Senaste kommentarerna i forumet

Ni är söta. Jag har inte heller så mycket att säga, men det är skönt att bara veta att ni läser och kanske sänder mig en tanke.

Det är som det är och tiden får utvisa vad det blir utav´et
Det viktiga är att jag håller mig nykter och det gör jag. Annars är detta en såndär grej jag skulle dricka på för att fly. Men den tiden är förbi. Nu bemöter jag mina känslor och accepterar dom.
I morgon är det dags för månadens eftervård. Vet inte vad jag ska ta upp på delningen riktigt. Har ni nått förslag?

"jo det är bra" känns väl nära till hands. Men sen då?
Nåväl. Ska ändå bli skönt att komma dit och äta husmors fina mat och förhoppningsvis få nån klok tanke med sig och kanske ett och annat skratt.

känner jag verkligen att det finns här! Det är otroligt utvecklande att ha ett skäl att skriva ner sina tankar, och att får respons, och att få ge respons. Fantastiskt faktiskt!

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Hoppas det löser sig, vad det en är, med jobbet som fått dig så låg. Jag har inga goda råd, men skickar en styrkekram och tankar.

Kram
Lisamari

svårt med konflikter- eller vad det nu är - på jobbet. Skönt att det inte direkt gäller dig men det är tydligen ändå något som berör dig. Försök distansera dig, se på det "utifrån". Kanske det kan vara bra att skriva om det för dig själv för att klargöra? Är det något där du kan bidra till att förändra? Eller är det något du har att acceptera? Kanske du kan fokusera på det goda du ser att möjligen kan komma ur det svåra?
Kanske du kan gå ut och gå och prata lite halvhögt för dig själv? Inte SÅ tokigt som det låter:)
Jag känner mig förstås ganska hjälplös.... vill bara visa att jag läst, att jag känner med dig och försöker erbjuda några möjliga tankevägar och handlingsalternativ. Hoppas ni har tillgång till bra handledning eller annan hjälp. Varm (!) hälsning / mt

så kort var den fröjd....

Jag kan inte riktigt skriva vad det är men det är jobbrelaterat och det är inte något kring mig det gäller.

I morse kände jag att jag var stark även om det stormar. Men nu tappade jag modet fullständigt. Känner mig till och med illamående pga det. Och jag är ensam hemma och ingen att prata med. Jag tror fortfarande det kan komma nått gott ur detta, men just nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett (i bästa fall)
Sinnesrobönen rullar i huvet bland alla andra tankar.

kan inte annat än hålla med dig

..och för er också, naturligtvis...
Just nu försöker jag "landa" med mitt inre, mina stunder för återkoppling kommer oftare och oftare...
Jag vill sammanställa min livssituation här och nu, genom att titta bakåt på vad som har hänt, och sia lite om framtiden de närmaste dagarna ser ut...
Jo!, jag vill ha kollen, hela tiden, alla fåren i hagen...

Och sedan försöker jag se mig själv i ett yttre perspektiv, jag jämför mig med hur de andra kollegorna bete'r sig...
De stressar och är hetsiga, både på sitt sätt att vara och att prata, är blixtsnabba på att försvara det som är sina skötebarn,
jag kan nästan gissa hur undertonen kommer att vara i nästa mening, jag verkar kunna avslöja dem och deras tankar...
Det finns personer som är mer receptiva för påhopp och anklagelser, de blir per automatik hackkycklingar,
sedan finns det de som är starka och hackar, de kan bli de "omöjliga", för de har alltid ett försvarstal och ett gott argument.
Sedan finns det gängbildningar som alltid tar varandra i försvar, oavsett om det har rätt eller fel...

Men ingen av dem är tillräkneliga för att kunna vara någon av mina helyllevänner, jo möjligen "kollega nr2"...
Men det finns begränsningar för vad jag låter mig öppnas längre, jag vet att allt det jag säger kan komma att användas emot mig,
därför ger jag dem inget på ett personligt plan, utan bara ett fackmannamässigt pladdrande..
Så jag har ingen själ kvar i mitt arbete, jag bara väntar på....en förändring, jag ligger i torrdocka, malpåse... you name it..
Jo jag vet, det är inte speciellt givande för tillfället, men är sju resor bättre än var det var för något år sedan...

Jag har på något sett fått min egna frizon, de accepterar att Berra är som han är, men med vissa undantag ibland...
Några kommer fram och pratar om vädret och annat lite tråkigt kallprat, jag suckar bara och vill, kom fram till saken människa,
spill inte min tid med bullshit, konkreta saker, eller du kan dra åt....ett varmare ställe...
Med Berra kallpratar man inte längre, där "varmpratar" man, på ett betydligt djupare och mänskligare plan, med de rätta känslorna...
Vissa verkar ha lärt sig hur man öpnar upp ett samtal med mig, men de verkar ju inte ha tagit någon notis om vad vi pratade om senast,
utan dra upp samtalet i en repris, varför då?, lyssnade de inte förra gången, eller vill de åter kallprata med mig..

