Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen Aurora,

Jag hoppas att du mår bra. Hoppas oxå på att du hör av dig snart:)

Tänkte bara berätta att jag fick mitt livs första varning på jobb för ca 2 veckor sedan, och då av chefen! En elev hade klagat på att jag var otydlig och osammanhängande. MEN: han (chefen) har gett mig en ny chans, och nu tänker jag greppa den med både händer och fötter!! (njae, så säger man väl eg inte.. har glömt uttrycket).

Skriv snart Aurora, även om du mår dåligt- för då kanske vi kan "peppa" varandra lite.

Kram!

Hej
Har också tänkt på dig.
Hoppas det gick bra och allt är ok
Kram

Hej Aurora,
Jag har tänkt på dig idag. Hoppas att allt gick bra.
Kram!

Aurora, jag hoppas att det gick bra!! Skriv och lätta ditt hjärta hur det än gick. Vi finns här som stöd. Kram!

Kram på dig Aurora! Tänker på dig och hoppas det går bra för dig.Försök att inte ta till snapsen,ångesten blir så fruktansvärd stor efteråt.Har ni alkohol hemma? vi har aldrig någon alkohol hemma det minskar ju lusten att gå och ta sig en litet glas.När jag försökte sluta för ett par år sedan så vi slängde ut ett vitrinskåp som stod i vardagsrummet.Kände att vinglasen bara lockade med sin blotta närvaro nu har vi dom inställda i skåp i köket istället.Det låter löjligt men har man problem är det så lite som kan få igång lusten att dricka.Hoppas du klarar av att vara nykter tills barnet kommer.Tänker på dig imorgon och det kommer att gå bra.Ana

Segaletta!
Skönt att bara höra några igenkännande ord, du svamlar inte! Nej, jag ska göra som du, hålla mig nykter tills "den" kommer och sen förhoppningsvis fortsätta med det. Men det är inte lätt, trots allt som hänt så kände jag idag när jag åkte iväg själv till jobbet att en liten snaps kan väl inte skada, det lugnar väl mig bara lite! Ska försöka behärska mig, men det är så lätt att ljuga, verkar jag inte berusad så har jag ju inte druckit??!!
Usch, nu ska jag förbereda ödeslektionen inför morgondagen, hoppas ingen säger något.
Kram på er där ute!

Aurora, lycka till:)
jag oroade oxå mig för vad jag kunde ha åstadkommit min lilla bebis. En gång i 5:e månaden sade jag till min man att jag ville inte ha den längre.. Mår jättedåligt idag när jag tänker på det, för jag fick ju världens 8:e underverk!!!! Och fastän att jag drack mig berusad (som du ismyg), lyckades jag fixa de sista tre månaderna utan alkohol. Kände mig sååå skyldig när barnmorskan undrade om man druckit alkohol, -jag svarade förstås nej!!
Vet ej vad jag vill säga med det här inlägget, men gjort är gjort och det kan vi tyvärr inte ändra på.
Hoppas att du kommer att amma ditt lilla barn -då höll jag mig nykter i 6 månader! Just då tänkte jag att jag kan ju dricka, men det visade sig vara fel.
förlåt om jag bara svamlar...

Segaletta

Hej fina ni!
Ja, onsdagen kryper nämre, imorgon jobbar jag också men har inte DEN klassen (men jag kanske ser någon i korridoren), hjälp. Jag tror jag ska följa er (och min linje) att bara gå ditt, göra en bra lektion och så får det vara bra sedan. Och framförallt se till attt det inte händer igen...En annan sak jag funderade på, nu går jag bara runt och har ångest för klassen och jobbet och allt pinsamt jag ställt till med, men det värsta är ju min kommande bebis, jag har läst om alla hemska men de kan få om man dricker under graviditeten, måtte detta gå väl! Det är ju också en sak man kan gå och oroa sig för (istället för att glädja sig som bör vara det normala) fram till maj..Nej usch, nu börjar jag gräva ner mig igen, nu ska jag verkligen försöka kämpa så att detta inte upprepas. Ja herregud vad denna alkohol kan ställa till det.
Kram så länge!

