Senaste kommentarerna i forumet

för att dricka. Mycket stolt över att du möter dig själv i stället för att fly! De är ett möte som de flesta av oss (?) värjer sig för.
... också inom oss själva finns valv, efter valv. Du är människa, skäms inte. Var stolt. ... för att mycket fritt citera Tranströmer. Önskar dig en fin dag / mt

Jag varnar redan här för att jag mest skriver för min egen skull, så kanske jag förstår vad det är jag tänker när jag läser igenom det sen. Men det är klart, är det någon som läser och har nån bra kommentar så är den välkommen.

Så sitter jag här igen då. Sömnlös natt pga hjärnspöken som far omkring mellan öronen.
Jag vet inte om jag är ledsen arg uppgiven förbannad eller bara nollställd. Positiva känslor lyser med sin frånvaro i alla fall. Det känner jag tydligt.
Om det är så att jag är arg vet jag inte vem det är jag är arg på. Förmodligen mig själv. Att jag satt mig i den situation jag är. Jag kan inte göra något ogjort och det är nog det som är problemet inatt. Att ha mycket på mitt samvete. Att inte dricka är en del av kampen. Att acceptera och förlåta en helt annan. Svårast verkar nästan vara att förlåta mig själv. Skammen och skulden jag har är väldigt svår att komma till rätta med. Och till viss del är den väl berättigad. Jag SKA ha dåligt samvete och skämmas för vissa beteenden. Men vart ska jag göra av dom? Jag kan inte fastna i detta. Jag måste komma vidare på något sätt.
Men hur?

Är jag stolt över mig själv? Jag har ändå ett halvårs nykterhet bakom mig. Jag önskar jag kunde säga "Ja, jag är stolt" men det kan jag inte. Det dåliga samvetet och det mörka i mig skuggar det positiva.
Hade denna natten varit i höstas hade jag druckit på detta. Flytt känslorna genom alkohol. Flyktkänslan känner jag starkt, men vad gör jag av den nu? Är gräset verkglien grönare på andra sidan....egentligen?
Jag väljer att skriva här. Kanske kan jag få ur mig en del ur fingrarna.

Kanske är det ensamheten som är starkast. Så kan det vara. Är det ensamhet jag känner? Ensamhet innehåller många negativa känslor.

Ensam?

person idag som höll det för kattmat:) Katten gillar också fina bitar... så vi delar smakupplevelsen hela familjen.
Ifall mullegubben tar sig för att läsa snart blir han nöjd och glad! Kram på dig! / mt

Det är livskvalitet att ha förmånen att ägna sig åt något så välgörande för själen som fiske : ) Rikedom är vad det är!
Drog upp ett par finfina rödingar i torsdags, som tillagades över öppen eld - tacksam, så tacksam...

fint att du gör sånt du trivs med. Just nu reder upp näten. Ännu en nykter och trivsam helg. Tack! / mt

en guld-/silverstjärna. Du har beskrivit din ritual och vad den betyder så fint! Den goda vardagen byggs av goda vanor och de behöver inte vara så "storslagna" för att vara betydelsefulla. Allt gott till dig trogna medvandrare / mt

och tycker om. Jag vet en man som helrenoverade en stor båt under tiden han blev nykter. Vi har också fullt av praktiska saker som ska göras och allt det känns just nu som en tillgång. Goda middagar med god eftersmak önskar jag er! / mt

ska försöka grilla utan öl och vin idag igen. Undrar om det funkar även denna helgen.....?

Skämt å sido. Idag kom jag på att det är väldigt bra att ha en trädgård. När jag är ute och grejjar där så tänker jag inte alls på alkohol. Då finns bara jag och mina växter. Jag njuter stort av att se hur det växer och sköta om små plantor så att dom ska må bra. Då finns det inte tid för pilsner eller nått annat onyttigt.
Att få lite sol på näsan för inte det hela sämre.
Och strax kommer vänner hit och äter. Såhär kunde jag ha det resten av livet.

jaha ?!

Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.

Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.

Kram <3

Du... jag & alla människor har alltid ett val.
Ni är öppna med varandra, kanske är det så enkelt att du kan säga till henne att du inte klarar av vissa situationer som innefattar alkohol. När de uppstår tillsammans med henne tänker du gå hem.
Då har hon ett val & du ett val.
Båda är vuxna människor.
Kanske känner du att du sviker för att döden är så nära?
Samtidigt kan jag tycka att det finns ingen anledning att lämna sig själv... någonsin.

