Senaste kommentarerna i forumet

Hej Berra, gillar verkligen att du skriver i både upp- och nedgång.
Summan blir väl ungefär att så är livet, oavsett om man är nykter eller inte. Skillnaden är att det blir på riktigt, och leder framåt om man inte dricker.
Kände mig som jag brukat göra avundsjuk när jag läste dig, nykter och allt som du är. Kom plötsligt på att jag är ju också nykter, har varit det snart sju veckor, shit pom frit, hade nästan glömt det:-) Det är ju underbart!!!!!
Vi håller oss snygga och nyktra, ett framgångskoncept helt klart!
/Fenix

hahahah
Berra,BÅDE snygg o rolig
vilket kap du är
det andas lite ilska över ditt inlägg
bra
ut med det
ha en rolig fest
kram

Tjena Berra,

Herrföreningen har den något med att anpassa, uppta och förbättra?

Jag vill vara med i din klubb Berra, jag vill också vara nykter idag.. och jag kommer vara det.

Visst får man lov att vara negativ ibland.. så länge det inte helt tar överhanden. Jag tror att man måste lära sig acceptera att livet går upp och ner. Ibland går det längre ner, och håller sig fast där längre än man önskar. Men sen går det uppåt, och då gäller det att försöka se det som är bra, det vi faktiskt lever för.

Det är en berg-o-dal-bana.. men om du ibland känner efter.. känner du inte kittlingarna i magen? ;)

Ha en bra helg Berra.

Kram
Mamma Mu

Fredag, o'hoj!

Glad?, tja så där, förväntningarna är låga...

Och det kan ju vara bra, för då kan man ju bara bli positivt överaskad istället...
Inte så j*vla kul att tänka, .."det blir inget roligt ska ni se.."

Men jag hatar att bli negativt överaskad, då kan jag åtminstone säga...
"..jaha, vad var det jag sa, det SKULLE bli tråkigt..."

Men det är trååååkigt att vara en sådan j*vla pessimist...

Helgen är bokad, ska ut med "gubbarna" i herrföreningen ikväll...
Fin restaurant med kostym och hela balletten, med att hålla tal osv..
En speciellt inbjuden hedersgäst ska firas, och skapa tillfälle för att krökas...
(nä det där var neggigt tänkt)...
Men till saken hör att vissa inte kan vara glada och ödmjuka utan alkohol,
många beter sig som de hade svalt ett stålspett innan de tagit första glaset...

Gubbarn är roliga och bjuder på sig själva, bara att de ska bli så där "lagomt" packade först
så att de verkligen vågar bjuda på sig själva, de är oftast lite extra observant på just mig...

Jag är ju nykter och KAN ju vara den som håller "koll" och är petviktigt...
Deras rädsla för nykterheten är ganska intressant, jag tänker "flamsa runt" som vanligt.

Jag vill att de behandlar mig som "vanligt", kan det vara så svårt att förstå...
Jag vill också ha samma glas med liknande färg på vätskan för att känna samhörighet,
men med den stora skillnaden, jag dricker inget med alkohol i...

DET är petviktigt för mig, om jag ska kunna fortsätta att må bättre..

Våra fruar (ja två av mina kompisar som är med) firar en tjejfest hos grannen
som vill visa upp sitt nya kök, (..och sin senaste botox-injecering...!)
Bruttan som kostar på nyllet lika mycket som ett par nya däck till bilen,
men det lär ju knappast hålla 5000 mil!!!, eller?

Stora skillnaden är ju att i däcken VILL man ju ha fåror, när de blir för grunda..
ja då svappar man dom mot ett par nya, om man har råd...
Så jag håller på och samlar till TVÅ botox-injiceringar, för jag behöver byta alla däcken
på min bil, annars klarar jag inte besiktningen...

På Lördag är det 40-årsfest, kanske min allra sista...
Mina "unga" vänner börjar ta slut, så nu är det bara 50-års festerna man kan se fram emot.

De har redan börjat "hagla in", och det är väl bara att inse...
Att jag fortfarande ser jävligt bra ut för att börja närma mig mina 50-taggar...
Det där lät skrytigt, men det behövde jag, då känner jag mig lite piggare..

