Senaste kommentarerna i forumet

Tack Berra för att du fick mig att dra på munnen. Jag kan riktigt se det hela framför mig, och vilken mysfaktor och myspappa.

Härligt att ta tillvara på dagen och de fina ögonblick som finns i livet.

Ta vara på dig och din goa familj
Lisamari

skönt att ibland trotsa rutinerna bara genom en sån enkel historia som den du berättar om dej o din dotter.Ni var "fria" ett tag där.....:)

...jovisst det stämmer, bläddrade runt lite i min kalender, det ÄR Fredag idag...
Kan knappt fatta det, jag ligger mentalt en dag efter, så i mitt sinne är det bara en Torsdag, så jag har en tillgodo..
Och det brukar ju vara bra att det är så, då har ju veckan gått fort...

I min "oroliga" själ så sätter jag mig ännu en gång och slutsummerar arbetsveckan, trots att jag har en hel arbetsdag kvar...
Jag vet inte riktigt varför jag hela tiden vill..."slutsummera"...
Är det ett sätt att reflektera på vad det är som har hänt mig senaste dagarna INNAN det hart fallit i glömska
Eller att jag försöker "värdera" min nuvarande tillstånd, är det bra eller dåligt..
Kanske för att jag vill kunna vara förberedd och mentalt tänkt igenom vad som komma skall...
Jag vet inte, men jag tror att det känns bättre om jag tar mig en funderare på vad både min kropp och själ har presterat under veckan...

Jag gör en stor skillnad på arbetsvecka och helg/lediga dagar, och varför då...
Jo jag försöker att "kontrollera" vad exakt jag måste hålla koll på när jag kan, eller inte kan påverka min egna tid..
Arbetsveckan är styrd av väldigt många måsten, dvs liten möjlighet att själv kunna påverka den...
Helgen är också fylld av en massa måsten, men de är i min fulla kontroll att prioritera/ändra om som jag behagar...

Ett stort problem är att jag är så förbannat prestigefylld, jag gör alla måsten ändå, är det städning för samfälligheten så står jag där varje gång
(förutom i år då..) och är så förbannat trofast och steady as a rock, jag brukar göra det som förväntas av mig...
Jo jag har möjligheten att tacka nej också och be alla fara åt hel....ett varmare ställe...
Men att sitta inne och ruttna bakom gardinerna är inte heller min melodi, att tacka nej utan en anledning är för mig otänkbart...
Å andra sidan så "kan" det ju hända något när man hela tiden utsätter sig för ambitiösa arbeten, träffar nya människor...

Vi svenskar är lite knäppa egentligen, vi står hellre och gnider och putsar på våra bilar, än hänger över staketet och slänger käft med grannen som gör oftast likadant, gnuggar på sin Volvo, men stänker det skum över staketet ja då jävlar har han passerat gränsen, på mitt område, hörrödudu!
Men å andra sidan, har vi lätt för att ta kontakt med nya personer, så blir vi utnyttjade istället och vi blir "blåögda"...
Men som oftast tycker jag att det rycker lite väl mycket i gardinerna där hemma på gatan, ingen som vågar komma sig ut bara för att prata lite,
man kan ju ta med sig soppåsen ut och då finns det ju en anledning, om man måste...

Jag försöker bryta alla min vanor så att de inte ska bli så monotona...
I morse när jag skjussade dottern som vanligt på hojjen till skolan, stannade jag plötsligt till vid kondiset, och när jag klev av så satt dottern som ett frågetecken och lite irriterad som vanligt när hennes pappa hittar på en massa tokigheter.."vi har inte tid!" säger en människa som bara vill skydda sig mot nya saker..
Jag säger inget och går in och köper hela familjens favoritgrej, men bara två... vaniljkrämsfyllda munkar..
Hon vet vad som det är i påsen, för det är det enda som vi handlar på kondiset nu för tiden...

Men nu vet jag att hon gillar det, men hon ser ändå osäker ut,... när, var och hur ska vi äta dem?, ännu en problemrynka i hennes skalle, bara för att det är något nytt hon måste ta ställniing till..
Hon vägrar äta något "gott" bland sina kompisar, de blir lätt avundsjuka och då blir hon "tjock" på en gång..
Vi tuffar iväg de sista kilometrarna och på den plats där jag brukar lämna av henne under en poppel, står sedan en far och en dotter och småfnissar..
Vi busar med att äta en varsin munk som frukost, och mamma och lillebror får inte veta någonting, och som vanligt tävlar vi om vem som kan låta bli att slicka sig om munnen för att ta bort sockret (vilket är tamesjuttsingen helt omöjligt, pappa torskar jämnt??)

