Senaste kommentarerna i forumet

Nu har det gått dagar sen han var full på nyårsafton och dagen efter sa jag att jag vill skiljas. Sen dess har vi inte pratat alls. Han sa att vi skulle prata om några dagar. Jag har alltid tagit första steget till att prata efter han varit full men jag har ingen lust längre med det. Han är på skithumör hela tiden. Har inte suttit å ätit en enda måltid med sin familj. Ligger bara i sängen och kollar på sin platta. Har knappt sett han.
Barnen frågar inte ens varför pappa inte är med vid bordet. Å på nåt konstigt sätt har vi 3 haft det rätt bra de senaste dagarna. Ett lugn på nåt sätt. Skrattat vid middagsbordet och haft det kul.
Har tänkt på det innan med. Att när min man inte är med har vi kul å mysigt tillsammans. Det är en annan stämning. Kanske jag som slappnar av mer med å barnen med. Istället för att trippa på tå runt nån.

@cupcake9 Jag tycker du ska ringa Alkohollinjen här, du kan vara anonym. I övrigt håller jag medCarisie. Du kan bara rädda dig själv. Fokusera på det. Kram!

@cupcake9 Hej 👋🏼 Jag har varit i båda situationerna. När jag läser vad du skriver så vill jag bara ge dig en kram och säga att allt kommer att bli bra. Som du kanske vet är alkoholism en progressiv sjukdom och det finns bara ett sätt att stoppa den - genom att inte dricka. Det visste du förmodligen också. Mitt enda råd jag har att ge är att lämna honom - du är medberoende och han är din "drog". Inget du säger eller gör kan få honom att ändra på sig om han inte vill själv. Möjligen kan han sträcka sig till att säga det han vet att du vill höra för att kunna köra på lite till. Tro mig - inget av det jag säger gör jag för att skada dig. Det är skrivet med värme från mig till dig. Min alkoholist söp ihjäl sig innan han fick se sin 40-årsdag ens men då hade jag lämnat honom för länge sen. Mitt liv var en misär med vaknätter, fylla, uppträden, medfylla (för att orka med) men slutligen var jag tvungen att rädda den enda jag kunde - MIG. Den enda personen du måste stå ut med i resten av ditt liv är du. Många gånger har sinnesrobönen räddat mig. Inte för "gud" utan för att budskapet är solklart ☀️

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."

Jag önskar dig allt gott och hoppas att du finner en väg mot ljusare tider ❤️

Jag har tidigare gjort ett inlägg och fick så fina och varma svar att jag väljer att göra ett till. Man känner sig verkligen inte ensam här.

Kort sagt så lever jag i en relation som inte är hälsosam pga min killes alkoholberoende. Jag är 23 år och detta är min första relation. Han har alltid nekat och tagit sig själv i försvar och skyllt alla problem på mig. Att det är mitt fel och att han måste få leva livet och att jag håller honom inlåst i en bur. Ja ni förstår. Allt jag velat är att hjälpa honom och försöka styra han till det bättre. Bara i välmening.

Problemet är att jag har tappat mig själv i allt detta. Jag har hamnat på botten och prioriterar aldrig mig själv längre. Jag känner mig kvävd och lever med en klump i magen konstant. Jag gör egna slutsater för sitationer utan att det ens har hänt , för att jag är så van att allt går åt helvete när han ska ut och vara med kompisar (han kommer alltid hem full). Jag stannar hemma från jobbet ibland för att han supit dagen innan och hållt mig vaken hela natten för att jag är orolig.
Han har även ibland fallit tillbaka till droger och jag blundar bara och låtsas som att det inte hänt , för jag vill tro bättre om han.
Jag har liksom tryckt bort mitt egna mående för hoppet finns alltid kvar. Jag har haft hopp om att det ska bli bättre , nån gång. Men det är förenst nu som jag insett hur mycket dethär har påverkat mitt mående , och jag inser nu att jag faktiskt behöver hjälp för att inte tappa mig själv. För hur jag mår syns inte utåt , allt döljs inombords. Och det får mig att inse hur många som går igenom samma sak utan att någon märker.

