Senaste kommentarerna i forumet

...fortsättning på det nya året. Beklagar svärfars bortgång, men skönt ändå för din fru att ´få lite mindre oro och stress. Kanske kommer hennes sorg senare, kanske har hon redan tagit ut den. Ibland kan man förvåna sig själv, och omgivningen, när man inte reagerar så som man trott skulle ske. Ibland blir det nog också så att om en sörjer mycket (din svägerska) så kan en annan inte "ta den platsen". Eller något. Kram i alla fall.

Verkar spännande ditt förflutna vill. sluta. Men nuet då? Den kränkte killen?

...och hoppas att du talat med hustrun nu. Hon får fixa själv om det måste bytas så mycket och varför åkte ditt skrivbord ut också. Nej, hon måste få höra hur jäkla jobbigt du upplever detta!!!!

Vi som gärna tar ett eller två glas och gillar det. Känslan osv, har ju blivit experter på olika härskartekniker.

Allt för att kunna bekräfta sitt drickande. Man lär sig agera och fördumma och negligera minsta möjliga motstånd.

Detta ger sig tillkänna även här, ni förstår det beteendet sitter i ryggraden på en alkie.

Jag kan inte direkt peka på att där,och där och tillochmed DÄR!

Men beteendet finns, ibland kan man skymta när det ger sig tillkänna. Tänker inte ödsla tid och energi på energitjuvarna.

Men alltsedan jag landade här ioktober här det skett att fokus flyttats. Jag vet inte om jag har fel?

Men det primära verkar, för mig och mina ögon, inte vara samma hjälpsamma stämning i forumet.

Det är fortfarande en fantastisk källa,
Men som jag avslutade mitt förra inlägg, fokus skall eller borde ligga på att lyfta och pusha alla fantastiska HJÄLTAR som
Har modet
att säga tack men nejtack!

De som inte vågar ge sig tillkänna på forumet.
När det är viktigare att berätta en liv shistoria var dag , vilket självklart är viktigt.
Men då kanske ALLA andra inte kommer fram och vi missar dem.

Det är en outsinlig källa till godhet här.
Jag startade Club vit 2013 och den tar in nya medlemmar hela tiden.

Skit samma när man kliver på, om man snavar, vi är ju här för att förändra drickandet.

Inte! Bli absolutister, men det är ok om man blir det oxå.

Har suttit och funderat om att skriva en livsberättelse
för jag har förstått att min är rätt unik..

Kan låta lite overkligt när jag berättat om allt jag varit med om, men då har jag bara dragit lite i stora drag.

De två motorcykel olyckorna, där den ena var riktigt allvarlig och jag låg i respirator i 9 veckor.
Och har fått lära om allt från grunden, tala äta gå osv.
Hur jag flippfloppade med bil ut på en äng och slutade rulla runt ståendes på taket. Hur jag flygit upp iträd med snökoter. Hur ungdomen präglades av stök.

Vet inte om jag berättat om tiden som ung och då man var ute och sfdansade om nätterna, minns föregångaren till docklands.
Det var en svartklubb vid St.Eriksplan, vet inte om det är några Stocjholmstjejer av er som var där?
Tritnaha, hette den. Drevs av direktdemokratiska sällskapet....

Jag menar, när det skrivs ned vad som skett var dag,
Måste det vara ok om en annan gör likadant?

Men men, det kommer väl berättas allt eftersom.
Nu är nu, jag kommer läsa i era trådar, men för det mesta skriva här.
"Barn som jag är", 184 cm över havet. Tomtekropp som skall bort till beach 2013, börjar bli så trångt i vassen!

Gillar er tjejer, inte vet jag om ni blev kokare av mitt svar? Har skrivit allt på mobilen och börjar få smstumme....... *hahahagöha
Chipp chipp over and out!
Till e alla, <3<3

Det glädjer mig att du har funnit ett fint liv utan spriten, gratulerar till de två åren. Tack för alla dina rader här på forumet, du är ju en av dem som går före oss och varit mig till god hjälp. Det är gott att höra från dig och se att det fungerar men självklart måste man ju gå vidare i livet och prioritera, tar mycket tid att vara aktiv här! Titta in då och då när andan faller på så att vi vet hur det går för dig :-)

bredvid dig i väntrummet. Håller tummarna, din hand och sänder tankar till er och den högre kraften, hoppas det går bra för flickan.

