Senaste kommentarerna i forumet

Är mitt förslag, hon är ju nykter alkoholist och väldigt bra föreläsare, pratar mkt om självkänsla och det behöver vi nog alla.

Jag tänker ibland på det här med lyckliga slut. Ibland får jag höra att det har slutat lyckligt för min pianoman och mig, och det har det ju gjort.

Men, det har ju faktiskt slutat lika lycklig för dig, lillablå.

Slutsats: ett lyckligt slut är det där "huvudpersonen" mår bra. Ibland innebär det att stanna, och ibland innebär det att lämna.

Kram, båda (och alla ni som läser)!
/H.

Lillablå: <3

Dompa: så lite så. Jodå, pianosnubben verkar nöjd. :-)

/H.

Åh, Magnus - tack! :-)
Underbart alltihop - avhandling, uppdatering, mini-konferens!

En person som har betytt mycket för mig, och som är oerhört duktig när det gäller anhörigfrågor är Romana på www.aleforshemmet.se - om det är aktuellt med föreläsare om medberoende, så hör gärna med henne.

/H.

PS. När det gäller teknikutveckling så hoppas jag på en app... Det vore kanon!

Du har bollen, och du gör detså bra.
Jag kommer så gott jag kan följa dig.
Kramar dig när du behöver det, säger åt dig att
Stå på dig, STRÄCK PÅ DIG! NÄR du tvekar..........
Du fixar allt!
No one like you babe!
Lycka till min lilla markatta.
/A

skriver av mig

hade tele kontakt sent inatt...
va tvungen att svara.. faktiskt bara för att se det från ett annat perspektiv... full som ett as.. snubblade på orden... sa att han mådde jäääätte bra jo eller hur hahaha tänkte jag

det va intressant att ens höra på han.. nu tänker ni kanske men nana du gör fel.. nej det hjälpte mig.. jag förstod mera nu utanför känslan...

hur han återigen ringde på fyllan... när ja sa jag har försökt o inget hjälper längre... enligt han så har ja inte det...

ja garvade i örat på han... sa du är ju helt sönder i medvetandet... ja va inte trevlig.. sa att han hade behandlat mig som en soptunna, idiot, som ett lakan....

de va sååå skönt att bara häva ur sig...o han sa att ja allt är mitt fel jajaja skrik på mig... lägg av sa ja spela inget självömkan offer.. ta ansvar för fan

ja sa det är slut nu med allt det som vart ska de va nåt är det allt eller inget... ( ja vet han inte klarar det) men i alla fall så känns det som jag ger han sitt ansvar.. jag bär inte det längre skönt''''
nu för ett tag sen ringde han o va nykter,,,,
då kom han på den briljanta iden om att om vi kunde göra nåt imorn... det vart kaos i mitt huvud.. ja tänkte att nej nana gå inte på det här nu.. ja sa åt han att det kommer inte bli av.. då vart han arg på mig=lägger över skuld på mig av alla hans avisningar som skett varje gång vi skulle setts...

vi la på.. ja skrev på sms att ja kan inte lita på det och ja vill inte ses imorn...
att ja är ledsen nu o vill vara ifred...

jag vill inte gå på de där... varför skulle den här gången bli annorlunda?? det har hänt för mycket o det är fel av honom att va arg på mig för att ja inte litar!!!! Det är väl inge konstigt att ja inte litar på den där mannen....

ja tycker det är rätt åt han... tänk om jag skulle gått med på de o sen bli sviken igen... nej den risken tar ja inte

Tack! Verkligen Tack! Jag behövde få höra av Lillablå. Du är en god människa...hoppas pianosnubben har vett att uppskatta det! (Det tror jag han har) Kramar/R

Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?

Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!

Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!

Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).

Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R

Tack för hälsningen!
Du är den finaste, fortfarande!!!
<3

Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!

Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!

Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!

Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)

Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k

Det vore väldigt intressant, att ha med en person som Kaj Pollack! Jag har läst hans böcker och fått se lite av hur han jobbar på en personlig-självutvecklings-kurs!
Mycket tänkvärt, att vi oftast har "tankar" om oss själva och om andra, som egentligen inte alls stämmer..
Och att vi kan VÄLJA, vad vi tänker och hur vi förhåller oss till olika saker..
Det tror jag skulle ge många av oss en välbehövlig "självförtroende-boost" Och jag tror att vi kanske i viss mån måste börja med våra "jag", för att sedan också naturligtvis ta upp det här med alkohol!
Tror att en sådan som Kaj Pollack skulle hantera situationen galant ;-)

Tack för ett underbart FORUM, med underbara deltagare!
//trolis//

Det hjälpte att skriva ner mina impulstankar här, för att jag inte skulle handla efter dem.