Så idag gjorde jag något vi inte brukar göra, och helt emot min dotters ovilja att vilja möta något nytt, en förändring...
Trots alla motsättningar så blev det en hög mysfaktor, ett vackert och ett fint minne...

DÄRFÖR tycker jag om förändringar, det ger mig lite nya kickar, och de behöver inte vara jättestora, bara man får dela dem med några man älskar...
Någon som älskar en förutsättningslöst och som aldrig dömer en, trots att han har varit en pappa med ett alkoholberoende, ett före detta..!

Jag går in i helgen med ett positivt tänk, det kommer att gå bra, så länge jag inte tar det första glaset, då får jag behålla min självkänsla..

/Berra

också varje dag och ser värdet i att skriva för min egen skull. Ett bra sätt att klargöra mina tankar. (Man) jag närmar (sig sin) mig min sanning långsamt i i egen takt. Man får ärlig respons och väljer själv hur man förhåller sig. Säkert kunde processen av tillfrisknande vara snabbare om jag skulle söka mer hjälp irl ... för mig är det här helt rätt just nu. Styrkekram till dig, vi finns här och stöder varandra! / mt

på vad lite källforskning kan göra !!

http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Reinhold_Niebuhr

och du ska skriva svar till Viktoria efter att vi läst hennes fiskehistoria. Kram till dej / mt

och du ska skriva svar till Viktoria efter att vi läst hennes fiskehistoria. Kram till dej / mt

Berra, vet du...? Inte ens för oss som inte är alkoholister är livet alltid roligt, inte ens när alla parametrar stämmer och allt egentligen är bra.

Och om man inte kan begära av mig, som för det första inte är beroende och för det andra trots det har varit helt nykter i över ett år (pga sjukdom och mediciner och sånt tjafs), att jag skall vara glad och uppåt varje sekund - då kan man inte begära det av dig heller.

Kram och pepp!
/H.

Jag har väl med åren identifierat mig med min yrkesroll, och ja den är väldigt speciell, en smal sektor...
Efter många tuffa år där ena efter det andra företaget har tvingats lägga ner så är vi en av fyra kvar i ...världen..
Så vi är unika snart i hela världen, och det vi har lagt mycket krut på senaste åren, kan komma att bli en enorm efterfrågan på...
Jag vill inte missa den paybacken efter att ha jobbat i motvind de senaste decennnierna...

Vi pratar mycket om magkänsla här på forumet, och det är den jag har...
Jag har ju investerad väldigt lång tid av min yrkeskarriär i det här projektet...
Och de piskade cheferna som ska försöka göra de röda siffrorna svarta igen, ja de har avlöst varandra genom åren...
De som gillade TV-serien Dallas skulle älska att jobba här, för här sker intrigerna i verkligheten

Och visst det har ju varit i stort sett omöjligt att kapa några kostnader ännu mer, jag sitter själv med en dator på mitt skrivbord från andra milleniumet,
man undrar om man ska behöva mata den med metatabletter för att få upp ångtrycket..
Vi använder våra egna mobiler i tjänsten, bilarna likaså...

!!!
Hoppsan, där kom chefen och skällde ut mig igen, så trevligt...
Jag tvingas avbryta min semster mitt i för en grej på jobbet, och nu blev han sur för att jag ville förlägga min semester före eller efter den veckan...
Alltid urskuldrar sig, och förlägga tillbaka ansvaret på den som ställde upp, "..det är inte mitt fel, eller firmans.., du borde ha hajjat..!"
Tänk om han kunde säga, "Tack Berra vad snällt att du ställer upp och avbryter din semster i år.., det uppskattar firman verkligen..."
Snubben borde ha gått på en charmkurs, (..eller helst tagit livet av sig..)
Blev jag förbannad, själklart och sårad, javisst...
Knöcklar ihop det och slänger det som en pappersboll i sopkorgen, men det kommer för alltid förpesta min sommarsemester i år, tyvärr...
Jag var shysst, och fick skäll, visst är livet orättvist?

Vissa människor är små, små varelser...och likt en terrier måste de hävda sig hela tiden...
Jag är närmast som en St Bernhard, är en lugn person som inte vill riva ner interiören med min blotta fysiska närvaro..

