Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med dej, nykterheten vinner, för precis så som du beskriver det går det ju till på de flesta "kalas" där alkoholen har VIP- platsen. Nej, jag ångrar inget Non je ne regrete rien eller hur det stavas...

Ha en bra vecka Berra!
/MB

..vill jag mena, och sitter här precis som jag brukar och summerar veckan som gick.
En backspegel som inte sträcker sig längre än 7 dagar åt gången.
Sorteringarna hamnar alla först i korttidsminnet, och de viktigare händelserna i långtidsminnet.

Och man kan fundera på, vad är viktigt att spara på denna gång?
Mitt umgänge tillsammans med de som dricker alkoholen, och hur de reagera på min nykterhet.

Inte mindre än fyra-fem gånger fick jag under gårdagen djupanalysera..
"varför dricker inte du Berra?"
Jag brukar lägga ut lite olika krokar, för att se om de pratar med varandra om min nykterhet.
För skulle jag ha sagt något annat till en som redan kan ha hört varför, så skulle de avslöja sig.
Och då skulle jag genast ifrågasätta varför de frågar en andra gång.
Jag hymlar inte med det, men kan nog tycka att det är min ensak...

Varför?

Orkar inte och vara någon sorts hobbypsykolog åt varken mig och andra i tid och otid.
Jag är oftast rättfram med vad jag tycker, och håller mig oftast till sanningen,
att skämta bort det tycker jag nog att det är lite för allvarligt för att göra det med..

Och sedan...?
Det eviga fyllrabblandet om att "jag gör ju rätt..."
-du..du Be..rra!, fy fan.. jag ...vad heter det?, jo..jag AVUNDAS dig att du inte dricker, hajjar'u?"
Jaha tänker man, varför är det då så svårt att följa mina fotspår då?
Det borde ju vara rätt så enkelt, bara att låta bli att dricka alkoholen då, eller?
Eller så faller de för grupptrycket, eller så vågar de inte ens prova att vara nykter.
Att stå ut som nykterist ställer sina krav på en, att alltid vara beredd på att försvara sig.

Under denna 14 timmars sammankomst så såg jag alkoholens regi, från början till slut.
Tröttheten, blygheten, tystnaden, tillbakadragen, reserverad, försiktigheten, trevligheten,
skötsamheten, hälsa ta i hand, fråga hur det är, en sorts vidsynthet, man ser brett...

Sedan kommer alkoholen, förväntingar, minspelet, machostilen (det här var ju gott, eller?)
Skratten, höjda rösterna, klapp på axeln, rosiga kinderna, knäppa upp kavajen, blicken koncentreras till en eller ett fåtal i ett sällskap, "kommer-du-ihåg-pratet"...osv

Det kommer mera alkohol i dess olika former, champagne, snapsar, starköl...
Värmen stiger i lokalen, det börjar vara svårt att få tyst vid åhörarna, folk byter platser,
och de tror att de viskar, första ölglaset välter ut på golvet, det springs ut till toaletten.

Ännu mera dryckjom vid middagen...
Nu börjar det bli högljutt mellan borden, det sjungs snapsvisor och folk börjar överrösta varandra.
Talarna drar fräckisar och kommer med onödiga kommentarer till servitriserna.
Vad fan, ingick det bara en snaps och en öl till käket, hallå fröken kan ni skicka in en rejäl bricka med starköl till det här bordet, ja ta med en stänkare till alla vid bordet, 6:or!
Sedan klagas det på den höga notan, och dess fördelningen över bordet, vilka har redan gått?

Vid de senare fortsatta umgänget så är kinderna mer än rosa, högröda är väl en bättre benämning.
Ögonen vattniga och flackande, kragen uppknäppt och slipsen lös.
Man har ett tunnelseende som sträcker sig ca 1-2 meter framåt, och nu hänger man på varandras axlar med ett glas i den andra handen. Går man så gör man det lite kutryggigt med böjda knän, blicken fortfarande riktad framåt och ölglaset fungerar som någon form av riktmedel för herrarna.
Några har börjat köra whiskyrejs i baren, och enbart de dyraste är fina nog.
Hos någon kan man fortfarande se delar av förrätten i hans mustasch tillsammans med den andredräkten som lätt kan döda flugor, på avstånd!

