skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..lite menlöst pladder...
Men jag kände bara att jag hade lite på lager som måste få komma ur mig...
Varje dag jag tar något för givet, så går det åt fanders, varför?
Varför är jag en sådan själ som förväntar mig att allt ska gå på rutin, som vanligt, som alla dagar, vardagar...
Å ena sidan, så skulle jag ju inte vilja det, jag har ju precis kommit ur värsta svackan av deppigheten, och där vill man ju inte vara kvar..
Så där ville jag ju ha en förändring, men inte det andra....
Jag har haft en otroligt jobbig tid just nu med våra bilar...(läs, två veckor bara..)
Först rasar turbon på min bil, 20 papp!, plus hyrbil och allt annat..
Sedan pajjar jag frugans vindrutetorkare när jag lånade den 1 (en) dag, när de frös fast på rutan och intervallet var på vid start... 5000 spänn...
Igår krockade jag min bil och körde sönder hela framskärmen, ...jag bara inte orkar med det häringa längre...
Ni som har "läst mig" sedan tidigare, vet hur högt jag värdesätter bilarna och deras funktion...
Jag borde ha dinglat i en snara vid det här läget, ...om jag inte hade lärt mig att acceptera situationen...
Sinnesrobönen, och mitt KBT'ande, har gjort att jag kan lägga problemen åt sidan, visst fasiken svider det ekonomiskt...
MEN..kan jag göra någonting åt det..???
Ja inte hjälper det med att deppa ihop, det löser inga problem...
Utan kör loppet hela vägen, och trixa till det med huslånet eller vad man vill, det SKA bara lösa sig!!!
Frugan som har "lärt sig" att handskas med min ångest, säger uppmuntrande...
"..Ja det var väl själva f-n vad allt går emot oss just nu då, men vi ordnar upp det hära, och tillskriver år 2010 som ett riktigt piss-år helt enkelt.
Nästa år... 2011 kan ju bara bli bättre, eller hur???
Och..så skrattande ...visar hon upp en nyskrapad trisslott...kolla!..50 spänn, en bra början!!!"
Ja, hon är så söt när hon försöker muntra upp mig, och femtio sketna spänn, ...ja man kan ju inte annat än bara garva åt hela situationen...
Så här står jag, till synes helt oberörd, även om jag ungefär var 15:e sekund upplever ljudet av den där betongsuggan som skrapar sönder bilen...
Tycker att jag är en jävla klant, och det är väl det som ingår i "kit'et Berra", detta är jag med alla mina brister och allt...
Såg en sådan underbar text på nätet idag...
-"Tro aldrig att du är helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel..."
Den tar jag åt mig av, med ett smil på läpparna, för den säger lite av vad mina känslor säger till mig, den ger ...och tar, precis som livet är...
Dagens alko-inlägg då, ...jorå!
Min nyaste granne (flyttade in i somras) ringde på dörren, sträckte fram en systempåse, däri liggandes en "fyll-gås" Famous Gouse..
"Tack för att du kör även min garageinfart med din snöslunga.."
Vad ska jag säga???, Nä far åt he..te!, jag är ju nykterist???, kunde du inte ha tjackat 200 spänn läsk istället???
Tackar och tar emot, och bjuder in honom att hjälpa mig att dricka upp den vid något tillfälle framöver, ..e' jag go' i hu'vvet, eller?
Tanken som räknas, och jag ställer in den glatt i det numera rätt så dammiga barskåpet för betraktelse, och tänker...
F-n vad bra, nu har jag ju (ännu..) mera bjudsprit..
Samtidigt som frugan står i köket och tömmer en 3 månader gammal bag-in-box som blivit för gammal i slasken...
Det är den tredje i ordningen sedan i somras, ja här dricks det inte mycket numera, och glad är ju jag, för det...
Mors Berra
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Blir imponerad av din handlingskraft "nubaske mig". Det gäller verkligen att skaffa sig sysselsättning så man får tankarna på annat håll. Men gör inte som jag gjort tidigare bara. Brukar få ryck då jag ska sluta snusa, äta sunt, träna samt gå ner i vikt och sluta dricka...allt på en gång. Blir inget bra att göra så... jag looovar :).
Viktoria: Tack för dina ord ;) blir så glad att läsa det du skriver om att förstå innebörden av att man ger sin kropp och sitt psyke en chans att bli starka igen.
Känns så rätt att jag hittade den här sidan.
Godnatt på er alla goa människor! :) kram TP
skrev Lelas i hur mycket är för mycket?
Tack det samma, fina lillablå!
Nästa år blir bättre än det som just håller på att ta slut. Så det så.