Vill minnas att jag också "smög omkring" här ett tag innan jag skrev själv. Som du redan märkt är det ett bra stöd man kan få här på forumet. Och, jag lovar, det är verkligen skönt att kunna se sina ungar i ögonen, räcka fram glaset och säga: visst får du smaka, det är blåbär!

Fortsätt håll...
För nu är det kritiskt. Fem timmar operation.
Ny väntan..

Mamma 37 !! Häng på och ta en dag i taget :-))

Hej Markatta!
Tack för dina uppmuntrande ord. Jag har nog alltid varit ganska ensam. Genom mina relationer har jag tillfälligt träffat andra människor som sedan gradvis försvunnit. Det har jag rätt stor del i själv, dålig på att hålla kontakten.

Förra vintern (innan sambon) var jag lite på väg att söka mig utåt, då jag gick i KBT. Som du säger så gjorde min förälskelse att jag "glömde bort andra människor".

Jag sitter här nu med massor av tid och inget roligt att hitta på. Allting känns tomt, inget att se fram emot. Jag är orolig över min exsambo, har inte hört ett ljud på länge. Är rädd att jag ska gå tillbaka om han dyker upp. Hur går det för dig, har du hittat tillbaka till dina gamla vänner?

Kram
Miss K

Tror att de känner sig stora när de får sin första BH. Min 6-åring har ett litet kort linne som hon kallar "sin BH". Den har hon under vissa tröjor. Det är bra att inte kommentera tror jag. Usch vad föräldrar, kanske främst mammor, kan göra illa. Antingen kommentera att det är smått, eller så säger man som min gjorde, något i stil med "dags att börja med BH, det börjar hänga där" - inte heller så himla pedagogiskt, hängpattar har jag dragits med sen dess :-O

Härligt att se att dina barn talar med dig, det är en gåva. Även om det inte känns bekvämt så får du bita ihop och tänka att det är bra att du har koll på vad som händer! Jag trodde inte ungar ville tala så mycket med sina vuxna!

Sen tycker jag nog att du kan säga ifrån om de baktalar sin mamma för mycket. Det är klart att de skall få visa sin besvikelse men det kan också vara ett sätt för dem att "bonda" med dig, att de säger sådant som de tror du vill höra? Det kan jag åtminstone respektera min mamma för, jag minns att hon sa att pappa var världens bästa man - när han inte drack. Jag minns också att hon hejdade mig när jag blev för arg på honom. Det är viktigt för barn att få det bästa av sina båda föräldrar tror jag. Om den ene inte själv kan visa dem sin bästa sida får kanske den andra göra det? Jag har en massa bra minnen av min far som min mor gett mig, det kan vara småsaker som att hon alltid hade så fina naglar för att han tyckte om att måla dem. Hm... lite bluddriga tankar som dök upp här på fredagseftermiddan...

Vill minnas att jag sett dig förr även om jag inte riktigt minns sammanhanget. Våra historier är ganska lika förutom att jag nog tror att jag är/har varit deprimerad och att tabletterna därför varit bra för mig. Men varför fick du dem om du inte var deppig??

Visst är det löjligt när de säger "prova att hålla upp i si & så lång tid"!! Som sagt, om det vore så enkelt skulle jag väl inte vara här???

Det som hjälpte mig var att påbörja en 12-stegsbehandling via en AA-sponsor. För mig tror jag det viktigaste var "överlämningen" - att sluta tänka allt mitt "kan själv". Sluta tro att det bara handlar om den egna viljestyrkan, karaktären, viljan och allt vad det nu är. Att helt enkelt säga till sig själv att "nej, jag klarar inte detta själv, det ligger bortom min egen förmåga".

Det är så himla skönt att slippa vara bakfull - det vill jag aldrig mer uppleva!!

är bra och viktig: det är modigt att säga nej. Vi ska hjälpa varandra, att hjälpa och peppa andra hjälper också mig. Men, jag håller med markatta i övrigt, jag förstår inte riktigt vad du menar eller se som du gör att vi använder dessa härskartekniker mot varandra härinne.

Enstaka utbrott brukar följas av lugnt resonerande, åtminstone vad jag sett. Jag tycker att tonen här i detta forum är den bästa jag stött på i ett internetforum faktiskt. Sen får jag bara hoppas att jag inte tillhör dem som (undermedvetet i så fall) använder mig av härskartekniker som trycker ned andra. Måste ta och läsa den där boken, kan ju vara vettigt att känna till om man blir utsatt (eller utsätter andra då). Finns förresten på biblan som e-bok såg jag nu!

