Senaste kommentarerna i forumet

oj,matematik,kan du ser jag
intressant vinkel
oj,pastavattnet kokar
kraam
Måne

Tack Snoopy och Fenix!

Utan era små inlägg skulle jag inte ta mig ork att skriva här...

Nu dagens andra inlägg...

Ett litet räknexempel jag och min svåger gjorde för ca 5-6 år sedan,
och som fick åtminstone mig att höja på ögonbrynen,
och som startade lite granna om min egna insikt och min alkhoholförtäring...

De flesta brukar ju tänka så här...
-"Jamen jag är ju ingen alkis så länge jag inte dricker sprit..."!

Själv drack jag mest starköl, och då räknade vi om det i mängd sprit...

En burk starköl innehåller 45 cl 5%-ig alkohol.
Och uträkningen blir så här...

45 cl x 0,05= 2,25 cl ren alkohol,
Sprit är ju utspädd med 60% vatten, så alkoholhalten är 40%...
2,25 / 0,4 = 5,62 cl 40%-ig alkohol...

Grattis varje burk starköl är i runda slängar 1,5 snaps!, hur känns det???
Fem burkar öl en kväll, ja det är 20% kvar på en kvarter ren sprit...

Och ett glas vin då, vi säger 14%-igt...
20 cl x 0,14= 2,8 cl ren alkohol, 2,8 / 0,4 = 7 cl ren sprit, nästan TVÅ snapsar...
En flaska vin motsvarar nästan 2,5 dl, ca 3/4 av en kvarter ren sprit !!!

Folköl är inte heller någon "snälldricka", se här..
45 cl x 0,035= 1,57 cl ren alkohol, 1,57 /0,4 = 3,93 cl sprit, en hel snaps!!!

Inte ens en flaska lättöl till lunchen är att förbigå...
33 cl x 0,02= 0,66 cl ren alkohol, 0,66 /0,4 = 1,6 cl ren sprit, en halv snaps!

Så jag dricker ju inte sprit, nähä..!
Titta på listan, och räkna ut hur mycket (A-lagar-sprit) du själv dricker...
Ibland är verkligheten skrämmande...

Okej rätta mig i mina uträkningar om jag har fel, jag är ingen kärnfysiker...

Mors Berra

Du sätter ord på tankarna Berra! Tack!!

Snoopy

Suveränt formulerat och tänkt Berra, du överträffar dig själv ibland!
/Fenix

så Torsdag..!

Efterlyst på TV'n ikväll, men med den stora skillnaden att det bli ingen "lyst-bira" framför burken, alltså ingen burk framför burken...
Vilket har varit en dum tradition tidigare i mitt liv...

Man ser, man hänger upp sig på rutiner och traditioner, man tänker sig inte ens för...
Det ska bara vara så, och det finns egentligen inget direkt sug,
bara en förevändning för att man ska få dricka, en puckad ursäkt..

Precis som jag tror helgerna blir, man dricker på "rutin", för att det ska vara så...
Det är Fredagskväll, hink hink, Lördagseftermiddag, hink hink, kväll, hink hink hink hink...
Söndagsmorgon, hulk hulk hulk...
Samma visa upprepar sig helg efter helg, och man tänker...

Trivs jag med det här livet?, ger mig alkoholen den livsglädje som jag hoppas på varje gång???
Det kanske bara blir en dyr hobby, som ger en skuldkänslor och ett meningslöst liv till slut.

Jag tänker så här idag....Har jag råd att dricka idag???

Och då tänker jag inte på den ekonomiska utan den själsliga biten...
Har jag råd att supa sönder mitt inre, må taskigt för ingenting,
för alkoholen ger mig inte ens för stunden den förhoppning jag hade på den...

Svaret är ett enkelt nej, inte ett kaotiskt NEJ, utan ett enkelt konstaterande...
Jag har inte råd att blåsa ur den lilla självkänsla jag har kvar,
jag måste spara mig så att jag orkar med det riktiga vardagliga livet...

DET är viktigare, för klarar jag inte av det, ja då klarar jag inte ens av att dricka heller...
Så jag sparar mig....för att må bättre....

Nu sitter jag inte och kniper med benen som en jungfru...
Utan undanflyr det sällskap som begår våldtäkt efter våldtäkt, på min själ..

Långsamt...långsamt växer något annat fram...
Tilliten till att jag faktiskt klarar av det här själv, jag klarar mig utan alkoholen...
Det finns ett liv utan det sällskapet som tar stora köttstycken ur mitt medvetande...

Jag har ett liv, och jag försöker ta hand om det..
Alkoholen smetade och suddade ut det...

Reclaim your life, it's worth it!