Milstolpar är alltid milstolpar =) finns lika många som det finns människor.

Stor kram från Mie <3

Vivi !

Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!

Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !

Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.

Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !

TACK !!

Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi

Jag skrev just ett inlägg till Brandbil, där jag bland annat listade till mina tidigare trådar. Och, eftersom jag emellanåt har användning för att kunna gå tillbaka i det jag har skrivit, så klippar jag in det här också. I slutet kommer något av det jag har skrivit om ultimatum i andras trådar också. Håll till godo! :-)
/H.

Ny här - behöver pepp - 14 sept 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4730

Att lita på någon - igen? - 21 sept 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4757

Alins tråd "Så länge höll det" - okt 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…

Återfall - 22 okt 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4847

Liten lägesrapport - 4 jan 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4961

Gråter - 28 jan 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4984

Vägen vidare - 2 mars 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5023

Under en period skrev jag ganska mycket i Alins tråd, så därför får den stå med här också. Sedan har jag ju klottrat allt möjligt i alla möjliga trådar också, men det här är liksom min huvudsakliga process...

Och apropå det här med ultimatum, så klistrar jag in några av mina inlägg om det också:

-------
Ställ inget ultimatum som du inte är beredd att göra verklighet av. Om du inte genomför det du har "hotat" med så säger du bara till maken att du inte menade allvar och att han kan fortsätta som innan, och till och med öka takten lite...

Var konkret i dina tankar om din plan. Om du säger att du flyttar - hur kommer du gå till väga? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Kontakta personer som du litar på så att de är beredda på att ta emot dig eller hämta dig eller vad som nu behövs.

Hur länge gäller ditt ultimatum? Finns det någon väg tillbaka om du väl har verkställt det? Om maken förstår och påbörjar sin resa mot nykterheten - finns det då någon punkt där du kan säga att du kommer tillbaka?

Jag vet att det är fruktansvärt jobbigt att fundera i de här banorna, men nyckeln till framgång är att vara förberedd. För när du väl behöver fatta beslut så får du ingen betänketid...
-------
Däremot tror jag tyvärr att ultimatum kan vara den enda vägen. Så länge du inte ställer något ultimatum så kommer din pojkvän (eller ja, den missbrukande delen av honom) att se det som att du låter honom hålla på som han gör. För att få honom att inse att han inte kan fortsätta så här så måste du vara supertydlig, och då är att ställa ultimatum det mest tydliga av allt tydligt...

Jag har lärt mig några saker om ultimatum den senaste tiden. Det här är inga sanningar, du måste se det som mina erfarenheter och inget annat, men här är mina råd till dig:

- fråga dig själv om du kan tänka dig att fortsätta leva som ni gör nu. om ingenting förändras - ställer du upp på det här livet då? om inte så är det dags att börja fila på ditt ultimatum

- ställ inget ultimatum som du inte är beredd att ta konsekvenserna av, det skadar bara dig själv i längden eftersom din pojkvän kan se det som "tomma hot" och fortsätta som vanligt

- tänk igenom ditt ultimatum ordentligt innan du uttalar det, så att du vet precis vad du skall säga. det är inte läge för oklarheter eller missförstånd.

- var konkret i din egen planering. om du säger att du gör slut om han dricker igen - vad gör du då den dagen du upptäcker att han har druckit? nu vet jag inte om ni bor tillsammans eller hur ert liv ser ut - men fundera på vart du tar vägen, vad du tar med dig, vem du vänder dig till för stöd, hur din vardag kommer att bli... om det blir dags att verkställa din plan så kommer du att ha stor nytta av att ha varit så konkret det bara går, för du kommer att vara väldigt upprörd och inte klara att ta de besluten just då. risken blir alltså att du inte verkställer din plan om du inte vet exakt hur den skall gå till.