Gylfen är uppknäppt och man vet inte om det är öl eller piss som fläckat hans byxor,
en skjortflärp hänger utanför skärpet och slipsen sticker ut ur kavajfickan.
Det skrålas i sällskapet och någon har somnat i soffan med whiskyglaset i handen och fläckar ner sin skjorta, raggningsreplikerna har blivit allt grövre, och blir de nobbade så är det alltid en "fulkärring" i alla fall..
Man kan ju verkligen undra varför de inte lyckas med sina trevande försök,
om man inte är blind och döv så skrämmer de ju de stackars damerna i sin rovdjursflock.
Snart börjar irritationen komma igång, och man retar sig på andras sätt att vara.
Gammalt onödigt groll dras upp, men det stannar vid lite hårdare diskussioner..

Fyllan fortsätter att öka, men den negativa spriralen är redan i full gång, det blir inte bättre.
Jag bryr mig inte i att lägga mig i varken det ena eller det andra, jag är aktiv men mest som betraktare när läget är som det är, se och lär Berra tänker jag, se och lär..

Det här är skillnaden, de hade ett positivt rus i början av våran träff som man kan vara avundsjuk på under någon timme eller två, nu är alla skitfulla i sällskapet och de TROR de har roligt.
Många har redan uppnått den negativa sidan av fyllan och mår nu dåligt, ALLA kommer att må dåligt och det kommer att bli mycket värre i timmar framöver, är det värt det?
Nehejdu tänker jag och sopar bort deras bakfylla likt mjäll på mina axlar...
Deras bakfylla är deras fylla, och deras fylla är...deras problem!
Vem är det som har alkoholproblem NU DÅ, tänker jag.

Tar på mig jackan och kliver ut till bilen, startar den och skrapar rutorna med ett visslande,
jag vet att om en halvtimme ligger jag i MIN säng och kommer att somna skönt.
Rummet kommer inte att snurra runt och jag behöver inte fundera på om jag hinner till muggen innan jag spyr inatt...

Jag sover hela natten utvilad och klar, då jag väcks på morgonen av att hela familjen kryper upp i min säng, och barnen tjatar på mig.."Pappa, du måste gå upp och göra fattiga riddare åt oss"
Solen skiner in genom ett frostigt fönster denna vackra vintermorgon, och för en stund stannar jag till, och tänker ..vänta nu, det här är ett sådant tillfälle du måste njuta av..

Du vaknar upp en Söndagsmorgon, är utvilad, har sovit tillräckligt, har ingen huvudvärk, är inte illamående, har ingen konstig känsla av att du har gjort något dumt igår kväll, inga kval, ingen skuldkänsla, känner ingen ånger, är knappt pissnödig ens.
Du har en familj som älskar dig och bryr dig om dig, och du är behövd, du är hel och ren (sånär som ett behov av en rakning då..) det smakar inte död i munnen, kreditkortet är inte på minus..

Du har fått ännu en bonusdag i livet utan problem, och man borde kyssa dagen.
Jag springer ner för trapporna till köket, sätter på en kopp med kaffe.
Tittar i kalendern på väggen för att hugga tag i dagens aktiviteter, japp den är röd, vhilodagen.
Och med rappa tag tar jag tag i dagens göromål, slänger mig i soffan, här ska slappas!

Drar mig till minnes gårdagen, och mina mungipor går uppåt.
Det finns många därute som inte har en sådan fin söndagsmorgon som jag,
jag borde vara världens lyckligaste, om jag tänkte efter...

..och det är precis det jag gör nu..

Veckans sammanställning är därmed avslutad, nykterheten vann igen..

/Berra

Det blev en fin dag 15 minus i början efter en stund kom morgonsolen och det blev genast varmare. Avslutade med starkt fika.
Red bull rena hjärtstartaren.Upp till var och en att dricka den men har hört att den är beroendeframkallande och 16års gräns för att köpa.
Trånga flygplan är bland det värsta jag vet. När det blir dags för lite käk så är det rena brottningsmatchen för att få i sig lite kaffe och en macka. Än värre när det är varm mat då blir det rena parodin. Är man lång som du Dompa så förstår jag att det blir en mer problem när brick bordet stannar på knäna halvvägs nedfällt.

Men hoppas resan gick bra i alla fall.