Nu på nyår erkände han allt fel han gör och har gjort. Han var visserligen väldigt full men orden han sa gick rakt in i hjärtat på mig. Att han har grova alkoholproblem och att jag får ta stryk av dem ,och att alla problem ligger på han. Det är så sjukt att han erkände sina problem ,för i 1 1/2 års tid har JAG trott att det är fel på mig. Och allt jag har velat ha är en ursäkt och en egen insikt ifrån han. Han sa att jag är en så fin tjej som alltid ställt upp för han trots hur han behandlat mig i fyllan och påverkad. Allt detta var fyllesnack , och han kommer förmodligen inte ihåg att han sagt det. Men för mig så betyder det att han förmodligen tänkt så för sig själv , bara inte vågat erkänna det nykter
nog om det , jag behöver hjälp
1. Jag önskar att jag kunde prata med någon som är eller har varit i samma situation som mig. Som kan förstå och inte döma. Ofast sker det saker på nätterna pga hans alkohol problem och jag har aldrig någon att höra av mig till och få skriva ut med. Detta forum är ju perfekt men jag är bara inne här ibland när jag känner för det

2. Hur tar man hjälp? Jag mår jättedåligt psykiskt och tyvärr mestadels pga hans drickande. Hur vågar man ta hjälp och hur kan man bli hjälpt? Jag behöver tips på hur jag kan hjälpa mig själv men även han. Vårdcentralen är ett alternativ , men jag skäms så mycket av att komma dit och säga "hej min pojkvän är alkolist och jag mår skit"

Hur kan jag försöka pusha han till att leva ett bättre och hälsosammare liv utan att tjata? Alkolism är ju en sjukdom och det går inte att förändra över en dag. Och jag måste bli hårdare , men inte vara för på eller för hård. Jag har varit alldeles för snäll och inte sagt ifrån , och när jag väl gjort det så bryr han sig inte. Kanske för att jag tjatat alldeles för mycket och gör det till en vana.

Jag vill liksom inte höra att jag ska lämna han . för det får jag höra konstant. Men dem som säger det förstår nog inte situationen jag är i och hur svårt det är för mig. Jag vill bara bli förstådd , och må bra igen. Och jag vet att man inte kan förändra en person som inte själv vill bli hjälpt. Men jag vill göra något åt det nu. För han betyder allt för mig , jag har inga kompisar själv så jag "lever på han".
Han får mig att må som bäst men samtidigt sämst ibland.

@has, din tråd här, och alla kommentarer i den har hjälpt mig så mycket - där jag står idag. Ville bara säga det ❤️ Har inte skrivit ngt själv än men att läsa detta gör mig både berörd för jag inser hur snett det är, men också stärkt i att det är inte bara jag som är i den här situationen. Insikten om att jag inte kan påverka honom (min man) har slagit hårt senaste dagarna. Har innan haft hopp om att ”eftersom han vet hur hans drickande påverkar mig, eller hur jobbigt jag tycker det är så kommer han minska”. Och minska gör han i perioder, sedan ökar det. Och @Letlive….1-2-3 raketen, slutade nästan andas när jag läste det. Exakt så här också. Så tack alla 🤗

@Lilla Gumman
Det låter klokt att du tar den hjälpen som du tänkt ut!
Jag hade en väldigt fin kommunikation med en här på AH. Vi bytte mejl och hade en fortsatt fin kontakt utanför detta forum. Jag tror inte att det är optimalt,men jag kände bara att ibland så följer jag min impuls medvetet och sträcker ut en hand. Önskar dig lycka till på din resa! Du vet vad du behöver och du kommer att få den hjälp du önskar.

Det är socialtjänsten i den kommunen där du är folkbokförd som ska hjälpa dig, det finns en stor risk att andra kommuner bara kommer hänvisa dig dit eftersom de vill prioritera sina egna invånare. Men du kan förstås söka stöd via din region också och gå till t.ex. en kurator.

Tack för stödet här. Vi har nu gått isär, jag klarar inte av att se henne göra sig själv illa. Hon säger att hon vill sluta så nu är det upp till henne så får vi se hur det blir i framtiden. Återigen stort tack!🤗

Jag tror att man som anhörig inte ska underskatta all den skuld och skam som missbrukaren känner. Det är lätt för oss att göra en stor sak av att vi är bortvalda, har blivit oviktiga, oälskade etc men missbrukaren förmår inte att prioritera någon annan än sig själv och sitt missbruk. Det är ungefär samma som någon med en allvarlig psykisk sjukdom - de orkar inte bry sig om någon annan, de har fullt upp med sig själva. Det är svårt att inte låta de sårade känslorna och ilskan ta över, men man kan försöka låta dem ge en energi för att ta sig ur situationen åtminstone, istället för att låta dem dra ner en så man blir helt kvävd av att vara anhörig. Det har hjälpt för mig i alla fall.