Annars så hänger jag med på ett vitt 2013. Fast jag har ju redan trillat av vagnen i och med några glas på nyårsdagen av alla dagar. Hm, undras om jag måste lämna tillbaka mina tids-medaljer??!

vännen v! Kom nyss hem släpande på två stora kassar fyllda med gamla arbetspapper som jag ska sortera och elda det som inte ska bevaras för min efterföljare. Blev glad när jag såg dig här! Till kaffet:) Kram, kram! / A

"ser" dig här:-) hejhej o kram

Önskar dig ett fint och ljust 2013 Pia, och återigen - tack för det varma mottagandet då jag hittade hit till forumet hösten 2009. Du har stor del i även mitt tillfrisknande. Kram

lite här och lite där;-)
Nu är jag just hemkommen från jul och nyärsfirande med familjen i sydligare delen av vårt land. Jag är inte en sådan där ständigt uppkopplad person, har inte lyckats/brytt mig om att skapa ett e-post konto till telefonen, har inte facebook, tar nästan aldrig med mig datorn om jag inte måste för jobbets räkning eller ska vara borta länge. Dinosaurie, men mår bäst så. Annars läser jag valda delar av forumet hyfsat regelbundet. Ibland dagligen, ibland med någon veckas mellanrum. Skriver gör jag mest i "Det vidare livet", även om det är mer sällan nu sedan liten kom. Livet fungerar nog rätt väl just nu skulle jag vilja påstå. Poletterna trillar fortfarande ner en efter en, berättelsen om mig, vem jag är och varför, vem jag vill vara, och igen - varför, blir tydligare och tydligare. Jag är dig hack i häl kompis! Snart tre år sedan sista återfallet.

Du får gärna utveckla. Jag har läst ditt inlägg flera gånger nu men jag förstår inte vad du menar.

Det var längesedan, var har du varit?

Berra

Ja...behån ja... Den ska vi köpa. Eller rättare sagt den ska L (barnflickan) och Strawberry köpa. Jag vill inte vara med när hon provar sina A-kupor. Jag fattar inte grejen...och J och andra har sagt till mig att BH är obekvämt. Men kanske ett ålderstecken? Att man ska ha en? Höll faktiskt tyst med mina tankar igår...jag förstår att detta inte är min grej. Fasar dock för att se den i tvättkorgen! Min lilla flicka? När hände detta liksom?

Jo, jag är lyckligt lottad. Att de vågar tala med mig. Kullens sexliv var väl ett annat kapitel som jag gärna hade sluppit...men en gåva ;-). Att de talar om J har jag lite svårt för...barn ska inte baktala sin mamma tänker jag. Sa inget...för jag är feg...rädd att de slutar prata överhuvudtaget liksom.

Oj, vad konstigt det kändes; Att läsa mt:s rader om att man kanske kunde tro tro att jag levde lyxigt och exotiskt. Nu skrev hon inte det. Men jag ser ju...och antar att just det kan reta folk. Sanningen är att inget här är lyx....pengarna kanske finns men dom kostar ju...arbetet, resorna. Exotiskt är det inte i F....bara vardag.

Vilket för mig till VV som i mina ögon lever lite exotiskt. Muslimcountry liksom. Men som han skriver...det är hans vardag. Man får ta det som livet kastar ut...en trea i Sollentuna eller ngt helt annat tänker jag.

Usch....nu ska jag till min briljante, dödssjuke kollega. Vad köper man med sig? Blommor? Inte en chans. Choklad? Tror inte det. Det var enkelt när man bara kunde köpa en flaska sprit. Nu finns inte det alternativet kvar. Jag tänker att han ska få ett spel...det gillar han. /R

Hitta personer som med tiden lärt sig hur man använder dessa. Det svåra är att få folk som följer debatter eller resonemang att se hur dom blir duperade.
På ett enkelt sätt kan vem som helst anamma dessa.

Först tar man upp en fråga, man förminskar sig själv genom att förklara att man tyvärr har vissa fel och begränsningar, sedan lägger man fokus på "offret" och ifrågasätter dennes handlingar.

Man ger fördummande orsaker som en orsak.
Man belyser vad man själv tycker och tänker, ev hur man kan agera (detta är precis vad gemene man tycker.)
Sedan avslutar man med fördummande kommentar för att få stora massan att hålla med, samt förminska den man vill"sänka" .

