Senaste kommentarerna i forumet

Se där! Var sak har tydligen sin tid...

Vet du Victoria

Jag har den! Varit nere i förrådet och hämtat upp den. Känns som jag köpte den för ett bra tag sedan... dags att läsa den också!

Inger (och co : ) Finns en mycket läsvärd bok av Sanna Ehdin som heter just Sluta kämpa Börja leva! Ska ta och leta fram den ur hyllan och läsa om den.

...haha det var den simningen det....träffade en vän på vägen som jag inte sett på länge o det blev ett så kärt möte så det blev en latte o en blåbärspaj med vaniljsås o värsta kaloribomben blev det så jag kom aldrig till simhallen.

Fenix,jag kämpade i flera år med alkoholen innan beslutet kom.Jag avskydda alkoholen,vad den gjorde med mej men ändå fortsatte jag dricka.Jag ramlade i backen efter en krogkväll o slog huvudet,då började jag dricka ensam/hemma.
När jag tog beslutet/samtidigt som jag loggade in här,var det en enkel sak.
Men det kanske det inte var.
Jag hade omedvetet jobbat för det länge o beslutet var mer som en ingivelse!!!Behövde inte kämpa mer.
Det kan ta sin tid att komma dit.
Men man kommer inte dit utan ett grovarbete innan det tror jag inte

Tänkte just på det för en stund sedan Fenix.Giftet i kroppen.
Jag tror att jag är avgiftad nu efter 8 månader snart nykter.
jag känner mej normal.Som en vanlig sund människa.Känns som en belöning är på ingång. O då menar jag belöning=måbra!
Idag ledig har jag tvättstugan samt städar.Sen vid 15 tänkte jag lufsa iväg till simhallen o simma o löga mej i bastun.
Hade jag aldrig aldrig orkat förr.
Det är en belöning att känna energin strömma ut ut o ini kroppen......

Helt rätt Inger, dags att sluta kämpa.
Giftet vi hällt i oss i så stora doser hör inte hemma i våra kroppar. Dags att flyta med och njuta av livet.
/Fenix

Hej alla!

Det blir en fin vår iår. För att vi väljer det, eller hur? Jag hänger också på med nolltolerans. Har beställt CD:n jag också.
Vi kanske ska sluta kämpa och börja leva istället? Och jag vet att om jag ska leva ett bra liv så ska inte alkoholen vara med.

/ Inger

Hej dubbel-V!
Tack för era reflektioner. Har nu snott ihop en grekisk sallad, och ska lägga mig och slappna av och låta Erna ta makten över min kidnappade hjärna.
/Fenix

Jag hänger på er : ) Jag ska också försöka njuta av det som sker runt omkring.
Dock har jag lite kämpigt. Kastas fram och tillbaka mellan högt och lågt. Lite tjorvigt mellan mig och maken, lite jobbigt att dottern är utflugen för studier, ångest emellanåt över min sjuka syster, och däremellan stunder av harmoni, och ett och annat lustfyllt tillfälle.

Heja dej Fenix vi ska uppleva denna vår med alla sinnen.
Snön har smält från min balkong o jag hör lite fågelkvitter genom öppna balkongdörren.Jag städar.

Misslyckas gör man om man slutar försöka. Så måste jag se det, och nu försöker jag igen.
Vaknade i morse och strök med fingertoppen över huden. Fick rysningar och det känns så skönt. Den här metoden är mätaren på hur mkt jag drack dagen innan. Blir det ingen reaktion i huden så är nervsystemet sabbat av alkohol. Jag har dränkt någon nervcentral i hjärnan och släckt ned. Hu så hemskt egentligen. Kan ta en halv dag innan det fungerar igen. Känner jag lite så har jag inte druckit så mkt.
Solen skiner, det går mot plusgrader, det går mot vår och jag hoppas att alla min samlade erfarenhet nu ska göra att min alkoholkarriär är över. Inte bara min erfarenhet förresten, det finns ju också all samlad erfarenhet här på forumet, av alla som lyckats och misslyckats.
Ska nu lyssna på min sjävhypnosskiva för tredje dagen, jag tror den kan hjälpa mig att påverka mitt undermedvetna som hjälp att sluta med alkoholen.
Ha en bra måndag alla där ute!
/Fenix

gäsp jag är åxå påväg t jobbet dock inte med språng

God morgon Ana ! Ha en bra dag !