Hej igen
Jag föreslår att du går på linjen att gör en så bra lektion som möjligt. Be inte om ursäkt och ta inte upp det överhuvud taget. Om någon elev tar upp det eller är spydig på nått sätt, var mentalt förberedd på det. Diskutera det inte men säg kanske något kort att du hade en dålig dag och gå sedan vidare.
Nedvärdera inte dig själv, tänk positivt. Du är en bra tjej och en bra lärare. Du behöver inte vara rädd.
Tänker på dig

Hej Aurora!

Jag tycker inte att du ska be om ursäkt för något eller låtsas om det som hände förra veckan om det inte är så att det blir nödvändigt av en eller annan anledning. Du ska inte underminera dig själv i onödan.

Usch, jag lider med dig. Hålla fasaden är alltid jobbigt, och när det är hemma, i ens mest intima närmiljö måste det ju vara jättejobbigt. Ska du inte söka hjälp ändå? Få någon att prata med? Ibland kan det vara skönt att få prata med någon som inte känner ens familj eller vänner. Jag tror säkert att du skulle bli prioriterad om du sa som det var om du sökte hjälp.

Kram,
M

Hej allihopa!
Gud vad skönt att få lite pepp! Jag försöker verkligen att tänka positivt och jag sitter nu och förbereder onsdagens lektion så att den ska bli riktigt bra. Jag vet inte om jag ska ta upp något om det som hände (hon som pratade med mig efteråt sa att jag var påverkad, sluddrade och luktade, och att hon hade en mamma som hade alkoholproblem så hon kände igen...), be om ursäkt för att sista genomgången blev otydlig eller något, eller bara vara som vanligt (dvs nykter) och försöka ha en så bra lektion som möjligt. Helst vill man ju bara låtsas som ingenting och köra på och hoppas på att ingen säger något igen, och att de inte är alltför sura, besvikna, hånfulla etc.
Usch, det är så svårt att hålla humöret uppe här hemma också, inför sambon och hans 2 barn som bor här halva tiden (9 o 12 är). Jag önskar bara att få gå vidare, vara glad och nykter och slippa denna oro och ångest, gud vad det sliter att vara så rädd hela tiden (och samtidigt försöka låtsas som om allt är bra).
STor kram till er alla som bryr er, jag antar att även ni kämpar på med svårigheter där ute, tänker på er!
Aurora

Hej på er

Aurora-Jag håller som vanligt med Malvina, börjar bli tjatigt, men det är viktigt att försöka ta fram positiva saker och inte bara haka sig fast och älta allt negativt. Man klankar ju då som sagt var ner på sig själv så pass att det blir oerhört svårt att resa sig.
Är det så illa egentligen?
Var du synligt full och bar dig åt?
Var det inte så synbart, men det luktade?

Försök att med högburet huvud, alltså inte se ner på dig själv allt för mycket, tala om för de här eleverna att du hade en dålig dag. Släpp det sen och förstora inte upp det för mycket.
Du vet ju innerst, innerst inne att det inte får hända igen. Aldrig mer. En gång är ingen gång men upprepas det kan det ju få allvarliga konsekvenser för dig.

På ett eller annat sett måste du ta tag i det. Tänk positivt! Om du bara själv vill ta tag i det är jag övertygad om att du klarar av det.

Lycka till
Stanna kvar här på forumet och hör av dig
Kram

Hej Aurora och alla andra!

Angående klassen på onsdag. Jag kan förstå att du skäms, men jag tycker inte att du ska göra det. Skämmas, alltså. Jag menar - okej, du ljög, det är inte bra. Inte bra att vara onykter på jobbet heller. Allt det där vet alla människor, och det är som det är med den saken. Men. Alkoholen har makten över dig - och nu ska du ta makten tillbaka. När du träffar eleverna igen kan du visa dem att du har full koll på läget genom att vara helt nykter. Det är det bästa du kan göra gentemot dina elever. Visa dem att all right, det blev fel och knäppt förra onsdagen, men det var en engångsgrej. Försök att inte älta förra onsdagen, då kommer du att urholka ditt självförtroende. Nu behöver du tänka positiva saker.

