Senaste kommentarerna i forumet

och så väldigt stärkt av att läsa era trådar! Vill bara säga det, vilket fantastiskt forum detta är...Facebook släng dig i väggen ;)!

Ni är så många som kämpat så himla bra, som kommit så långt! Jag beundrar er alla verkligen, vet hur svårt det är!
Känner lite sorg över att vara en av dem som faller tillbaka gång på gång. Trodde, helt ärligt, när jag gick med här att det var "slutdrucket". Att jag skulle bli min egen framgångssaga, liksom "oj, var det inte svårare än så här!". Men nej, jag måste kämpa mer, hårdare, bättre för att nå dit många av er redan nått. Har nog ett tag kvar, men siktet är inställt, psykolog bokad och viljan finns...Jag vägrar sluta så här! Jag vill bestämma över mig själv! Ingen ska diktera mina behov (alkohol)! Jag och min familj förtjänar det, och jag HAR jävlar anamma så det SKA gå...även för mig!

I morgon första mötet m psykologen. Har inga jättestora förhoppningar, men det är en början.
Kram Anli

Jag skulle vilja redigera ett av mina inlägg och just det inlägget går inte att redigera. Vad kan det bero på? / mt

inget svar från dig:-(
Jag kan alltså inte hoppas på ett liv efter jul?
Fenix

det är DU som är viktigast här och nu! Om inte du orkar utan faller igenom så faller det andra. Du måste vara "egoistisk" i din nykterhet. Man BEHÖVER inte stöda och svara andra om och när man inte orkar. Andras välmående är inte ditt ansvar. Inte ens dina barns egentligen men där måste du förstås lägga största kraften. Du klarar det här Maria, alkohol löser ingenting och det vet du ju så väl. Det är en kortvarig flykt från verkligheten. Ta hand om dej!

I det fall jag sårat någon med ordval och fokus för mina funderingar ber jag uppriktigt om ursäkt. Det har inte varit min mening. / mt

jag tycker som ni - mänskan är en helhet där det mesta i livet hör samman på ett eller annat sätt. Vi är nog helt inne på samma linje. Jag kommer att fortsätta läsa men kanske tar en skapande tankepaus i skrivandet.

Allt gott, lev väl! / mt

Du är en av "dem som försvann". Trevligt att se dig igen men tråkigt att du mår dåligt! Du ska inte gå under, be om hjälp! Det kan vara svårt att sträcka ut handen men människor blir ofta glada om de kan hjälpa. Be om hjälp från vården och samhället också.

Jag minns inte att du hade en egen tråd eller hade du det? Du får gärna skriva här hos mig annars. Var rädd om dig nu. Du är fortfarande dina barns mamma, för att inte tala om att du är någons dotter. Du betyder något!

...verkar vara stolta över sina rumpor, det är ganska ofta man får dem i ansiktet när de svassar framför näsan på en, vilket de ju gärna gör d.v.s. ÄR I VÄGEN när man ska läsa tidningen eller på skärmen. Vad gör katt-a-strofen med de föraktade dammråttorna? Får man hoppas bär iväg dem till soppåsen? När jag skrev ordet katt-a-strofen fick jag en låt i huvudet som var länge sen jag hörde och nu inte blir av med: Ganja smuggling av Eek-a-mouse

http://youtu.be/YNOwqTYQ8f0

(ja sånt lyssnade jag mycket på förut, så de så ;-)

Katt-a-strofen verkar ha nappat, för han sitter och tassar på skärmen.. killar mig i näsan med svansen så jag nyser..
H a n har en mycket vacker rumpa (antar att det var det han försökte påpeka) lite vindögd, men bara om godbitarna hamnar för nära nosen.. H a t a r dammsugare, föraktar dammråttor, s n a t t a r av kotletterna vi skulle ha till middag..
Har bara en l i t e n aning underlängd.. (det heter inte alls "övervikt" om han får bestämma) ackorderas just nu ut till lägstbjudande...(försök själva torka golv med en 9-kilos katt i svabben..)
Han bryr sig inte om hur gamla ni är eller hur ni ser ut, bara han får massor av godis.../ht

det är bra med dig Harry!
Ville bara titta in och säga Hej!

Tilde

kom jag in fel här, verkar ha hamnat på en dejtinsajt. Jag har inga ögonbryn som man höjer på ögonbrynen för, men skelar inte och rumpan är väl rätt okay. Dessutom är jag nykter. 60+ men ung i sinnet. Kan de va nåt?
Svar till "Vi två efter jul"
Fenix

...i tankarna har du tagit! Den där insikten att "det inte hjälper". DEN är viktig. Det var den tanken vi inte riktigt kunde tänka förut eller hur? Vi hann liksom inte dit innan det var försent. Men nu tänker du så innan du sveper sexor eller tömmer BiB:ar. Det är så himla bra!