Hösttrollet, du har rätt, som så många gånger, att kontrollbehovet inte bara är kopplat till honom. Tidigare har det varit pappas drickande jag sökt kontrollera, min egen vikt och mat(ätstörning) träning, jobbet mm. Det är dags att släppa taget, verkligen, att synliggöra hjälper. Det känns ju oerhört mycket bättre när man har handlat tvärtemot känslan att vilja kontrollera.

Nickan, fysisk distans tror jag är viktigt för att bromsa upp hjärtat lite. Är man mitt i det så är det svårt att tänka konstruktivt. När jag hade bestämt mig för att köra på nollkontakt kände jag mig starkare än på länge och som om delar av hjärnan hittade tillbaka till sin rätta plats.

Kram på er!

du sätter ord på allt det som jag känner och gör..."knarkar honom"...."känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då".....jag vet , du vet att vi blir lurade men tanken finns där TÄNK OM DEN HÄR GÅNGEN BLIR ANNORLUNDA, tänk om han verkligen menar vad han säger den här gången....vi vill så gärna att det ska vara så!!!
Det är så lätt att sätta på sig den ena rollen, som jag kallar hjärna men sen när man träffas så kommer den andra rollen fram som heter hjärta. Allt blir så fort så väldigt skönt och behagligt för det är ju med honom man vill leva och vara...
Varför varför varför skulle det bli annorlunda den här gången, varför skulle han ha förändrats nu?? ALlt är bara en upprepning och nästa gång så känner jag ännu större skam och skuld för att jag tillät det hända igen....eller ännu värre...tanken på att nästa gång kanske jag inte finns kvar och kan känna skammen.... hur blir man stark och låter bara hjärnan styra detta???? Struntar i vad hjärtat står och skriker??
massor av styrkekramar från en svag nickan

Känner igen det här med att vara "spindeln i nätet".. Den som fixar allt, som har full koll..
Det var skitsvårt, att släppa kontrollen!
Att inse, att jorden INTE gick under, för att jag inte hade fixat gympapåsar, matsäck och tvättat mannens kallingar..
Jag anmälde nämligen mig själv till en kurs, och sa sonika, NU får du ta över rulljansen.. (min fd, ansåg sig sig väldigt "teknisk", men högteknoligiska saker som diskmaskin, tvättmaskin och spis, var nästan överkurs där..)
Sedan fick jag ta många djupa andetag och förhandla med mig själv om att det faktiskt inte gjorde någonting, att de åt pizza, bjöd hem sig till famor och farfar på söndagmiddag och att barnet förmodligen knatade omkring med knallrosa tröja till oranga strumpbyxor och käkade gårdagens kalla spaghetti till frukost..
Kort sagt, de skulle ÖVERLEVA utan mig..;D

Hoppas att du kan fördela "kontrollen" över din tid lite bättre..
kram / trollis

Det känns skönt när ni hjälper mig att sänka mina prestationskrav. Jag försöker planera in roliga aktiviteter i min vardag och prioritera in mig själv mera. Jag kände igår när min sambo pratade om att han var tvungen att jobba i helgen igen och att han var tvungen att gå någon kurs på höstlovet när barnen är lediga......ja gör det du så hittar jag och barnen på något. Jag är så less på att vara den som ska rodda allt, som ska se till att barnens fritid och skoltid flyter, att det är jag som ska ha kontakt med skola och föräldrar. Jag har väl gjort det till vad det är idag förstår jag. Måste sluta bli irriterad på honom för jag har påpekat detta så himla många gånger.
Just nu känner jag att det är antingen jobb till 200% som gäller eller också går helgerna åt till att vara bakis i olika hög grad.
I kväll ska jag på mingelkväll och det ska bli jättekul, att göra något annat istället för att bara sitta hemma.

En dag i taget......

När jag läser, undrar jag, om du kanske skulle undersöka, var ditt kontrollbehov kommer från?
Det är kanske dags att släppa taget om det?
Du har kopplat ihop ditt kontrollbehov med den här mannen, men jag är säker på att du haft ditt kontrollbehov, långt innan du träffade honom..
Hur såg det ut då?
Vad försökte du kontrollera förut?
kram / trollis

Fick du oväntat besök inatt eller klarade du dig?
zx stå på dig du görrätt!
/A

Jag visste ju att du var god! Låt mig veta hur K mår! Har bara hennes facebook adress på alkoholhjälpen. Gracias (lite si och så med spanskan)/R

Ja så var det onsdag aka lillördag. Jag skriver nu för att distrahera mig från att göra något dumt.
Kan såklart inte lita på att ex-sambon inte kommer dricka igen men jag måste släppa kontrollen.
Skickade ett sms förut, som jag inte fått svar på, och tänker ju direkt att aha då är han och dricker öl såklart... Det här är ju helt sjukt, hade man bytt ut "öl" mot "tjej" så hade jag ju kunnat spela den där mannen i "Sova med fienden", en lösmustasch bara så lovar jag att det hade varit trovärdigt. Kontrollfreak.