Jag håller med dig Frippe men har också förståelse för Mazzas inlägg. Jag och andra här hoppas ju på att man kan "förändra" sitt dryckesmönster. En del vill och väljer att sluta helt. Andra som jag själv väljer en annan väg.

Fenix det är du som är bryggan

Tack Adde, du finns där som en brygga i sjön att hålla sig till när det blåser.
Oavsett vad som händer - just det.
/Fenix

Mitt liv har blivit betydligt lättare sen jag började ta ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag oavsett vad som än händer. Och att jag INTE tar det första glaset.

Ha det bra !

Hej alla och tack för fin respons.
Ja, som jag känner har alla rätt. Du ska ha stort tack Mazza, det har jag tänkt skriva tidigare. Ditt inlägg gick rakt in som en magspark, för det är sant. Vad väntar jag på? Ja, visst faan vet jag precis vad som är rätt beslut för mig. Men så förhalar jag det än en gång, och nu använder jag min mors död som förevändning. Samtidigt förstår jag frippes tankar, som är i sin kamp. Och vana, kära vana, blir så glad för att du mår så bra. Blir förstås vansinnig på mig själv, när jag läser om er som nu varit nyktra en lång tid och mår för det mesta bra i det. Kan bara säga att det stärker mitt kommande, nödvändiga och slutliga beslut ännu mer.
Härliga ändå att vi på olika sätt hjälper varandra i denna trådlösa gemenskap!
/Fenix

Jag tycker mazza har en poäng med det han vill säga.
Han skriver just det som jag tänkt ett tag men nu präntar.
Visst vi ska va försiktiga men inte så försiktiga att vi blir medberoende va?
Det är lätt hänt att stryka medhårs här.
"Oj har du druckit men kom igen,nästa gång går det bättre."
Den som får återfall gång på gång kommer förmodligen ändå att sluta skriva här,tror du inte frippe.
Vi har ett eget ansvar o vi är inqa sköra orkideer!!!
Jag tror fenix tål motstånd o mazza får åxå vara ärlig.

Mazza, det är väl där hela problemet ligger? Man vill, man vet vad som är rätt och fel men man orkar/kan inte stå emot.

Jag har läst denna tråd och några till och man ser hur folk kämpar. Det är så mycket vilja och beundransvärd bestämmelse att detta är det jag vill och sen ändå trots allt detta bra så blir det återfall. Jag tycker man skall vara väldigt försiktig med att bemöta återfall på det sätt som du gjorde, Mazza, för vad händer nästa gång? Jo då håller Fenix masken och vill inte skriva om vad som egentligen hände och det hjälper honom på vilket sätt då?

Fenix, kämpa på! Jag hoppas verkligen att du orkar mycket till. Själv har jag inte kommit ens i närheten av vart du är men jag jobbar med det ganska intensivt just nu. Jag är i stadiet att jag vet mitt problem och vill göra något åt det men är livrädd. Lika livrädd är jag för den väg jag vandrat de senaste åren så vad gör man...

Nu är jag här på forumet och jag skall läsa så mycket som möjligt av andras erfarenheter och förbereda mig för det slutgiltiga beslut jag måste fatta snart. Ja, jag vet, jag skjuter upp det och så måste få vara ett tag. Som någon skrev i en annan tråd eller var det denna(?).. Fritt tolkat av mig då: Livet blir inte plötsligt en dans på rosor och allt bara flyter på när man slutar dricka. Det finns fortfarande massor med jobbiga beslut och situationer och de måste man lära sig handskas med utan alkohol. Man måste vara redo. Jag är inte redo men MYCKET medveten och kämpar.

