Senaste kommentarerna i forumet

Åh, vad skönt Gunnar! Visst är det underbart att höra från sina närmaste att dom tror på en, och att dom finns där. Det är en enorm lättnad, när man innan inte riktigt vet vad man ska vänta sig.
Du har kommit långt på din väg mot nykterheten, fortsätt så... jag tror på dig!

Styrkekramar till dig från mig!
/Mamma Mu

Gott att höra - det finns ju alltid en hel hoper av människor som bryr sig men när man är nersupen är egocentriciteten (stavas det så ? ) total och man har bara tunnelseende. När man sedan kryper upp igen så finns de ofta där - de som bryr sig :) Kämpa vidare, jag håller på Dig!

Härligt Gunnar!! Ja, det är ju oftast så att när man är ärlig och vill ha hjälp, så finns den där hos människor man har en relation till.
/Fenix

Ja, du är helt fantastisk!!!!!!!!!!

Sol ända in o levern från mig till dig!!

Katarina

Tack Thea, dina kramar värmer ;-)

Gunnar, jag fick tårar i ögonen när jag läste om din gulliga mamma o syster.
Du e på rätt väg!!

Bamsekramar

Go'morron alla underbara människor.

Jag är glad att ni finns här, av flera anledningar. Ni ger mig ert underbara stöd i min jobbiga situation och egentligen mest viktigt av allt, ni har insett era egna problem och försöker göra nåt åt situationen.

Idag ska jag vara nykter.

Igår tog jag mig modet att åka och besöka min mamma och berättade för henne hela sanningen. Den om mitt alkoholproblem, att jag sökt hjälp i vården, att jag ska skilja mig, att jag måste flytta.
Hon blev naturligtvis väldig shockad men tog det ändå väldigt bra. Jag tror inte det är någon fara med dig Gunnar, för Du har insett det här själv, du har sökt hjälp själv, det är ingen annan som sagt till dig, Du kommer fixa det här.
Det värmde faktiskt och jag kände mig stark. Det kanske är som hon säger, det ordnar sig, jag har satt ner foten med egen kraft och sagt stopp.
Nu har det fått andra konsekvenser också men dom hade nog kommit förr eller senare ändå.
Nu skulle vi haft 40-årsfest här nästa lördag. Det är inställt, det blir ingen fest. Kanska bara bra det, trots allt. Slipper en massa partajande människor som dricker vin framför näsan på mig.
Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Jag åkte också hem till min storasyster och berätta samma saker för henne.
Hon var dock inte lika chockad för hon har sett mig dricka, och varit med många gånger faktiskt.
Hon sa att hon "såg min pappa" i mig när jag drack, när jag somnade på en stol full så man inte kunde gå.

Både min mor och syster gav mig sitt fulla stöd och sa att det kommer ordna sig, du har bromsat i tid.
Jag hoppas verkligen det är som dom säger.

Idag har jag börjat ta medicinen jag fick utskriven av läkaren i fredags.
Imorgon ska jag dit och blåsa och prata med sköterskan.
Det känns bra. Bra att kommit så här långt, trots elendet med skiljsmässa och husförsäljning m.m.

Idag ska jag vara nykter.

/Gunnar

Jo, en sak till. När jag till slut bröt, tog mig ur mitt medberoende i januari i år trodde jag många gånger under den resan att nu har jag väl i alla fall nått botten. Men icke, och det var inte en massa händelser runt omkring som påverkade mitt mående. Snarare var det en massa insikter som jag tog mig modet till att fronta, det var ohyggligt smärtsamt.

Jag slog i botten i början på juli, hela våren och sommaren var en enda nedförsbacke. Men det var nödvändigt, jag är en helt annan människa i dag och jag har tagit itu med gamla spöken. Det gjorde ont, jag var rädd men jag hade människor omkring mig, allt från släkt och vänner till professionella som tog emot mig när jag föll. Inte minst fick jag oerhört värdefullt stöd från det här forumet. Ensam är inte alltid stark. Eller för att citera Märta Tikkanen: "Visst är det så, jag är stark jag. Men starka männniskor böjs inte, de bryts och brister".