På tal om någott helt annat.
Konventet!
Är något jag har missat. I och för sig har jag inte varit så aktiv här på forumet en tid. Men Sådana tillfällen brukar vara kul men kan vara ganska nerviga innan man kommit i gång. Men som sagt det har gått mig helt förbi.
Kanske blir fler tillfällen.

Still sober!

//Paron//

.

Dubbelpostat

Hur går det för dig med alkoholen?. Är det helvitt nu?, synd att du inte hann komma förbi, men det kommer fler tillfällen.
Kram!

Ingen har sagt att det är en rak autobahn vi går på?
Nä det är en krokig guppig stighelvete vi kryper på.
Inte nog med hur den ser ut med alla backar och krön. Nån djävel lät ju Stivie Wonder sätta upp skyltarna så man hittar rätt.

Men skam den som ger sig, du vet mitt nykterhetståg kom ju inte långt innan det spårade ur!
Tjena, vitt 2013..........
Om man säger såhär, välkommen in i klubben.
Du får tyvärr bara lite mer insikt.
Gaska upp dig nu!
Kramar/A

Du fick nu lära dig att det inte går att dricka ibland för dig, det är samma för mig. Det gjorde det lättare att lyckas för mig, det kanske blir lättare för dig nu också.

Ger dig en Styrkekram!

Till dina 4 månader, jättebra gjort!!. Vilken fantastisk text du har skrivit !!

Kram!

Efter 3 v, fulla av beslutsamhet och stenhård tro på att NU hade jag klarat det, så föll korthuset ihop. Var så enkelt, underbart och självklart under dessa veckor, så jag ville leva. En djup sorg, ett dåligt omdöme och en dålig karaktär har gjort att jag är tillbaks på nästan ruta ett.

Ännu har jag ej köpt flaskor och gömt i garderoben, men har druckit för mkt och för många ggr!!

Har tröttnat nu (igen)! Vill inte! Börjar om, och inser att jag troligen inte kan dricka någon gång ibland. Sätter igång ett sug jag ej kan stå emot. Tyvärr är det nig så för mig, allt eller inget. Jag tänker välja inget!

Kram

...lider med dig...kan känna igen allt!
Jag har förstått att min "alkoholist" har haft många bakldörrar öppna. Det gör ont, långt mer ont än orden och fyllorna.

Jag har mycket jag måste ta ställning till inför framtiden. Tilliten blir svår att bygga upp...kan inte tillägga "igen"...liksom du vet jag inte om allt varit byggt på en enda stor fet lögn. Det får tiden visa...

Jag ger detta en chans fram till sommaren, då tar jag ny ställning.
Mycket kan hända, eller lite, vill inte spekulera nu...

Många kramar

Hej igen!

Jag förstår precis hur du menar. Det där är alla (?) alkoholisters drömbild av drickandet.

En av definitionerna av vad det innebär att vara alkoholist är: Jag har försökt sluta (alternativt klara av att begränsa mitt drickande) men upptäckt att jag inte klarar av det.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är för rak eller gåpåig, men: du behöver bestämma dig. Antingen dricker du okontrollerat, eller så dricker du inte alls.

Och vet du? Det går faktiskt alldeles utmärkt att ha ett fint liv som nykterist. Livet blir inte sämre av att avstå från alkoholen vid de där tillfällena som du beskriver.

Var rädd om dig, det är ditt liv och din kropp.
/H, tillfrisknande medberoende

svar - vet inte vad du skrivit före dagens inlägg, men jag tror du skulle ha hjälp av att dela erfarenheter på forumet "Förändra sitt drickande". Dina funderingar och din önskan att kunna dricka ibland är välbekant där. Lycka till! / mt

Egentligen är det inte viktigt. Men känner väl att jag inte vill sätta mig i ett fack som varken alkoholist eller nykterist. Vill egentligen bara kunna dricka kanske en gång i månaden för att jag vill det, utan att få superångest pga det. Eller utan att falla tillbaka till att dricka onsdag, torsdag, fredag, lördag.

Förstår du hur jag menar? :)

Tack för snabbt svar! :)

Hej Skumbananen! Bra att du skriver, det hjälper dig att sortera dina tankar. :-)

Får jag fråga dig: Varför är det viktigt för dig att kunna dricka "någon gång ibland"?

Var rädd om dig!
/H.