Mors Berra

Ja du,granne med dig hade nog vart finfint
tur att du finns här med visa ord,kloka insiktsfulla tips
ger du genom att bara förklara hur du känner dig
goa Berra
kram Måne

Tjo'ho Onsdag idag, eller..?

Älskar Onsdagar, min lillördag utan att vara det..(orsak till att dricka alltså..).

Jag borde må skit, har tusen anledningar till att göra det...
Men...det skiter jag i...
Orkar inte grotta ner mig i allt elände, man måste ju få leva också...
Och då skapar jag inget utrymme för att älta all gammal skit, jag lever i nuet...
Så idag Onsdag, en av mina absoluta favoritdagar..

Vad händer då?
Tja min närmaste kollega är sjuk, och han finns inte här för att förminska mig...
Så just nu kan jag leva ut, och visa mig från min ljusa sida, oförtryckt!

Det har visat sig att han har mer eländiga sidor än jag anat...
Han har försökt att fiska fram vilka sidor (denna alltså..) jag besöker på nätet via vår
andre kollega IT-killen, som tog mitt parti och sade att det kunde han inte göra...
(eller med andra ord, det har DU inte med att göra..).

Och då undrar man ju varför, varför har han intresse av vilka sidor jag besöker på
arbetstid, han är ju inte min chef, men en jäkel på att skvallra till honom...
Jag känner mer agg mot han nu än tidigare, han fördummar sig tycker jag...
Söker dåligheter hos andra, för att förhöja sig själv (..hos chefen)

Så från och med nu klipper jag alla känslomässiga kontakter med honom,
mitt privatliv bekommer inte honom, det jag säger i anförtroende kan jag lika väl
skriva på anslagstavlan på jobbet...

Medvetet eller omedvetet, spelar ingen roll, det är resultatet som räknas..

Jag känner mer tillit till kollega nr 2, även om han kan vara en tjurig jäkel,
men hans framförhållning känns mer ärlig, och då kan jag stå ut med lite tjurighet.

Nog om jobbet...

Igårkväll hjälpte jag granntjejen med att sätta upp gardinstängerna,
hon är ensamstående med två barn.
Och har precis låtit göra om köket, har ingen "gubbe" som kan göra grovgörat..
Så det är väl klart att man ställer upp, när jag vill...

Problemet är inte att göra själva jobbet, utan att vara "hobby-psykolog" åt henne...
Hon hade en uppslitande separation, där snubben drog när barn nr 2 var en vecka gammalt.
Vi andra grannar har hjälpt henne med lite fix och barnpassning för att hon ska orka med
att bo kvar, men som sagt det känns ibland tufft att vara rådande när jag själv inte är
världens starkaste i psyket...

Men två halta kan väl hjälpa varandra att ta sig framåt...
Jag har försökt att hjälpa henne med att inte låta problemen komma in "över tröskeln",
att inte tillåta problemen få bygga bo i hennes huvud.
Att stärka hennes självkänsla och tala om för henne att hon verkligen är duktig...

Kanske gör jag mig en björntjänst, för hon verkligen vill prata prata prata...
Så jobbet tog en timme, psykolog-snacket tog två...

Hemma halvtolv och med en "orolig fru", men hennes svartsjuka bygger på hennes eget självförtroende och hennes tillit till mig, jag är hundra på mina känslor för henne..

Så det var bara en "vanlig" Tisdag för mig, och inte behövde jag alkohol för att ta mig igenom den.

Min styrka finns att ta mig igenom dagarna på "riktigt", och det är nyttigt minsann...
Närmare verkligheten kan man nog inte komma, om man törs!

Mors Berra

Hej Berra.

Jag blir så jäkla arg när det händer nåt som inte riktigt passar mig på jobbet!! Sjukt arg. Hände idag när en lite "skitunge" skickade en gammal räv att tala om för mig att jag skulle komma ned och hjälpa till när jag satt och hade min rast. Jag behöver min rast för jag kan inte som de andra jobbar från 12 till 17 utan rast. Jag klarar inte det längre. Måste tänka på mig själv. Så jag blev tjurig som fan och egentligen så skulle jag väl bara skrattat åt eländet eftesom jag vet att han är en löjlig lite streber som bara vill kämpa sig till samma jobb som jag har....
Men jag blir trampad på tårna och gud så känsligt det är. (jag hoppas ni ser ironin i det jag skriver),. Har blivit barnsligt rädd om mina egna bestämda åsikter och låter inte någon trampa på mig, näärråå...

Löjligt.. Var tog "Lev och låt leva" vägen nånstans??

Kram

Hej M&M!