Å andra sidan, en terrier med en hård spark i arslet, så har man fått sig en varm toffel..

Idag ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv igen, och inte låta andra äta upp min själ, början blev ju inte så bra, kanske ska sjukskriva mig..
Är det ett bra sätt att "ge igen", eller bara ett sätt att få komma ifrån sina plågoandar???

Berra funderar...

till mig har tagit återfall efter en lång tid i nykter- och drogfriheten. När ska jag lära mig att ta signalerna på allvar och inte bara känna att folk beter sig konstigt eller skriver konstigt ?? Varför ska jag slå på mig själv och tycka att jag borde kunna ha gjort något, tecknen fanns ju där !?

En sak vet jag i alla fall : Jag blir ALDRIG fullärd i den här branschen. Det blir ett möte i kväll.

Emellanåt är det jobbigt att jag måste ta hand om allting själv, när jag inte kan fly undan verkligheten, ens för en liten stund...

Så skriver du. Om du flydde undan verkligen för en liten stund, hur jobbigt skulle det då bli? Det är frågan som förstås både du och jag vet svaret på.
Gillar att du skriver här om din dagliga funderingar, med ett par år utan giftet alkohol i kroppen. Har läst allt du skrivit, och det börjar kännas som att ditt jobb verkligen har en mkt stor roll att spela i hur du upplever livet. Finns det inget att göra där, tänka alternativ, hitta ett nytt spår som leder dig därifrån? Kram,
/Fenix

..och jag tar mig en funderare...

Har jag idag haft en bra liv?
Fortsätter och försöker sammanställa dagen, har jag det...?

Morgonen började hos tandhygienisten, och det blev korsdrag mellan bissingarna, och det var...en härlig känsla!

Det blev en något kortare dag på jobbet pga tandläkarbesöket, och idag pratade jag i stort sett med....ingen på jobbet,
och det blev ju då en bra dag (konstigt sätt att värdera den, men så blev den i alla fall, inget påhopp..).

Det blev solsken på vägen hem, slank förbi ett par elektronikaffärer bara för att dräggla lite, jo jag hittade ett "fynd"
men efter att ha kollat saldot på kontot, så fick jag snällt ställa tillbaka varan i hyllan, och det blev ju bra ändå, inget förhastat köp...

Kom hem till familjen, det stod färdiga köttbullar och snabbmackisar uppdukade på uteplatsen, och det blev ju bra...

Efter maten blev det lite trädgårdsarbete, satte lite lökar, och bytte 1,5 kg mastodont-rabarber med grannen mot några jordgubbsplantor,
och det kändes ju bra..

Påbörjade solcellsbyggandet till grabbens badpool, fast jag egentligen inte ville, kom halvägs och det blev ju ändå ganska bra...

Såg mitt enda favoritprogram på TV'n, ingen öl men massor av snacks & godis, lyckades fresta resten av familjen också,
godis dåligt, men ingen öl är ju ...bra...

Checkar av på datorn vad som har hänt på sajterna, inget nytt, inget hemskt heller, och det är ju...bra

Ändå sitter jag här och känner mig lite missnöjd med livet, och varför då kan man fråga sig?
Känner jag inte tacksamhet nog för att det inte är värre?
Eller har jag ännu inte lärt mig att uppskatta livet utan kickar för vad det ändå är?
Listan ovanför visar ju ändå att jag har haft det en "bra" dag, och ändå är jag lite missbelåten...
..ändå...!

Ändå vad?, är kraven fortfarande så höga på mig själv att jag inte lyckas njuta av den bekymmersfria delen av livet...
Är kraven på att det ska "hända" en massa saker hela tiden så ofantligt höga, att lite lugn och ro är "dåligt"..

Klockan slår snart tolv på natten, och jag slår krokben på mina egna tankar, varför är jag inte nöjd?
Jag stressar upp mig för...ingenting ...egentligen...
Tidigare så hade det varit en god anledning till att fly undan tankarna i ett behagligt rus, men inte nu..

Behöver samla mig och försöka tänka i raka banor, det bästa är nog att ta en date med John Blund...
Och hoppas på att medvetslösheten ger mig en god natts reset, och hjärnan blir tömd och fräsch till morgondagen..
Jag försöker verkligen inte flytta med mig problemen till nästa dag, utan tar en dag i sänder...

