans med en soc-person.
Kanske det är enda utvägen för dig?
Menar inte att du ska lämna in en anmäla om tvist, börja med samtalen utan tvist? Vid en eventuell framtida tvist så har ni ju redan visat om ett sånt samtal fungerat eller inte fungerar. Värt ett försök kanske?
Vägrar han samtalen så har du ju visat du vill samarbeta för barnens skull.
Trasdocka orkar ingen vara länge!
Tips
För undvika "krig" kan du ju plötsligt få huvudvärk eller bli dålig i magen just innan utflykten. Såna lögner är absolut tillåtna i ditt läge!
Kram kram söstrami
skrev Sorgsen i Behöver hjälp att vara konsekvent
...en reflektion. Just det där med "gratis" arbetskraft är ju inte ovanligt i många, förmodar alla, branscher. Praktikanter som de är tänkta vet jag inte jag stött på under senaste decennierna, tyvärr verkar det ofta sättas i system och därmed utnyttjas man istället för att nyttjas. Hoppas min reflektion är fel och utan grunder...
skrev Sorgsen i Behöver hjälp att vara konsekvent
...är bra markatta, betydligt mycket mer än bra som kan låta så "svensk-lagom".
Jag har stor respekt för allt du skriver och önskar dig verkligen allt gott.
Hur du behandlades i veckan fick mig bli förbannad och hade jag funnits intill hade jag förmodligen gått i verbal strid för din skull.
Häftig känsla kunna få en form av samhörighet med en grupp så spridda människor som vi är här inne. Alla i sitt och fullständigt okända men ändå närmst i så väsentliga delar.
Du är bra markatta! Lyfter hatten för dig!
Kram
skrev Sorgsen i Är vi bra för varandra?
MissK, gör ont i mig när du skriver att ditt för tillfället låga självförtroende får dig hålla dig borta från skrivandet här.
Just här har vi alla plats, ibland blir det många ord om bagateller och ibland få ord om alltet. Allt har plats, när som helst och hur som helst!
Vi behöver dina ord och tankar, jag behöver dem oavsett om de är riktade till mig eller om de bara är dina egna funderingar.
Allt tillför och alla hjälper andra och framför allt sig själva just genom skrivandet utan prestationstankar.
Nya rutiner
Ja, det är svårt!
Som markatta så väl framför så är lite tvångsmetoden ibland nödvändigt för bryta negativa trender. Ju egentöigen därför vi alla är här och öser ur oss av smått och stort. Vi behöver förändring eller kämparxmed att behålla en.
Kämpa vidare och om du inte vill eller kanskriva här så är papper och penna ett bra alternativ.
Mycket av det jag skrev för ett halvt år sen, det som inte kunde skrivas ner här, det har eldats eller kastats. Så många nya såna papper finns inte för mig just nu, det är ett gott tecken för mig.
Kram på dig
Läste din kommentar i Stjärnstoffs tråd. Du skrev så många tänkvärda ord och meningar, träffade mig rakt in i hjärtat. Man tummar hela tiden på sina egna behov och önskningar. Nej, åter igen dags att stå upp för sig själv!!
Fortsätt att göra det du oxå! Jag följer dig och tycker att du gör det bra!
Kram