Dessutom så kommer jag att bli snyggare, när alla de andra blir fullare...
OCH jag kommer att komma ihåg komplimangerna, ..de ni!

Det har sina fördelar med att hålla sig på rätt sida av verkligheten...

Idag ska jag fortsätta och hålla mig nykter...för min egen skull, och för att jag vill...
Hoppas ni är fler som vill vara med i min klubb?

Mors Berra

en ständig resa där jag inte vet målet,,,
skriver du min vän
det finns inget mål
resan är målet
vägen du går
stigen du vandrar
är livet
o målet i sig
jag är lycklig över att bara kunna njuta av ingenting
en promenad
inta en kopp kaffe i ett soligt hörn av trädgårn
se den stjärnklara himlens oändliga rymd ovanför mig
o känna att jag är en ,del,om än så liten,
av alltet
helheten
bara vara,låta livet passera
o ta mig i genom det som kommer
med sans olugn
lyckan är väl egentligen inget tillstånd
vem är lycklig hela tiden
små stunder av lycka
att se dessa
kunna fånga dessa
lycka för mig
känner att mitt lugn växer
nästan så att när det snurrar på för mycket omkring
varvar jag ner än mer
skön känsla
o allt går så mycket lättare
inte se för långt fram
vara här o nu
kram Måne

Hej Pia & Fenix..!

Ibland är det up's, och ibland är det down's, har jag märkt...
Just nu är det lite för mycket av down's (..kanske Downs syndrom..???).

Vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv, vill vara "lycklig" men når inte hela vägen fram...
Kanske min definition på lycklig är något förvrängd...
Söker fortfarande för många "kickar", precis som det var med drickandet....
Är rastlös och vill någonstans hela tiden, men vet inte vart...

Jag ser filmsnuttar på tuben och läser serier och roliga historier för att fylla på...
...mitt "glädjecenter", och visst kommer det några skratt då och då...
Gårdagens absoluta favorit är "Peanut med Jeff Dunham" på tuben, ni vet killen som
gjorde självmordsdockan Achmed med "..I kill you!"
Sök på den så får ni er ett gott skratt.

Men fortfarande så är jag inte till freds med mig själv...
En ständig resa där jag inte vet målet, och inte heller vilka mellanstationer jag ska kliva av på..
Jo jag är frustrerad, mycket till och med...

Och inte blir det bättre av att jobba på den här "djurparken",
full av rävspel, vesslor, huggormar, och alla andra icke-uppskattade-djurarter...
Det är rena rama Ö-rådet i en Robinsson-rulle, är du inte med oss, så är du vår fiende...
Jag väljer att vara min egna grupp, tar inte parti för någon,
och känner mig lika uppskattad som SD i riksdagen...
Det är jobbigt att vara ensam ibland, men det känns som det enda rätta..

Och att ta till alkoholen som ett sällskap, det är bara helt uteslutet...
Där går gränsen för allt vansinnestänk, nå'n hejd får det allt vara...

Så mitt uppe i all sk*t, så finns det EN styrka jag har...
Aldrig Såååå ensam att jag behöver sällskap av alkoholen...

Det är min styrka...

Mors Berra

Bra Pia! Mindre än två år, då hinner vi förbereda logotype, affärsplan, hemsida och lokaler. Och, inte minst, vad vi ska göra av alla pengar vi tjänar.
Nyktra hälsningar. Även jag ska njuta av en höstdag med sol och ge mig ut en liten promenad i naturen.
/Fenix

Morn Pia! Blir nyfiken på vad du jobbar med?
Förstod inte riktigt dt där med 2 år.

Kram/Thea

Det låter som det finns stora energi-tjuvar på ditt jobb Berra, och att du låter dom stjäla...
Vad händer om du släpper taget, slappnar av istället för att stålsätta dig och andas in ditt liv och energi istället?

