Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie Så skönt att du skrev, men jag tänkte inte att du hade tagit ett återfall.
MEN, så svårt och tungt för din mamma😔fast vad gott att hon lurade döden🙏🏻

Tro sjutton att du inte har orkat el haft tid att skriva här du har ju haft fokus på något helt annat! Förstår att du mått dåligt och du måste ha varit/är helt slut!
Det är i sådana här svåra stunder som man verkligen uppskattar att vara nykter🙏🏻
Allt gott till dig och ta hand om dig😍

Kram 🥰

@vår2022 @Varafrisk @JHL

Hej på er mina vänner ❤️ Livet blir inte alltid som man tänkt sig, önskar och hoppats. Mamma blev dålig efter sista kuren cytostatika och man bestämde sig för att skjuta upp kommande kur men innan det blev dags för den så blev hon septisk och på grund den tröga sjukvården sin hemmaregion så blev hon FÖR sjuk för att vårdas där och blev istället transporterad i ilfart till annan region där hon legat på intensiven först nedsövd och svävandes mellan liv och död. Jag var nästan säker på att det skulle bli det senare. Att det inte skulle gå. Men det har gått! Hon har lurat döden med en hårsmån ❤️🙏🏼. Men pga lång IVA-tid så är det också lång väg tillbaka och fortfarande en cancer som ska besegras 💪🏼.

Jag har mått skitdåligt och åkt som en liten skottspole mellan region hemma och borta. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Varit rädd för det skrivna ordet och den ovissa framtiden. Jag kan i alla fall glädja mig själv, och kanske er också, att jag är fortsatt nykter 🙏🏼. Som vanligt när nåt händer har jag reflekterat över hur jag skulle orkat om jag hade haft alkoholen att tänka på också?! Så av förklarliga skäl har det varit lite tyst från mig men här är jag iaf 👋🏼.

Jag hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om varann och era nära och kära ❤️. Stor kram till er (och alla andra).
🩵

@Carisie, är allt bra med dig? Du är saknad.

Tack alla för pepping! 🤗Och @andrahalvlek du är kvar! Och @aeromagnus, jag tror
Också vi "träffats" och @fooliehutten, trevligt att träffas. 😊

Jag gick egentligen in här för att jag börjar fundera vad jag ska acceptera när det gäller min man. Han kan ha vissa dagar, ibland nästan hela veckor som han inte dricker men jag tycker att dom blir färre och färre. Han blir aldrig jättefull men jag börjar märka i hans ansikte och kropp att dricker ofta Och det känns tråkigt. Det sorgligaste är att min man är rätt introvert och sitter mycket med sin mobil men när han dricker så blir han faktiskt "trevligare" ..sjukt, jag vet. Men ibland funderar jag på om det är så här jag vill ha min ålderdom. Med nån som dricker. Jag är 56 år. Hans pappa har druckit nästan hela livet. Han har skött jobb och alla plikter men det syns ju på honom . Plufsig och i dåligt skick och dålig hälsa.
Och det som stör mig, som jag fattar hör till beroendet, är att han dricker för minsta obehag.
Funderar på att ha ett allvarligt samtal men vet ju att man bara kan ändra sig själv. Ska jag säga att jag inte vet om jag kommer vilja dela livet med honom om det fortsätter? Jag vill inte ställa något ultimatum men kanske är det bra att han vet hur jag funderar? Så hemskt svårt...🙄

Idag har jag jobbat med min bok, som utgår från mina två trådar här på forumet. Det var evigheter sedan senast, jag tappade liksom drivkraften. Jag blev lätt sittande i alldeles för många timmar, så jag tröttnade helt enkelt. Men det är ju synd om boken aldrig ska bli klar, även om den aldrig blir tryckt. Originalet har jag ju kvar för eget behov.

Ett bra sätt att få saker gjorda är ju att stapla en vana ovanpå en annan, det vet jag av egen erfarenhet. Varannan söndag brukar jag tvätta, så nu är planen att jag jobbar med boken medan jag tvättar. Då får jag helt naturliga pauser också, och en tydlig tid att anpassa mig till. Klockan 11-15 varannan söndag tvättar jag - och jobbar med boken.

