Senaste kommentarerna i forumet

Tala om för henne hur du känner! Säg det du säger till oss! Säg att du insett! Be henne ge dig en chans! Säg att du är beredd att göra allt för det ska bli bra igen. Visa / bevisa att du kan / vill /ska ändra på dig och du älskar henne.

Jag vet inte varför hon får ta smällen. Jag älskar ju henne mest av allt. Men hon är så arg på mig att hon inte bryr sig.
Jag förstår ju henne. Gång efter gång sviker jag henne. Jag är en stor idiot. Mitt liv slås ju i spillror.
Är jag en alkis???
Det anser inte min fru. Utan jag är bara ett svin enligt henne.
mitt hjärta blöder

Känns som om jag spricker. Min fru avskyr mig. Kommer vi ens leva ihop mer??
Hur vinner jag tillbaka henne? Alla säger ge det tid. Tid tar livet av mig. Att den jag älskar hatar mig, hur hanterar man det??
Du är ingen alkoholist, du väljer ju att bli full och elak varje gång. Hur får jag henne att förstå??
Jag vill ju inte välja spriten men ändå blir det så..jag lider så. Och nej det är inte synd om mig. Det det vet jag. Men hur får jag henne aty förstå????
Jag vill inte bli ensam. Jag vill leva med min fru och min familj.
Hjälp :-(

Jag vet inte hur det blir så. Man får en kick som man efter ett tag inte vill vara utan. Det är klart att det är rätt trist att byta däck och tapetsera. Dricka bärs är kul däremot! Om man kombinerar dem så blir det ju kanon! (ironi)

Det är bara att lära om! Gör om gör rätt. Man får kognetivt gå emot sina gamla vanor och göra sker utan att dricka öl. Jag tycker inte att du ska fundera så mycket på att "AAAALDRIG MEEER dricka öl". Tänk mer att du ska bryta en vana. Ta en dag i taget! Försök att klara dig utan! Det är fan inte lätt! Jag har samma problem själv. Men vem vet. Man kanske kan lära sig måttlighet och skapa en sundare inställning till alkoholen.

Vad tror du det är som triggar igång ilskan gentemot din fru? Jag har liknande problematik själv. Du kan läsa om det i min tråd: Dags att bryta den dåliga vanan. https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/7017

Hej Steven.
Varför skapar man sig ett sådant beteende? Slår mig när jag tänker efter att allt som jag
gjort här hemma är med hjälp av öl. Ren jävla idioti. Har så svårt att förstå varför min fru får ta emot så mycket ilska. Hon är ju det bästa och finaste jag har. Vad gör jag utan henne liksom??
Allt är ju nytt för mig, det slutgiltiga uppvaknandet liksom. Så får lite panik av tanken att aldrig någonsin dricka en öl igen. Det är ju så gott. Men jag vill bli av med det en gång för alla!!
Ändå skönt på ngt sätt att jag inte är den enda som har problem.
tack för era inlägg. Betyder mycket.

Jag känner igen mig i dina ord. I början var jag väldigt rastlös
orolig kunde inte göra något helhjärtat. Hade bara vin i huvudet.
Tänkte ska jag aldrig mer få dricka. Men jag har lyckats tänka om
tog några veckor minst. Nu tänker jag bara på en dag i taget.
Mycket av ångesten har släppt på grund av att jag inte tänker på
att jag aldrig mer ska dricka. Sen om jag har det i bakhuvudet är
en annan sak. Sakta men säkert kommer du att må bättre.
Lycka till. Livet är sällan en dans på rosor.
Konstnären

Jag känner så väl igen mig! Det där vardagsdrickandet! Kan inte klippa gräset, sätta upp en hylla, byta däck, tända grillen osv, osv utan att känna suget efter en öl. Lyckligtvis har vi inte alltid något hemma så jag kan dricka. Mest sommartid. Jag köper några burkar om jag vet att jag ska vara ensam. Gömmer undan, tar i smyg. Hade jag bott själv hade jag lätt knäckt ett flak i veckan. Det jobbiga är att ständigt känna behovet av att dricka öl. Det där "mysiga", lite oskyldiga öldrickandet i garaget när man fixar och donar. Det är ju sånt vi karlar gör! Det hör till! Det ser min amerikanska sitcoms. Flanellskjorta, man-cave, dricka Budweiser ur flaskan med grabbarna i garaget. Man hittar alltid anledningar att rättfärdiga sitt drickande.

Jag blir också jättefull på alla fester. Gör inte dirket bort mig men jag blir jäkligt onykter och fruktansvärt bakis dagen efter. Tänker mörka tankar titt som tätt. Ångest.

