Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade druckit nu när jag stavade så krokigt i inlägget här ovan....:) men det hade jag inte...ibland flyger fingrarna över tangentbordet alldeles för fort o jag var lite trött med efter en dag i min trädgård o på stranden......
Visst är det så att tunga droger är mer livsfarliga än alkoholen...eller att det är lättare att sluta med alkohol o komma tillbaka till den sociala verkligheten än med tunga droger.De tunga drogerna är nog inget man bara "provar på" som ungdom den är alldeles för lätt att sugas in i.Förfärligt tragiskt egentligen hur kroppen kan bli beroende.......
Cannabis o alkohol är väl mera så att unga provar på o sen växer ifrån i takt med den sociala världen ställer krav på en med jobb/äktenskap/barn/fritidsintressen...ja livet tar en annan vändning o blir mer seriöst.
Vet inte hur många procent av ungdomar som provar alkohol/cannabis som verkligen fastnar i de drogerna.
På 70talet när jag var i 20årsåldern provade jag hasch,några gånger,det var ingenting jag fortsatte med....däremot alkoholen då.

tack kompis<3

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

mycket visdom det kom här i 2 inlägg !!

Vi som bär beroendesjukdomen utvecklar en speciell relation till varandra eftersom vi vet hur det är att ha denna sjukdom. Vi kan ha helt åtskilda världar i övrigt men i just denna beroendevärld är vi helt, intimt, bekanta med varandra. Just därför är vi så uppmärksamma på små, subtila, tecken som visar att något inte är som det är. Vi blir väldigt sensibla, "avkännande" mot vår omgivning och kan omedelbart känna av stämningen i ett rum när vi kommer in. Just därför är det som du säger Viktoria att vi omedelbart förnimmer den lilla, lilla, skillnaden i uttryckssätt och kroppsspråk hos människor runt oss, mer hos folk som har vår sjukdom men även hos andra "normala". Därför är det nästan kusligt när vi kan avgöra vid första träffen om en person är "en i gänget", både medberoende och beroende. " It takes one to know one" !! Jag vågar påstå att det är en av hörnstenarna i behandlingen av beroende att vi har den identifikationen som finns mellan beroende/beroende liksom hos medberoende till medberoende. Jag vet vad det innebär att ha sjukdomen och ingen kan lura mig eller ljuga för mig för jag har använt allt själv.

Och Viktoria, första (minst) året ska, måste, allt utom den egna nykterheten gå före precis allting annat. Där finns inget som helst alternativ. Att hitta ett nytt liv med alla förändringar är ett heltidsjobb. Man brukar säga att för att kunna hjälpa andra, kunna ge av sig själv, måste man ha en långvarig stabil nykterhet på minst 3 år. Jag måste först lära mig själv att sätta gränser, att inte uppslukas av andras problem så att jag själv riskerar min nykterhet. Det är så lätt att som nynykter, när man går på Rosa Moln, att försöka få alla andra att fatta att det sååååå underbart !! När de sen inte gör som jag vill så vänder problemet och kastas tillbaka på mig själv. Riskera inte det !! Mata din baby i lugn och ro så den blir stark så kan ni tillsammans börjar hjälpa andra ! Det är bäst för alla parter ! Och det är inte på något vis syniskt eller ful-egoistiskt !! Och Viktoria ! Du och jag är så lika !! Vi har gått igenom samma saker och är nu på rätt väg tillsammans !

Och det absolut bästa sättet att hjälpa andra är att berätta om sitt egna liv, hur jag har gjort för att få ett bra liv. Då är det upp till mottagaren om den vill lyssna eller inte ! Jag tvingar inte på någon några råd ( annat än i undantagsfall) utan berättar så som jag fått berättat hur vägen till nykterhet ser ut. Det vägvalet är helt valfritt.