Jag har hittills fått ihop 282 A4-sidor. Har harvat mig igenom hela min första tråd, som handlar om mina första sex månader som nykter. Har kommit till sidan 189 på min andra tråd, det vill säga den här tråden. Just nu har den här tråden 350 sidor. Idag hann jag gå igenom 9 sidor. Så många söndagars jobb återstår!

Boken kommer i slutändan inte alls bara att handla om alkoholfriheten, utan även allt annat jag fått ta itu med i nykterhetens spår. Idag handlade inläggen om återgången i arbete efter min sjukskrivning våren 2022. Till oktober 2022 hann jag med idag. Det är nästan lite märkligt att läsa vissa inlägg, alldeles för mycket har jag helt glömt bort att jag gjort och tyckt. Minnet är märkligt.

Kram 🐘

När jag började springa i april för snart ett år sedan insåg jag att jag måste styrketräna, för att inte riskera att skada mig. Jag köpte en slantboard från Trukka. En lutande platta med halkfri yta, där tränar jag tåhävningar och knäböj. Stärker vaderna, fötterna, knäna och låren. Jag har utökat antal efterhand men sen i höstas gör jag 30 tåhävningar och 30 knäböj. Varje kväll.

Det ingår i min gå-och-lägga-mig-rutin att träna några minuter styrketräning. Sen gå ut med hunden 5 min. Jag trodde att det skulle göra det svårare att somna, men faktum är att denna rutin rensar skallen innan läggdags. Ibland bråkar latmasken med mig så jag fuskar vissa dagar, men jag jobbar på att faktiskt göra det varje dag. Har jag träningsvärk så hjälper det att låta musklerna jobba. Är jag trött efter ett löppass hjälper det också musklerna att stretcha.

Det viktiga är att jag inte fuskar mer än jag faktiskt gör det. Om jag skippar vissa kvällar är okej. Att det blir gjort förutsätter dock att jag inte blir sittande framför tv:n för länge. Därför har jag larm i mobilen kl 21.30, då är det dags att stänga av tv:n och göra sig i ordning för sängen.

När tåhävning och knäböj kändes okej utökade jag med kettlebell mellan benen, för ryggen. Nu är jag redo för nästa övning: höftlyft liggande på golvet. Också viktig muskel för löpningen. Och när den övningen känns okej ihop med de andra tre blir det nog kettlebell-lyft med rotation, för överkroppen. Sen får det nog vara nog, då har jag fem övningar som totalt kanske tar 20 min. Fler får det inte bli för då fuskar jag nog för mycket, för att det tar för lång tid. Möjligen sätter jag kvällslarmet på 21.15 i så fall. Mindre tv-tid är bara sunt.

Och idag blir det löpning! Börjar faktiskt längta lite efter det. Tisdag, fredag, söndag är det löpning och idag blir det elljusspåret i skogen. På söndagar springer jag på förmiddagen, då är det gjort. Första springa, sen tvättstugan. Men först frukost!

Kram 🐘

PS. I april har jag jobbat på företaget i 34 år. Otroligt. Jag hinner passera 40 jobbår. Jag tillhör den sista generationen som stannar så länge på ett företag. Men att jag har gjort en massa olika saker är nyckeln till det tror jag. Många gånger har jag tänkt söka annat jobb. Många gånger har jag valt om mitt jobb. Mest för att företagets värderingar stämmer med mina egna.

@aeromagnus 5 km på 37 minuter är jättebra! Och oavsett distans och tid: att du gör det är allra viktigast. Rensar skallen, hittar en känsla av nöjdhet. Det finns så mycket i livet du inte kan råda över. Men springa kan du, och det kommer hjälpa dig. Ju bättre kondis, desto bättre ork både mentalt och fysiskt i vardagen. Jag märker en stor skillnad på min ork, förvånar mig själv ofta. Hmm, så här länge brukar jag inte orka hålla på?

