Senaste kommentarerna i forumet

Liger här i sängen klarvaken men totalt igendäbbt i näsan. Är det någon skit italiensk bacill jag fått?
Vet en alkolist här på forumet som varit dålig ett tag.
Vad är det för stil, smitta andra genom forumet!
För faaaan, det är ju jul snart.
Vill inte detta, skall upp och åka 30 mil idag, fira julen i förtid hos svärisarna. Sedan hem 30 mil imorgon.
Fira in julen med bingolotto uppesittarkväll samt V75.

Sedan är det dagen D.
Spännande..........
Men nu är jag helt sänkt......
Ni tjejer snackar om att föda barn.......
Ni har aldrig varit riktigt förkylda........
Tror det är några Italienska baciller jag fått.
Dom verkar vara riktigt tuffa där borta?
Jaja, jag lär väl överleva detta också, bara att gilla läget och bita ihop och sluta gnälla.
Önskar alla vänner en helt underbar jul!

Snart jul!
/A

l

Jag läser vad Maria och mt skriver och jag ser att mina fördomar är "sanna". Hur kan en fördom bli sann...tänker vissa. Så där uttryckte jag mig dumt...förlåt mig...men svenskan är mitt andra språk (idag..."pratar" det bara här) Kan inte alltid säga det jag vill. Men jag tycker att sjuksystrar och biträden ska ha mer betalt! Basta! Läkarna kanske klarar sig lönemässigt...har iaf. aldrig hört några klagomål/åsikter om det.

Inser ju att sömnen är långt borta...och att jag måste upp imorgon. Yrslar ut i köket...här finns en variant på på finsk (!) minestronesoppa som jag kan värma. Tackar de högre makterna igen...helt fel är jag inte alltid. Bra beslut att ta in Rivis ;-). Börjar kanske piggna till...när tankar om mat kommer så finns det hopp om liv? Eller vad säger systrarna? Är det inte så? Kram mitt i natten till de som behöver. /R...och snoret rinner!

Men det blir inte bra.
Det vet ju du.

Jag är också väldigt vaken, själv med "Die hard" på burken.. Tragiskt, har ju sett den 20 gånger..
Kryp ner nu, försök sov..
O dröm om tomten...

;) Pussar o kram

...men svag är människan. Svag är jag...en liten röst pickar i mig och säger; Men sup till R...det blir bra. Ongen inburen till egen säng. Alla sover...utan jag då...som har sovit hela dagen...mer eller mindre. Vanlig flumkram/R

Om mullegubben, då kanske det finns hopp om att jag inte kommer att förbli eremit. Jag är fruktansvärt osocial, vill inte alls umgås med våra vänner. Kan ju bero på att vi bara har vänner som gillar att dricka. (Konstigt va?).
Jag vill bara vara hemma och helst läsa och vara ifred, så kul är jag.
Kram!

En del tankar ska man inte leka med... Inga återfall
..Inga snorrpusstankar.. ;)

Snorrpuss hade jag skrivit...skönt att du läste rätt. Snorpuss tänkte jag ju. Imorgon åker de mina...svedala, Finland...bort. Jag kommer att fixa det...tror jag. Har ju på sista tiden lekt med tanken återfall...att ta mig ett återfall. Sjuk är jag och pragmatisk. Nu skulle det "passa" med ett återfall. Vi får se om jag lyckas stå emot. Nu är allt lugnt....tror jag. Min 12-åriga dotter har somnat i min säng. Snusar med Lusekatten...så söta bägge två. Men jag som har blivit skadad (?) av västvärldens ideal och tankar...tänker att detta är inte ok. Ett 12-årigt flickebarn ska inte sova med sin far. Så jag ska ruska upp henne...alternativt bara bära in i egna sängen. Men en liten stund tillät jag mig själv att njuta. Drog i de långa vitblonda (idag...GUD vet vad hon hittat på i morgon) testarna på hennes huvud och luktade. Nej nu bär jag "hem" flickan. Så rädd att bli klassad som peddo...vad fan gör världen med oss. Det sista jag skulle vilja göra med Strawbwerry är "det".