Jag har kommit mig själv närmare sedan jag blev en nykterist, eller o-alkoholist, ickedrickare, jag bryr mig oerhört i samspelet mellan människor...
Men mina kollegor som fortfarande då dricker, verkar spela i korplaget,.." vi tjongar in en boll då och då och ser vad som händer"-typ.

De ska ha sin grillfest i nästa vecka på jobbet, jag tvekade inte en sekund, jag kryssade i "kommer inte" kolummen på direkten...
Det är inte för att att jag enbart "hatar" dem, utan för mest att skydda mig själv, ifrån helt onödiga hot, på obetald fritid dessutom, tror de jag är dum i huvudet?
Förra året sprack det totalt mellan mig och chefen, timmarna innan festen, jag gasade iväg med bilen så det tjöt om däckena den eftermiddagen,
jag lät alla andra höra hur jävla pissed jag var på skiten när de då satt och värmde upp bland grilloset med sina gröna glasflaskor i nävarna...
Jag hoppades att de drabbades av värsta tänkbara straffet allihopa, bakfylla med ångest, det hade varit rätt åt dem...

Men så är det inte nu, jag sätter gränser för både mitt mående och hur långt andra ska få lyckas dra mig till...

Jag har lite mer av kontrollen av mitt liv genom att begränsa hur långt mina känslor ska få ta mig, det hade jag alkoholen till tidigare...
Den begränsade mina känslor så att jag trodde att jag hade kontrollen, men det var den som tog kontrollen över mitt liv och begränsade mig...

Idag har jag kontrollen, men f*n vad svårstyrt det verkar vara...

/Berra

nu gjorde du mig rörd, ...och mig väldigt stolt...

Jag känner på mig att den här Torsdagen kommer att bli en enastående BRA dag...

Du tände en låga i mitt bröst, ALLT är inte i en ständig motgång hela tiden, det finns motsatser till motsatserna...

Och att få vakna upp fridfull en morgon, låter ju hur simpelt som helst,
men är en ynnest när det inte har fått hända på länge, och en välförtjänt bekräftelse på något gott..när de kommer på rad.

Stort Stort Grattis till dig Blaise'an, och hoppas att din dag fortflyter på samma sätt..

/Berra

av vårt stora hus som riktar blicken mot norr. Fönster mot öster och norr underbart svalt och ljust ljus. / mt

/ mt

I går kväll, efter jobbet, var jag på väg till bolaget för o köpa vin, kände att det skulle vara så gott och suget var stort.... och vi har firat lill-lördag väldigt ofta (typ varje onsdag), så det kändes OK att dricka..... tänkte att jag skulle dricka MÅTTLIGT, men vet ju att det är svårt :(

Jag körde till bolaget, men på vägen dit hade jag Berras ord i tankarna, om ruset, förälskelsen men att det bara är 1000 gånger värre dagen efter med ångesten.... Så jag körde in på parkering, vände och körde hem.... och nöjde mig med ett glas cola :D

Jag är så stolt att jag satte min gräns själv, sa nej, stod emot o kunde ratta bilen bort från bolaget och åka hem..... och jag hade sånt lyckorus igår, jag var så stolt över mig själv.
Vaknade i morse, med lycka i bröstet o solen skiner och livet är härligt :D

Jag vill TACKA dig Berra (o alla andra) för era ord och inlägg!!! :D

Kram från en STOLT ModestyBlaise

Mt, den sektor av ditt hus som riktar sig mot norr (om det var så du menade i inlägget ovan) är den som står för livsväg, enligt den klassiska Feng Shuin.

reflektioner över varför du inte stannade längre och följde med kollegerna till "I....o" efter middagen. Vi pratar ju inte så mycket om just detta (som berör vårt liv så djupt) och du får ta det i din takt. Så länge jag känner att vi går på samma väg och åt samma håll är jag trygg och lycklig.
Det blev fint med dörrarna:) Jag kommer att öppna och stänga dem med omsorg och kärlek. Mycket av min vändpunkt är knutet till platsen och processen innanför, mot norr med det vackra ljuset. En bygg- och tillblivelseprocessi många bemärkelser. Kram / mt

en fantastisk arena för möten som berör både livets storhet och småsaker. Man vet inte alltid vilket som är det ena eller det andra men det är fint att få vara delaktig. / mt

En bra och nyanserad debattartikel kring alkoholism och tillgänglighet.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2462300/alla-kan-inte-hantera-alkohol

Nordhemskliniken i våra hjärtan.

för att vi får dela dina tankar, och få nya infallsvinklar, det blev lite av en aha-upplevelse...
Visst känns det väl skönt att få kunna läsa sina egna tankar, och dessutom få lite payback på dem...
Ibland känner man sig så liten, och här på forumet så kryllar vi av samma tankegångar...