..men ibland undrar man...varför gör man det så komplicerat, varför inte bara "vara"

Emellanåt är det jobbigt att jag måste ta hand om allting själv, när jag inte kan fly undan verkligheten, ens för en liten stund...

/Berra

Fint att träffas här Mullemannen. Kram / mt

Tackar och bockar för att du "håller liv i mig" här i forumet och inte minst i livet. Vet nog att jag kan vila liiite på mattan vid dina fötter när jag är trötter. Berättar inte om vice verse. hihihi. Skall söka upp Viktoria nu, som gillar fisk! Skämt åsido kära Mt, tack för allt du gör och som du verkligen visar på olika sätt. Hoppas mina sätt att visa dig också når fram... jag vet att det gör det också. Nu skall jag ut och pyssla med mina/våra olika djur och land! Kramar från Mm!

jag måste skriva igen, jag mår lite bättre nu
jag har börjat med att bestämma mej för något jag ska göra på helgen och gör det, vill sambon följa med får han annars gör jag det själv

jag blev glatt överraskad i helgen, han följde med och utan flaska som annars alltid ska med,
kanske inte så mycket skillnad men för mej var det de
(flaskan var kvar hemma och intogs vid hemkomsten)

det är så skönt att läsa här, gör det varje dag, både av er som medberoende och ni som är eller har varit beroende och det ger mej mycket, både funderingar och aha-upplevelser, känner ju igen en hel del

TACK ALLA FÖR DET
ha det gott och kramar

det var ju just det
Det är inte så lätt att lära sig älska sig själv. Det är nått jag kämpar med.
Inte enkelt, men jag jobbar på´t

Ja facebook tillåter en att få face'a en hel del nya grejor...
Det hände en "grej" bland mina kompisgrupper igår kväll som ledde till en skrivfajt, men för mig blev det en "klarhet" till...

Har en vän som jobbar som lärarinna, och hon beklagade sig igår på sin rubrik om hur jobbigt det var att vara lärare
och att inte kunna göra något för en av sina elever, trots sos och alla andra instanser...
Han lever i ett familjeförhållande där man lever under hot, misshandel och andra drogrelaterade problem...

Det är väl kanske inte så smart på det hela, men hon gick inte ut med namn och hon ville väl kunna ventilera sina problem...

Allting hade väl kunnat slutat med det, om inte pappan hade svarat henne, skällt ut henne och hotat henne..
Och därmed var ju saken biff, HAN hade ju svarat och avslöjat barnets identitet, och med de efterföljande hoten, ja då stämde det ju...
Så nu vet jag vad pappan heter, och jag VET att lärarinnans beklagande verkligen stämmer, för han hotar ju!

Så människor är inte så fruktansvärt smarta egentligen, hade han kunnat knipa igen sin verbala hotkälla för en gångs skull,
så hade jag som inte visste ett dugg inte haft en aning, och de som har barn i hennes klass hade fått leva i ovissheten bland ca 30 elever...

Så istället för att göra en liten sak dålig, så gjorde han en sak större och sämre...

Så vad ska man säga, tack fejjan för att jag få ta del mycket mer av andras liv än vad jag hade önskat....
Den blanka fina fasaden alla vill visa upp på FB, har sina sprickor och flagor i ytan ibland...

Är min verklighet en mer skyddad verkstad än hur andra har det...?

Själv skulle jag aldrig bära hand mot de jag älskar, inte ens kunna hota om det, och den dagen jag gör det,
så har jag tappat all den mänskliga respekten man behöver till sig själv och sina närmaste...
Och hur låter det..."du ska älska mig, annars så slår jag dig", hur dumt låter inte detta..

Jag slutar aldrig förvånas över mänskligheten ibland, man tar sig inte vänner, man förtjänar dem...
Och man accepterar inte de som bara vill såra eller kuva en, håller dem på avstånd..

Och en vän som sårar mig, får flytta sig ett par meter bort, tills dess han/hon förtjänar min uppmärksamhet igen,
och dummar hon/han sig igen, så får hon förflytta sig dubbelt så mycket nästa gång, jag tar mera avstånd för varje tillfälle....
Det handlar inte om att göra andra till lags, utan att jag ska lära mig att sätta mina egna gränser för vad jag tillåter mig till..
Struntar man i det, så behandlar andra en som en smutsig trasa till slut...