Kram Märta

Gunnar

Okej, då förstår jag vad menar. Jag ville inte klampa in i ditt liv med några pekpinnar. Men jag tycker ändå att det är så modigt av dig att bryta tystnaden, sen reagerar människor på olika sätt och kanske inte alltid som vi tänkt oss. Jag blir bara så bekymmersam för jag får känslan att du lägger så mycket skuld och börda på dig själv nu.

Hur kan jag/vi stötta dig nu? Det är ju jättetufft att befinna sig där du är nu. Du, precis som jag och alla andra här, behöver stöd och support av varandra.

Styrkekram Märta

Jahaup du Gunnar, det var ju en soppa det här, de där dropparna som får bägaren att rinna över kan ju innehålla lite vad som helst, om det inte är det ena så är det det andra. Det visar kanske mest på att det är viktigt att se, prata och lyssna på sin partner, något som vi alla måste jobba på...

Visst är det så att när man tror att man nått botten så visar det sig att det finns en nivå neråt till... När jag o min fru fick missfall, så dök det upp hussvamp... Det kändes som att få stryk utav en högre makt... Nu ordnade det sig med svampen, o förhoppningsvis så har vi en ny liten kotte om 9månader +/- ett par veckor...

Men visst är det så att det inte kommer att bli bättre utav en massa öl...

Jag är imponerad utav din styrka o att du går vidare i nyktert tillstånd.

När man tror att man är i botten och inget mer kan hända händer det ändå nåt så att man sjunker ännu längre ner. Just nu känns det som att befinner mig en bra bit under lägstanivån för hur långt ner man kan komma.

Märta:
Eftersom jag älskar min fru och vill inget annat än att leva med henne ser jag det som om att jag hade hållit tyst om problemen, som hon ändå inte märkt av så hade vi fortfarande kunnat leva tillsammans. Hon sa att det här med alkoholproblemen var droppen som fick bägaren att rinna över.

Thea:
Jag uppfattade det som att Märta tyckte att det var självklart att min fru hade märkt nåt, för det syns.

/Gunnar

Gunnar

Allt jag vill säga är att du inte får lägga på dig för mycket skuld, du har redan så mycket att ta itu med. Jag tror inte jag förstår vad du menar när du skriver att du önskar att du inte hade berättat om alkoholen, att ert förhållande skulle ha hållt längre då.

Kram Märta

Hm, hänger inte med riktigt.
Jag trodde hon pratade om skilsmässan. Kanske missförstod.

Märta
Det var hon själv som sa att hon inget märkt.
Inget jag inbillade mig, jag trodde absolut att det märktes på mig.

/Gunnar

Gomorgon Gunnar!
Jag vaknade nykter o ska oxå vara det idag.
En dag i taget.

Trist med ditt förhållade men lyssna på Märta som varit där.
När man kommer ur dimman händer mycket, oftast blir slutesultaten bra, fast vägen dit e hur jobbig som helst.
Du har ju börjat bli ärlig, o nåt bättre finns inte. O det e ju första steget mot att saker o ting inte kan bli annat än bättre iallafall.

Jag e oxå medberonde sen barnsben, med en mamma som drack o bara ljög o fönekade.
Sen blev jag medberonde till min man oxå, men allt det har jag lagt åt sidan för tillfället. Jag koncentrerar mig på mig själv just nu, o resten få jag ta itu med senare.
Har iaf lärt mig att missbruk påverkar hela familjen.

Blir glad att du vill kämpa iaf trots eländet. Så ge inte upp, då kan det bara bli bättre!

Kram Thea

Gomorron Gunnar,själv ska jag jobba idag o jag ska åxå vara nykter

Go'morron i stugorna.

