Senaste kommentarerna i forumet

Ska jobba en stund i eftermiddag och jag tycker det är lite trist att behöva hushålla på den sociala orken eller vad man ska kalla den.
Jag var ju helt slut efter gårdagen och har inte riktigt hunnit ladda upp batterierna efter det. Därför valde jag precis bort att äta lunch med några vänner just för att jag ska orka med att vara en god medarbetare och orka med mötet med människor sedan. För då m å s t e jag vara trevlig och kunna småprata om ditt och datt.

Jag gillar inte att behöva prioritera, men jag är glad att jag inser att jag måste.

En annan sak jag har tänkt på sista veckorna är en fråga som hjälper mig i min nykterhet. Lite samma som att ge mig ett löfte varje morgon, men på ett annat sätt. Kanske är det en helt självklar fundering men jag skriver ändå, för kanske kan det hjälpa någon.

Jag frågar mig själv lite då och då. Nästan nån gång per dag i alla fall " Mister, Vad gör du för din nykterhet?"

Svaren kan variera. Typ, Hängt på forumet, grejjat i trädgården,läst bok, vänt och vritt på AA:s dagliga reflexioner osv osv.
Det är ett rätt bra sätt för mig att inte glömma att jag måste jobba med mig själv. Inte bara ta nykterheten för given.

Menmen, när jag jobbat klart idag vid femsnåret så är jag ledig till tisdag kväll. Då ska jag bra göra det jag sjäv vill. Ska bli göttigt!

så rätt o riktigt Berra
ditt svar osar enkelhet
självklarhet
o visdom
enkla livet
det lilla
som betyder
o jag vet att just detta nuet är livet
så bra det kan bli
i sin enkelhet
röd dag
o jag ska jobba ,men bara halv dag
kaffet doftar
alla andra sover

lugnt o skönt i morronstund
tittar in här
o blir glad för några vänliga rader

kram Måne

tror säkert det skulle funka
denial

Jag med! Jag lovar att köpa boken! :)

/H.

håller med

Berra...
har funderat på det många gånger...
du borde verkligen göra en bok av dina funderingar...
så mycket klokskaper och finmeningar och underbarheter!
kram!
/k

Ni är för goa, ni två...
om ni visste hur mycket ni betyder, ni och några till här...
kramkram!
/k

så var det ordning i klassen igen!
Adde is back and well.Hav skön helg.
Själv har jag vikt tre heldagar åt min koloniträdgård.Bla ska vi nattvandra på fredag,buset ökar vid den här o området ligger väldigt centralt i storstan så vi har delat upp oss på några helger.........sen ska jag bli av med all kirskål åxå har jag tänkt o plantera om lite skott som kommit upp av rosenskäran o ringblomman som fröat av sej från fjolåret.

det är ju du som är grym!!!
<3
hoppas din kontakt ger dig allt du önskar och mer därtill, och visst lyssnar jag
på "min" sång... den ligger i en speciell spellista på min spotify, kallar den pepp...
spelar den och några till ibland när jag känner mig lite nere, och tänker på dig, och
på alla mina vänner här...

njut av dina framgångar Fenix, och skit i allt annat!!!
stor kram och ha en görgo helg!!!
/k

nöjda! / mt

och här kommer ett till <3. Blir lite busig och skriver L + MrP = sant

Min pianoman - jag längtar hem till dig och katten. <3
vi ses om ett par timmar!
/H.

Härlig läsning, nu blev jag både glad och peppad.

Tack för tankar och peppande!
Det blev ju inte så värst bra sömn inatt, och idag har vi haft heldag med planering inför hösten på jobbet. Trött är bara förnamnet. Men humöret var bra och vi hade bra timmar på jobbet.
Men när jag kom hem.... Jösses. Jag är som en urvriden disktrasa. Helt slut socialt. Det tar på krafterna att vara bland folk en hel dag. Att vara trevlig och social för att bevisa att jag minsann är en nykter och bra person som är värd att lita på numera.
Därför var det jätteskönt att dra på sig hörselkåporna och köra gräsklippare när jag kom hem. Nu är det bara jag och katten hemma. Han ligger här bredvid mig.

På det hela taget en bra, men påfrestande dag.

alla vänner ! Jag har haft lite körigt med låååånga arbetsdagar och är ju ingen ungdom längre så när arbetsdagen har tagits slut efter ca 12 timmar så är jag riktigt färdig ! Sover skönt, jag lovar !! Jag ska förbättra närvaron under helgen innan det drar igång igen på tisdag :-) !!