Så genom att säga ifrån, behåller jag en del av min egna värdighet, och en sak har jag lärt med på sistone...

Sluta aldrig att älska dig själv!

/Berra

vet om inte Danmark ligger före oss ??

http://www.sst.dk/Nyhedscenter/Nyheder/2011/BoernAlkoholFamilier.aspx

http://www.fhi.se/PageFiles/11927/R2011-07-Balansering-på-medvetandets-…

Sidan 7-10 räcker som läxa !!

känner jag igen !! Fast tvärtom ! Jag trivdes ju i drinkarnas vänkrets, ju mer de drack desto mer "legalt" blev det för mig att dricka.

http://www.accentmagasin.se/2011/05/nykterister-paverkar-omgivningen-at…

Haha, önskar ibland att det var lika lätt att göra sig av med parasiter irl, som det verkar vara på detta facebook! Har en sådan som vägrar släppa taget om mig, har försökt det mesta förutom att starta en ren konflikt, utan att lyckas.
Önskar dig en skön tisdag, här öser regnet ner och jag ska jobba hemifrån idag så det blir mysbyxe-tisdag, Hurra! : )

Tjattade lite med en riktig gammal klasspolare på facebook, från högstadiet...
Tillagd för något år sedan, men aldrig bytt ett ord med sedan 30 år tillbaka...

Tänkte att när han hade lagt upp lite bilder på facebook så skulle jag säga "Hej" som bara en orsak för att kommentera en av hans bilder...

Får ett dräpande och arrogant svar, fy fan för den lede...tänker jag...

Drömmar om gamla minnen visade sig vara precis så, dräpande och arroganta, tiden har inte förändrat människor alls...
Känner hur det knyter sig i magen, och mina högstadieminnen var inte alls så molntusse-omgärdade som jag drömde om....
Allt var inte bättre förr, man har lätt att glorifiera ...igen...

Men....det finns ett sätt att ordna det med...

Pling!, så var han raderad ur min VÄN-skapshög på fejjan, tänk vilken makt jag har att kunna välja mina vänner idag...

Vill inte ha med honom att göra längre, kunde han inte skärpa sig efter 30 bast och visa sig lite vänligare så kan han dra...
Gisses vi är ju vuxna män idag, och vissa kan inte hantera situationen idag heller, utan måste visa sig på balla linan...
Ja han var en av kaxmupparna då och verkar vara det fortfarande, vill ställa sig över andra, tvi vale!

Han kan sitta där i sin ensamhet och fortsätta vara fet & ful, jag sträckte ut en hand, och han bet den...
Det blir inget mer försök om 30 år igen, då lever nog ingen av oss...

Så en måndagsreflektion på verklighetsbasis, vissa går aldrig ränderna ur, de stöddar sig utan anledning,
och när det gäller mig, så kan de lika väl gå och dö, för i min värld har de ingen anknytning till...

Jag har förstått att jag idag har valmöjligheter, så jag väljer att inte umgås med dummuppar och inte heller alkoholen,
båda verkar vara falska och jag har inget behov av någon av dem...

Det är min egna frihet, och den tänker jag värna om...

/Berra

Hej! (och tack det samma, mt!)

Igår var det en artikel i vår dagstidning här om en alkoholist. Hon är kändis och har fått en del uppmärksamhet just för sitt missbruk, men den här artikeln gjorde mig så glad - för hon framställdes som en HEL människa. Hon beskrevs som att hon har en hel massa olika erfarenheter, egenskaper, drömmar, projekt och så nämndes det att hon också har tagit tag i sin alkoholism och varit på behandling.

Tänk så lätt det är att vi börjar se alkoholister som BARA alkoholister... och så glömmer vi att det handlar om människor med lika många olikheter som alla andra. När det handlar om just alkoholismen är de väldigt lika, men i övrigt...

Jag gillade verkligen artikeln. Och jag gillar hennes sätt att stå rakryggad och helt enkelt bara säga att hon har den här sjukdomen och att hon har sökt hjälp. Förebilder är viktiga!

/H.

PS. Kanske förstår ni vem jag menar, men jag tänkte att den här tråden inte skulle bli hittad om man söker på hennes namn och alkohol, typ... DS.

här på tjocka mattan "vid mina fötter". Jag undrar ibland när han ska gå in och läsa:) Men jag gillar att skicka mina hälsningar till honom så här. Också. / mt

Det är fint att få finnas här på forumet med dig o din Pm. / mt