Jag kör samma linje som du. Säger aldrig ngt elakt om J. Att hon är en smula annorlunda får de upptäcka själva ;-).
Snorar vidare...fattar inte att jag ska behöva köra klockan sex imorgon bitti. Känner mig dummare än när jag söp...men enligt lagen så får jag tydligen köra bil ? Vi får se...kanske blir det taxi? Snorpuss/R

Dom är så stora.. Får full frihet att välja själva av mej.
Vi kommer ses nåt allihop. För det ska ju vara så normaalt.. (tycker svärmor..)

Dom har klart visat vad dom tycker om sin pappa.
Alltså- älskar dom honom, och har svårt att acceptera hans handlingar.. Ungefär som jag

Jag säger aldrig nåt för att påverka..Faktiskt. Stolt över mej själv där..
Jag får mycket cred av mannen för hur jag fixat året, det värmer på nåt konstigt sätt.
Vi är inte osams. Bara en som inte älskar längre. Det är inte olagligt, men tufft.

Spamen, ser dom knappt längre, irriterar mej inte alls.
Får mycket konstigare saker i jobbmailen..ha ha.
Däremot blir jag irri av töntiga galor på TV4. Men man kan ju zappa..

Snoriga pussar i en sån här värld är mysigt,
i verkligheten, kanske inte ;)

Krya du fina R.

Hej Miss K!

Bra jobbat! Vilken styrka jag ser i det du skriver nu! Härligt!

"Bara att vänta ut en vändning och ignorera hans telefonterror, eller? " undrar du. Mitt svar: Ja.

Men, jag tror att det är viktigt att du ser till att få bra hjälp själv också nu - oavsett vad som händer med "din" alkoholist. Du behöver stöd för att din återhämtning skall bli så bra som möjligt. Glöm inte bort dig själv i allt detta!

Kram!
/H.

hem mullegubben som varit på uppdrag, på AA-möte och på personalmiddag - han ändrade sig om den. Tänker på att livet skulle ha varit ganska ensamt många kvällar om... Då kändes det som det skulle vara en lättnad och befrielse att ha en egen lägenhet och eget liv - så var det då. Nu är det gott att vänta på att han ska komma hem. Efter den första sommarens, ja den ett-och-ett-halvt-år långa oviljan att röra sig ute i sociala sammanhang är mannen nu väldigt social och sällskaplig i sin nykterhet. Trevligt! Snart får jag veta om han har uppdrag till juldagens möte:) Om han har nycklar och kaffeansvar.

För övrigt anser jag att sjuksköterskor ska ha högre lön!

Jag har slängt ut honom nu... Efter att snällt be honom flytta, ringt polisen och försökt leta efter hotell till honom kom han/vi på att jag ju kunde skjutsa honom till puben. Gjorde detta igår. Med sig fick han en väska med grejor.

Känner mig hemsk nu, tänk om han irrar omkring på gatorna i jul. Men jag har fått en yta av stål, kan inte gråta längre.
Mitt försvar är: 1. Min dotter måste känna sig lugn när hon är hemma hos mig någon enstaka gång om året. 2. Han måste få en iskall dusch så han reagerar. 3.Det finns faktiskt hotell att ta in på alternativt söka sig till avgiftning.

Han var villig till att sluta och ringde själv socialen. Detta varade några timmar, sen dess har han inte visat några tecken till att vilja sluta. Tyvärr fick vi inte tag på rätt person förrän efter 3-4 dagar... Nu gäller det att han blir uppringd och att han svarar att han vill ha hjälp. Kan tyvärr inte tro honom längre när han vill göra ett sista försök =avgiftning hemma och säger att han ska "uppföra sig". Han har också börjat bli aggressiv när han dricker och har uppfört sig konstigt inför sina barn. Det är inte rätt att jag ska vara rädd i mitt eget hem!

Han är hos en kompis nu. Är rädd att nästa steg är att komma hit och bulta på dörren alt. att fly utomlands igen.

Bara att vänta ut en vändning och ignorera hans telefonterror, eller? Kom gärna med åsikter.