- fundera över om det finns någon bortre gräns för ditt ultimatum. i mitt fall såg det ut så här "dricker du en gång till så går jag, och jag kommer inte tillbaka förrän du har sett till att bli inskriven på ett behandlingshem" (och jag genomförde min plan när jag kom hem en kväll och möttes av en onykter make, men eftersom han nu är inskriven på behandlingshem from tisdag så bor jag hemma igen). kanske är det så att ditt ultimatum gäller för alltid, men det kanske också finns en bortre gräns... och det handlar ju egentligen om hur du vill leva framöver - med honom eller utan honom.

- och, jätteviktigt, se till att du pratar med honom om det här när han är nykter! och upprepa det ett par gånger vid ett par olika tillfällen, så att du är tvärsäker på att budskapet har gått fram. det är ju som sagt inte läge för missförstånd och minnesluckor.

--------

Hur går det, tekla? Hur mår du?

Kram!
/H.

Det slog mig idag när jag körde hemåt att det är väldigt gött att leva ett nyktert liv.

Det var nog bara det jag hade på hjärtat denna fredagskväll

lyckligare av att dricka för mycket eller droga ner sig på annat sätt. Jag skulle önska att din kära vän får, eller kan ta emot, stöd och tröst och vara äkta närvarande i det. Men det är svårt att säga något om hur en annan människa har det, särskilt i en så svår situation.
Sov gott och ha det bra, njut allt vad du orkar av konserten! Kram / mt

Hej vännen!
Skönt att se lite livstecken från dig här. :-)

Bra jobbat att klara av att gå till systemet! Ja, tänk det är lustigt... Många här kämpar som galningar för att inte gå dit, och så finns det sådana som vi som behöver öva oss på att kunna gå dit... Knäppt.

Jag kan nog inte svara på hur du skall vara mot din kollega tror jag... och jag förstår att det river upp en massa konstigt i dig. Det skulle det göra i mig också.

Men... eftersom hon nu är öppen med att hon har det här problemet så kanske det är värt att göra ett litet försök ändå? Du kanske kan tipsa henne om AA, utifrån att du själv har så stor glädje av Al-Anon? Jag skulle kunna tänka mig att hon svarar med att det inte är någon idé, för hon skall ändå dö av sin cancer... Men, det måste ju finnas människor som hellre minns henne som en levande människa ända till slutet, än som en alkis som slutade leva långt innan hon dog... eller?

Ja, du... Kram kram!
/H.

Läste om din seger över korgen i butiken!
Fortfarande blir jag glad när jag tänker på det!
ville bara säga det, och säga det i din alldeles egna tråd, så att
det finns med dig för alltid!
Du är stark!
Du är grym!
Du är Fenix, och jag håller på dig!!!
kram!
/k

Ett tag sen jag skrev för min egen skull...
måste påminna mig om att göra det ibland, för att få perspektiv
på hur jag mår, vart jag är på väg, och varför...

Lelas skrev nåt om en milstolpe för henne, och jag har faktiskt
upplevt en egen sådan. Vet inte om det är nåt att vara stolt över alls
egentligen, eller om en del av er kanske till och med kan ta illa upp..
men för MIG var det viktigt, och ett tecken på att jag sakta blir friskare
och starkare. Jag har varit på Systemet. Två gånger. Och det har jag
inte varit sedan jag lämnade min kärlek. Det har vänt sig i magen på
mig bara jag gått förbi den där butiken... men nu har jag alltså varit
där själv. Första gången köpte jag en flaska fin Whiskey åt min helt
fantastiska fotolärare som tack för att jag får låna hans fotolabb...

Andra gången gick jag dit för att handla lite åt mig själv. Kände mig
som en falsk djävel, som om jag gjorde nåt smutsigt, jag kände mig
kanske lite som de som skriver i andra delar av forumet, jag skämdes.
Smusslade med flaskorna (japp, två flaskor vin) och la dem i två olika
påsar för att det inte skulle klirra om dem... och det kändes som om
alla, precis alla tittade konstigt på mig...

Men nu står de i skafferiet, i väntan på rätt tillfälle. För trots allt vill jag
inte att han ska få den makten över mig att jag aldrig mer kan njuta
av ett glas vin i goda vänners sällskap.