Kram på er alla som kämpar!

/Frippe

Hej Fenix
Tråkigt att höra om din mor, verkligen. Fattar jag det rätt som att du tog det som en intäkt för att kunna ta dig bläcka eller har jag missat något? Du är en av dem som jag brukar läsa om när jag mellan varven "tittar in" på forumet och... ja, jag undrar lite om din syn på nykterhet, men kanske främst om din ärlighet. Att vara medveten om sina problem och förkunna alkoholens dåliga sidor är ju en bra grund att stå på, men varför i h-e då dricka i.a.f? Det blir svårt att bli tagen på allvar då kan jag bekräfta. Och jag undrar vad du egentligen går och väntar på. Man måste ju ta ett ärligt allvarligt menat beslut någon gång. Allting blir så mycket lättare då och det finns heller inget att köpslå kring, om du (och även andra som läser detta) förstår vad jag menar. Det beslutet känns i hjärtat, JAG LOVAR. Då kan man lägga allt - ursäkta uttrycket - TJAFS åt sidan och gå vidare i livet. Med det sagt och gjort lovar jag att ingen ångrar sitt beslut. LYCKA TILL!!

Jag trodde ofta och skyllde på yttre omständigheter att saker blev som det blev. Att min pappa dog, men jag drack även då han levde, att jag hade det dåligt ställt, jag drack även när jag hade det bra ställt, att tjejen tjatar,, drack även då hon inte tjatar. Jobbat för mycket,, drack även då jag inte jobba. Ätit för dåligt, blev för full även om magen var mätt. Även i nyktert tillstånd befann jag mig i olika dilemman,, ska jag dricka? Ska jag inte dricka? Hjärnan rusade på högvarv. Depression. Självmordtankar. Det smygande vansinet, om det första glaset., missnöjd, rastlös, lättiriterad, Trodde jag höll på att bli galen.

Tack för ditt delande Freedom. Precis så är denna märkliga och destruktiva sjukdom.
/Fenix

Faktum är att de flesta alkoholister, av ännu okända själ har förlorat sin valfrihet när det gäller alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig. Vi är, vid vissa tidpunkter oförmögna att med tillräcklig kraft medvetandegöra för oss själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som vi upplevde så sent som för en vecka eller månad sedan. Vi är försvarslösa mot det första glaset.

När jag läser det tänker jag på det hopplösa i alkoholismen. Jag minns att jag drack utan att ville. Alltså när jag varit med om något fruktansvärt som varit alkoholrelaterat. Lovat mig själv att aldrig mera dricka,, förstått att jag kommer dö om jag fortsätter. Att det kommer att sluta i katastrof. Ändå någon vecka, månad senare så var jag full igen. Inte tänkte jag på det fruktansvärda som hände för ett tag sedan. Det förklaras som mentala blinda fläckar, visst har jag druckit för att berusa mig många gånger. Men även lovat mig själv, nära och kära att aldrig mer dricka. Men jag drack ändå.. bara några mellan öl tänkte jag,, lidandet fanns inte kvar i min minnesbank. Plötsligt var jag full igen. Och vaknade upp och undrade hur fan det här gick till. Den andra delen i alkoholism är den fysiska allergin... När jag börjar dricka så startar ett mer begär som gör det praktiskt taget omöjlig för mig att kontrollera mängden jag konsumerar,, jag gjorde otroliga, absurda saker på fyllan. Då är det bara att sluta om jag tappar kontrollen när jag dricker?! Nej för alkoholistens huvud problem är kopplat till sinnet. Jag kunde vakna upp i fyllecellen eller vart som helst. Kört bil på fyllan. För att efter ett par dagar gå rakt in på en bar och beställa en öl. Sen kunde jag hålla mig nykter ett tag pga rädsla. Men dagen kom då jag var full igen. När man har levt i detta ett tag så förstår man vad jag pratar om... skräck, förvirring, hopplöshet, ensamhet.