Tack för dina tankar och ditt erbjudande Självomhändertagande! Jag har funderat vidare i ganska många dagar nu och jag tänker ringa igen till Socialtjänsten (dit även vården hänvisar sina patienter) och försöka förklara att jag behöver konkret samtalsstöd och inte råd för hur jag ska må bättre i mig själv. Självklart är det bra med ex promenader och det boktips jag fick, men jag behöver hjälp att reda ut mina tankar. Om det inte fungerar när jag provar igen kommer jag att vända mig till någon annan kommuns socialtjänst.

Hej! Ja, vi har pratat med hen. Hen blir bara arg. Någon enstaka gång är hen resonabel och säger att hen vet att hen borde dricka mindre och att hen vill ha en vit månad. Men någon dag senare är hen på igen. Rejäl kontrollförlust och aggression vid högt alkoholintag. Vi vet ärligt talat inte vad vi ska göra som föräldrar längre.

@sommar2023 jag tror absolut att det har med beroendet att göra.

Dels av alkoholens påverkan på hjärnan, och också på grund av stressen och kampen som ofta pågår inom den beroende.

Jag tyckte det var hjälpsamt att läsa boken ”Beroendepersonligheten”, där författaren beskriver hur personligheten mer och mer tas över av beroendet.

Har förstått att teorin är lite omdiskuterad, men för mig blev det tydligt att det inte handlade om mig när min man började bli aggressiv efter en tids drickande.

När jag lämnade honom blev hans första känsla ”så skönt att kunna dricka när jag vill, utan att någon lägger sig i” och jag såg att kylen var rejält laddad när jag hämtade en del av mina saker samma dag.

Jag tror det är viktigt att påminna sig om att det inte är den personen man en gång förälskade sig i som står där framför en längre. Om den verkligen är beroende har den tappat kontrollen över alkoholen, och kontrolleras istället av den.

Känslan för oss anhöriga blir att spriten går före och är viktigast, men personen kan ofta inte göra välgrundade och aktiva val längre.

Det är ingen ursäkt för att stanna kvar och bli illa behandlad, men kanske kan vara en hjälp att få perspektiv och ta det lite mindre personligt.

När min man slutade dricka försvann det aggressiva beteendet igen och han blev sitt vanliga jag efter några veckor.

Så att han visar upp en iskall sida betyder inte nödvändigtvis att ert liv tillsammans inte betyder något för honom, utan är sannolikt ett symptom på att hans hjärna styrs av alkoholen.

Det är helt enkelt ett sjukt beteende på grund av sjukdomen alkoholism.

Var rädd om dig❣️

@GittiGott52 ja i mitt huvud har jag valt men nu ska jag lyckas genomföra det. Känner mig både orolig och lite rädd för hur allt ska gå. Men jag måste kan inte fortsätta så här har inget eget liv. Igår morse när jag kom upp var han full somnade vid 6 på kvällen så jag tillbringade mitt nyår själv. Sen vaknade han vid 1 på natten sur för att jag inte väckt han till hockeyn och så fortsatte han och ligger nu och sover ruset av sig. Jag var och hämtade ungdomarna från olika fester inatt och han skulle aldrig erbjuda sig att hämta. Alkoholen är viktigast.

Du o dina barn kommer få det bättre genom att slippa all ångest. Du har enligt mig valt rätt väg. Livet har mycket mer att ge än det ni nu fått uppleva. En dag i taget. Kram du är stark

Ja det är så konstigt! Min man har aldrig varit sån innan utan blivit mer skamsen typ att jag kommit på honom. Sån skillnad nu å tycker han blir aggressiv. Visar det jättetydligt både inför mig och barnen.
Har det med beroendet med att göra?
Känns ledsamt bara att han är så iskall. Vårt liv tillsammans betyder ingenting.
Han kommer förlora allt inom en snar framtid.

Det där känner jag igen, nåde mig om jag kommenterar hans drickande när han är onykter. Bad min man ta det lite lugnt igår och blev/blir sen straffad genom att han helt ignorerar mig. Han sa inte ens Gott Nytt År utan halsade sitt glas och gick sin väg. Barnsligt beteende är verkligen rätt ord för att beskriva dem!