Kram kram!
/H.
skrev lillablå i hur mycket är för mycket?
Käraste vänner,
i morgon ska jag kolla på en lägenhet!
en hyresrätt! som det verkar har jag en liiiiten chans att verkligen få
en alldeles egen lägenhet!!!
bor i en av våra största städer, och har bott i en lägenhet som stått i min
mammas namn, läst lite utomlands här och där, och inte skaffat mig en
lägenhet i mitt namn... varit registrerad på den kommunala sidan och sökt
lägenheter aktivt sen maj 2007... kanske kan det vara min tur nu?
åhh vad det hade varit gott, MITT hem, som jag bestämmer över helt och
fullt, där jag väljer vilka jag vill bjuda hem, vilka foton jag vill ha på mina
väggar, där jag är drottning i mitt liv! låter helt patetiskt för er kanske, men
efter snart tre år i min bästa väns lillebrors lilla etta, utan papper eller nån
trygghet alls, skulle jag nog ta ett par steg på må-bra-stegen...
så, om det är nån som läser det här, skicka en extra tanke till mig typ runt
kl 10 sharp i morgon... =)
Annars är det faktiskt fötterna ner.. även om jag mest befunnit mig i stillsamt
horisontalläge i min soffa, med en enveten förkylning som bortförklaring... =)
ser inte fram emot nyår, men det är den näst sista högtiden som ska förbi
innan jag levt ett år utan min kärlek... just nyår kanske inte blir några problem
att klara sig utan, förra årets firande var väl just sådär...
han var tydligen lite dragen innan första drinken blandades (jag var lyckligt
ovetandes om hur mycket som dracks i garaget, ett par dagar innan den
stora upptäckten) och gormade och stod i för att han räknat fel på förrätten...
varmrätten höll på att gå i stöpet och ätas efter 12, han fipplade med oxfilen, tur att
jag extraknäckat i charken på konsum och snabbt och lätt fick bort senor, fett
och annat joks...
sen...
hans syrra blev för full, äääälskade mig, ramlade i snön, hans svåger blev för
full och kastade smällare med barnen, min kärlek blev säkert också för full, men
i sällskap med de andra verkade han ändå hålla sig i skinnet...
hans föräldrar blev sura på dottern med man, och säkert också på honom, de
åkte hem ganska tidigt... och den systerns äldsta dotter fick dricka bubbel, hon
var 14 då tror jag... trots mina protester... jaja...
det blir nog rätt skönt att ta det lugnt ensam hemma, ska ju ändå upp och jobba
nyårsdagen!
Roman idag också, får försöka lägga band på mig!
Kanske blir det en rad till innan nyår, om inte: Stora kramar och Gott Nytt År!!!
/k
skrev viktoria i Nu börjar min resa!
Vilken härlig tråd det här verkar bli! Kommer att följa er, och hejja på.
Fint att det fylls på med nya insiktsfulla och modiga människor här på Forumet, det behövs.
Önskar er alla en nykter tillvaro framöver, det finns så mycket att vinna på att överge sitt risk/missbruk. Både fysisk och mental hälsa, men framförallt självrespekt och sinnesro - något jag inte förstått innebörden i, och vikten av, på riktigt förrän nu.
Tack för att ni delar med er : )
skrev Gäst i Nu börjar min resa!
Tack! :) Ja det känns faktiskt bra just nu - och jag har också satt mig för att vara utan i 3 månader (med förhoppning om att jag kvävt ovanan vid det laget och inte har suget, men inser att det mycket väl han vara slutdruckit för min del)
Jag har dessutom anmält mig och min son (6år) till att börja karate i barn/förälder grupp - och det tar all möjlighet för fredagsdrickande då det är träning tidigt lördag morgon. Om jag försöker hitta meningsfulla grejer att göra så hoppas jag kunna minska suget. Kanske träning är precis vad som krävs.
Men ärligt talat är jag rädd nu.... rädd för ordet alkolist..... rädd för misslyckande...rädd för skammen om folk skulle få reda på det... Jag håller med, vad skönt det ska bli 1 januari. För då har jag också varit nykter i ett par dagar ju så ångesten har lagt sig. :)
Kram
Sussie
skrev DryMartini i Nu börjar min resa!
Nubaskemig, kul att du också hänger på så vi blir ännu flera som stöttar varandra. Vi hörs!
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Välkommen i gänget "nubaskemig"! Ett smart drag att bestämma att du ska köra.
Jag tror av hela mitt hjärta att vi kommer att känna sån enorm tillfredställelse när vi vaknar på nyårsdagen. Tänk att få vakna utan ångerst och skam, fasen vad skönt det ska bli.