Det här är inte lätt, Jag kan inte sätta mig in i din situation, men jag har en viss erfarenhet att ta mig upp ur svåra situationer, även om de inte varit lika din. Men om du försöker - för nu - att tränga bort negativa tankar och istället tänka positiva tror jag du kan ha åstadkommit jättemycket. När du kommer på dig själv med att älta eller tänka negativa tankar om dig själv - försök tvinga dig själv att sluta. Du har alla möjligheter att klara av det här. Och du får inte glömma bort att tänka på allt du kan och allt bra som du är och gör. Fokusera på det istället!

Okej, jag inser att jag låter som typ Mia Törnblom eller någon annan självhjälpsmänniska, så jag ska sluta nu. Men när jag själv kommer ihåg att använda det där knepet så funkar det. Men ibland är jag svag och glömmer bort det. Det är så lätt att vara sträng mot sig själv.

Jag tycker du är stark som skriver här, för jag kan förstå att det är svårt. Det kommer att gå bra.

Kram!

God morgon Aurora.

Förstår att det känns jobbigt att möta den klassen igen, men det fixar du! Tänk på dina fina elever, som vill ge dig en andra chans -Ta den!

Kram, Segaletta.

Hej på er!
Tack för era tankar, det värmer verkligen härute i ensamheten! Har haft svårt för att sova, tankarna snurrar, funderar på hur jag ska ordna upp allting (samma visa efter varje gång man misslyckats...). Ska jobba på tisdag, har DEN klassen på onsdag...gud vad jag skäms.
Tack för att ni finns,
kram A.

Hej Aurora! Jag lider med dig ,men att bära på så mycket ensam och kämpa ensam är tufft .Prata med din man och berätta hur du känner.Alkoholen är en stark kraft och för att rå på den måste man ha stöttning runt omkring sig.Skriv igen. Massor av tankar och kramar till dig Ana

Hej Aurora!

Din historia är väldigt likt min egen. Fick en varning på jobb i förra veckan, och började på allvar känna att jag håller på att förlora allt - man, barn och jobb. Och, nu har jag bestämt mig för att verkligen kämpa! Ångesten över att behöva visa sig på jobb igen är förståss enorm, och det lättaste hade varit att döva den fram till dess.. Men det ska jag inte göra!!

Har én fantastisk liten dotter, som jag älskar innerligt. Och skuldkänslorna för vad jag utsätter henne för är väldigt tunga.. Klaradde heller inte av att vara nykter genom hela graviditeten och drack mig berusad några gånger. Usch, man känner sig som världens sämsta människa.

Jag tycker att malvina har skrivit ett mycket bra inlägg - har inte mycket att tillägga.

Som sagt var, gjort är gjort, och det kan vi inte ändra på. Men vi kan bestämma oss för att aldrig mer försätta oss i en liknande situation.

Fortsätt att skriva.

Kram,
Segaletta

Malvina, tack för dina ord!
Jo, jag har gått på AA-möten, senast i höstas, men det är samma där, jag skäms så oändligt för vad jag gör/gjort så det är så otroligt svårt att erkänna allt (även om jag vet att bara total ärlighet hjälper i längden). Men, jag kanske ska ta mig på möten igen. Denna rädsla för fördömmande är så stor, så stor. Jag vill vara någon som man kan lite på, vill göra saker rätt och bra. Självklart ska jag göra allt för att inte dricka mer under graviditetn (och helst inte sen heller!), hemma är inga problem för här finns ingen alkohol och jag skulle aldrig våga smussla med det hemma igen, har gjort illa sambon för många gånger. Däremot har ju arbetsplatsen varit ett ställe där man kunnat passa på ibland...Ja suck, denna ångest och förtvivlan, känns iallafall lite lite bättre nu, måste bara fundera på hur jag ska vara då jag möter eleverna nästa gång, livrädd...
Kram!