Kram på er alla !!

med min vän A efter jobbet. Sen blev det inte så, jag åkte hem istället. Mötte dig nere i hallen med armen i vinkel drickandes ur en burk.... Vet inte vad jag tänkte den tiondels sekunden innan jag såg att det var en burk Ramlösa. En omtumlande och lycklig upplevelse av stora mått!
Idag är det fem månader sen 1 januari. Av dem har en många dagar inrymt oro, en hel del svåra stunder har vi genomlevt. Av dem en del mycket svåra och smärtsamma. MEN fler dagar än på många, många, måmga år har varit lyckliga! Och de senaste månaderna, sen slutet av mars, har livet känts mer stabilt och harmoniskt än.... jag vet inte när. Tack älskade Mullemannen för en fin vår tillsammans! / mt

Jag tror att det tar ett tag, innan självkänslan kommer åter. Vissa dagar är man bara uppe och andra dagar nere. Första gången jag var nykter, så lyssnade jag på Mia Törnbloms historia (ljudbok). Hon är en ung tjej som lyckades med att sluta med heroin.

Hon föreläser just om detta med självkänsla.

Men jag började med att lyssna på hennes historia
Sen gick jag över till hitta självkänsla

Mig gav det väldigt mycket.

Kanske dags att du på nätterna tänker på alla dina bra sidor istället. Är ju egentligen inte så viktigt, vad andra tycker, tycker man om sig själv, så brukar det andra väl lösa sig.

Jag tycker alla fall du är toppen - är jätteglad att du finns här
Hoppas du känner dig starkare/tryggare idag.
Kram

Vinkar tillbaka och ler

Tycker om att gå in och läsa i din tråd, hämtar lite av din energi och funderar på dina funderingar.

Tack tack

Så en Onsdag, och månaden har bytt namn...
Just nu går vi in i en sommarmånad och vädret gjorde en helomvänding, igår 20 grader varmt och soligt...
I morse 13 grader regn, rusk och t.om åska på morgonen...

Och ska jag låta vädret påverka mig, nej, men det gör det ändå...
Om vädret är behagligt så får jag helt andra förutsättningar att göra saker utomhus, därför påverkar det mig...

På mornarna sätter jag på mig vinterjackan när jag åker hoj, när jag åker hem så är den helt öppen och fladdrar för vinden, jag blir svettig om armarna!
Så stora är kontrasterna på en och samma dag, från frussen till svettig, inget av dem behagligare än det andra..
Men upplevelsen är helt olika, jag älskar ju solen och allt det där andra som känns mera positivt med starkt ljus, och då blir det "svettiga" en mer behaglig upplevelse, alltså föredrar jag "svettigheten"...

Det är lite märkligt, vi ställs hela tiden inför olika värderingar i livet, vilket är bättre och vilket är sämre,
och hur vi tillåter vissa saker få finnas för att det uppvägs av något annat som i sitt bihang blir helt acceptabelt..

Jag skrev igår i någons tråd om hur jag tycker att rödvin luktar nuförtiden, förfärligt!
Tidigare när jag drack så tyckte jag att det luktade gott, nu vet jag att lukten inte medför något gott längre, alltså ger doften mig taskiga vibbar..
Man kopplar luktsinnet till sina minnen, och sedan när lukten återkommer så kopplas minnet till den på en gång, men jag förändrade den...

Och doftminnenna sitter i hur länge som helst, jag minns fortfarande doften från Veronica en klasskompis jag dansade med på min hippa som det hette då när jag gick i trean, jag letade i månader efter den doften, men var för blyg att fråga henne var den kom ifrån, men jag var hopplöst kär i den doften...
Tjejen var väl inte kanske den piffigaste i klassen, men någonting med den dansen kopplade jag till den doften, eller att kanske någon bara frivilligt valde att dansa med tjocka Berra, jag fick min uppmärksamhet av någon brutta som för tillfället inte gjorde narr av mig, vad vet jag...?
Vi bär på väldigt konstiga minnen i våran livs ryggsäck, och de har format vår framtid och ändrat i våra vägval...

Jag söker fortfarande anledningar och skäl till varför jag utvecklades till att inte kunna hålla kontrollen på alkoholen,
och det är konstigt hur man i hjärnan vill ha någonting så konkret på någonting som är så himla svårt att sätta ett enda svar på...
Frågan är lätt, varför?
Men svaret, det kommer jag nog aldrig att få ett konkret svar på, bara en massa anledningar, invävda i varandra och i ett töcken av berusningen...

Och nästa fråga, varför betedde jag mig som jag gjorde när man hade druckigt?..
..varför utvecklades jag till något som var så långt från det jag är i verkligheten, en sorts mental Hulk, oövervinnerlig, okänslig och totalt sanslös...
Var det någon sorts konstnärlig performance som trädde fram, hämmad av mitt vanliga nyktra leverne..?

..jag vet inte..sitter med en massa frågor, och väldigt få svar...