Fenix! Good idea, fast för att få jobba med missbrukare så måste man ha varit nykter i två år, jag väntar så gärna in dig. :)

Det är faktiskt en stor fördel att själv ha varit missbrukare när man ska jobba med det. Vi går inte att lura. Har sett det massor av ggr på jobbet. Det är nästan komiskt att se situationerna. Och alla "vanliga" inklusive kuratorer, läkare osv kan inte se hur patienten manipulerar och smusslar.

Nu är det en jättefin solig höstdag här. Ska njutas fullt ut, sen sova och sen jobba. Äta, jobba, sova, dö... jag går ut i skogen. :)

Kram

Jo tack tack...

Jag försöker också tänka i tacksamhetslinjen...
Jag har ju faktiskt just nu ett helt hyggligt liv, om jag uppför mig!
Så länge jag håller mig borta ifrån alkoholen, så har jag "medbestämmanderätt"..

Men ibland är jag (antagligen) känsligare än andra dagar, och har ett
lågt motstånd mot påhopp och personliga kränkningar...
Och då.....tar jag åt mig, på mitt eget och andras ansvar...

Jag blir precis som "dom", lömsk och beräknande, och hela min kropp blir infiltrerad
av allt det där hemska tänkandet, usch..hatar det!

Jag har på något sätt tillåtit mig att falla så lågt som de andra,
trots att jag har "förbjudit" mig själv att tänka i sådana banor..

Jag dras med fast jag inte vill, illvilligt...
Jag vill vara en glad och from person, som vill tänka gott om andra...
Men så fort man blir fööör snäll, ja då missutnyttjas man, till andras fördelar..

Ibland.....bara ibland, har jag en viss förståelse att grabbarna i USA får för sig att
ge igen, precis som de sjunger i låten ..." I don't like Mondays.."
Just bara ibland så skulle det ge mig rätten att få låta dem tugga bly ett tag...

Men...jag är en person med känslorna på det rätta stället också,
så jag "dödar dem i mitt inre istället"...
Hatet är en väldigt stark drivkraft, har ni tänkt på det..?
Men aldrig, aldrig låta den få ta övertaget, det är väldigt viktigt...

Just nu, just idag kan de inte komma åt mig...
Min kropp är stålsatt och likt stålmannen så studsar bara kulorna på min kropp...

Jag har ett eget lugn, och inget ska idag få hetsa upp mig, no matter what!
En liten tanke lika viktig som alkoholtänket, att ta till sig varje morgon...
Idag ska jag få vara nykter OCH lugn...
Även om lugnet känns "falskt", så kanske det smittar av sig..

Om andra hetsar upp sig...?, synd om dom då, eller?

Idag är det Onsdag, och lugnet lägger sig i bikupan, hoppas jag..

Mors Berra

Perfekt, jag kör på temat om den nya blanka dagen som ligger inbjudande framför oss, du på hur tacksam man kan vara för det. Vi bildar konsultfirman "Tack för idag". Kan inte misslyckas, vad väntar vi på?
/Fenix

Jag är tacksam över måndagarna för utan dem så hade inte tisdagen funnits. :) :) Jag är oxå tacksam för att jag kan leva på måndagarna med sinnesro och göra det bästa av det. Jag är tacksam för att jag har en bil som jag kör med till jobbet. Att himlen är så fin att titta på och att träden skiftar i de finaste färger. Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag kan ha mitt fina hus. Jag är tacksam för att min familj finns där för mig när jag kommer hem. Jag är tacksam för mat och fika. Jag är tacksam för att jag får krypa ner i en varm skön säng och vakna till en ny dag.

Om det är svårt att känna tacksamhet så tänk på alternativen.... ingen sinnesro utan bakfylle-ångest, får gå till arbetsförmedlingen. Hemlös, ensam, sova kallt och hårt,

Kanske borde bli tacksamhetskonsult ; ))))))

Måndag är en transportsträcka till tisdagen som är en bra dag eftersom jag är ledig på onsdagen. Men vem vet, en dag kanske livet har tagit en sådan vändning att måndag blir en kanondag. Dagen då en ny vecka börjar och ligger blankt inbjudande framför en, nya möjligheter öppnar sig, en nystart på livet igen!
(Kanske borde jag bli optimistkonsult;-))
Ha en god tisdag...
/Fenix

Hej Berra

Håller med dig om måndagar, jag har upptäckt att det oftast är då som jag har mina bakslag. Jag vet faktiskt inte vad det beror på, ska kolla med min terapeut. Jag tycker att det är lite intressant. Tisdag, sol, blå himmel, hög luft, vackra löv. Jag ska njuta av dagen.