Hej Aurora! Vad bra att du hittade hit, välkommen! jag läser det du skriver och förstår att du våndas. Men det som har varit kan du inte ändra på - du kan däremot påverka vad som ska ske! Jag tycker det låter som om du inte klarar detta ensam. Har du funderat på att söka hjälp igen? Du ska inte skämmas, alkoholen är en kraft som just nu är starkare än dig själv! Du behöver hjälp med att minska dess betydelse i ditt liv. Du kanske inte var redo senast du gick i behandling, men nu har du alla incitament som finns. Jag inser att du fasar för att din sambo ska få reda på något, men fundera på vad alternativet är. Det är inte alls såkert att ditt barn påverkats, men det kan man inte veta, för jag vet att det är väldigt olika i olika fall. Så försök att inte fundera för mycket på det - för du kan bara påverka framtiden i vilket fall genom att inte dricka igen.

Kanske en lösning för dig skulle vara att söka dig till AA? jag tror du behöver ett ganska stort stöd, och regelbundet. I AA har ju alla samma problem, så där kanske det inte känns så hemskt att berätta... jag vet inte. Men prata med någon om det, sök råd. Du kan ju göra det anonymt, fundera ett tag och sen bestämma dig för vilken sorts hjälp just du vill ha.

Forumet är bra för att hitta motivation, tycker jag, och det är säkert en bra hjälp också för dig. Jag vet inte om det räcker för dig? Nu har du ju onekligen fått en ganska ordentlig varning av dina elever, så använd den konstruktivt (och anklaga inte dig själv och bli destruktiv) för att inte dricka igen. Jag tror inte eleverna lät sig luras, egentligen, och det låter inte som om du heller tror det.

Jag förstår att du har det svårt, men du har ju nu hittat hit! Fortsätt skriva och återkom. Läs andras inlägg och låt dig hämta kraft ur dem. Ensam är INTE stark!! Slå inte på dig själv, ge dig själv en chans istället!!

Stor kram,
Malvina

Hej!
Finns det någon som jag? Känner mig desperat, ensam och olycklig! Jag är en högutbildad kvinna på 36 år som väntar mitt första barn. Förra våren genomgick jag öppenvårdsbehandling för alkoholmissbruk, Gick ok men jag var för rädd för att berätta och erkänna allt jag gjort. Smygdrack en del också. Min sambo kräver noll-alkohol. Blev gravid i augusti och har trots detta lyckats bli berusad 4- 5 gånger (i smyg), är livrädd för att ha skadat barnet, hur kan man bara bete sig så här?? I veckan smygdrack jag på jobbet (gymnasielärare) och fick till min stora fasa klagomål från elever (heregud), de sa att de inte skulle berätta något om det inte hände igen. Jag förnekade och sa att jag var trött etc, men gud var jag mår dåligt. Är livrädd för att möta dem nästa vecka. Sambon vet inte hur illa jag betett mig, gravid och full och full i skolan. Jag känner att jag går sönder... Barnets föds i maj, måste undvika alkohol. Känner mig bara så förtvivlad och vågar inte prata med någon för att förklara hur hemsk jag är och förklara varför jag mår dåligt, skyller på "gravid-depression". Stackars sambo, stackars ofödda och stackars elever, jag är så oerhört ledsen för att svika allt och alla, och livrädd. Jag vet inte vad jag förväntar för svar, skulle bara vilja veta om det finns någon mer där ute som har betett sig lika illa som jag och som kanske kunde vilja vara med och stötta varandra??

håller med märta!
passade två galna kattungar förra veckan, och den kärlek som
djur kan ge är underbar och ovillkorlig... gott är det!
och gott är det att läsa din tråd!
kramar!!