Sörj det som var och det som inte blir, sedan städare du kaninburar och går vidare! Kram på dig <3

...i mängd!
Just lagt på luren, maken ringde...bara det...han var så avspänd och berättade att utredningen inte kommer dras ut på. Han har fått beviljat behandling!
Så, min anhörigvecka kommer kanske sammanfalla med hans vistelse...hur bra kan det bli???
Överlycklig!
Andas....och tårkar tårar...vilken grej...känner mig svimfärdig....benen kroknar...fantastiskt....nu börjar vår nya resa...

Mannen förändrades redan efter vårt samtal för 3 dagar sen.
Han mjuknade i kanterna och jag har kunnat se hans gamla jag skymta fram.
Nu lät han så lättad i telefonen...något firande med alkohol blir det inte heller, jag är på väg till honom och då tar han vanligtvis inte till spriten.
Han vill bjuda på middag ;)
Vi ska gå på stan och supa in julen tills öron och ögon inte orkar ta in mer. Vi ska hälsa på makens mor, som är så orolig, så stillas hennes jul. Vi ska göra karameller...allt kom från hans mun just nu....jag är mållös och bara...pånyttfödd.... Hur bra kan det bli???

Jabbadabbadooooooooooooooo

...som inte hann läsa det elaka inlägget - vad det stod missade jag helt, inte var det väl från någon "vi känner"? Ibland är inlägg i den här typen av forum uppenbarligen skriven av någon som bara vill provocera och sådana kan man ignorera tycker jag. Annars är jag helt med på taktiken att vänligt bemöta och be om förklaringar, endast så kommer vi vidare och kan lära av varandra tycker jag!

Jag skriver inte heller så mycket just nu. Känner mig lite trött och nedslagen av att det kommer så många nya samt vill jag försöka fundera mycket nu på "resten av livet". Dessutom är det galet mycket på jobbet, gäller att klämma ut varenda liten krona innan årskskiftet...

P.S. Jag, som förutom att vara svag för välformade ögonbryn, även tycker det är charmigt med lite vindtyriga blickar kommer visst ihåg att du är en smula vindögd (bara de inte skelar åt 2 olika håll). Vilka konstiga saker jag tittar på då, nå en välformad rumpa är aldrig fel heller... hoppsan ska nog jobba lite nu tror jag. Kram o så ;-)

Du har rätt, jag har jobbat fram förändring till stor del själv. Det stärker som du skriver.
Känslan förvånar mig ibland trots allt, det var så längesen jag kände mig så frisk i tanken...

Önskar dig och alla andra en harmonisk dag så gott det går veckan innan jul... finns ju risk för stress av alla slag ser jag när jag läser runt. Eftersom jag sedan länge förstått att jag helt enkelt inte gillar det sätt vi "firar" jul på så tar jag det oförskämt lugnt, jag skriver julkort för jag gillar att skriva och det är fint att "komma ihåg" de som kanske betytt något extra under året och visa det.

Pepparkakor och godis är också roligt... dofterna är fint, men stressen runt julklappar och mat i drivor med tillhörande dryck blir ...fel. Jag gillar inte att det ska vara så MYCKET av allt.

Jag märker att jag har förändrat mitt sätt att se på alkohol. Förut reagerade jag inte märkbart på att det var sprit vid jul eller vin till mat... (jag var ju ofta den som v i l l e ha vin!)
Nu, bara ett litet tag tillbaka ser jag vinet som något onödigt och just vid julen så tycker jag det är rent fel att ha alkohol... just för att julen alltid varit roligast för barnen, det är så mycket förväntningar på julen då man är barn, men det kan bli så illa också...
Jag har ju alltid vetat att en och annan kan vara den som drack för mycket vid sammankomster, men jag funderade inte vidare mycket på det. Det är en förändringsprocess i mig... en upplysningsprocess av något slag... (nyvunnen)

Jag börjar fundera mycket på det här dilemmat som ofta kommer upp här på Forumet. Just att har man en gång druckit "för mycket" under en viss tid så är man då för alltid fast i det dåliga sätt att använda alkohol. Är man inprogramerad på alkoholmissbruk? Då jag läser de som vet av erfarenhet så verkar det vara så, man är alltid i riskzonen.