Kram Märta

Hej igen mig själv...!

Ytterligare en dag har gått, jo det var Måndag igår...
och den var precis så "dålig" som bara måndagar kan vara...

Jag försöker analysera vad det är som går fel på just Måndagar,
men finner inget substansiellt, kanske är det i mitt medvetande någonting ligger fel...
Misskött sitt sovande under helgen, och det ska ta's tillbaka nån dag...

Men jag försöker inse att jag kan inte påverka de dåliga dagarna...
Låt de komma, låt de vara och låt de försvinna...

Ytterligare en acceptans man får lägga sig till med...
OCH att de inte går att bryta med alkoholen...
då får man ju en måndag till, var det det jag ville...?

Jag somnade tidigt framför TV'n med kläderna på och hela baletten...
Men vad gjorde det, måndagen försvann tidigare...

Okej en Tisdag morgon med skrynkliga kläder kanske inte är stans bästa uppvaknande...
Men man får ju se det bästa ur den synvinkeln, det är hela 6 dagar kvar till nästa Måndag...

Och därför är lite av Tisdagen en av mina favoritdagar, trots att man får gå och sopa ihop
lite av gårdagen...

Varje dag får lite av en egen individuallitet, OM jag låter bli att släta ut dem med alkoholen...

Min dag, mitt liv, jag bestämmer..

Mors Berra

Hej och tack alla!

För att ni finns och hjälper till och stöttar...

Nu är det Måndag och jag har kunnat slutsummerat helgen...
..och den var och blev bra, tack vare att jag fortsatte att ta mina beslut om vad som är bra för mig.
Genom att tacka nej till alkoholen så kan jag tacka ja till livet, det verkliga livet...

Kanske inte lika spännande, men absolut mer livskvalite'...
Jag slipper ångesten, och all paniiiiktänk...

Jag vet vad jag har gjort och sagt, familjefriden ligger fortfarande lugn och stillsam...
Jag har haft en god närkontakt med mina nära och kära, och det har känts helt ärligt...
I vått och torrt, högt och lågt har jag haft full kontakt med mina känslor...
Inga explosioner eller tokryck, kanske små nyanserade spralligheter...

Jag har kontrollen och en ökad kraft att få ett stabilare och betydligt lugnare liv.
I själen får jag ro, och tid för återhämtning, styrkan byggs upp inneifrån...

Min "mur" att hålla allt av ondo ifrån mig håller sakta på att gå till ruiner...
Men det gör inte så mycket, min självkänsla är god och jag kan möta på hinder,
utan att gå sönder...

Jag omger mig med människor som uppskattar mig för den jag är,
min roll som kaxig räddare av världen behövs inte längre...

Jag har ett lugn, jag fixar det här alldeles själv....
Jag behöver inget "stöd" av alkoholen, jag har min egna ryggrad och den duger som den är...

Idag, imorgon, och längre fram...

Mors Berra

Berra

Både ja och nej. Det enda jag kunde göra var att gå. Men jag kunde inte påverka själva situationen, jag kunde inte få slut på supandet, jag kunde inte göra något..... Det är inte en lätt sak att lämna någon att sjunka, låta någon drunkna för att rädda sig själv. Du kan rädda dig men det kan inte jag. Och om du inte vill???? Jag kan fly från dig, det kan inte du. Precis som du säger. Men du kan rädda dig Berra, det kan inte jag.

Jag lyssnade på Robert Gustavsson i kväll på "Sverige". Han sa något som fastnade i mig. Han sa: Kvalitetstid är att umgås med sin egen hjärna". Våga vända blicken inåt, det kanske är räddningen....