Då är man ju helt oskyldig, har BARA skrivit några få rader. Och fått massan att nicka instämmande.

Detta händer här inne på vårt underbara forum HELA tiden.
Och om man inte kammar medhårs så sågas man vänligt men bestämt vid fotknölarna.

Ingen har ju gjort fel, det är ju bara ord, ingen menar något illa.........
Men härskartekniken sitter i ryggraden på oss.

Även om ni (inte alla) inte vet/tänker på det så sågas det och sänks rätt mycket här.
Istället för att lyfta och höja folk över sina begränsningar, som vi måste göra för
att få alla nya som är i början av sin nykterhetskarriär att orka med, och våga hoppa rätt ut i luften utan livlinor eller fallskärm. Det är modig att våga vara nykter, det är skithäftigt
attt vara nykter. Att våga gå mot strömmen och säga:
TACK! Men nejtack!!!

Det ärbland det tuffaste och coolaste man som person kan göra denna helg!!!
Dom som vågar, orkar,törs säga:
- TACK, MEN NEJTACK!!! Är helgens hjältar.

För mina barns skull vill jag vara en:

SUPERHJÄLTE denna helg.

Har vi fler hjältar där ute?
/A

Till dig, Stigsdotter och alla behövande!
.. är man "sjukvårdskunnig" så har man själv en massa fördommar om sjukvården (been there.. osv)
Dessutom vill man inte bli betraktad som "gnällig"..

Ändå, blir vi faktiskt sjuka emellanåt..

Jag har förstått att det faktiskt tar t i d för kroppen att återhämta sig (t.o.m från en vanlig förkylning..)
Så nu slår jag mig til ro hemma (hmm. en smula rastlös, eftersom jag avskyr att inte orka *asgarv*)

Och passar på att skicka en smula styrka till alla er som kämpar med livet/ trollis

att du lever ett bra liv nu, vad glad jag blir! Och vilken tur att den lille pojken nu har en faster som dels kan stötta honom dels är insatt i vad hans far går igenom. God fortsättning på det nya året!

...vi verkar behöva styrkekramar båda två just nu! Hoppas läkarbesöket ger något vettigt besked. Annars kanske Dr. R har en poäng där - stress och oro sätter sig ju gärna i kroppen. Dumt nog kan jag tycka, om man är stressad och oroad är ju en krasslig lekamen ovanpå allt det sista man behöver. Vet ju också att det gärna kommer krämpor och sådant när man slutar dricka. Dels för att man numera "är där" och lägger märke till saker som man tidigare dolde i ruset, dels för att kroppen jobbar på att göra sig av med gifter och reparera sig.

Vi pratade lite om detta efter ett av kvinnomötena jag går på, där var en som mådde så himla dåligt och var så trött och risig och de mer erfarna delade med sig av igenkännande. Tydligen kan det också bli tillfälliga störningar i allt det hormonella vilket ju har en stor inverkan på kroppen och måendet, inte bara så att man kan hoppa över mensen (eller få mycket mer än vanligt) utan allt annat som hormoner påverkar också, sköldkörteln osv...

Maria, gör dig själv en tjänst när du går dit på måndag: ös upp allting på bordet hos läkaren! Vet inte hur du är men jag själv säger gärna så lite som möjligt och låter läkaren gissa och ställa frågor och det är ju verkligen inte ett effektivt utnyttjande av den tid man fått, nej ut med allt bara - alkoholstopp & all stress & oro, så att läkaren vet vad hon/han har att utgå ifrån!!!

Nu vet du det...all den där fysiska aktiviteten som dessvärre inte bor i mig. En ända gång har jag varit på ett gym...för att plocka upp en kompis som jobbade där. Har nog åkt räkmacka hela livet...inte tränat...inte gått upp i vikt. Musklerna är näst intill obefintliga...ja, jag simmar ju...så lite finns där. Men att gymma? Åka torrskidor?

Måste nog ta tag i den biten. 44 år och ålderdomen börjar märkas ;-). Shit...ännu ett måste! Fast jag har förstått att man mår bra efteråt?

Skönt att du tog den...förrädarhjärnan igår. Idag tycker jag inte ens att du ska lyssna på spöken. Bara säga; Nej....men jag är Paron och jag orkar inte. /R