Min Måndag var precis så där som jag har beskrivit den förut, förj*vlig...
Så förbaskat typisk "måndagar" så man anar inte...

Allting gick fel som det bara kan göra på måndagar...
Försov mig, glömde mobilen, blev sen till KBT'aren, fick skäll av chefen osv...

Jag blir så trött...!

Men hade en tanke i bakhuvudet, låt det bero...
Ingenting jag kan påverka, och ingenting jag kan "skynda på" för att göra det rätt...
Låt det ske, som vill ske...helt enkelt...

Vill dagen jävlas med mig, så låt den göra det då!
Imorgon (ja idag då rå..) så kanske man kan skratta åt eländet....

Nej det gör jag inte, men har har accepterat att dagen helt enkelt "blev så.."

Allting har idag gått så mycket bättre, fick sova lite på saken...
Så idag medvind....nja inte så där strålande, men till mods...
Det "förlåter" inte gårdagen, men det visar ju på att det går framåt...

Man måste nog i sitt inre försöka förstå, att vissa dagar rår man inte på...
Och istället för att bli förbannad, så ta motgångarna med jämnmod...

..typ, "..okej där kom en grej till..", kan jag göra något åt det?, nähä, släpp det!

Svårt att lära en gammal hund att sitta, men fasiken vad mycket enklare det blir...

..om man lär sig att tänka om...

En liten bit av min mindfulness som jag har tagit åt mig...

Ett dött lopp går ju inte att stressa sig i mål...

Jag är inte kung, jag måste acceptera mina begränsningar, och vara den jag är..
Inte sätta målen högre än att jag kan nå dem, med råge...

Går det?, så går det!
Går det inte?, så går det....inte!

Livet borde vara enklare, om man inte envisas med att krångla till det hela tiden...

Även lugnet måste få ha sin tid, skapa små luckor för eftertanke som är högt prioriterade!
Högre än disken, springa till bussen, hinna ringa...osv..

Vad gör du?
Tar det lugnt, för att jag behöver det..!

Mors Berra

Märta,
känner mig också nere
o grå
låta det bero,låter bra
bara vara o låta det passera
varma innerliga kramar till dig
Måne

Mår skit, här och nu. Så är det, det återkommer som en påminnelse om att jag inte ska vila i det njutbara och goda livet Hatar allt just nu men låter det bero......

Kram Märta

kram på dig
ha en bra dag
nykter som din
är även min
Måne

ähh, fasiken där sket det sig till hälften...
Någonstans försvann mitt inlägg med halva, trots att jag körde Ctrl-A och Ctrl-C..

Det fina slutet kom inte med, så ni får en avhugget inlägg istället...
Jag måste ju jobba också..

Mors Berra

Go'morgon Livet!

Det är ju valår i år, de flesta gjorde igår ett val...

HA!, det gör jag varje morgon, och det är fasiken så mycket mera viktigt val för mig...

Idag ska jag välja att vara fortsatt nykter!, sug på den du!!!

Ingenting är viktigare för mig just nu, om jag ska behålla hälsan och sansen...
Mitt liv är viktigare än allt annat, om jag inte fungerar korrekt, ja då funkar allt annat sämre...
Det är bara den allra första och viktigaste beslutet jag kan göra...

Sedan handlar det om att sköta om mig, komma i säng i tid, ta mina tabletter osv.

Och lära mig på nytt, vad som är INTE bra att uppleva, vad jag inte ska "ta in"...
Blockera de känslor jag inte har kontroll över, genom att blockera det som onda som inte får komma in..
Om jag redan vet i förväg...?, ...ja lägg inte din själ i det här, låt det passera bara...

"Det är bara ett jobb, inte ditt liv, du kan inte styra ditt jobb från din position, så låt det vara.."
Acceptera att att chefen är just din chef, låt han bestämma, kör han firman i diket?
Japp, det är hans problem, fortfarande inte mitt, det är han som tar besluten och därmed smällarna, jag ror båten han styr den vart han vill...
Han vill att du ska hålla käft och ro på, så då gör jag det, "no further questions asked"...

Kanske jag ska hålla mig till vadslagning mellan kollegorna,
Ha! där kommer en grynna...10 spänn på att han kör på den.., eller???

Berra

Ler stort med tårar i ögonen över dina fina ord. Ja, det är ju så att S.et är borta nu. Och vet du, mitt x namn börjar på S. Så S.et är borta på många sätt. Jag ska tänka på det som mitt eget mantra när bakslagen kommer och det gör ont.