Vad det gäller jobbet så har jag ju gått tillbaka till rötterna, jag gör nu vad jag gjorde på 90-talet när jag började jobba på företaget. Intellektuellt utmanande, kreativt, svinroligt: och när jag går hem är jag klar. Jag kan jobba lite framåt, vilket ger mig en ännu bättre start nästa jobbdag.

Sen jobbade jag i 15 år med personalgrejs: schema, rekrytering bla bla bla. Jag blev aldrig klar. Det fanns alltid ”högar” att ta itu med, ytterligare ett mail att svara på, ännu en surdeg att försöka få ordning på. Det var väldigt utmanande, och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger.

När jag nu är tillbaka där allt började, som förvisso är helt annorlunda idag rent tekniskt, så känns det som att komma hem. Jag behöver ha ett jobb där jag får ett färdigt resultat, när datorn stängs av är jobbet klart för den dagen. Så min fritid kan ägnas åt mig själv, min hund, mina barn och närstående. Det är fan viktigare än jag förstått tidigare.

Kram 🐘

Frugan har varit på sjukhuset igen. Ultraljud på hjärtat, extraslag och blåsljud. Inte kul. 24h EKG mm. Vi är sjuka familjen.... Man får ta en dag i taget. Försöker träna minst 3 gånger/vecka. Nu när solen kommit fram så kan man lämna det tråkiga jävla löpbandet mot utomhuslöpning.

Motion mot alkohol en vinst alla dagar i veckan.

Bra jobbat med 4 års nykterhet. Alkoholen dämpar ju ingenting men det känns kanske bra för stunden. En dag i taget.

Det där med jobbet är en härlig känsla. Just nu när man jobbar och pluggar. Man känner sig aldrig klar. Kommer hela tiden nya uppgifter. Jag har sprungit efter en infektion nu ett par pass. Går inte snabbt. 5km på 37 minuter men det går väl framåt. Ha en fin helg

Ännu en jobbvecka lagd till handlingarna. Jag älskar att jag blir så tydligt klar med jobbet, i god tid dessutom. Upplever inte stress alls, även om det går undan ibland. Och med ett färdigt resultat känner jag mig nöjd. Utifrån förutsättningarna har jag gjort bästa möjliga slutprodukter.

Efter jobbet löprunda och nu har jag krupit ner i badkaret. Nice 😍 Att springa direkt efter jobbet är ett så jävla bra sätt att ruska av sig alla jobbtankar. Som meditation, fast i rörelse. Extra härligt var det idag att det var ljust på hela rundan.

För typ 15 år sedan började jag springa första gången, det höll jag i typ 3-4 år. Då hade jag en löparcoach som sa att man ska springa tre gånger per vecka: då märker man resultat från vecka till vecka. Det rådet håller jag hårt i.

När jag började i april fixade jag en gång per vecka, sen kunde jag knappt gå på en vecka. Efter några månader fixade jag två gånger per vecka, och från november fixar jag tre gånger. Och jag märker utveckling vecka för vecka. Färre och kortare gå-pauser, mer spänst i stegen, mer ork generellt.

Jag är så oerhört tacksam att min kropp vid 56 års ålder svarar upp bra på träningen. Den tackar mig genom att bjuda till, visa att den är med på banan. Min hund gillar att springa också, även om han knappt springer: han ökar farten lite bara. Möte med andra hundar får vi hela tiden, så sådant måste vi parera ihop. Vi är ett bra team ❤️

Trevlighelgkram 🐘

@Carisie 🥰Jag har precis som @vår2022 märkt att du inte skrivit på ett tag. Undrar hur du har det?

Kram🤗

@Suey Ja, heja dig och mig❤️ Nej, det är livsfarligt att prata hur man känner och upplever saker och ting. Min kuratorskollega har aldrig på mina snart 8,5 år på jobbet frågat mig hur jag mår oavsett om jag är sjukskriven eller ej.
Och, med detta inlägg avslutar jag onsdagen och går och lägger mig.

Godnatt och kram❤️

@Varafrisk Jag förstår att du saknar vovsen din.

Apropå att alla är tysta då man kommer med sina inlägg. Är det icke så jämt? Är detta icke så människor reagerar jämt då det gäller känslor. Kanske att man kan snacke enskilt med bästa vännen sin, om man nu nån har, men om det gäller diskussion i grupp så lär nog också bästa vännen sitta tyst.