Och Mulletanten, det är nog kanske så att de som skriver här följer det som forskningen kommit fram till vad gäller behandlingen på Nämndemansgården : 1/3 del tar raka vägen till nykterheten, 1/3del tar ett återfall och återvänder för att sen stanna och 1/3del försvinner ut i kylan igen. Vad jag kan se här så är det en del som tror att de friska när de varit nyktra en tid och tror att de kan återvända till sitt gamla liv. Det går ett tag men sen rasar det igen, vår nykterhet är ALLTID en färskvara.

Personen jag skrev om här ovanför har haft en drog- och alkholfri period på 9 år.

Vad jag verkligen skulle önska är att alla här på forumet skulle få vara med på AA's och Al-anon's konvent runt om i Sverige !!!! Att känna den obeskrivliga glädje och kärlek som finns hos människor som kanske bara möts 1-2 gånger per år är fullständigt overklig !! Tänk när man träffar bekanta och man ser att de är där och de är levande, leende, människor med ett öppet sinne som kramas hårt och länge i glädje över återseendet ! I inget annat sammanhang har jag hittat en sådan oreserverad glädje över att mötas ! Just nu pågår Visby-konventet och jag är lite avundsjuk på dem som är där !! Men jag och frugan åker till Landsmötet i Malmö första helgen i augusti och jag kommer definitivt till Gullbranna i Halmstad, ett ställe som jag INTE missar !!

Ha en bra dag och gör något fint för nykterheten idag !

redan efter två glas.... men så subtilt och svårt att sätta fingret på. Försökte igår beskriva för Mm hur det var just efter de "två sociala glasen" i mars när jag hämtade honom. En något annan ton och en förlorad omtanke, ett i nyansen förändrat gensvar... En lättväckt irritation. Har också märkt det i telefon när han varit på resor. Jag är väl också specialist fastän jag varit omedveten om inlärningsprocessen som pågått i hela mitt liv. Min far drack redan när jag föddes vilket ansågs helt naturligt på den tiden och i hans familj. Familjen från mammas sida omfattade alkoholen som en naturlig del i hans liv även om mönstret var ett helt annat från den sidan

Den iskalla handen som kramar hjärtat tror jag vi medberoende vet alltför väl hur den känns - det är väl den vi vill skydda oss ifrån genom önskan, som blir till tjat om löften och garantier. Och genom meningslös kontroll.

För lite mer än ett år sen åt Mm och jag lyxmiddag på lyxkrog i Stockholm. Många rätter med tillhörande utvalda viner. Ett par som satt brevid oss var kanske 5 steg för i 11-rättersmenyn och det märktes tydligt hur berusningen framsteg.... även om allt var på en ytterst respektabel och lustfylld nivå och kvällen var genomgående trevlig. Hör till sånt även jag kan sakna. Men också med lätthet avstå ifrån med tanke på priset - och då tänker jag inte på notan.

Jag tänker också på dem som inte syns till här, särskilt de som var aktiva när jag började läsa. Mitt nick som jag hade svårt att "hitta på" blev en omsvängning av Tulleman som skrev då vid jultid. Jag lekte med ord och kom på Mulletant och tyckte det kunde passa... Sen kom Mullemannen som (sporadisk) deltagare (alltid närvarande i mitt liv som kära S och en del andra benämingar) och nu är fylletanten Lisamari här. Jag uppfattade också här på forumet redan i början när "samtal" ändrade ton och personer sen försvann. Känns sorgligt... Lika glad blir man när nån hör av sig och det går bra. Också faktiskt när nån hör av sig för att få stöd när det gått fel. Det blev långt. Nu ska en bokhylla tömmas. / mt

din stil och klädsel låter det som Mullemannen.... sommarpojkar får gärna se ut så!
Önskar dig en skön söndag! Och måndag!!! / mt

