Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
jag kämpar med dig, jag är på dag 2 idag! Häng med mig! kram Mia

TACK!!

Jag lider av något som kallas relationstvångstankar. Jag har inte fått diagnosen ställd av en psykolog eller terapeut utan jag har kommit fram till det på egen hand efter att ha läst om det. I grunden går det ut på att man ifrågasätter sin partner och relation titt som tätt. Vissa dagar älskar jag min sambo och tycker att hon är underbar men många gånger stör jag mig på allt hon säger, gör och hur hon ser ut. Jag förstorar upp alla små negativa sidor så till den milda grad att jag nästan drabbas av panikångest. Detta är så smärtsamt för mig. Varje lördagmorgon är det lika dant. Vi sitter vid frukostbordet och jag ser henne sitta där, osminkad, dålig hy och sängflottigt hår. Varför ska jag behöva känna så här? Varför kan jag inte bara acceptera saker som dom är? Jag är ju inte heller perfekt. Långt ifrån! Jag får en klump i bröstet. Jag tänker på andra tjejer. Tjejer som jag bara ser dagtid och som jag bara känner ytligt. Gräset verkar alltid så mycket grönare på andra sidan även om jag vet att min tjej är den bästa för mig. Varför låter jag allt negativt och helt oviktigt ta överhand hela tiden? Varför är jag så ytlig och dömer utsidan när insidan är så bra?

Jag vet inte vad som kom först. Hönan eller ägget. Alkoholen eller ångesten. När jag dricker så känner jag inte så här. Då är allt bra. Ibland kan det dock snedtända och om jag börjar störa mig på henne när jag är onykter så blir det fruktansvärt jobbigt. Då blir ångesten enorm. Jag blir aldrig elak. Säger aldrig vad jag känner. Det är tur det. Annars hade det gått illa.
Jag är så trött på att känna avsky för att se min sambo "ful och osminkad". Jag vill inte haka upp mig på det.
Jag var rätt glad i att dricka innan vi träffades också. Jag dricker inte för att döva min ångest jag känner med henne. Kan skillnaden var att vi nu bor ihop? Att vi väntar barn? Tidigare förhållanden har jag bara varit särbo i. Där har jag aldrig behövt konfronteras med den osminkade vardagen till 100%.

Jag känner mig så hemskt. Jag är känner mig så genomrutten. Jag är ju egentligen en glad, omtänksam människa med mycket medkänsla och empati. Jag älskar min tjej. Men ibland slår det bara helt om och jag känner mig så avtänd på allt som är hon. Några timmar senare är allt ok igen.

Ber om ursäkt för att jag svävar ut med all denna skit men jag var tvungen att skriva av mig. Jag träffade en terapeut förra våren men jag vågade aldrig ta upp detta fullt ut. Var rädd för att höra att jag inte var tillräckligt kär eller att hon var fel för mig. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill leva med henne och jag vill sluta ifrågasätta och känna ångest.

TACK!! det är detta som hjälper, stöd, uppmuntran och positiva tankar. Kvällen gick faktiskt rätt bra! Jag ville kunna gå in idag och skriva att jag klarade det, vilken glädje det känns att kunna skriva det. Första prövningen: Mannen ringer på vägen hem och glad ihågen säger: Lägg in en god Asti (bubbel) i kylen så kan vi ta en fördrink innan maten! Jag svarade att jag kan lägga in den till honom men jag vill inte ta något. Kunde knappt tro mina egna ord!! Han lät lite förvånad men svarade: Nämen då struntar jag också i det.

Han har nämligen kommit på mitt drickande tidigare och när han kom hem så frågade han om jag hade problem igen. Jag svarade att jag kände att alkoholen känns för central för mig och jag vill inte att alkoholen ska ha den makten. Jag vill känna att det känns kul att gå ut med vänner och äta utan att det måste förknippas med att jag måste dricka. Jag sa också till honom att jag vill känna som han- det spelar igen roll om han dricker eller ej, han har alltid lika trevligt.

Jag har fortfarande svårt att tänka mig ett liv utan att kunna dricka ngt men mitt första mål är till jul. Jag vill åka till en vän som är doktor och ta m mina leverprover och CDT (i mars var det förhöjt). Jag behöver få veta att jag är ren från alkoholen i min kropp.

Nu kommer nästa utmaning ikväll, ut med vänner på krogen!

Känner glädje över att slippa blossigheten och den här tunga ångestkänslan men känner mig lite mer stissig idag. Någonstans har jag läst att dag 3 kan vara en prövning.