En dag i taget är nog det bästa tänket, men å andra sidan så går 30 dagar fort. (Hoppas jag).
Jag är helt inställd på att klara min vita månad.
Skulle jag misslyckas, ja då får jag börja om från början igen. Tills jag har haft mina 30 vita dagar i sträck.
Upptäcker jag att det absolut inte fungerar så tar jag kontakt med en läkare för att få hjälp.

Nykter idag: Tack för tipset om nyhetsmorgon med Ma Oftedal. Tittade nyss på det. http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2483702

Vildvuxna rosor: Har du någon läkarkontakt? Blev lite fundersam när du skrev...ja, bara att känna lust inför inför livet igen.....Själv har jag haft flera återkommande svåra depressioner. Äter sen några år tillbaka en låg underhållsdos av antidepressiva för att inte bli sjuk igen.

Önskar er allt gott!
Kram
Tanten

Vad bra att du redan idag ska på ett AA-möte. Hoppas det faller väl ut.

Häng också kvar på Forumet, läs i trådarna och skriv själv. Det finns mycket samlad klokhet här. En del har kommit långt i sin resa. Andra har precis som du, nyligen påbörjat den.

Lycka till!
Tanten

Ack vad jag liknar min far. Han hade en skev dryckesvana när jag var barn. Spriten var hans befrielse från tristessen i vardagen. Han har dock aldrig varit riktigt elak mot mig eller mor. Kanske mot mor, när han var riktigt bitter. Då kunde han säga nått dumt. Än idag kan han verka nedstämd och introvert. Snart 80 år. När han dricker blir han glad och social men det blir oftast för mycket. Jag tror han sörjer sitt ex som lämnade honom innan han träffade mor. Han kom aldrig över henne. han festade hårt efter att ha misst henne också. Det har jag hört. Men...jag vet inte helt säkert vilka hans demoner är / var. Jag känner i alla fall att jag ärvt dem till viss del. Känner igen beteenden och dåliga sidor. Det negativa tankarna och inställningen. Usch jag vill inte bli som honom. Idag är han dock världens snällaste. Han hjälper mig enormt mycket och ställer alltid upp för mig och min familj. Jag älskar honom jättemycket.

När han kom hem på fredagkvällen hade han alltid en flaska sprit med sig. Jag tyckte inte om det. Gillade inte att han och mamma drack. Det kändes så otryggt och konstigt när de blev berusade. De blev aldrig plakat. De blev väl ungefär som folk blir när de festar. Lite tjaffsiga, sentimentala och gapiga. Nån gång grät jag och var arg för att pappa köpt hem sprit. Då blev han sur. Ställde undan flaskan. La sig och läste biltidningar i sängen och käkade godis i stället. Trottsig. Sa knappt nånting och somnade tidigt. Morsan och jag satt kvar och kollade TV. Kvällen var förstörd och det var mitt fel. Jag hade sabbat allt. Det sjuka är att jag IDAG, i vuxen ålder, förstår hur farsan kände sig. Han hade suttit på jobbet hela veckan och på fredagen såg han fram emot att komma hem och ta sig några goa groggar, lyssna på plattor och kolla på Zeb Mcahan. Nu föll allt för honom och fick inte sin kick, sin belöning. Han blev sur och ledsen och gick och la sig. Jag skulle kännt samma sak. Men det var fan inte OK att bete sig så. Jävla gubbe! Och nu är jag likadan. Kan inte må bra utan att fyllna till på fredagkvällen.

Vad ni skrivit och tänker att det är naturligtvis så jag ska tänka, en dag i taget.
Jag har gjort halvhjärtade försök att bryta mitt destruktiva beteende(dricka) men har inte lyckats så bra. Problemet för mig är att jag känner mig så rastlös....tråkigt att inte känna lust inför något. Har en ständig oro i mig,tänker att det ändrar sig om jag orkar hålla ut tillräckligt länge så gamla känslor kommer tillbaka (glädje, sorg, lugn, .....ja, bara att känna lust inför loivet igen.Jag vill inte leva så här som jag gör nu, men kanske är inte min önskan om att ändra på mig så stark....samtidigt som detta är inte hållbart, man kan inte leva i en bubbla hur länge som helst. Virriga tankar och ord ifrå nmig idag, men kan inte åstadkomma bättre. Fortsätter att läsa och vara i kulisserna tills jag kan samla orden till något som kan försås :-)
Tack för att ni delar med er. Det är guld värt.

Ja, efter ytterligare lite skäll och förnedring så har exsambon vänt - nu är jag "duktig" igen; jag hade fyllt i papper och då talade han om för mig att "det gjorde du riktigt bra, jag är stolt över dig" - och jag kan inte låta bli att småskratta lite: vem är han som tror att han ska berömma mig och "godkänna" det jag gör? Det jag gjorde hade i mina ögon varit värda ett "ok, vad skönt att det var löst", men då ska han liksom stryka ett streck över den senaste tidens elakheter genom att tala om att nu är jag duktig igen och då ska allt vara glömt.
Jag bara förstår inte...?