Berra

Vilket härligt inlägg, jag ler med hela kroppen. Det är mycket kärlek hos er som du delar med dig, hoppas att ni får en underbar helg.

Kram Märta

Hej Berra...
Tack för vitaminsprutan :)
Skönt att ha en härlig helg att se fram emot....njut!
Och att alkoholen isolerar...så sant...allt annat ter sej ju så skrämmande....men nu är det nog med att ge efter för rädslor....ska plocka dom en efter en....
Ha en fin dag alla....

God Morgon Livet!

Ja det börjar återkomma nu, endast två sketna dagar kvar...
Sedan kommer en helg då jag själv kan råda min tid, jo jag längtar...

Mitt yrkesliv känns lite upp & ner just för tillfället, väldigt sprucken känns det som...
Min chef har tagit "lärdom" av min KBT'are, och tar ett induviduellt samtal med mig då och då...

Känns lite tvetydigt, han berömmer mig (lite "påtvingat" tror jag..) för skitsaker,
bara ett bevis på att han inte har någon koll.

Tar upp halvårsgamla problem med mitt deppande på jobbet, vilket betyder att han inte har uppdaterat sig alls, utan jag är dömd för gamla grejor fortfarande, suck!

Men han är i alla fall "snällare" och behandlar mig med lite mera respekt,
och det ska han ha all cred för tycker jag, tack för det!

Men mötet igår stod det 1-1, och inte 10-0 till chefen, vilket betyder att jag kan "sätta emot" bättre för de felaktiga beskyllningar jag får...

Och jag mår bättre av det, och som ni vet, man måste jaga saker man mår bättre av,
hela tiden, ge mig lite självrespekt...

Så just nu "hatar" jag inte alla på jobbet, och jag har t.om. pratat lite privat med några av dem.
Men bara när jag vill, och vad jag anser angår dem, så det är fortfarande på mina villkor.
Och....det mår jag bättre av..., ser ni?, ännu än sak som jag finner "må-bra" av...

När inte alkoholen finns och ger mig "tillbaka" allt det där i livet, så måste jag söka upp det själv.
Alkoholen gav en turboeffekt, det här är lite långsammare, och i en uppsökande form...
Ingenting som kommer "gratis" och kickande när man korkar upp första flaskan...
Jag får dessutom trösta mig själv, och det är självstyrkande, kan själv!

Mitt privatliv då?

Praktblomster, va?

Jo just nu blommar det i välbefinnandet, varför då rå?

Har fått tagit hand om syrrans två pudlar, en tik och en hane...
Syrran har dragit iväg ett par-tre veckor till Thailand.

Snacka om vitamininjektion i välmående, gränslös kärlek från hundarna och till dem...
Och hela familjen förändras till att gosa med hundarna...
Frugan som inte som är lite restriktiv med djur, satte regler för vad och hur hundarna skulle få vara.

Hon sade med bestämd stämma...."Absolut inga hundj*vlar i sängen!!!"
Och vad hände...?, en ren nattorgie med buffandes hundar och reservmattar/hussar i sängen!

Så var det med den lilla regeln, hon kunde inte sätta emot när hundarna var ledsna över att sakna sina riktiga mattar/hussar...

Och....?

Hur mår jag?, haha toppen, familjen har blivit livligare och visar en helt annan kärlek, till alla!

Konstaterande!
Alkoholen isolerar en till sig själv och sina egna tankar.
Kärlek är precis det motsatta...

Mors Berra

Jag fungerar precis likadant när det gäller vinet.Tänk bara i Florens vid middagsbordet när de ställde fram en flaska vin....min första akuta tanke var HUR ska jag få i mej hela den flaskan.Inte att den möjligtvis kunde räcka till några middagar till,nej,allt skulle drickas upp,i mina tankar.
Jag minns dock smaken av rött vin.Tycker om smaken,det är tråkigt att jag inte kan avnjuta blott ett glas.Tycker om det sträva........det är bara tt acceptera,att allt inte går härilivet.