Adde, ang detta med kompisar och återfall: Jag har ju inga AA-kompisar (eftersom jag inte går hos AA), men kan reagera starkt för de man lärt känna här på forumet och i verkliga livet, och som försvinner eller på annat vis gör mig varse.
Den känslan är ju ganska stark. Man vet. Ibland är jag helt 100 på att någon druckit, fast inget skrivits/sagts om det. Konstigt? Små, små nyansskillnader, som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle anas i det skrivna ordet. Inget kroppsspråk, inget lätt höjt tonläge på rösten, inget flackande med blicken...ändå. Eller är jag paranoid? Kanske...Eller är det för att jag i egenskap av alkis tillhör expertisen (inte så mycket att slå sig för bröstet för förvisso, min läkare frågade mig trött en gång: Är det du eller jag som har en halv mille i studieskuld Viktoria?? jag är hypokondriker)

Det jag eg ville komma till är detta, att jag blir så rädd och ibland uppgiven när någon börjar dricka efter en längre tid. Jag blir så rädd att jag ibland vänder ryggen till. Värst är det när någon börjar efter en tid som bara är något längre eller lika som min. Då kan jag känna ett sting av hopplöshet. Hjälp, nu kommer det, liksom. Alltså: jag blir nedslagen för deras skull, men minst lika mycket för min egen - i förväg...??
Konstigt kanske, negativt tänkande, men varför skulle jag klara det om inte den, eller den, eller den gjorde det? Hamnar i denna tankekarusell ibland, men har hittills lyckats bryta den.
Jag är inte som du Adde, men tror att det har att göra med att min nykterhet fortfarande är en baby. Dvs, jag kan inte stötta och hjälpa någon som faller och faller om och om igen. Jag blir en egoist och håller med båda armarna om min egen baby, vänder lite ryggen till så ingen kommer åt den, och har således ingen arm att hålla ut till den drunknande. Alltså är jag inte mycket att hänga i julgranen. Jag är med dig i medgång och i osäkerheten och i vacklandet, men om du faller vet i tusan om jag är där liksom. Jag kanske matar min baby just då....kan du, Adde förstå hur jag menar? Jag vill fråga dig, du vise man, om du tror att jag är nykter på fel sätt? Jag känner mig synisk och egoistisk emellanåt, medans du verkar så trygg i din nykterhet och har tillövers för alla, även de som kastar sig tillbaka om och om och om igen...Kram

(hoppas att jag inte provocerar någon nu - om så är fallet - läs om inlägget och focusera på min rädsla istället för att tolka det som kritik <3 ibland är det svårt att läsa det skrivna ordet utan att lägga på sitt egen tonfall, den egna självkritiska rösten...den som vill ankalaga)<3

Jag lovar att jag skulle skriva en bok, om bara någon ville publicera den, jag tror att jag har lite av den litterära gåvan...
Jag ser nu att jag har en fantastisk förmåga att kunna utrycka mig med skriva ordet, visste det inte tidigare, eller har väl aldrig försökt skulle vara mera riktig...
Forumet och nykterheten har drivit fram nya egenskaper hos mig, som har funnits inom mig, men tidigare undertryckts...

Det händer saker med en när allting inte är som det brukar, en förändring som jag just nu gillar hos mig, jag är mera i verkligheten känns det som...
Ingenting som "försvinner" dagen efter, ingenting som jag försöker förtränga eller ta bort, jag finns här...hela tiden typ!
Är det läskigt då?, näe knappast, men lite pirrigt ändå, jag har ju kontakten med mig själv hela vägen.

Jag har också lärt mig att inte ta saker för givet, livet är föränderligt och det utvecklas...
Såg på nyheterna ikväll, alkoholförbrukningen hade minskat ifrån 10,6 till 9,1 L ren alkohol per man och år, sedan 2004...
Mest i åldrarna +40 för män!!!, hallå är jag inte ensam, eller är det min förbrukning enbart som givit resultat..?

Jag gläds åt det, för det måste betyda mindre bekymmer för flera personer, och deras anhöriga, är inte det bra?

..och så lite ur Berra's närvarokalender...

De här senaste dagarna så har "Gud varit oss nådiga", om det nu finns någon...
På ren svenska så skulle man kunna säga att det har varit bra, eller riktigt bra t.om...