Tack för all stöttning, det är ER förtjänst att jag fixat dessa dagarna och jag längtar efter att känna ro och inte hela tiden komma på att jag tänker på alkohol och tänka att -nu hade jag haft ett tillfälle att dricka om jag inte tagit antabus.
Ha det gott idag alla vänner! Kram mia

Tack för dina rader.
Jag ska också försöka hitta på trevliga saker idag.
Skönt väder ute. Tar nog en promenad vid havet.

Själv har jag aldrig druckit så många olika sorters juice som nu.

Grattis till alla dina vita veckor!

Önskar Dig också en riktigt fin lördag!

Kram
Tanten

Igår kväll, efter att jag tog mig ännu en funderare på vad jag vill uppnå med mitt förhållande till alkoholen.
Kände inget sug trots flaskorna som stod där hemma utan drack vatten och blåbärsjuice.

Varför slutar jag inte att dricka helt?
Det finns många goda olika alkoholfria alternativ.
Varför ta ett, två eller tre glas ibland och sen räkna efter för att försöka hålla mig under de där 9 enheterna per vecka som anses vara gränsen för en kvinna.
Det är bara jobbigt att hålla på så. Dessutom riskera att det ändå blir för mycket, typ, som den 26 okt. och 1 nov.

I morse gick jag in och gjorde om alla övningar på självhjälpsprogrammet.
Intressant att läsa vad jag tidigare skrev om för- och nackdelar med alkoholen.
De här veckorna har jag kommit till nya insikter och kunde fylla i mycket mer samt ta bort vissa påståenden som inte stämmer.

I övningen om målsättning så hade jag tidigare fyllt i:
Förändra mitt drickande och sen räknat på antalet glas så att det skulle stanna på nivån under 9 enheter per vecka.
Då var jag nog lite nervös över tanken att aldrig mer dricka alkohol.

I morse ändrade jag målsättningen till en helt vit månad som senare ska utvärderas och se hur jag därefter vill gå vidare.

Tack Mammy Blue som först kom med förslaget!
Nu först har jag tagit det till mig.
Känner mig lugn och trygg i beslutet.

Önskar er alla en fortsatt fin helg!
Kram
Tanten

Ja, visst fixar vi helgen. Ville bara önska dig en skön lördag.
Ja, visst sover man bättre utan vinet. Idag lördag ska jag försöka
hitta på lite grejer som är lustfyllda för mig. Här i kylen ligger
några starköl som är mannens. Jag har aldrig varit någon ölälskare
som dom får gärna ligga där för mig. Har nog aldrig druckigt så
mycket kaffe och te som nu.
Min hund ger mig mycket kraft och även ni förstås.
Kram
Konstnären

Önskar dig och mullegubben en härlig helg.
/A

Jag har varit dålig på att kommentera i andras trådar sista tiden men ville bara säga att jag läser allt och hejar på dig (och alla andra såklart :))! Jag är snabb som få när jag skriver på datorn, men jag läser (och skriver) allt på mobilen och det tar så lång tid att knappa in text + att det är svårt att gå tillbaks i tråden för att läsa om det var något mer man ville kommentera medan man skriver och lätt att det blir fel. Därför blir det inte så många inlägg som jag skulle önska.

Förstår verkligen att du är i en enormt jobbig sits med barnen, att inte få träffa dem regelbundet måste vara jättejobbigt. Tror jag kan leva mig in i den känslan och det är inte lätt...det gör ont i hjärtat vid tanken. Är glad att du träffat en bra person du kan prata med nu, det kommer säkert kännas lättare då.

Nu klarar vi av den här helgen också, för varje dag som går vinner vi lite mer självförtroende och självkänsla. Tillslut, när vi nått vårt mål kommer vi vara odrägliga, så stolta över oss själva att vi pyser över ;)

Måste sluta, dags att fixa frukost.

Kram Anli

många unga väljer att använda hasch/cannabis istället för alkohol i tron att det är mindre farligt så är de 8 myter som kan laddas ner från den här sidan värd sin vikt i guld.

Narkotikaindustrin har på ett mycket förslaget sätt fått unga av idag att tro att hasch är helt ofarligt vilket är så fel det kan bli. En 30-åring som rökt sen tonåren är inte svår att identifiera när man möter hen. Så skrämmande.

http://www.narkotikafriskola.se/l%C3%A4sv%C3%A4rt/ladda-ner-skrifter-89…

"8 MYTER OM CANNABIS
Pelle Olsson
2012"

Jag är så glad för din skull, att barnen ville komma och även mormor och morfar.
Det blev säkert en väldigt trevlig kväll.
Bådar gott in för fortsättningen av helgen.