Miss K

.. Är denna historia. Jag ser dem också...de hundratals tiggarbarn och tjuvar som finns här. Fångade en tjuv häromdagen. Hon hade handen i min rockficka... Jag reagerar och vill slå...jag tittar och ser en flicka i kanske 10-års åldern. Inte vill jag slå...inte vill jag hämnas genom att ta ett nacktag på ungen och föra henne till polisen. Jag vill bara tömma mina fickor och säga; "Nej...så här ska du inte ha det". Jag gör inget...bara vandrar vidare och jag skäms...för jag orkar inte. Så fult kan livet te sig.

Sjuksköterska, det är därför jag inte vill att mina barn blir det. För mycket ansvar och ingen lön som kompenserar det. Nu har jag jobbat i privata företag nästan hela tiden och då tjänat bättre och idag jobbar jag inte som syrra inom företaget.
Var ett kort tag på Karolinska men det gick ju inte att leva på den lönen.

Om lönerna justerades rejält så är det ett givande jobb men som det är idag känner man sig bara utnyttjad.

Så tycker jag.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

vad du menar och det är helt rätt - jag har ägnat många år åt administration och ledarskap. Har egentligen aldrig eftertraktat att bli chef men har varit det på olika nivåer och i olika kontext och gillat jobbet de flesta dagar. Inom vården är det tyvärr vanligt att de bästa läkarna och systrarna blir (i värsta fall dåliga) chefer. Jag tror mig ha varit och ännu vara en rätt bra ledare fast förankrad i mina värden. Mina sista år i arbetslivet ska jag jobba deltid och närmare mina "kunder" - ser fram emot det:)

Tack för goda ord från dig! Värmer...
Tycker om dig också. Och "Nej", du behöver inte vakta dina ord - jag frågar om jag undrar.

Nu ska jag rensa helsill - äckligt, sa Lotta på Bråkmargatan (om gäddhuvet) men det blir gott! Jag älskar fortfarande barnböcker, bland annat Lotta. / mt

Jag får samla känsla som Tilde; Att leva i slentrian tycks vara ok...så gör man bara..."alla" gör det! Men är du "alla" PP? Jag som nyskild ska kanske inte ens uttala mig...men jag tänker...och jag vet att du också gör det. Så grunna vidare...vill du så kan du. Är detta ditt livs stora kärlek så satsa...överraska...gör om. Men så kan man ju inte ha det? Tänker nog många. Att tvinga in kärleken igen? Att hon gör sina justeringar utan att tillfråga/råda med dig är i mina ögon ett tecken. När slutade passionen? När slutade PP vara hennes livskamrat? När slutade du bry dig. Folk säger att man inte kan stanna i förälskefasen för evigt...det kanske är sant? Vad vet jag...(vet dock att jag hade velat bo kvar där). Jag personligen tänker att dina tankar om kärleken är sunda PP. Man är ett Team...vi mot alla andra! Som vanligt inget vettigt...bara en massa frågor/R

In här...ser att de första trådarna är i "Dricker jag för mycket" är spam...som vanligt. Trodde att när Alkoholhjälpen tillfälligtvis stängde så skulle vi slippa detta. Tack vare inloggningen...att man redan skulle vara medlem för att logga in. Men denna person har tydligen försett sig med ett antal alias. Anmäl...tänker nog de flesta. Anmäl om det stör dig....jag kan inte. Av princip (haha...den lät ju högtravande) anmäler jag aldrig. Jag stör mig hellre än "skvallrar". Där kanske många ser spam så ser jag ensamhet och desperation. Men irro blir jag.

Jaha julgranen...du har det inte lätt nu. Granen ska kläs, maten ska fixas, plånboken töjas ut...mitt i sorgen över att ha mist. Ibland tänker jag snett...jag tänker att med facit ihand så hade jag aldrig ynglat av mig...trots att jag älskar mina ongar och är beredd att dö för dem så tänker jag så, den lättnad som måste infinna sig (igen) när man inte behöver tänja på det egna jaget. Samtidigt tittar jag på ongar och tänker; "Det där gjorde du bra din gamle pundare/alkie". Nej lätt är det inte. Men om några dygn till är den över...julen.

Hur tar ungdomarna det? Att fira jul utan sin papppa? Eller ska det pendlas? Ledsna? Arga? Jag blir personlig...det är mitt stora fel...nyfikenheten. Så givetvis svarar du bara om du vill. Mina frågor om ongar har ju bara att göra med min egen osäkerhet i pappaskapet ;-).