Jag befinner mig mitt i livet och har full närvaro, vädret har varit kanon och mina göromål ligger i tiden och skapar mig god tillfredställelse...
Jag känner mig riktig nöjd med livet för tillfället, vi befinner oss familjen på landet (ensamma) och har massor av kul "måsten" vi pysslar med...
Tiden rinner iväg, jag är skitigt, svettig och full med skrapmärken, dvs som jag brukar se ut på sommrarna...
Myggbetten kliar och jag luktar brandrök, orakad och allmänt "snuskig", men fan...jag trivs..
Meckat och byggt, bubbat och slitit, och jag har hela tiden haft koll på...anti-tiden, ingen stress!
Idag har vi varit ute från det vi vaknade tills myggen jagade in oss, från tio till tio
Solen har stekt min ledbrutna kropp, och den hettar under T-shirten...

Har gått och lagt mig sent, och redan vid tvårycket på natten börjar det ljusna så pass mycket att fågelsången sätter igång...
En halvtimme med både falldermusakrobatik, fågelsång och blinkande nattstjärnor, och så jag ...där med full närvaro, jag finns med..

När vi käkade gyllenbruna köttbitar från grillen hittade frugan en "nollbira" i kylen, en övervintrad Spendrups, och gisses så god den var!
Jag är verkligen en som gillar smaken av bira, inte bara den tidigare berusningen....
Måste ladda på en back hit ut å de snaraste, och sluta "dumsnåla" när man är nykterist, jag kan visst skämma bort mig med nollbira..

Nu på kvällen/natten hör man ett svagt dunka-dunka musik från en av grannöarna, och tonårskrik, och jag tänker bara...
..så skönt att inte jag är med, och det är nog en av de märkligaste tankarna jag har haft på länge, börjar jag bli gammal?
Det är inte likt dig Berra, men så är du under en kontinuerlig utveckling också, allting är sig inte alltid likt...

Och bland det viktigaste i mitt liv är, att jag får vara med att bestämma, det kunde jag inte förut...
Och just nu så känner jag varken för dunka-dunka eller tonårsskrik, det är min valfrihet...

..alkoholen inskränkte min valfirhet, jag är fri att göra vad jag vill, så länge jag inte tar det första glaset...
för jag har en viktig date, en flyguppvisning med fladdermusen, och en discoshow i slow-mo med stjärnorna...

Det kan tyckas vara i all sin enkelhet ganska så små prioriteringar, men för mig är de stora, det är min kontakt med livet...
..och jag vill inte gå miste om mer just nu...

/Berra

Ja, vi har bott i Spanien under en period och deras dygnsrytm passade oss otroligt bra. Så vi håller kvar vid den lite, och särskilt när det är så här varma dagar! Då är det gott med mat när det svalnar av lite framåt kvällen. :-)

/H.

mysigt. Ha det gott tillsammans. / mt

är som en iskall hand om hjärtat när en vän tar ett återfall med droger lååååångt från Sverige och hemmagruppen.

Att sitta och chatta med en i real tid som inte alls är sugen på att lägga av och inse att det kan sluta precis hur som helst är djävligt jobbigt. Jag har ju aldrig pysslat med droger själv men har hört från narkomaner att det är svårt att bryta själv, betydligt svårare att bryta än med alkohol. Och att narkomaner är som vi alkisar att det som "förlorats" under en längre tids uppehåll ska tas igen, med råge. Och då är ju droger så mycket farligare.

Jag vill ju så gärna hjälpa till att bryta. "Acceptera det du inte kan förändra............och förstå det" !!

Jag vill inte gå på en begravning till pga droger.

som en kråka......

jag har insyn i det där....ibland när jag är ute o går här i min stadsed eller i förorterna,tex när jag är ute o fotograferar o spankulerar kommer det en haschdoft förbi mej med vinden,någon har nyss röt från ett öppet fönster tex eller det kommer från kläderna,det händer emellanåt,det är så att det har blvit modernt att röka cannabis igen som på 70talet o det är LÄTT att få tag i lika klätt som att gå in på systemet.Mern jag tycker,drog som drog,det är lika illa när det missbrukas.