Själv har jag det fint.

Ha en bra lördag!
Kram
Tanten

Gott att läsa dina kloka ord till morgonkaffet.

"jag tror jag vågar säga att det gemensamma med oss som lever det liv vi vill leva är att vi tagit taget om vårt eget liv och därmed slutat försöka att förändra andra" citerar dina rader som går rakt in i mig.

Tänk att det är så svårt, fast man förstår att det är så. En lång process, som du skriver - år.
Kram med önskan om en god lördag♥

Tjoho m-m! Vilket underbart inlägg att läsa till morgonkaffet! Härligt jobbat, nu kan du lägga den här kvällen till din lista över utmaningar du lyckats med. Samla dem en efter en. Julfesten m jobbet, julhelgen, nyårsafton, födelsedag osv osv. Känslan du hade i natt när du kom hem och som du har nu på morgonen då du vaknar, är guld att ta fram och använda sig av som vaccin då du vacklar och tänker "kanske bare ett litet glas..." i framtiden. Så glad för din skull, och imponerad. Kraaaam

Och samtidigt kunna konstatera:

Du ångrar ALDRIG en nykter kväll
Ha en hellt fantastisk lördag nu, sjä skall jag bygga dator åt sonen.
Han har köpt ett monster i delar som skall sättas samman........
//A

Jag tror det var hon som jag hörde det uttrycket från först.
Trevlig helg nu.
/A

du ordnar en fin inflyttningfest så du verkligen får känna en bra start i ditt egna lilla bo där du får göra precis som du vill !

Kram ♥

Så glad för din skull, underbart kämpat!

kom jag ihåg att det snart är tre år sen en av de värsta eftermiddagarna i mitt och i vårt gemensamma liv. En av de hemskaste situationerna och ganska precis en månad senare gick jag. Ut genom dörren, ut i snön. Om det har jag skrivit här många gånger. Delat, som på möte. Ja:) Tack!

De två senaste åren har jag haft ett starkt behov, nästan inre tvång att skriva om hur det var den där lördagseftermiddagen och om andra situationer - att skriva här där jag har en riktning för mitt skrivande. Fästa mina tankar, känslor och inre bilder. Jag har mött dem, de inre bilderna, reflekterat över mina känslor, över mina minnen och jämfört "idag" med "idag-för-ett-år-sen" och "idag-för-två-år-sen". Till och med vissa klockslag är tydliga. Igår kom jag ihåg den där situationen som är nära nu och kände att jag är fri också från den. Jag tänkte efter och kom knappt ihåg "helheten" annat än i vissa element - men laddningen i minnet är borta. Befrielse! och, det är jag som gjort mig fri! Underbar känsla.

Kanske det kan vara till hjälp för andra att läsa om olika sätt att förändra sitt liv. Om flygcert som lämnade och gått igenom många kval i sitt nya liv och om mig som gick och vände tillbaka. Vi har det båda bra idag på olika sätt. Faktum är att i forumets trådar finns många som har ett bra liv... jag tror jag vågar säga att det gemensamma med oss som lever det liv vi vill leva är att vi tagit taget om vårt eget liv och därmed slutat försöka att förändra andra. Släppt ansvaret för andras liv. Insett att vi inte har makt över en annan... Vi är många som därigenom hittat vägen till sinnesro. Den dyrbara livsgåvan sinnesro.

Medan jag skrev nu, i min tråd, inser jag första gången så klart att just den situationen som utspelades för snart tre år sen har sin parallell i min barndom. En situation jag varit medveten om och berättat om bl.a för mg. Just idag ser jag att de situationerna, min utsatthet i de situationerna, är i det närmaste identisk. Den utsatthet jag upplevde i en som 10-åring med en berusad far utspelades 50 år senare med en berusad make. Idag kan jag kanske ta hand om den lilla flickan i mig som varit så rädd, inte för det egna livet men för att inte kunna rädda en annan. I ingendera av situationerna förstod jag att den enda jag hade makten över och kunde rädda livet på var mig själv. Det insåg jag inte heller när jag gick. Insikten har kommit långsamt medan jag skrivit här.

Min far gick under, drunknade i alkoholträsket, men min man är idag en stolt nykter alkoholist. Och jag - jag tar vara på varje dag, nästan varje ögonblick av det liv jag lever nu och älskar att leva.