Nu har denna känsla infunnit sig hos mig att jag VILL inte ha alkohol i min kropp, jag är inte sugen på att bli berusad och absolut inte känslan efteråt. Eftersom jag inte "förbjudit" mig att dricka så upplever jag mera att denna känsla infunnit sig, slängt sig på mig... eller bara enkelt, jag kom till insikt...
Det känns precis som om jag vänt blad i min stora livsbok... ett nytt kapitel... eller som jag blivit troende i en hast... Det är en lustig känsla... liksom porlande. Ja jag har nog läst det hos er andra... nån slags känsla av nyfrälsning. Den känslan kommer förståss inte att se likadan ut i evighet, men just nu är det fint i både kropp, knopp och själ.

Lite stress ska ju vara bra
men ta det lugn en stund då och då
stanna upp och lukta på vintern...

fast...

:) Igår kände jag konstigt nog vårdoft ute i dimman och fukten. Kändes hoppingivnade för en vårdåre som mig...

Allt gott till er alla!

Det du skriver berör mig och ger mig en liten gnutta självförtroende. Det gör mig samtidigt "ledsen" över att du som inte känner mig och inte vet vem jag är ändå kan genom det jag skriver här se att jag verkligen försöker. Min sambo vill inte ta till sig det jag i så många år försökt visa och det jag så många gånger påpekat att man måste ta tag i såsom alkoholen, sorgen och sedan gå vidare.
Jag har nog stångat mig blodig så det räcker, dock kommer även rädslan över att jag inte försökt och visat tillräckligt genom åren.... Men- jag har försökt på mitt sätt- inte alla gånger så himla bra kanske och vissa saker skulle naturligtvis varit ogjorda. Här är jag nu och har framtiden framför mig.

Från en beundrande kille.
Berra du är kung!
Hoppas veckan blir kanon.
/A

när du beskrev dina försök att närma dig din man. Det är också jättekonstigt att alkoholen kan vara ett så starkt gift att din man försakar en så varm och gullig tjej som dig.

Rubriken "Det vidare livet"

"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen."

Förstår inte varför vi inte skulle få utveckla andra frågor som inte är direkt alkoholrelaterade här inne på Forumet... t.o.m rubriken under "det vidare livet" säger att det Kan handla om andra problem. Jag tänker som Trollet... allt är delar av helheten, allt hör ihop. Livet är så, vi är människor... med nyanser förståss.

Jag tycker du hör hit MT! Dessutom har du många bra råd och tankar.

Önskar dig en fin dag!
Tilde

...har nog de flesta av oss varit under vårt aktiva drickande. Men, den självupptagenhet (om man ens kan kalla det så!) som yttrar sig genom att man vill prata och uttrycka oro för sina barn är något helt annat - den är inte egoistisk.

Jag är bara så glad att jag får dina förtroenden och hoppas att jag kan bidra med något litet, om inte annat så bara ett öra. Det gör gott för mig att kunna finnas för dig! PS OM det där glaset kallar för mycket så ringer du mig först så kan vi diskutera om det är en bra idé eller inte :-) (när som helst, stör du så säger jag det!)

Ja, du Dompa! Kanske har det kulturellt varit så att pågarna varit värda lite mer (alltså bakåt i tiden sett)
Jag vet att mina föräldra var besvikna på att jag var en flicka.. Att nästa barn var en flicka osv.. Fast det innebar att jag fick hålla på och klättra i träd, skruva och meka, ända tills min lillebror föddes..(missförstå mig rätt, jag gillar verkligen min bror!)
DÅ, blev jag plötsligt "degraderad" till barnvakt och minipiga... Visserligen ska alla barn ha så mycket kärlek det bara går att ge dem, när de är små, men min bror betraktades som ett "underverk"..
Han behövde inte diska, hämta ved, städa etc.. Han "klemades bort". Vad han än gjorde, så var han "såååå DUKTIG" (det östes beröm över honom jämt. T.om. för sådant som egentligen var självklart)
Hyss, misstag etc slätades över.. Äsch, han är ju grabb...(hade jag gjort liknande saker, hade jag varit randad i baken så jag definitivt inte kunnat sitta på en vecka)
Jodå, han rätade upp sig, när han gjort lumpen. Som han själv sa, det var det bästa som kunde hänt honom..
Sedan jämför jag med mina manliga kollegor/arbetskamrater jag haft och ser att de i vissa stycken är som små tuppar i hönsgården.. De vill ha beröm.. De förstorar gärna betydelsen av sig själv och det de gör..(finns ingen mamma där som berömmer, så får de berömma varandra.. *fniss*)
K A N det möjligen bottna i den här bilden som små pojkar får av sig själv.. att det jämt påtalas hur "duktiga" de är och att de ständigt får ta plats..?
Idag blir både pojkar och flickor mer lika uppfostrade och båda könen får brister i bla hanteringen av besvikelser, impulskontroll, och att "ha tråkigt".. Vägen jämnas för dem på ett sätt som gör att de inte vill bli "vuxna"
Och varför skulle de, när inte ens deras föräldrar vill vara vuxna.. Kanske saknas det förebilder? vad vet jag.. som inte har nån cykel..?