...känner jag är i gränslandet och vill verkligen inte lämna ut något eller någon.
Tänker på det du skrev i någons tråd, kanske din egen, om hur du övar varje dag.
Jag vistas i en miljö där det finns människor som lever på andras misstag. Mycket prat och alla tycker, det är intressant och utvecklande men ibland slinter ämnet av vägen och snacket blir, för mig, baktaleri. Det är något jag är allergisk emot och undviker så långt jag kan. Gränsen är hårfin!

Älskar min man och vill inte på några villkor lämna ut honom!

Kram och tack för din klokhet

I den bemärkelsen är du i samma sits o position som jag - skriver med mycket fokus på en annan person. En balansgång. Jag känner respekt för hur du hanterar det och hoppas att mannen din tar till sig, att det essentiella i 12-stegsbehandlingen når in denna gången. Önskar dig en fin dag! Kram / mt

...inte metoden och resultatet jag fick höra när jag var där ligger på 60%. Det betyder ju då, statistiskt, att 4 av de 10 missar budskapet. Stor skillnad från landstingens resultat. De har dock gjort personalnreduceringar där, liksom på alla andra ställen i samhället. Det är trist i en sån verksamhet.

Jag klagar definitivt inte och oron ligger mest hos mig.
Eftersom han varit där tidigare så kan jag bara hoppas att det är nu myntet trillar ner, ända ner i botten.
Jag vill bara tillägga att han tillhör dem som är seriösa och verkligen vill. Han har tagit sig dit av egen vilja både nu och tidigare och inte fallit tillbaka i missbruket förrän efter många år. Han vet skillnaden och strävar efter nykterheten.
Min oro ligger i att han lägger för mycket fokus på det som inte fungerar. Men, som jag sa till honom, det kan han bara ändra själv.

Detta blev kanske en aning för personligt men jag sänder iväg, kan alltid radera om jag ångrar mig. Vill inte känna att jag lämnar ut min makes innersta tankar....

det är fantastiskt bra. Härda ut, det blir lättare. Jag tror vi alla känt som du, man blir inte automatiskt lycklig utan det känns ologiskt tomt ibland. Man saknar skiten man vant sej vid. Helt sjukt känns det men jag tror man ändå måste ge sej lov att sörja. Man sörjer en svekfull vän kanske.
Jag är också avundsjuk på dom som var på konventet men även jag bor för knöligt till. Kanske en annan gång.
God fortsättning!

Fantastiskt vinterlandskap under en livgivande sol. Har precis ätit frukost och tänkte knattra ner några rader här i mitt sporadiskt besökta rum.
Vet inte riktigt hur jag mår och tror att det växlar väldeliga egentligen. En riktig bergochdalbana alltså. Kroppen signalerar förmodligen att den har varit försummad under lång tid och jag försöker få fason på den men foten fortfarande kass. Därmed är det omöjligt att springa och det gör mig närmast deprimerad. Är ofta riktigt låg och mkt lättretlig, för att i nästa stund växla till sentimentalitet. Fy fan. Hatar det. Det är förmodligen tålamod jag behöver i övermått, men det har aldrig varit en tävlingsgren för mig, så....
From the bright side: Är fortfarande uppe på vagnen och det känns hyfsat normalt, även om den lille färgglade hittat också min axel att sitta på emellanåt. Försöker vara tydlig med att det är JAG som bestämmer och ingen annan. Han brukar drypa av rätt fort, besviken och stukad, dock ej helt uppgiven som det har visat sig. Sörjer nog livet jag kände igen och som jag hittade i. Det här nya är utomordentligt härligt och spännande i långa stunder, för att i nästa sekund växla över till att bli surrealistiskt skrämmande, som en Kafkalik mardröm som jag inte vet vad jag ska göra i.
Men som min frus härdade gamla farmor brukade uttrycka det: Det är bara att fnatta på! Nån gång blir väl det här också begripligt. Eller blir det inte det. Men det är vad jag har, så...

Känner att jag oftast talar till mig själv genom mina texter. Får mig i o f s att fundera över vilken underlig krumelur människan är, iallafal upplever jag mig själv vara långt ifrån det plastiga, förutsägbara och uppvisningsivrande Facebookidealet. Jag är mycket fulare än så när man börjar gräva i skiten. Skrämmande och befriande på samma gång. Nån som känner som jag?