Här finns massor av nya vänner utan ansikten, men med stora hjärtan...

/Berra

Såg ett salt gäng fjuniga studenter i en bil här ikväll. Dom som inte körde var fulla som ägg redan tidigt på kvällen. Jag sa till min vän som gick bredvid "skönt att vara nykter" Hon log och vi gick vidare.
Det hjälpte mig att hålla min nykterhet uppdaterad idag.

Varma ( på många sätt ) kvällshälsningar till dig också finaste MT

För att åtminstone för mig, hålla min nykterhet uppdaterad...

http://youtu.be/agtOnVmyGow

/Berra

Jag kände att det var dags att starta en "egen" tråd, så jag klippte in en del av det jag tidigare skrivit i andra trådar.
På kort tid har forumet gett mig otroligt mycket! Tack alla här för det!

Jag förstår att det låter lite konstigt och det är det väl också...

Jag känner idag att jag kämpat väldigt länge. och väl. Just idag känner jag mig faktiskt stolt. Jag har så många många gånger fått rådet att lämna, att rädda mig, att ge upp. Han är nykter idag och på många sätt har livet utvecklats så som jag velat. Jag tycker liksom att jag "gjort mitt": han har slutat dricka, hittat ett liv i nykterhet med ett innehåll, ett rikt innehåll. Det kanske tillochmed medfört att han hittar kärleken. Om det sedan leder till att han inte vill leva med mig, så är det viktigare att han är en nykter far till våra gemensamma tre barn.

Jag ville verkligen skiljas, vi gick i parterapi vilket ledde till att jag beslutade att stanna eftersom han slutade att dricka. Jag måste ju ge det en chans ... och det har jag verkligen gjort. Jag är helt beredd på att försöka hitta tillbaka till kärleken mellan oss. Däremot kunde han aldrig smälta mitt besked om att jag verkligen ville skiljas. Det har grott vidare i honom.

Jag skrev att det kändes som en stor befrielse, men sanningen är att det är blandade känslor, förståss. Jag kan känna en längtan efter att hitta kärleken mellan oss, men just nu är den så långt borta, och hans besvikelse är så stor. Jag längtar också efter en massa saker i mitt eget liv, att få sätta mig själv i centrum. Och ägna mer tid åt glädjen tillsammans med mina barn.

Jag bär liksom en känsla av att om vi lämnar varandra nu så lämnar jag honom i goda händer. Vi har många nya goda vänner omkring oss, som han själv valt och som inte kommer att ta honom tillbaka till drickande utan tvärt om hjälpa honom att odla sin nya nykterhet. Och jag känner att jag får gå nu om jag vill, men jag känner också att jag skulle kunna stanna nu. Jag hade bestämt mig för att ge det tid och en verklig chans, men om han nu träffar någon så känner jag att jag har många andra möjligheter framför mig som jag också längtar efter.

Tack Berra för reflektioner, jag tar gärna emot fler!

Har i helgen hunnit städa! Och sätta potatis, göra i ordning ett land, hugga lite ved, tvätta lite kläder... Och umgås med vänner, nya vänner. Bara för att vi har en stor flodhäst i vardagsrummet, betyder inte det att hela hushållet behöver förfalla...

Jag tror att han är på väg att träffa en annan kvinna, och jag ser det som en stor befrielse. Börjar genast planera semester för bara mig och barnen... Tänk att vi har pratat så länge om skilsmässa, men han släpper inte taget, och jag klarar inte att bryta upp mot hans vilja. Hans nya vän och många nya vänner är dessutom helnyktra!!!

Phu!

dina kolleger, hoppas du har det bra och "bevakar dina positioner" med den äran. Jag har det bra här hemma, du vet att jag kan ha det urmysigt i ensamheten om jag är lugn. Välkommen hem, kramar / mt

flesta av oss. Du har mycket frihet, förstod jag, men mycket prestation... jag har en sorts frihet men mycket ansvar och är i hög utsträckning bunden till tid och rum. Och ansvar. Ibland längtar jag efter att t ex städa, mekaniskt och tänka på vad jag vill... men jag vet att jag skulle tröttna snabbt och att det är tungt, stressigt och otacksamt... De flesta dagar trivs jag jättebra och det är guld värt. Hopas det blir en stabil förändring till det bättre för din del! Kvällshälsningar / mt