Ja, du Fia, tack för dina ord till mig!
Du har nog rätt: han kommer nog hålla på tills det är någon annans "tur"... Å ena sidan lite ledsam tanke, du vet övergivenhetstanken, att jag inte träffar någon osv, men härlig tanke att slippa det här; men jag tror att det kan dröja - han brukar ha mycket sexuella kontakter men har inte haft ens en handfull förhållanden (trots att han var nära 40 när vi träffades) och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka stackars människa som faller för honom...
Lycka till med allt Fia! Jag orkar inte riktigt läsa inne på din sida, eller andra alkoholisters, för jag har hittills mest fastnat i att jag lämnade för tidigt, jag gjorde fel osv gentemot min exsambo... Men jag läser då och då och förstår en bråkdel av hur svårt det är!
Kram

Skönt med dag 4.
Ser inga risker framför mig den närmaste veckan.
Skönt så långt.

Jag har funderat om mina inlägg är ointressanta på forumet, det kommer inte så mycket feedback senaste tiden på mina kommentarer här i min tråd.
Kanske kommentarer är överflödiga, mina skrifter talar sitt tydliga språk?

Ha det gott i den vackra höstdagen. Nu går jag ut och suger i mig skogens läkande kraft.

LP

Du har stakat ut din väg väldigt bra och är tydlig.
Det är skönt att läsa och jag delar dina insikter och det genuint sunda förnuft du ständigt visar prov på .
Jag skulle tänkt och resonerat likadant som du FIA,
men kanske åkt iväg på resan och eventuellt lyckats sköta mig. Men troligen inte i det sinnes tillstånd jag är i just nu.

Nåväl, jag är inne på en ny resa igen och har dag fyra som sällskap just nu.

Det känns rätt ok att vara LillPer igen.

Sköt om dig.
LP

Precis. Om man tänker Jag ska ALDRIG mer dricka ALKOHOL - vad är det hjärnan snappar upp då ? Jo, orden ALDRIG och ALKOHOL. Så vips så är det de orden som snurrar runt i ens inre hela tiden.

Jag kan inte lova att jag aldrig mer ska dricka alkohol, men jag vet att jag går och lägger mig nykter i kväll, det räcker i mitt eget inre.

Jag vet inte om det var någon som såg Nyhetsmorgon i går söndag ? Ma Oftedal var med som gäst där med anledning av hennes alkoholproblematik, som hon fått behandling för, hon har varit nykter i ett par år nu. Hon sa något bra - att tänka på att man INTE får dricka tar så oerhört mycket energi. Man måste försöka styra bort tankarna på saker man mår bra av att tänka på, eller göra saker man vet att man mår bra av.

Mia Törnblom skriver en hel del bra saker om att ändra tankemönster, ett tips är att läsa något av det hon skrivit.

En ny vecka - nya utmaningar !

Kram

Hulda

Själv är jag nykter sedan i torsdags. 4 dagar alltså. Känns som en lång tid. Hjärnan säger hela tiden till mig att jag borde handla lite öl snart igen. Det är en kamp med tankarna. Att acceptera sin avhållsamhet och inse att det är bättre i långa loppet.

Tillsammans ska vi hjälpas åt! Vi klarar detta!

Låter skönt med solen i Stockholm. Ha en riktigt härlig promenad ute i det fina höstvädret!

Jo, jag hoppas också på att fixa denna månad utan några återsteg.

Kram
Tanten

Hej på er! Jag är helt med på det där; En-dag-i-taget-tänket. "Aldrig-mer" känns så tröstlöst. Inte bara när det gäller alkohol, utan själva meningen. Tänk er; Jag ska aldrig mer... valfri tanke. Vad vill i alla fall jag då? Jag vill göra det direkt. Jag ska aldrig mer få ta en dusch! Fan, heller. Loggar ut direkt och nu ska jag duscha för att aldrig mer få gå en promenad i ett soligt Stockholm.

FräschaFia (för visst är det så konstnären, även fåfänga kan vara en bra motivering)

Alla kommentarer och svar hjälper!

Jag har behov av att vara för mig själv även om jag är en social person. Jag älskar att umgås med folk. Middagar, resor, kalas! Jag kan tycka att det är superskönt att vara hemma ensam men jag vill inte leva ensam. Jag vill inte leva utan min tjej. Jag vill ha henne. Ändå har jag en skev bild av hur jag vill att det perfekta förhållandet och den perfekta partnern ska vara och se ut. Det jag inte känner till så väl verkar så bra och så lockande och det jag känner till är inte gott nog. Jag känner dock inte alltid så här. Jag har perioder då jag känner mig nöjd och glad. Det går upp och ner. Tyvärr tar de dåliga dagarna för stor plats. Det är just så att jag förstorar det negativa och inte alltid ser det positiva.