Ja, jag har världens underbaraste fina dotter som blir 23 och är klokare än mig många gånger. Vi har haft en lång resa tillsammans då även hon mådde dåligt en period i sitt liv och jag var hennes ängel. I dag är hon min ängel. I dag är vi mer som systrar, har så himla roligt tillsammans. Och när hon ringer till mig för att boka in sin "mammastund", då finns ingenting i världen som kan konkurrera.

Kram Märta

Jag är med
men,förresten ,kan nog inte bränna upp alla mina barndomsminnen
då skulle jag få sätta eld på mig själv,,hm,,
de spökar i mitt inre
inga roliga minnen
en alkomor,
som blev misshandlad
förnedrad
o jag har sett det mesta,,,

Dinosarierna,jag jobbar med dem,med äldre alltså
fast våra är rätt goa
men du verkar ha haft ett extremfall till morofarföräldrar
inte gå på grusgången,va f-n?!
öh,fick ni gå på den nyklippta gräsmattan då?!
sitta där som en staty,se gullig o uppföra sig
usch då
BRÄNN TAVLAN för guds skull
gör en ceremoni av det
jag kommer
så kan vi grilla korv på glöden,hihi
En ny dag nalkas
känner mig lugn,fast jag vet att om tankar kommer
så kommer de fram mot em,,
men jag tänker ha en lugn fredagkväll
go mat o idol på tv
fotbollshelg
killen spelar imorrn
o tösen på sön
o jag vill inte stå där med blödande ögon o ångest,,
varma kramar Berraboy
Måne

Hej igen alla ni!

Tack för att ni finns, och är mina vänner, cybervänner..!

Märta, vilken fantastisk härlig gest, att skicka ut hyllan som slog dig,
(efter att gubben din givit dig fart in i den...)

Underbart, att även matriella ting kan få skulden, och bli en symbolhandling...
Bara den känslan att få städa ut tråkiga minnen måste ha varit en kick för dig...

Och en fantastisk dotter som kunde se detta, och ta initiativet...

All lycka till dig, hoppas att fler kunde göra samma sak, städa /flytta bort hemska minnen...

Tittar man bakåt så var din namn kanske symboliserat med ett S först, S(Märta)...
Det slipper du nu...

Själv har jag väldigt svårt med en tavla som hänger hos min mamma, som var mormors...
Det var rena barnplågeriet att sitta i detta "döda" rum som inte hade vare sig något fint att titta på, eller något för barn att sysselsätta sig med...

Det var grått och fult och alla möbler måste ha varit ifrån 40-talet eller något...
Det enda jag fick göra var att sitta i en väldigt ful och obekväm soffa med ylletyg som kliade på mina bara kortbyxe-ben, lyssnade på väggklockans slöa tickande och den där j*vla fula tavlan..
Vardagsrummet var ett finrum med fönster på dörren, där fick man bara vara när det kom gäster!

Jag hatade att vara hos mormor och morfar, barn skulle finnas men inte höras...
Gick man på grusgången fick man skäll, för då måste morfar ut och kratta nya fåror...
Den där gamla uppfostran som fanns, fast ännu en generation närmare dinosaurierna...

Allt finns för mig förknippat i och med den där j*vla tavlan...
OM jag ärver den så ska jag ha ett bål, och bränna upp mina dåliga barndomsminnen med den.

Mors Berra

en så vacker gest
ut med alla spöken ur vrårna
lycliga oss,som har ljuvliga barn
Måne

Märta.

Blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Vilken härlig dotter!!! Jag har också en underbar tjej som fått ta många törnar när hon var liten. Måste förlåta mig själv för det annars går jag under.

Kram

Märta, så härligt att läsa om dina erfarenheter. När mörkret viker undan ersätts det av ljus. Du ger stort hopp tror jag till dina olyckssystrar.
/Fenix

Berra

Du har ett ljuvligt språk, jag får såna fantastiska bilder ibland när du skriver. Jag skulle verkligen vilja se det plåtklädda köket, finskan i en bältesstol med ett plastglas. Får en förnimmelse av syster Rachel från gökboet hahahaha.....

Jag är så glad och tacksam för insikterna jag fått från dig och måga andra goda människor här, ni som gav mig kraften och modet att gå, att bejaka mig själv. Ingen fylla längre, inga hårda ord, ingen ångest, inget ljud av när ölburken öppnas, mitt hem ser ut som när jag lämnat det. Mitt hem, min borg, min vilostad, min trygga famn. När jag mådde som sämst i juli kom min dotter hem till mig en förmiddag och började skruva ner min bokhylla i hallen, log underfundigt och sa att nu ska bokhyllan ut, hyllan som mitt x i fyllan kastade in mig i. Hon tyckte det var dags att städa ut honom för gott för mitt hem var en brottsplats. Sen åkte vi och köpte nya möbler tillsammans, och jag grät av lättnad, av glädje, av kärlek över att han en sån klok, kärleksfull och driftig dotter. Det förändrade allt, det fick mig att äntligen resa mig igen, att ta tillbaks mitt livsutrymme.