Och det påminner mig om min gamla arbetskamrat. Hon har cancer
och det är tyvärr den obotliga sorten. Vet inte hur många år hon har
kvar, men enligt en läkare hon träffade för två år sen har hon allt mellan
två och fem år kvar... och hennes liv har inte varit en dans på rosor om
vi säger så, hennes fd man misshandlade henne, förföljde henne och
var en riktig pain in the ass... och när det var som värst med honom
drack hon en hel del. Tyvärr har hon börjat dricka igen. Rätt rejält vad
det verkar. Hon vet min historia med mitt x, och hur jobbigt det har varit,
hon är helt öppen med att hon dricker för mycket, hon vet det själv och
försöker inte dölja det... men jag vet inte hur jag ska reagera, vara och
agera... eller om jag helt enkelt ska låta bli att agera, och låta henne
dricka sitt vin? Hjälp mig, snälla, kom med lite synpunkter! Hur ska jag
vara för att inte ge henne mer ångest, och hur kan jag hjälpa utan att
ta något ansvar, för det vill jag absolut inte...

Just idag är jag rätt låg. Sov för länge i morse och vaknade med den mest
vidriga huvudvärk, av den sorten som inte går att göra nåt åt, den där sorten
som man får dras med hela dagen... och har hälsat på min allra finaste vän
idag också, hon är inlagd på psyket just nu, har någon slags bokstavs-
kombination och de har lite problem med rätt medicinering... jag älskar
henne och det var underbart att få ses och prata, men det var nog jobbigare
än jag trodde... jag är helt slut just nu.. det hjälpte inte ens att måla de där
hyllplanen som snart ska upp, det brukar annars funka bra att fixa lite med
lägenheten, skruva ihop nåt skåp eller garderob eller så...

I morgon hoppas jag att allt är bättre, och jag ska ge mig ut alldeles allena
och lyssna på musik på Amnestys 50-årsfirande, ett av mina favvoband råkar
spela och att ingen annan har lust att gå ska inte få hindra mig... =D

Tack ni alla för att ni skriver och håller forumet levande! Vet att jag ibland blir
lite frånvarande, men jag läser allt ni skriver och tänker på er!!!
Största möjliga kramen!!
/k

delar med dig av dina "inblickar" (nytt ord?) bidrar du verkligen till att sprida positiva bilder av att vara nykter. Tack! Önskar dig en härlig helg! / mt

..kommer ni ihåg att jag inledde nästan varje inlägg så där tidigare..
Varför då?, kan man fråga sig...

Tja varför inte, Livet förändrades otroligt mycket när mina förvanskade tankar hade väldigt mycket i sin direkta närhet eller grund i alko-tänket...
Ni vet det där med .."håll ut, snart är det Fredag, och då jävlar blir det kalabalik i Bender, fy sjutton så skönt det ska bli med att kunna slappna av med fredagsölen.."
Håll ut!, till vad när man är nykter, finns inget att hålla ut till, man har nästan inga helg-mål kvar...

Precis som om hela världen raseras när man inte får sin helg-avslappning...
Och precis VAD är det som gör det så annorlunda, att man inte får sin alkohol?, eller att man inte har något att längta till?,
att man inte har någon nödutgång kvar här i livet???
Att sluta med alkohol har så många bottnar, som man har kopplat så mycket av sina känslor till just, min lilla napp?
Så vad är det jag brottas med?, mina egna känslor såklart, ingen annan som man kan skylla ifrån sig på, bara mig själv...
Fy sjutton så jobbigt, måste jag behandla mig själv, någon sorts självterapeutisk behandling???

det var när jag upptäckte hur mitt liv såg ut ...UTAN alkoholen, som jag nästan varje dag hälsade den med ett "Go'morgon Livet.."
För det var en förändring, ganska så stor, trots att jag egentligen bara slutar med en grej, alkoholen, denna trollbindande förrädiska dryck..

Kommer ni också ihåg hur jag frågade ..."äger jag mitt liv nu?"
Jag hade så bråttom och få veta om jag hade kontrollen och om det var över så att jag kunde gå vidare,
ungefär som om man fick en stämpel i passet, japp du är klar nu, passera!

Tusen och åter tusen tankar har passerat under min livsviadukt, när är man "färdig" med sina anti-alkoholistiska tankar???
Jag tror på "aldrig", jag får aldrig sluta tänka på att komma ihäg att jag nog aldrig mer kommer att kunna hantera alkoholen...

Låter det så slutgiltligt?, aldrig mer...