Vet ni? Jag är stolt över min man. Han jobbar på bra med sin nykterhet. Heja honom! :-)

Nu har han tänt grillen, och jag skall lyfta ändan från datorn där jag har suttit och jobbat i flera timmar trots att det är den första riktiga sommardagen i år... sånt är livet med eget företag. ;-)

Var rädda om er, vänner!
/H.

igen. Hur sjunger Winnerbäck... "jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams..." Det skulle jag, om jag lämnade dig nu, som sången heter. Men just nu känns det inte aktuellt. Det finns så mycket som är smärtsamt och svårt. Mycket har vi tagit oss igenom, även att ta oss upp ur detta hål som jag föll så handlöst i torsdags. Jag tror ändå att det förde något gott med sig, vi har pratat om sånt som behövde sägas. Nu går vi vidare, ikväll känner jag att vi går samma väg och åt samma håll. Tack för värmen som jag saknade igår. Kram / din mt

med alkoholförbrukningen !! Nyheterna toppas av att alkoholförbrukningen har gått ner i Sverige. Det är väl bra ? Eller ?

Vad gäller tablettförbrukning så har vi intagit första platsen i Europa. I Stockholm använder ungdomar mer hasch än alkohol.

Forskarna förstår inte varför alkoholförbrukningen går ner.

Nähänä !

är; vägen fram till själva "Beslutet", eller Vad som verkligen fick er att ändra kurs. Läser mest om hur ni inte druckit alkohol på si eller så länge, gläds med er, men det jag verkligen undrar är, hur bar ni er åt att sluta? VAD var det avgörande steget? VAD gjorde att en dag utan alkohol blev två och sen fler? Berätta gärna, jag får inte till det alls. Fattar inte hur jag ska få hela mig samlad att verkligen vilja sluta.

du kommer långt med en ärlig önskan om att sluta dricka. Att lära sig att ta efter de som gått före och använda deras erfarenheter för din egen skull. Läs runt här på forumet och fortsätt skriv så hjälper du dig själv och andra !

Blir så imponerad av er alla som satt ned foten inom er o tagit ett beslut. Jag kan inte det. Har kämpat med alkohol i många år men kan inte förmå mig till att verkligen göra slut. Kampen inom mig handlar om "jamen, du dricker ju inte så mycket o just idag är det ju helt ok, precis vad du behöver, vad ska du annars göra???" kontra livslängtan o den innersta medvetenheten om att jag flyr o mörkar något jobbigt, medvetenheten om att dricker jag idag påverkar det morgondagen när jag är bakis o inte gör det jag skulle behöva, osv. Är så jäkla medveten men ändå helt oförmögen att ta det där beslutet som ni andra gjort. Deppigt. Lever ett helt ok liv men riskar farligt ibland. Kan dricka dagen innan viktiga möten, vakna bestööört över vad jag gjort o anstränga mig hyper för att va som vanligt o göra det jag ska- men inom mig ååångest!!! Får en känsla av att jag iakttar mig själv från "nån annanstans", nästan utomkroppslig upplevelse o tar mig igenom det jag ska...men. är verkligen inte såna dagar mitt bästa jag!! Lever ofta på halvfart- trots att jag vet att helfart finns, ni beskriver det o jag längtar dit, men...vet verkligen inte hur jag ska komma dit. Tror det handlar om "Beslutet", att verkligen fatta beslutet om att inte dricka men...just det beslutet sitter långt inne. Är bra annars på att fatta beslut o förflytta mig men, vad handlar detta egentligen om??? Denna inre drivkraft att förgöra sig?
Sorry att jag inte kan bidra med käcka framgångstips men gissar att ni klarar höra det?/ Kram till er alla!

en t-shirt att köpa med texten : Tilliten har jag inte fått................den har jag förtjänat !