Det går att påverka sitt liv, sina vägval. Att ta emot en utsträckt hand och ibland låta sig ledas framåt, det får oss att bygga upp tilliten igen. Jag är på väg. Och du, här skiner solen igen ;-)

Kram Märta

Jag är precis tvärtom klarar inte att se eländet.Människor som är dyngfulla mår jag så dåligt av att se o klarar inte av att vara nära,jag mår helt enkelt illa,kanske är det en svaghet jag har?

my god
vågar du ens va hemma med
rödtjutsstinna kvinns?!
ett par lurar
lite go musik
o en annan del av huset eller?!
kanske du vill se eländet,syftar på finskan
inse hur rikt ditt eget liv är idag
hoppas din fru inte kolar vippen av stress
innan de ens har kommit
kkram igen

Mår så gött att läsa dina inlägg
roliga,sorgsna,sanna nakna
inte överdrivet åt nåt håll
bara så livet är
än en gång
du verkar va en sån skön snubbe
med en skön livssyn
ger väldigt mycket funderingar o tankar
följer troget dina dagar
å siktar åt samma håll
två veckor på lör
inte mycket men ,men
skiter i att räkna dar,skulle jag ju göra
inte det viktigaste
ha det bra kompis
kram Måne

Go'morgon Livet!

Ännu en dag som började bra, utan ångest och bakfylla...
Trött?, javisst, men inte på livet, utan bara så där slapphänt och sladdrig man kan känna sig ibland...

Världens oväder i morse, så det blev bilen till jobbet istället för hojen, trist,
satt och lyssnade på torkarbladens knorrande, och tänkte "..jaha ännu en dag..."

Är varken speciellt glad eller ledsen, men ändå så där att man bara stirrar rakt in i väggen.
Morgonkaffet var starkt och gott, hoppas på att den väcker mig lite...

Idag borde jag vara hypernervös, vi har en audit (ådit) av kundernas kund...
De ska hit och syna oss i sömmarna, en av världens största tillverkare av (.....)
Jänkare med bred käft och små öron, de KAN vara en pain in da ass...

MEN jag har lärt mig att isolera bort starka känslor som kan göra mig upprörd...
Det är bara ett jobb, och inte ett personangrepp, så det är bara att släppa tankarna...
Så får jag dem fria till annat istället, och kommer det?, ..så kommer det...
Den stunden, den sorgen, inte ta ut något i förskott, just leave it!

Avtrubbad?, nä bara skönt...
Den känns som om nervbanorna börjar krypa in från huden till inre delar av kroppen...
Knappast blivit hårdhudad, men mycket mindre känslig...
Ett vindrag som får håret att vika sig på underarmarna känns inte som en brännande känsla längre, utan jag noterar det bara...

Ikväll ska frugan ha "tjejmiddag"....
Vilket innebär käk och en väldigt massa rödvin och ett tjatter ingen karl orkar stå ut med.
Kul för henne, även om hon har varit stressad med att fixa ordning käket, och städa osv...

Hon förändrar sig inte, hennes toleranser sjunker markant när hon ska bli "synad" i kanterna.
Hon kan explodera när som helst, jag fattar inte att hon utsätter sig för den belastningen.
Är det ett måste tro, bjuda igen för senaste tjejträffen de hade för tre år sedan...?

Själv tänker jag ta det lugnt, och hålla mig borta ifrån brudarna...
Den ena, en finska har alltid druckigt för mycket, blir alltid knäckfull...
Ramlar och slår sig, dåligt temperament osv...
Man skulle vilja klä in kökets väggar med rostfri plåt,
bälte på en stålstol och bara ge henne plastglas..

Hon ger mig krusningar på ryggen, har inte träffat henne sedan långt innan min nykterhet

Kommenterar hon min nykterhet, ja då j*vlar ska hon få höra...
Hon som borde ha slutat kröka med typ fyra gånger så mycket anledningar som jag..

Jag kallar henne för svarta änkan, lika gammal som mig, men har haft ihjäl inte bara en, utan tre av sina karlar, en av en naturlig orsak, de andra två hjälpte sig själva på traven...
Hela hennes livsföring är bara så tragisk, jättesöt och trevlig, men mycket förödande..

Eller så kanske jag bara har ett tråkigt liv, men för sjutton jag lever i alla fall...

Och det gör jag väldigt bra, tycker jag...

Mors Berra