Sådan är ändå min erfaring. Jag tog upp en sak härom dagen i en grupp i gruppen, där jag ville ha delgruppens uppfattning utan att ha nåt direkt kontroversiellt att si, även om jag hade en åsikt. Tvärtyst. Orka med folk. Att huvudgruppen driter ännu mer i vad jag tycker förstår du. Bara jag sköter mej och ler åt alla är de förnöjde.

Vi ska tro på oss själva, Varafrisk. Heja oss.

Kram ❤️

Har tagit en liten kort promenad i solskenet☀️så tomt det är att gå ensam utan vår hund🤔Som jag saknar henne!!
Två veckor idag sedan hon somnade in….
Om ett par timmar ska jag hämta min dotter och åka på en liten utflykt både hon och jag behöver miljöombyte. Det är inte målet som är det viktigaste utan att vi kommer ut lite grann. Det brukar innebära väldigt bra samtal och jag kan samtidigt se vad det ger och vad det tar i energi.

När det gäller mitt jobb så känner jag att jag har gjort vad jag kan göra. Före jul har jag både till chefen, till skyddsombudet och till hälsoombud sagt att det förekommer grupperingar på jobbet. Har inte fått ngt gehör för det. I måndags när min chef går sin ”måndagsrunda” hade jag inte tänkt säga ngt för det tar så mycket energi!! Hon frågade dock hur det var och då sa jag som jag kände, att det är dålig stämning på jobbet, att det är liksom två läger på jobbet och några som inte inblandade i något läger. Chefen tycker att hon har gjort vad hon kan vilket hon uppenbarligen inte har gjort. Saker som hon sagt t mig sa hon att hon inte har sagt. Hon sa t mig att det var tråkigt att jag inte trivdes och vad skulle jag göra åt det? Jag sa t henne att det är hennes ansvar, arbetsmiljön. Hela tiden var hon som ett stoneface i ansiktet. Igår på team gick vi en runda och alla fick säga något hur man upplever sin arbetssituation. Jag berättade att jag mår dåligt, att jag tycker inte att det är en bra stämning, att jag tycker att det är sorgligt att psykologerna ska sluta, att det är svårt att arbeta halvtid. Det var ingen som sa något, alla satt som ufon helt tysta. Igår när jag kom hem hade jag en orosklump i magen….tänkte..kanske var det dumt att jag sa något.. att jag också kunde säga att det var bra🤔 men så tänkte jag…nej, jag hade krympt ännu mer, jag måste vara sann mot mig själv, jag hade mått så dåligt annars! Så, det kändes ändå som en börda föll från mina axlar även om inget löstes men sanningen mot mig själv var viktig!
Jag har sökt ett nytt jobb. Jag har allt vad som krävs för jobbet. Chefen har jag jobbat tillsammans med då hon var rektor och jag skolkurator då gav hon mig positiv cred men få se hur hon tänker nu när hon är chef för elevhälsan. Spelar min ålder någon roll eller om ngn annan får jobbet vad har den personen för erfarenhet?

Ha en fin dag☀️🥰

@Carisie Hej! Saknar dig! Hur har du det? Troligen har du mycket omkring dig nu, men om du orkar, skriv en kort rad❤️

@Ljusmorgon Grattis till fyra nyktra år! 🥳🥳🥳 Man får ligga i och fylla sitt liv med roligheter, och däremellan vila, vila, vila. Dansa, pausa.

Kram 🐘

@Ljusmorgon, fyra år! Imponerande och stort grattis! Jag har ofta liknande känslor av ångest, rastlöshet och tristess. Men nu har det svängt om lite eftersom jag inte kommer undan; de där känslorna börjar växa in till vanor och hur underligt det än låter så börjar jag acceptera ödet. Ja så till den milda grad att jag allt oftare gillar läget🤔. Och som du skriver: ”det är värt att vara nykter alla dagar i veckan” 🤗

Va tiden går. Har varit nykter nu i 4 år! Det är jättetråkigt ibland på semestern fortfarande och jag har ofta ångest och alltid rastlöshet som gör att jag skulle vilja dämpa det med något. Men det är värt att vara nykter alla dagar i veckan! Känner mig så mycket friskare och självsäkrare. Kram på er alla som kämpar.