OM jag hittar var den säljs så ska jag köpa den !!

Mullemannen! Åh, vad härligt att se att du skriver här! :-)

Ja, det är ju precis som du skriver, att det är svårt att tro på någon som har ljugit så mycket innan. Tyvärr tar det tid att reparera det där. Vi medberoende bär på en stor sorg över att ha blivit förda bakom ljuset under lång tid, och vi går i försvar så fort vi får chansen för att inte hamna där igen. Och det enda ni kan göra för att förändra den situationen, det är att fortsätta vara nyktra och fortsätta vara ärliga. Gång på gång på gång, varje dag, hela tiden.

Kämpa på, och var rädd om dig själv och din fina tant. <3
/H.

Tack för ovanstående kommentar, det var också fint för mig att kunna bli "överraskad" med en burk i min hand... som var legal. Jag blev uppriktigt bara glad när du kom hem, hoppas du kunde känna det. Som jag sa flere gånger igår, nu har jag fyra dagar av ledighet där jag kan göra delar av allt som behöver göras och som jag vill göra.
Skjutdörrsproblemet får vi helt enkelt bara hantera på bästa sätt tillsammans, vi får prata om det IRL senare. G hade mycket klara synpunker på det igår när jag pratade med honom.
Jag var också lycklig och glad igår, lyckligt omedveten om det som sen skulle inträffa, lycklig över att röka fisk tillsammans med lille A..Naturligtvis skall jag säga precis som det ligger till för L och J men jag ville inte göra det när barnen var med, tycker det är mitt vuxenproblem som diskuteras med de vuxna så kan barnbarnen få behålla sin troliga föreställning om mig, intakt. Fel??? Rätt?
Faktum är (sen vet jag att du inte litar ett dugg på mig, även det en av mina största förluster i mitt liv) som jag sa till dig genast i gårkväll att jag hade druckit den där ölen och fyllt med vatten och korkat tillbaka, så att antalet skulle stämma om/när du skulle räkna. Sen glömde jag alltsammans tills igår, kanske för att det inte var aktuellt för mig att "ersätta" med ny äkta vara mera.
Nu skall jag ta mig an dagen här hemma och vänta på att du kommer hem. Jag hoppas att din undran vad denna dag månde innebära kan ge en god kväll i gemenskap och att vi till och med kan sova tillsammans. Jag hoppas det inte går att ta miste på vad jag har förändrat i mitt liv.
Jag läste också att du oroade dig inför förväntat problem inom kort, misstänker att du avser den årliga personalmiddagen där jag med stort liv och lust brukar vara en av sällskapets glädjespridare, få igång... Jag kan lugna dig på den punkten, jag åker på middag men jag tänker köra själv, då kan jag "legalt" vara anständig (har ännu ingen lust att berätta) samtidigt med att jag kan komma hem precis när jag vill och förhoppningsvis vill och önskar jag att DU inte skall behöva vara orolig. Din Mm.

mt: :-)

Hehe, Lisamari - hade jag inte velat att någon skulle se den där hälsningen så hade jag ju inte skrivit den här. :-)

Jag är glad att jag/vi kan förmedla hopp - det ser jag som en stor komplimang. Tack!

Och visst - det händer att vi är så där som du föreställer dig med mannen vid pianot och den sjungande kvinnan. Vi har en härlig flygel här hemma, och runt den finns mängder med noter och andra instrument. Men - det händer inte så ofta som man skulle kunna tro...

Hur som helst - ha en skön helg!
/H.

Igår gick jag in och tjuvkika, det känns lite så, när en kvinna skriver en kärlekshälsning till sin kära.

Jag blev alldeles varm i hjärtat, kunde riktigt se framför mig, Mannen vid pianot och den sjungande kvinna.
Ni ger mig hopp och framtidstro.

Dagens fundering: Bra reflektion, det ska jag fundera på, vad jag gör för min nykterhet, idag. Tack

Ha en mysig helg
Lisamari