Var ledsen idag. Vi var hemma igår å firade bara med familjen. Han var rejält påverkad vid 12 slaget. Dumt nog kommenterade jag det å han tappade det. Är nåt som börjat hända rätt nyligen.
Imorse kände jag mig trött på hela situationen. Så jag sa till honom att jag inte orkar mer. Att jag är trött på situationen och tänker lämna. Hans reaktion var: vad bra då gör du oss båda en stor tjänst. Helt iskall är han. Sen är han som ett barn och stampar omkring å smäller i dörrarna. Nu har han stängt in sig i extra rummet å jag vet att jag kommer få sköta precis allt själv framöver. Brukar bli mitt straff.
Det är som att ha med ett barn att göra! Så jag har inte 2 barn utan 3 egentligen.

Jag hjälpte mitt ex för att lugna mitt eget samvete, men när jag såg att inget funkade la jag ner försöken. Jag kan tänka mig att det är annorlunda när det rör familjen, men tänk på dig själv också. Har arbetsgivaren en plan kanske det ger lite extra styrka. Du kan också prata med hans läkare. Men om han själv inte vill ha hjälp eller göra en förändring så finns det inget du kan göra, förutom att fokusera på dig själv. Han är ansvarig för sitt eget liv.

Skickar dig all styrka, lycka till!

@fyfarao godmorgon! Hoppas att du fick sova inatt och att du har ringt någon som hämtar honom. Du har bara ett liv och nyårsafton är väl en fantastisk dag att ha som avstamp för ett lugnare, tryggare och skönare liv. Vi finns här❤️

@t31967 jag har druckit nästan en flaska vin om dagen och betydligt mer på helgen senaste året. För 31 dagar sen slutade jag. Ingen har kunnat anat någon abstinens, möjligen har jag varit lite tröttare än vanligt. Sen har jag tänkt massor på alkohol, men det syns ju inte.
Så ja, det tror jag att hon kan ha gjort. Om det dessutom är så att hon bara druckit mycket i två månader så tror jag att det inte är så himla svårt att sluta.

@obekväm förstår dig precis, jag bor i ett hus med en man som gömmer små vin tetraboxar nere i vår källare. Han visar aldrig att han dricker framför familjen. Om jag frågar honom så säger han vad? Vad? Eller att jag beter mig som en övervakare och är sjuk i huvudet. Jag tar hand om allt med barn och hushåll och vi har 3 små barn varav en är nyfödd. Va så nervös inför förlossningen att han inte skulle kunna köra mig dit för att han skulle kunna vara påverkad av alkohol. Idag skulle han gå på AA och gjorde det men kom hem med ilska om att vi i familjen aldrig säger något gott om honom men där va främmande människor som sa att han är bra. Hela upplevelsen som skulle vara ett steg mot förbättring blev istället ilska och jag tror också han drack efter för han verkar inte riktigt sig själv.

Jag vet inte vad jag vill säga med min kommentar mer än att du är inte ensam, det finns fler familjer just nu som har en skit jul och nyår och som önskar att saker hade varit bättre. Mitt råd är nog att lyssna på din magkänsla, fast jag är själv skitdålig på det. Jag tror man som medberoende (anhörig) till en missbrukare ska söka hjälp. Så man blir guidad hur man tar sig ur situationen på bästa sätt för alla inblandade om det nu är att den beroende slutar eller om man går isär. För att leva i missär gör ingen glad tyvärr. Hoppas din situation blir bättre och stå på dig

Han skulle ändra sig sa han. Jag gav sista chansen, imorgon åker han ut. Han slet av mina glasögon så dom gick i två bitar. Ser inget utan då jag är närsynt så får gå med solglasögon. Det räcker nu, imorgon när han nyktrat till får han ringa någon som hämtar honom. Är så arg nu så jag kokar.

@t31967 godmorgon! Jag tror att de flesta här inne gjort precis det, druckit mycket varje dag och sedan slutat tvärt. Det betyder inte att vi kommer fortsätta sluta, men det kan betyda det.
Ha en fin dag

@t31967 jag tänker att hon vet att du vet, hennes barn och hennes familj vet. Om hon kommer tillbaka om ett tag får du nog snarare fundera på hur du vill att en relation ska se ut. Du kommer inte kunna hjälpa henne om hon vill dricka, det kan bara hon.