Om man tänker efter, vill jag någonsin tillbaka till mitt tidigare sätt att konsumera alkohlen, för det finns bara ett enda läge när jag dricker,
kanske inte allra först, men det kommer, var så säker, stupfull och ännu mera full...av ångest..
Nej självklart..jag har aldrig varit så "sjuk" som då, då önskan var att få slippa ångesten så stark att jag t.om hade självmordstankar!!!
DÄ ä inte sunt!, det är inte bra för folkhälsan, å gå å dö så dä bah!
Det var destruktiva tankar, sjuka tankar och framförallt farliga tanka, åsamkat av ....alkoholen...

Så OM jag nu skulle tänka tanken om att testa alkholen igen, så kanske det leder till att jag tar livet till ända, det blir jävligt slutgiltigt om något!

Mina funderingar om .."att äger jag mitt liv nu.." har sin botten i att jag har fått acceptansen, det blir inget mer nu, det är slut med alkoholen...
Jag kan släppa tankarna på att berusa mig framöver, och min längtan till helgen får byggas upp av annat, som tar över istället...

Det är där jag står nu, att finna anledningar till att göra livet glatt utan alkoholen, om jag inte kan ta nödutgången i livet med alkoholen...
Så måste jag finna andra andningshål i det liv som jag redan har, små pauser av livskvalite't...

Jo jag älskar helgen, men kanske inte av samma anledningar som alla andra, jag kan inte längta till berusningen..
Vill heller inte leva för att bara överleva, utan för att jag verkligen VILL...

Jag sluter ögonen och ser inåt i mig själv, vad önskar jag av helgen???
Låter fantasin flöda lite, och så är "längtan igång"..
Den innehåller kontakt med andra människor, glädje och sorg, arbete och vila, men framför allt en livsglädje att njuta av den vartenda minut...
För jag kommer varken vara full eller bakfull, och det firar jag med att ha full konktakt med livet istället...

Istället för att längta till något dåligt, så försöker jag uppleva det som är bra...

Stadigt på jorden och med bra fotfäste, sedan klampar jag vidare på min något slingriga väg...

Hej!, jag heter Berra och jag är en nykter alkoholist!, varför ska det vara så svårt att säga det, jag är ju stolt över det, JAG har ju fått insikten...
Nu är det bara resten av världen som inte har fått sin insikt, ska jag omvända den, eller koncentrera allt på mig själv?

/Berra

Godmorgon!
Jag har väl inte sett det där som en milstolpe innan, men det kändes som en sådan när jag lade märke till att den typen av jargong och skämt i te längre gjorde mig gråtfärdig. Jag vet att jag har känt mig väldigt obekväm när alkohol har diskuterats på ett förskönande och humoristiskt sätt, jag har inte tyckt att det har varit något att skämta om. Men nu har jag kommit till att jag kan skratta tillsammans med andra och tänka att de allra flesta inte har samma erfarenhet som jag, och att det är helt ok att skämta om alkohol.

Ja, det är nyttigt och intressant att försöka lägga märke till sina egna framsteg! :)
Ha en bra dag, mt, och alla ni andra!
/H.

framsteg och milstolpar ser olika ut på ytan men har beröringspukter, är gemensamma på djupet.... Jag är dagligen i kafferum, ska tänka på vad som gjort och gör mig obekväm just i det sammanhanget - det är intressant att "utforska sig" :)
Godmorgon vänner! Ha en bra dag / mt

Idag tänkte jag på en grej.

Jag jobbar till största delen i mitt hemmakontor, men idag var jag på en arbetsplats (jo, det är lite invecklat, men strunt samma) och det visade sig att kaffemaskinen i personalrummet skall bytas ut på måndag. Runt fikabordet blev det därför lite snack om vad man önskade sig av den nya maskinen. Några började med att önska sig espresso, capuccino... Någon fortsatte med Irish Coffee. Och till slut så hade den tilltänkta maskinen kranar med vitt, rött och rosé.

Det var ett helt vardagligt och glatt samtal, med mycket skratt. Och vet ni... jag tyckte att det var kul. För bara några månader sedan skulle jag ha känt mig obekväm med den typen av skämt. Men, inte längre.

Milstolpe? Japp.

Godnatt, vänner!
/H.