Hur går det med snuset då kanske någon undrar? Jag har utökat till 10 prillor per dag, och där tänker jag ligga kvar inom överskådlig framtid. En dosa räcker två dagar, så både ekonomin och min hälsa förbättras. Jag har ju sen tidigare bytt till vitt snus, och från fyra styrkepluttar till två. Och jag gör det ju inte för att min hälsa är dålig, snarare för att den ska bli ytterligare lite bättre. Framför allt blodtrycket, som alltid varit lågt och det kan stanna där.

Att ta ungefär en timmes paus innan nästa prilla är hjälpsamt, och då kickar prillan till riktigt bra när jag väl lägger in den. Tidigare har jag slentriansnusat 24/7. Pauserna är nog bra vila för tandköttet också tänker jag.

Kram 🐘

Så otroligt bra beskrivet @vår2022, jag ska jobba mycket på det nu, har börjat men har lång väg kvar❤️Tack för din klokskap🙏

Tack fina @Amanda L ❤️ Jag har läst på lite till efter vi skrevs senast. Jättebra tips med cirklarna, tack 🙏. Jag har observerat mina tankar mycket det sista och dom är helt ur balans. Dom går rakt i katastrof av minsta lilla och när jag lugnat mig har jag bara stått förvånad och tänkt ”vad händer med mig?!” Ett nervsystem som varit i stress under lång tid skulle jag tro. En stressrelaterad utmattningsreaktion efter lång tid av att vara stark för att jag behövde vara det. Det hände mycket kring mig det senaste året och nu är mitt nervsystem överbelastat, detta har visat sig nu när allt lagt sig, allt ordnat upp sig och jag börjar landa. Stoicismens råd som jag hittat och du givit mig börjar hitta tillbaka i mig. Jag hittade mycket sådant när jag sökte senast men då i Buddhistisk filosofi, känns liknande skulle jag säga men när stressen varit så hög, emotionellt under så lång tid tappade jag mina verktyg. Tack för att du påminde mig. Nu fortsätter vi fokusera på det vi kan påverka, våra tankar och handlingar❤️🙏 Fortsätt gärna skriva hur det går för dig och vad du hittar mer. Kram

Så nu är det mars. Våren har kommit till min del av landet.🌷
Februari brukar vara en riktig tröttmånad men inte i år. Förra året var det ett disskuterande med Tant Sug både nu o då.
Den här februari har jag sluppit lägga energi på det😊
Det här med att ha varit nykter mer än ett år gör skillnad. Det nyktra har blivit det nya "vanligvardags" känslan. Den känslan är rofylld.
Jag blir nästan förbannad eller inte nästan. Jag blir förbannad på hur normaliserat det är att dricka alkohol i tid o otid. Hur mycket energi går inte till spillo i ångest, baksmälla ,dålig åtehämtning!?
Testat en ny lite social aktivitet för kvällar som jag tror kan bli min grej. Yoga, närmare bestämt Hot yoga. Man träffar folk , dricker en kopp te o småpratar lite sen yogar man i tystnad tillsamans. Efteråt har alla nöjda flin och kroppen är mjuk o skön. Det här känns som ett bra komplement till styrketräningen och en liten social stund i vardagen och även på helgen.
Visst är det lite dyrt men gymkortet täcks nästan av jobbet så 720 i månaden på yoga klarar jag. Lite socialt, bra för kropp o knopp.
Skulle man bryta ner 720 i vinkostnader i månaden som det minst var för drygt ett år sedan känns det här som en mycket bättre investering!
Kommande månad ska jag botanisera o prova utbudet på yogastället och se vilka former av yoga jag gillar. Nytt , spännande och kul.😊

Tacksam , så tacksam för mitt nyktra liv som absolut inte känns begränsande utan mer utvecklande än hur det varit!

Må så gott alla!🥰