Det jag INTE ska göra är:
-skicka tusen sms tills han svarar
-ringa tills han svarar
-bara "råka" gå förbi krogen väldigt väldigt långsamt och titta in genom fönstret
-bara "råka" få slut på toapapper så att jag måste gå till krogen och be om servetter samtidigt som jag självklart går vilse därinne så att jag måste passera varenda bord och vrå

Det jag SKA göra är:
-ta det lugnt
-dricka en kopp te
-sätta på någon lagom dålig film att somna till

Tack fina ni för era svar! Och för tipsen! Jag kollar upp länkarna!

Tack, markatta, för att du delar med dig om dina egna erfarenheter!

Jag och maken har varit väldigt inblandade i den här historien, så jag har varit med tjejen genom alla de vårdinstanser hon har passerat. Det är alltså inte bara hennes bild av vården som jag har, utan jag har själv varit med och träffat varenda en av hennes kontakter. Och tyvärr har de inte varit så mycket att hänga i granen... En och annan ängel har vi mött (framförallt en manlig nattsköterska på psykakuten, han är min hjälte fortfarande!), men de har stått maktlösa pga resursbrist och sånt.

Och visst vet jag att man inte botar ätstörningar med god mat. Men, samtidigt vet jag att man aldrig någonsin kommer kunna förändra sin relation till maten om man blir serverad sånt skräp som på ätstörningsavdelningen där tjejen var inskriven. Hualigen.

Apropå att vara manipulativ, så har ju naturligtvis även den här tjejen spelat sådana spel. Men, hon har ärligt och rakt berättat om sina problem för flera olika vårdinstanser och ändå får hon inte hjälp. Hon är ju, gubevars, inte suicidal så det finns andra som behöver platserna bättre... Så sorgligt.

kraftverk - tack för de där tipsen! Vi har långt till Mora (jag gissar att det är 50 mil åtminstone) men det är ju värt att kolla upp. Jag vet att det finns bra team för sånt här även här i vår närhet, men hon har som sagt blivit utskriven därifrån pga resursbrist.

Men men. Jag kollar upp era tips och fortsätter fundera på vad jag kan och inte kan göra. Kram, alla!
/H.

hej

jo jag fokuserar mycket på mitt mående jag delar upp det här...

jag följer mitt mående när jag vart ifrån o när jag gått tillbaka...
jag vet att när jag börjat mått bättre det är då det är som farligast att falla tillbaka...

jag kommer fortsätta skriva

kramar Nana

Ta det i din takt, Framtidsdrömmar!
Du behöver inte känna att du har bråttom för någon annans skull.

Kram!
/H.

Jag kommer att tänka på att kvinnan som leder anhörigarbetet på behandlingshemmet där min man var säger att man kan avgöra om en person är medberoende på hur h*n svarar på frågan "hur mår du?". Så här funkar vi medberoende:

"Hej hur mår du?"
"Jo, nu är han nykter." (Alternativt "Nja, han har druckit")

Vi definierar vårt eget mående utifrån alkoholistens promillehalt. Inte så sunt, eller hur?

Anna, fortsätt skriva. Om inte annat kommer den dokumentationen kunna vara viktig om du skulle behöva bevisa något längre fram. Men gör också som markatta säger och sök upp Al-Anon.

Kram!
/H.

Hej Dompa!
Jag framför din hälsning! :)
/H.

Ätstörningar har många likheter med beroende inte minst vad den gör med de anhöriga. Jag har jobbat en del med ätstörningar på en BUP mottagning och kan bara hålla med om att det ofta inte hjälper med en vanlig kurator/ psykolog kontakt. Det är en svår, slug och manipulativ sjukdom. Det finns ätstörningsenheter som har specialiserade team som arbetar både individuellt och med hela familjen. Nu vet jag ju inte var i landet ni befinner er i, men googla på KÄTS så får du mycket information. JAg har samarbetat en del med MHE kliniken i Mora och har väldigt bra erfarenhet av dom. Dom tar emot en vecka i månaden under ett halvår och resten får man arbeta hemma. Lycka till