Allt gott till er alla / mt

det är helt fantastiskt att få dela din tillbakablick inför snart-ett-års-dagen! Jag minns också ditt första inlägg - och många av dem som kom sen. Nu är jag bara så renodlat glad för att du äger ditt liv!

Jag tänkte igår på en förestående dag med ett tre-års-minne. En av de hemskaste situationerna, då ca en månad innan jag gick. De två senaste åren har jag haft ett starkt behov, nästan inre tvång att skriva om hur det var, reflektera över mina känslor, minnas och jämföra. Igår kom jag ihåg den där situationen och kände att jag är fri också från den. Jag tänkte efter riktigt och kom knappt ihåg annat än vissa element - men laddningen i minnet är borta. Befrielse! och, det är jag som gjort mig fri! Underbar känsla.
Önskar dig en fin dag! Kramar / mt

efter en nykter och både rolig och tråkig och jobbig och stärkande kväll med tjejerna.

1. Nykter. Har inte druckit något. Ingenting! Första gången på evigheters evigheter som jag inte druckit något på en fest där andra druckit ganska friskt.

2. Rolig. Roligt att träffas och mycket skratt trots allt.

3. Tråkig. Tråkigt när man inser att det är svårt att prata ett samtalsämne klart. När kompisarna blir berusade och tappar både intelligens och social förmåga (den där vi gärna tror att vi får med alkoholen).

4. Jobbigt. Påfrestande att vara ensam nykter. Jobbigt att tänka att det kunde varit jag för ett tag sedan, det kommer att vara jag om jag dricker i deras sällskap.

5. Stärkande. Känner mig sååå nöjd em mig själv, även om jag vacklade i eftermiddags, och det enbart var tack vare forumsläsning och stöttning från mannen som jag klarade av att stå fast vid mitt beslut. Känns så skönt att vara nykter nu och veta att inte jag är en av dem som kommer att må rejält illa imorgon och ha ångest.

Den här känslan är nästan lika berusande som den av alkoholen, men har inga negativa bieffekter :)

God natt!
/m

Fan så skönt! Jag var så nära att handla öl ikväll också. Jag kände att den här fredagskvällen skulle vara urtrist och meningslös om jag inte fick dricka. Men, jag bet ihop, skippade ölen. Mitt mantra var att "man ångrar aldrig en nykter kväll." Jag tog en kopp kaffe när jag kom hem i stället. Det kändes jättebra! Kvällen var naturligtvis inte så euforisk som den brukar vara när jag dricker. Då spelar jag musik till långt in på nätterna och ältar patetiskt en massa anekdoter om mina favoritartister för min sambo. Kvällen var mysig ändå. Lugn och skön. Ligger i sängen nu och känner mig så nöjd med att vara fräsch i sinnet och att få vakna utvilad och fri från baksmälla i morgon bitti.

Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Med lite distans och bättre mående så här på sena kvällen så kommer hoppet tillbaka till mig som det alltid gör.
Att jag skulle ha en diagnos, tror jag inte så mycket på egentligen. Jag är helt enkelt intensiv och mycket öppen som person.
Ibland tycker jag att jag talar för mycket. Tänker att jag inte ska säga vissa saker, men vips så "står jag där jämte mig själv" och hör mig säga det ändå.

Sån är jag med alkohol också, plus mycket annat.
Därför funkar inte detta med att ge sig själv löftet varje morgon att inte dricka idag. Jag säger det men ändrar mig så detta löfte betyder ingenting.

Det blir en sorg över brutna löften mot mig själv, men jag vet inte riktigt vad det gör med mig mer än att jag får svårt att tro och lita på mig själv.
Självförakt?

Vad jag behöver är lugn, komma ner, landa i mig själv, ro i min själ.
Men jag är impulsiv och intensiv.

Jag gillar mig själv för det mesta. Men aldrig då jag druckit.

Så enkelt, så svårt.

Nå, hem till de kära i morgon kväll.

Dag 1 på nytt avklarad för 387 gången, typ.

Ha det gott därute och god natt.

LP

Jag är så glad för din skull!
Hurra för ditt beslut för nästan ett år sedan.
Grattis till HUSET!
Så himla gott.

Kan inte låta bli att undra över vad som är fel på ditt ex.
Han måse ha en djupt liggande förruttnelse i sig.
Han verkar vara en fruktansvärt obehaglig, elak människa.

Ta hand om dig och dina små. Det är med glädje jag följer din resa.
Snart har jag säkert nåt bra att skriva om min egen resa också.