Ett konstaterande kan jag i alla fall fastställa, alkoholen är en erfarenhet jag kan lägga på hyllan framledes...
Den hade lite kul hyss för sig till en början, men jag utvecklade den till att missbrukas, och då skapade den bara problem för mig..
Den twistade till min skalle, och jag trodde att den var som gjord för mig, när den istället gjorde allt för att jävlas så mycket den kunde med mitt liv..
Jag genomskådade den, jag blottlade den, den blottlade mig, nu är vi i en break-even..
Men att sluta tala om dess egentliga egenskaper, det kommer jag nog aldrig sluta med...

Det första man blir blind på, så är det ögonen, metanolen är i alla fall ärlig...
Etanolen förblindar en i hjärnan och man kan inte se dess bieffekter...

Jag har äntligen kunnat släppa blindkäppen, och kan nu "se" allt det där jag inte såg förut, det där de kallar livet ni vet...

Berra vinkar!

Ta're lite piano för tillfället...
Jag tror att det är "skiljsmässan" med alkoholen som gör dig lite avtrubbad, du saknar den lite, inte bara för berusningen utan lite av allt runtomkring kanske..

Jo jag vet, man bygger upp så mycket runt alkoholen, fina glas, drinkpinnar, iskuber, skålar och sånger, inbjudningar, vintermometrar, elektriska korköppnare, champagnevispar(!), drinkmixer, osv osv...
Det finns väldigt mycket kopplat till alkoholen, även på det sociala planet...och så tänker man...det gäller inte mig längre...
Finns inget kvar till lilla mig, jag får inte ta del av det, kommer inte att bli inbjuden på kalas i framtriden osv osv SUCK!

Ja det blir en "tomhet", och man kunde tidigare förlägga en del trygghet i sina tankar, att jaja... till helgen kan jag slappna av med en bärs eller två..
Och så funkar det inte längre, ingen j*vla trygghet kvar, ingen payback för en veckas slit med arbetet osv...
Och så känner man sig helt vilsen, det är väl lika bra att man går och lägger sig tidigt så slipper man lida på kvällen, vad f*n ska jag vara uppe för???

Hela livet kan nog kännas rätt tragiskt ett lååångt tag, finns det nå'n mening med livet överhuvudtaget...?
Ska det vara så här, ja då f*n kan jag nog lika bra fortsätta med krökandet, hellre det än det här...livet känns rätt meningslöst...

Vad tror jag?
Jag tror att det är kroppens/tankarnas sista trevande försök att mentalt övertala dig att återgå till alkoholen, ett sista panikartat försök...
Och att det är ungefär här....där de flesta inte orkar hålla emot, utan faller tillbaka till alkoholen och "tryggheten"...

Håll ut, och treva dig igenom allt detta, det kommer att lätta så småningom...

Och sedan, alla drinktillbehör med fina glas och isbitar gäller för dig fortfarande, det står inte att man måste ha alkohol i dem, så det så!
Och du kommer att bli bjuden på kalas, om du tillför dem något, att fortfarande vara social glad och framåt...
Den som sätter sig i ett hörn och surar över sin nyfunna nykterhet på en fest, ja den kommer nog med all sannolikhet inte bjudas i framtiden...

Allt är inte ödet som styr vår framtid, vi har väldigt stor makt att påverka den också...

/Berra

här på forumet.Kom o säj hej!!!!!

känslor o tankar dyker upp efter ett tags nykterhet
det undermedvetna börjar nog arbeta
äkta känslor som hanteras på ett äkta vis
du kommer att bearbeta på äkta sätt
inte med alkohol som slutar
i ett hav av ångest
kanske dags för en romans med dig själv?
denial

Gå in på https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista och sök på ditt användarnamn. Där kan du sedan redigera dina inlägg.
/magnus

Hur kommer det sig att självförtroendet är så lågt? Eller ja, jag förstår ju det. Men....

Sista tiden har jag känt efter nästan varje längre möte med personer: Vad tänkte den om mig nu. Vad sa jag, hur gjorde jag, hur uppfattades det?
Jag kan inte tro på mig själv. Inse att det räcker. Jag är nykter och försöker vara en trevlig och god medmänniska.
Ändå kan jag inte slappna av i det. Och det konstiga tycker jag är att det kommit bara sista tiden. Jag har tidigare läst här om att många känt dåligt sjävförtroende och allt detta. Och jag har tänkt, skönt att jag inte känner av det så mycket.

Men nu, nu går det nästan inte en dag utan att jag känner av det.
Att inte duga. En ack så vanlig känsla i mig nu.

Men gör jag det? Duger jag? Svårt att säga, men innerst inne tror jag ju det .Fast jag inte vågar slappna av och lita på det.

Dessa tankar håller mig vaken i natt.

Härligt!
Välkommen till Göteborg!
kram!
/k