Idag ska jag vara nykter, trots eländet.

/Gunnar

Gunnar

Att din fru vill skiljas har ingenting att göra med att du bröt tystnaden. Om hon vill skiljas pga alkoholen så är det för att hon känt av detta sen länge. Säg inte till dig själv att hon inget märkt, been there.... Det här handlar om en lång process, tro mig, jag har varit i ett medberoende umder lång tid.

Kram Märta

Ditt äktenskap hade levt ett tag till, men hade det varit äkta och ärligt?

Ofta är det väl så att allt hänger ihop.. på något vis. Ditt bagage, din frus bagage, dina alkoholproblem.. och så ert äktenskap. Du måste bli hel och hitta dig själv - och precis som Vana säger.. det finns ju parterapi. Ni kanske borde fundera på det?

Jag och min man hade en djup kris för några år sedan.. vi nådde mörkaste botten. Men sen tog vi sakta men säkert uppåt igen. Mycket tack vare terapi, men såklart även på grund av andra saker.

Precis som Vana säger - alla bär vi runt på våra ryggsäckar - mer eller mindre fulla. Vi måste ibland lära oss att leva med innehållet.

Jag tror på dig Gunnar, du har en vilja och en tro som är väldigt stark. Och idag är du nykter.

/Mamma Mu

Och du är ärlig.
Och du är nykter.
Jag tror att det nog ordnar sej till det bästa.
Vi har alla våra ryggsäckar fulla med....lite av varje.

Det finns så mycket annat som har hänt tidigare i mitt liv.
Det är det jag menar.

Nja, överraskning, kanske inte helt och hållet.
Har väl varit på väg tidigare också men ordnat upp sig igen.
Just nu önskar jag att jag aldrig berättat om mina alkoholproblem, hon hade ju inget märkt.
Då hade äktenskapet levt, ett tag till i alla fall.

Fast jag är nykter i alla fall, trots allt.

/Gunnar

Nästa tragedi?
Att du bestämt dej att leva nykter är väl inte den första tragedin?
Din fru vill skiljas?
Kom det som en total överraskning?
Jag ser att du är inne i ett skede av förändring......omskakande på alla sätt o vis.
Det finns samtalshjälp o få för par i kris.Varför inte gå i parsamtal?

Tack alla för Ert stöd.
Utan Er hade jag aldrig fixat det.

Men, det är någon ond jävel som vill mig jävligt illa.
Nu kommer nästa tragedi, min fru vill skiljas.
Vet inte hur detta ska gå, mår skit.

/Gunnar

Jag blir varm när jag läser mellan raderna om din starka motivation,eller "jädrar-anamma" som du har o visar tydligt.Stor fredagskram från mej,Dina rader,Gunnar,värmer mitt <3

Uffe;kan jag så kan du.När du känner att du börjar må bra,gå några varv till nykter,skriv här.läs här.Det finns ett bra sätt att lämna "ekorrhjulet".Tänk eller säj t dej själv varje morgon "Idag ska jag inte dricka"världens bästa mantra för en alkoholist som jag och du.

Fenix;hoppas bion blir bra.

Hej Gunnar och jag blir sååååå glad att du kom fram i dag. Viktigt. Och att man satte in hela arsenalen på en gång, det blir som en rejäl vindby i storseglet på din resa mot nykterheten. (Fint va?) Det är så det ska bli, inget att välja på. Full stöttning och personer i omgivningen som har koll och bryr sig. Medicinerna hjälper dig också på traven.
Uffe: Ja, vi är många som påbörjat resan och slutat ungefär där du brukar. Men nu har det gått två månader den här gången, och jag har ingen som helst lust till burkarna värld igen. Gör som jag och ta hjälp av antabus från början, så slipper du förhandla med alkoholaset. Enda sättet att gå segrande från sådana möten är att inte gå med på att diskutera. Men det vet du ju redan.
/Fenix