Kram
LillPer

... sedan jag insåg att min exsambo var alkoholist. När jag läser i andra trådar här, och ser hur dåligt många mår, ser hur de vet och kanske vetat att deras respektive missbrukar alkohol, men det går liksom inte in - jag ville ju inte heller förstå. Det var ju först den där dagen i slutet av oktober förra året som poletten trillade ner:
"OOOOOJJJJJ, han är alkoholist... det är ju därför som han alltid druckit flera gånger i veckan, kunnat hålla upp i perioder men sedan druckit mer än någonsin, det är ju därför han aldrig handlar med kort på Systembolaget, det är därför jag varje kväll ligger och väntar på att höra dörren öppnas in till skåpet där alkoholen förvaras, höra ölburken/vinflaskan/spritflaskan öppnas, det är därför han nästan alltid dricker måttligt bland folk, men sedan går hem och dricker sig redlös, det är därför jag fått torka spyor mitt i natten, det är därför han så ofta kissat på golvet i sovrummet, det är därför han alltid prioriterar att kunna dricka, det är därför han så många gånger gjort bort sig på fyllan, det är därför jag fått hämta på tillnyktringsenheten hos polisen, det är därför han så många gånger supit bort mobiler, laptop, väskor, kläder mm, det är därför han emellanåt varit så nedstämd och ledsen och tillmötesgående när jag gråtit, bönat och bett om att han ska dricka mindre..."
När jag lämnade så hade jag under några månader nog egentligen vetat länge, även innan det, att han var inte bra för mig - inte bara för alkoholen, utan det som kändes ännu värre, som gjorde att jag faktiskt döpte min tråd till "jag vet inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka" - hans kontroll, förnedring, falska beskyllningar, fula ord, hot, ilska mot mig och barnen, alla frågor om "vill du ligga med honom/henne då" ofta om jag pratade om eller med någon "för länge" (i hans ögon) osv. Jag hade kämpat länge, och alla kärlek var nog så gott som död. Han är nykter nu, men han är inte ett dugg snällare/trevligare - trots att vi inte lever ihop så tar han alla chanser att skylla saker på mig - men nu uppstår det ju bara pga saker kring barnen: om han blir sen vid överlämning så är det mitt fel att jag bestämt en viss tid, om barnen behandlar pappa på ett visst sätt så är det mitt fel eftersom jag försöker vända dem emot honom osv osv.
Hans föräldrar är med på det till stor del - de pratar ofta med barnen och säger saker om hur saker och ting ska vara/bli, saker som vi alla vet kanske inte blir så, men jag känner dem väl nog för att veta att det är deras sätt att få mig att inte våga gå emot av rädsla för att göra barnen ledsna - men jag jobbar hårt på att tänka på vad som är bäst för barnen och mig, inte anpassa mig, inte anpassa mig pga att ajg är rädd för honom eller hans familj osv.

Jag har under ett tag inte tvivlat på mitt beslut, och det tar jag som ett tecken på att jag blir allt starkare i mig själv!

Häromdagen lunchade jag med några kollegor (bland annat män - vilket jag aldrig hade vågat när jag levde med exsambon!!!) och det blev tal om att jag har köpt hus - och jag var så stolt att jag har gjort det! Jag har KÖPT ETT EGET HUS!!! Jag vill ha hus, det kommer bli tufft kanske, men jag får be om hjälp, men jag vill ha hus och jag vill inte vara beroende av en man för det.
Jag var så orolig när jag lämnade exsambon att jag inte skulle ha råd med eget boende, och jag var på banken och de rekommenderade bostadsrätt för att det var "säkrare när man är ensamstående" - men det fanns inga bostadsrätter i kommunen som de skulle ge mig lån för... och plötsligt hittade jag mitt lilla hus, och de godkände lånet...! Och om ca en månad sätter allt igång - det ska målas, tapetseras, fixas lite här och där med snickeri, VVS och el - men jag har redan bokat allt, genom kontakter! Och det känns så avlägset och ändå så nära! Mitt hus, mitt och barnens kryp-in! Och innan jag vet ordet av så kommer det vara ettårsdagen för när jag lämnade honom - åh, vad ledsen jag var, hur knäckt och nere jag var - jag satt på kvinnomottagningen och orkade inte ens ta av mig jackan - jag ville bara gå ut och bli påkörd av en lastbil för att slippa själv ta beslutet... Ja, ettårsdagen för flytten är itne här än på ett tag, men jag har tagit mig så här långt så jag ska klara lite till!

bland trådarna medan mullegubben är på AA. Fin fredags feeling på fantastiskt fina forumet :) / mt