Nåväl, ny text:

BAKBUNDEN

Jag visste inte vilken väg jag skulle gå
Men jag tror att jag mådde som jag förtjänade att må
Och om du tänker dig en vilsen hund i regnet
så fattar du hur allting kändes då
-
Jag visste att jag inte hade nåt försvar
För att jag inte kunde hålla till på de broarna som bar
Och nu tror du jag ska yttra nån förklaring,
åt alla dem som jag har lämnat kvar?

Ref:
Jag tror varken på profeter eller ödet
Och jag tror Gud har vänt mig ryggen just idag - Ah ha haaa
För det kan väl inte finnas ännu en på denna jord
Som känner sig så bakbunden som jag?

Jag vet, min vän, att du tror att du var snäll
när du pratade med Johanna gång sent i förrgår kväll
Jag gissar att du nämnde nåt om frihet?
Och nåt om att locka ut mig ifrån min cell?

INSTRUM. BREAK

Du, jag vet att den kvinnan spår min domedag
Men hon har aldrig riktigt vetat vem som verkligen är jag
Och därför blir alltsammans jävligt komiskt;
Om två pajasar ska frälsa mig idag - Ha ha ha!

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bridge:
Och som jag önskar att Maria vore här
med sin villkorslösa kärlek och sin värmande hand
För utan överord och later
kan hon stå i bombens krater
och skriva försoningens ord i helvetets sand (Följt av ett helvetiskt ylande gitarrsolo!)

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh

BAKBUNDEN!
BAKBUNDEN!

Ps. Hoppas ni som var där hade fantastiska stunder på konventet. Avundsjuk, men bor för långt ifrån för att fixa ihop alltihop. Kanske en annan gång?.. Hoppas!/NM

men det finns nog ingen djupare metafor bakom valet av nick. Jag kände mej inte som det sjunkna Atlantis om du tror det, fast tanken är inte så dum ha,ha! Men jag har i många år fascinerats av historien om Atlantis och vulkanutbrottet som ledde till en tsunami som troligen dränkte den minoiska kulturen både på Santorini och Kreta. Jag har läst mycket om det och längtat efter att besöka ön och för tio år sen gjorde vi det. Vi bodde nära Fira med utsikt över vulkanen och besökte även den. Vi såg hela ön under veckan, den är ju inte så stor. Det var väldigt spännande och intressant men min favoritö är det kanske inte heller. Jag ville besöka den och jag är glad över det men tror inte jag åker dit igen. Jag vill nog också hellre ha sandstränder. Så mitt nick kommer sej av att jag länge drömde mej dit, namnet har fastnat på nåt sätt. Jag ska fundera om det kanske ändå finns nåt undermedvetet bakom. I alla fall har jag nu funnit mitt sjunkna Atlantis och njuter av alla de skatter som jag dagligen hittar! Ha det så bra!

Tänkte på er igår men jag bor så att det blir ett helt projekt att ta mej till Stockholm så det fick passera. Jag är säker på att det var väldigt givande!

Var jättetrevligt och givande, vi blev tyvärr bara 5 st men det gick bra ändå. Så kul att få lite ansikten på de som skriver, kunna ha bra, givande samtal, hög igenkänningsfaktor och även kunna skratta tillsammans. 4 av oss gick ut och åt efteråt och fortsatte samtalen. Så härligt att träffa människor och samtala där alla är nyktra alkisar, blir helt annorlunda samtal än om man går ut och käkar med sina vänner.
Glad att jag gick på det, rekommenderar verkligen att du kommer om det dyker upp fler tillfällen.

Kram!

Tycker också att det var en härlig dag och kväll. Givande och bra samtal, skratt och eftertänksamhet, god mat, kände mig mycket glad och helt slut efter alla intryck när jag till slut var hemma. Så glad att jag fick träffa er som var där, Tack Magnus för att du ordnade det!.

Kram!

det kan inte ens den perfekta föräldern förhindra. Det betyder inte att du har misslyckats tycker jag. Det betyder att livet är så ibland och vi får försöka göra det bästa vi kan. Det tycker jag att du gör. Vi kan inte mer än försöka. Man kan inte alltid göra sina barn lyckliga tyvärr, hur gärna man än vill. Så småningom kommer olycklig kärlek in i bilden och det kan smärta så, när ens tonåring gråter över en flickvän som gjort slut och man absolut inget göra.