Snorrpuss på dig/R

Tänket och hur du levererar...lite syrligt mellan varven men alltid klockrent. Som bollplank är du fantastisk...som medmänniska likaså. Som älskande så stark...nu har du din Mullegubbe för du orkade. Glad att du finns! Tror dessutom att du var en bra sköterska...gissar att livet tog dig vidare...så att du blev "tvungen" att administrera. Så är det ofta...de bästa på en arbetsplats går vidare...när de egentligen behövs exakt var de är. Flummigt? Jo då...men jag tror att du vet vad jag menar. Jag vill tro att med dig så behöver jag inte vakta mina ord. Kram/R ...snyter mig

Jag har lekt med tanken...triggades som fan när jag fick reda på vad Kalla jobbade med. Jag föraktar inte vården...tvärtom...jag skulle kunna tänka mig att jobba där själv...göra nytta/skillnad. Men jag har nio själar att försörja...livet är krasst. Jag har inte råd! Vad grannen har på sig och vilken bil denna kör är mig helt ointressant. Just nu jobbar jag med ett jobb som jag mestadels älskar (ritandet, tänkandet och designandet) men ibland avskyr (resandet, säljandet och macho-kulturen) och här får jag förbli tills boet är tomt. Men jag kan mycket väl ta Stigsdotters kollegas väg en dag. Inte ens sjuksyster behöver jag bli...biträde skulle passa fint. Men inte idag...för vi ska fortfarande äta. Världen är krass...men drömma får man. Älskar historien om Stigsdotters kollega...att våga ta steget. Men inser även att hon har back-up. Där finns en äkta hälft som kan hjälpa till med ekonomin. Håller med Andreas i sak...glad och snäll skall räcka...men oj vad sällan det betalar räkningarna. Så JA, jag är glad att min lilla dotter inte är ett sjuksköterskeämne...då jag älskar henne och bara vill henne allt gott. Dessutom står jag fast vid att de flesta inom sjukvården/vården tjänar alldeles för lite. Världen är skev. Money talks...tyvärr. /R

http://www.svtplay.se/klipp/906841?type=embed&external=true

... precis som du och jag Dompa är olika varandra och alla andra vindögda:)

en eller flera sjukdomar och funktionshinder men ingen människa är en diagnos. Människan är människa och unik person. Visst ska vi känna igen symtom och sjukdomsmönster men vi ska framförallt bejaka livet och det friska i oss! Vi har barnbarn med allvarliga allergier och ett barnbarn med en kronisk sjukdom - både allergierna och sjukdomen påverkar livet varje dag.
Men de är olika alla andra barn med samma allergier och sjukdomar! Så enkelt, så självklart! / mt

vän.... hennes barn fick tandställning. En dag såg hon ingående på mig och sade: "Bit ihop" och jag bet ihop... hon kom nära, kikade från sidan och så sa hon "Du har ju mer än 7 mm överbett!". "Jaha???" sa jag. "Ja, du borde ju ha tandställning" sa hon. Det hade hon hört angående sina barn. Jag har aldrig satt mig in om det finns en 7 mm regel, och på vilken folkhälsonivå den i så fall är fastställd, men sen dess har jag roat mig med att ibland berätta vad jag undkommit:) En period tyckte jag att var och varannan unge hade tandställning, nu verkar det ha lugnat sig lite. Så klart att sånt som kan ge bekymmer ska "rättas till" men ibland tycker jag att det går lite för långt.

Hoppas din förkylning ger med sig! Så rart av dottern S att sköta om dig med iskall apelsin. Tålamodet kommer med åren. Jag är sjuksköterska (stolt) men har inte jobbat inom yrket på många år. Det finns sånt jag saknar och mycket jag minns med värme - mänskliga möten som lämnat oförglömliga spår. Ett fantastiskt yrke som bidrar till proportioner - t.ex att smärre funktionshinder som lättare skelning och överbett är uthärdligt lidande. Annat är det med förkylning, särskilt för män:))

Jag har tagit julledigt och nu kom mullegubben - också julledig. Han ska skickas på uppköp och uppvaktningar och sen ska han utföra sina förtroendeuppdrag inom AA. Jag ska pynta holken:) Kram och God Jul på det sätt som du vill fira den!