Ska bli så roligt att få läsa era inlägg efter vårt första steg på resan :)
Kram TP :)
skrev Gäst i Nu börjar min resa!
Hej.
Jag börjar också min resa. Idag. Är en 35årig 2 barns mamma som äntligen ska ta steget och göra samma resa som ni. Nyårsafton har jag sagt åt min sambo att jag kör hem (vi ska fira långt iväg) och säger att det är ju skönare för barnen att sova i sina egna sängar istället för madrasser på golvet - nu måte jag ju hålla det och inte ens ta den där lättölen som snabbt blir 10 st och jag blir full. Minnesförlust och ångest och noll tålamod - det ska baske mig bli ett slut på det nu!
Måste bara tillägga vilken lättnad det är att finna er såhär direkt man går med..... Känns skönt att inte vara ensam.
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Alcho. Förstår hur du känner mer än väl. Men de tankarna du har är inte någon bra utväg! För ett år sedan mådde jag ungefär som du gör nu. Idag är jag så enormt tacksam att jag inte gjorde något dumt! Jag lever just nu ett bättre liv än jag någonsin gjort. Snälla gör som min rese-vän skriver i raderna över. Häng på oss, ta ett steg i taget och dela med dig av dina känslor här. Vi finns här och "lyssnar" och hjälper dig framåt! Vi fixar det här tillsammans!
skrev Adde i Div åsikter eller...?
av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :
Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande
1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?
I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............
Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !
Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.
AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.
Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!
skrev DryMartini i Nu börjar min resa!
Alcho, tråkigt att höra att du mår dåligt. Ser någon möjlighet att haka på oss andra här i tråden? Att exempelvis ta ett beslut nu om en helvit Nyårsafton, skulle kanske ge dig kraft och självförtroende att klara även Nyårsdagen på samma sätt, osv.
skrev Gäst i Nu börjar min resa!
Nu kunde jag inte stå i mot längre hemma från jobbet dyngfull kan inte sluta..värre än någonsin
så fort jag försöker att bli nykter så kommer alla dessa tankar o ångest..vågar inte ju faan inte sluta
med det här...har sumpat allt alla som trodde på mig kan dom tro på mig igen tror inte det...funderar
mer o mer att ta repet få ett slut på det...är ju jag som är problemet
skrev DryMartini i Nu börjar min resa!
Godnatt du med på madrassen. Om inte förr så rapporterar jag om mitt (förhoppningsvis) lyckade Nyår utan alkohol. Ser fram emot att höra att det var lyckat på samma sätt för er andra också.
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Tänkte att jag kunde bjuda på ett litet skratt mitt i det som känns jobbigt....
Jag hittade ytterligare en anledning till att lägga ner alkoholen. Gick och la mig precis och det bara smällde till så var de kaffeved av sängbottnen :). Man blir bevisligen ganska tung av alkohol. Tror minst det blev en "femma" på Richterskalan!
Godnatt säger jag från en madrass på golvet/TP
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Känner igen mig i det du skriver så väl, och det är så fantastiskt skönt att inte vara ensam i den här situationen!
Tycker det är så hemskt att jag har byggt upp min tillvaro så mycket runt alkoholen. Sitter just nu i denna stund och funderar på vad jag ska lägga all tid på som tidigare gått åt till att dricka, vara bakfull samt tre dagars ångerst. För att sedan intala mig själv att jag inte har något problem med spriten. Åh då är det fredag igen och allt börjar om på nytt!
Men mitt mål med den tiden som jag kommer få över är att färdigställa den skiva som jag började spela in för tre år sedan
Känner igen mig i det där du skriver om att smyga, lever ensam nu sedan tre år tillbaka men gjorde precis som du tidigare. Garaget va en plats som jag gömde dricka i. Var väldigt noga med att alltid ha lite undangömt när vi hade fest hemma. Så att jag kunde vara helt säker på att jag skulle kunna smyga iväg för att inte sitta och nyktra till med tanke på det låga tempot som gästerna drack i.
Är ganska tydligt att jag är en helgalkholist, även att det ger en ganska stark obehagskänsla att erkänna det.
Vet inte hur många helger jag suttit ensam hemma och blivit skitfull. Men det får vara slut med det nu!
Är glad att vi är tre stycken nu som reser mot ett ganska skrämmande men spännande mål. Fenix, Mr dry och TP. Tre nyktra musketörer :) (Finns plats för fler!)
skrev viktoria i Div åsikter eller...?
"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"
Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?
skrev Adde i Div åsikter eller...?
Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !
Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.
Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.
Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.
Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.
Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.
Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.
Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.
skrev DryMartini i Nu börjar min resa!
Jag hänger gärna med på nykterhetsresan. Blev för mycket att dricka i Jul och det är inget nytt precis. Jag är 50+ och de senaste åren har jag druckit alldeles för mycket.
Nu tänker jag sluta helt under en längre tid. Om det blir för alltid vet jag dock inte, fram till maj blir första målet. Den senaste tiden har jag druckit både på helger och vardagar. Inte så sällan har jag gått ner i källaren för att ta mig en sup eller fyra. Naturligtvis är detta ett sätt att inte visa min hustru och andra att jag dricker, vilket de förstås ibland märker ändå.
Mina äldre barn var hemma i Jul och vi hade det trevligt på de flesta sätt. Visst noterar de att jag dricker för mycket och på annandagen blev jag ordentligt full. Efter det bestämde jag mig att det får vara nog. Redan igår var jag nära att ta ett par klunkar, men avstod. Nu kommer några riktiga testdagar i Nyår. Vi träffar våra vänner då. Alkohol är det aldrig brist på där. Jag ska klara det och jag har inga problem att säga att jag låter bli pga att jag har druckit för mycket.
Så nu, Tvåbarnspappa och andra, nu gör vi det rätta och håller varandra uppdaterade.
skrev lillablå i hur mycket är för mycket?
Hej!
oj vad jag har saknat forumet... jag har varit utan internet ett par dagar, och
dessutom legat nedbäddad med en seg förkylning, och OJ vad man kan
känna sig liten och eländig då, utan någon kontakt alls med omvärlden...
förutom världens bästa bror då förstås, och nåt sms från mamma...
Julen blev lugn och stillsam, vaknade med feber och förkylning, men blev
ändå övertalad att komma med till mormor och fira... fullproppad av ipren
och alvedon gick det rätt ok... =)
god mat, god julmust, vidrig snaps, så den blev det bara en halv av, och
alldeles för mycket klappar, som vanligt...
och den däringa examen som spökar, som pappa vill att jag hämtar ut,
men som jag inte vill ha med att göra, kom upp innan firandet riktigt kommit
igång, men brorsan kontrade snabbt med att sörrans högsta önskan är
att det slutas tjötas om den... jag slapp säga ett endaste ord i saken,
skönt, men samtidigt kanske jag hade behövt det, stå upp för mig själv.
jaja, det kommer nog fler chanser till det, om jag känner min familj rätt!
God fortsättning på er alla!
många kramar!
/k
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Fenix, du är så välkommen att hänga på! Blir så mycket lättare när man är fler!
Ja visst är det så att man inte skapar någon bra musik när man är full även om man tror det i stunden. Gillar ditt namn här på forumet. Fågel Fenix handlar ju om att resa sig ur askan, och det är ju precis det vi ska göra nu!
Viktoria: Tack för ditt stöd, det värmer ska du veta!
Jag försöker att inte tänka så mycket på det jag har missat och förlorat under åren på grund av ett osunt förhållande till Alkohol. Utan istället lägga fokus på allt jag ska uppleva och göra i framtiden. Mitt liv har verkligen blivit så mycket ljusare sista året och känner därför att jag vill göra livet ännu bättre genom att inte slå sönder varenda jäkla helg genom att skynda hem varje fredag för att kunna börja dricka. Jag tänker istället bli berusad av att må bra och att ha orken att göra massa saker ihop med mina älskade pojkar. Usch vad det låter präktigt det jag skriver, men det är verkligen så jag känner inför mitt beslut! /TP
skrev Berra i Div åsikter eller...?
Precis som jag skrev innan julen...
GOD (jävla) JUL!
För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...
Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...
Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..
Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..
Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?
Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!
Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...
Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...
Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..
Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..
Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..
Mors Berra
skrev viktoria i Nu börjar min resa!
jag kommer att hejja på er : )
Pappan, att vara nykter på nyårsafton kommer att ge dig gott självförtroende inför din fortsatta resa. Det går, om du ger dig f.n på det! Ska bli kul att följa dig här på forumet. Läs och skriv - det är till stort stöd.
Och Fenix, kul att se att du är tillbaka.
skrev Fenix i Nu börjar min resa!
Hej, kommer att vara bortrest några dagar, men vill haka på din resa och även andras inpå det nya året.
Musiker själv, och har aldrig gjort något bra onykter men mkt bra nykter. Visst är det så.
/Fenix
Igår när jag gick hem, var månen vacker, extremt vacker...
och kanske halv...
kom att tänka på dig, hoppas att du är mer än halv, och att
allt är bra?!
kramkram!