Kram Märta

Hej Berra, ja du har verkligen fått insikt förstår man genom dina inlägg.
Så här står det om Craig Nakkens bok Jaget och Missbrukaren.
"Han visar också hur viktigt det är för missbrukare som är på väg att tillfriskna att ha god kännedom om missbrukarpersonligheten, eftersom de kommer att få leva med den resten av livet."
En god söndag till alla!
/Fenix

Härligt Märta!

Skönt att se/höra att du har landat...
Du hade ju ett medberoende som egentligen inte var "ditt fel"...
Men som du hade en möjlighet att göra något åt, "ta bort det"...

I mitt fall så är det ju "jag" som är problemägaren...
Jag kan inte skilja mig ifrån mig själv, utan måste ständigt övervaka mig själv...
Min egna morsa, jobbigt ja..

Att aldrig kunna lita på sig själv, det är jobbigt...
En ständig tävlan om att spöa grabben med falska visioner...
Det finns ingen lycka i att dricka alkohol, försöka att inse verkligheten...

Så även om jag känner mig ganska så "lycklig", så har jag lärt mig...

Aldrig aldrig ta något för givet...

Det bor en "djävul" i mig, och jag måste hela tiden hålla ett strypkoppel på mig..

Släppa loss, men inte fööör mycket....
Vara lite vild och galen, och hitta alternativa källor till min impulsivitet...

Det är svårt och tar tid, och aldrig springa fortare än att hela jag följer med..

Men att bjuda till, och bromsa i nedförsbacke, och ha koll på sina sinnen...

Det är en av mina stora utmaningar, och det jobbar jag på...

Mors Berra

Jag fick ju en bra utmaning att komma till rätta med i Florens.Nunnorna lagade mkt god mat o serverade o pysslade om mej.Där stod på mitt bord (som jag hade alldeles för mej själv) en flaska rött vin.
Jag dividerade lite inom mej ang den o bestämde mej för att inte göra så stor affär av det.Jag lät den stå orörd o drack mitt bubbekvatten.Sa till min rara nunna att "jag äter middag här i morgon åxå men jag dricker bara vatten,inte vin"
Så enkelt var det.
Ev sug från min sida,som jag kanske hade omedvetet fick finnas jag brydde mej inte.
Då blir det mkt enklare.

Ja, Märta! Vilken härlig känsla du fömedlar. Det blir man glad av!

kram, Thea

Märta,

Vad underbart det är att läsa dina ord, är så glad för din skull! Jag längtar tills jag känner likadant.. jag hoppas det blir snart..

Kram
Mamma Mu

Berra

Sena kvällen, har precis "landat" igen, hemma i mitt fina och trygga bo som jag älskar, efter en häftig teaterföreställning i kväll tillsammans med mina underbara vänner. Jag är så himla trött och ändå så himlans lycklig. Jag är så trött av alla intryck, men inte längre av beredskapen i kroppen, rädslan, oron, ångesten, allt det och annat som medberoendet innebar. Tänk att nu kan jag bara vara här och nu i upplevelserna, jag har kontakt med mitt inre, jag litar åter igen på att det jag har upplevt inte beror på en massa ångestdämpande drycker. Tänk att jag har en kropp som åter igen kan vila i alla intryck. Det är verkligen ett lyckorus för mig. Och allt detta utan alkohol för mig eller vännerna.

Jag är inte rädd längre. Jag oroar mig inte längre. Nu vilar äntligen min kropp i alla goda upplevelser. Nu litar jag äntligen på mina sinnen igen. Nu lever jag äntligen på riktigt igen. Sov gott alla underbara hjältar och kämpar som finns på forumet. Det finns ett annat liv att leva, tro mig. Jag lever det nu. Äntligen! Det här kan ingen ta i från mig ;-)

Sovgottkramar Märta

Du har så rätt Berra!

Jag försöker tänka på alla möjligheter jag har att hitta på roliga, givande saker jag kan hitta på om jag inte dricker alkohol. Istället för att försöka hitta möjligheter till att få dricka.

Det är en frihetskänsla, och jag kan inte minnas att jag känt så här någon gång under mitt vuxna liv.. så härligt! :)

Trevlig, nykter helg!

Kram
Mamma Mu