Jag hoppas att min avhållsamhet från kemiska substanser (alkohol, nikotin) ska hjälpa mig att bli känsligare för vardagskickarna.

Hej Tanten! Jag tyckte mycket om ordet återsteg som du skrev om hos Palle. Och jag önskar att du ska slippa dessa steg under din vita månad. Tufft beslut där! Jag själv skulle aldrig våga satsa så långt, men jag blir imponerad av dig (och alla andra) som kan ta ett sådant beslut. Önskar dig en riktigt fin dag där du med små myrsteg tar dig fram vid havet. Även jag ska ut och spreta med antennerna och försöka ta ut rätt riktning idag för vi har nämligen sol idag (i Stockholm)! Sol i November. Vardagslyx!

Kram Fia

Håller med dig om att det blir för tungt att tänka att man aldrig
mer får dricka. Jag tänker som du en dag i taget, denna dagen är
bara min och därför ska jag göra något bra av den.
Små delmål har jag stakat ut. Jag mår bra av det. Tänkte på julen
igår och blev lite deppig när jag tänkte på en vit jul, men det gick
över ganska snart.
Tittat mig i spegeln i morse och sa till mig själv, vad som än
händer idag inte det där förstaglaset.
En fördel är att man ser fräsch ut.
Ha en bra dag
konstnären

Hej Steven! Ibland kan det rent av vara skönt med "vardag". När man måste arbeta och inte har samma tid till att fundera över sitt elände. Eller sin serotoninbrist. För visst förstår jag vad du menar. För mig var inte alkohol enbart av ondo. Även jag kände att jag mådde bättre. Stod ut mer. Men tyvärr är det ju alla bieffekterna som följde med drickandet. De var jag inte alls nöjd med. Inte heller att dosen för att nå välbefinnande hela tiden måste ökas. För den hjälper inte längre, medicinen. Och varför behöver jag den?

Det är ett ganska stort steg att sluta behandla symptomen och börja våga rota i det som orsakar det onda/illa. Men jag tror att du kan våga det. Vad har du att förlora?

Sen det där med att leva ihop. Det är tufft ibland. Många människor behöver ensamhet. Under förutsättning att ensamheten är självvald. Jag kan efter ett långt äktenskap känna precis detsamma som du. Less. Trots att mannen varken har dålig hy eller sängflottigt hår så stör jag mig. Han är stor min man. Jag avskyr hur hans steg låter på parketten. Varför måste han ALLTID gå på de skeva ställena? Jag avskyr hur han stänger skåpdörrar. För han stänger dem inte. Han tar sats och smäller igen så hårt han kan. Han har idéer som inte alltid passar mig. Ser på TVprogram som jag avskyr. Ja, jag kan räkna upp massor.

Vid de tillfällena kan man försöka ta en paus. Men i realiteten är det inte alltid så enkelt. Jag har tillfälligt lämnat för att jobba med mig själv. Men alla kan inte det. Men jag vet en vän här som bosatte sig i ett tält i skogen ett tag när hon inte klarade av samvarons alla krav. Nu var hennes sambo en alkis och det var drickandet som störde. Men jag tror du fattar vart jag vill komma. Kanske behöver du egentid?

Precis som du så vet jag inte riktigt vart jag är på väg med mitt skrivande. Kanske får du inte någonting av mitt svar. Men det gör inget. Jag har nämligen märkt att skriva ned sina tankar hjälper lite med sorterandet. Annars blir de bara flyktiga spöken som fladdrar förbi. (MB) Så börja där. Skriv.

Fia

Kanske skulle man kunna kalla det "Bakåtsteg" eller "Återsteg"
När man liksom tar ett steg bakåt och sen mår dåligt, skakar av sig, peppar sig igen och därefter tar ett par steg framåt igen.

Och du Palle, du tog inte ett lika stort steg bakåt som du hade möjlighet till. Starkt gjort att hälla ut resten i vasken.

Ha en Fin måndag!
Kram
Tanten

God morgon Mia
Vad strongt av dig att sitta på restaurang och strunta i drickandet.
Förstår din stolthet när du körde bilen hem. Att vakna och veta att
man inget har druckigt det är värt allt guld i världen.
Själv är det nio veckor för mig i morgon utan en droppe. Visst är
jag stolt och klappar mig lite på axeln.
Idag ingen alkohol vad som än händer.
Kram
Konstnären

Du kommer att klara julen!
Fundera inte på den nu.
Nu är det idag som gäller.
Var dag har nog med sitt.
En dag i taget.....

Ha en fortsatt fin måndag!
Kram
Tanten