Sedan får man inse, att gamla rollmodeller, inte bara försvinner över en natt, bara för att vi tror att vi har jämlikhet.. Mycket av det vi gör, sker omedvetet, så vi blundar gärna när det kommer till olikheter. Precis som vi gärna blundar när det gäller våra egna negativa sidor..

Hur många, pratar känslor med pojkar och män?(hur många grabbar pratar om kärlek istället för sex?)
Hur många män diskuterar existensiella saker (på sin arbetsplats?) Hur många män, vågar prata om hur de mår psykiskt med män?
JO, de finns, men det är definitivt inte samtalsämne nr 1, på kafferasten..
Återigen, vi har flera generationer män som växt upp med bilden av den "tysta", hårda typen.. Som i sin tur lite generat ser ner på "fjollorna".. (fjolliga är nämligen det s i s t a män vill vara..)
Ändå, är vi till syvende och sist MÄNNISKOR, med känslor och funderingar.. oavsett om vi är han, hon eller hen ;-D

Så till det där med projiceringar.. Hmm, har själv fått mig riktiga tilltuffsingar, innan jag insåg, hur jag , precis som du, retade mig på personer i RL.. Vissa saker, fick mig att bokstavligt gå i taket.
Min räddning var (och är) min superkompis, som lugnt stod kvar och förklarade, varför jag "gick i taket".. Det där är ju en spegelbild av dig..
Vadå MOI? Aldrig i livet, blev första reaktionen.. JAG, vill ju bara väl, Jag är väl inte sådär?

Jodå, det var jag, t.o.m en karikatyr på mig *ASGARV*
Men att v e t a , gör inte att man automatiskt blir av med "beteendet" eller ens vet var och hur man börjar (om man verkligen bestämt sig för att göra något åt det)
Det krävs "blod, svett och tårar".. och man måste göra jobbet själv.. ;-D
Jag är inte färdig med mina "skuggsidor", nej långtifrån, men det är min intension, att ta itu med dem när jag väl på allvar hittar dem. (jag är precis som alla andra benägen att blunda..)

Det enda jag vet idag, är att den enda som äger rätten att bestämma över mina känslor och den enda som kan förändra dem är jag! Jag må reagera på saker som händer, men vilka känslor jag ska "ha", är mitt val, och mitt ansvar.

Kram/trollis (som föresten inte tror på djävulen ;-D )

Ska fundera över det du skriver.. Tror att en del har med kulturella betingelser och uppfostran att göra. Även sådant, som vi tror oss stå över i form av fördomar över hur vi behandlar flickor och pojkar..
Att män är våp, har jag upptäckt för lääänge sedan (så även kvinnor)
Blev tillfrågad hur det var att vara ensamt fruntimmer på en manlig arbetsplats en gång, och svarade, att det inte var några problem alls, eftersom det fanns så mycket "kärringar" där ;-D
Återkommer med mer fundringar.. /trollis

Läser ditt inlägg och funderar.. Visst hör du hit! Precis som gamla elever fortfarande hör till sin skola.. En del kommer och hälsar på, en del sätter aldrig mer sin fot där, men på något sätt finns kopplingen där ändå..

Så synd om vi skulle börja "snäva ner" vad som "får" diskutteras på forumet.. Allt är ju delar av helheten och jag tror inte att det skulle vara till gagn för nykterheten..'Vi, alla består ju av de här olika delarna och delarna av oss, påverkar både varandra och hur vi mår.

Skulle vi bara få diskuttera "alkoholrelaterat" så kan vi lika gärna göra om forumet till "frågelådan" där allt som inte hör till sorteras bort.
Då skulle bara alkoholen (förmodligen styrka, mängd och intag) diskuteras.. Frågan skulle "förenklas" men inte nödvändigtvis lösas..

Jag ser att sjukvården (den vanliga!) varit inne på detta i många år. Så til den milda grad, att även om du träffar en allmänläkare, så blir du i regel bara "sorterad" och skickad vidare.. Du blir degraderad till bitarna av dina sjukdomar och ingen tar hänsyn till helheten.
Foten skickas till ortopeden, din ombestämbara klåda till en hudspecialist och de värkande händerna till reumatologen..
Att du själv måste ta med ALLA bitarna till de olika ställena, verkar nästan provocerande.. Ber du sedan om en huvudvärkstablett, så skakar man i regel på huvudet och hänvisar till apoteket..
Skulle du sedan känna att du är i själanöd, ja då är du riktigt besvärlig..

Inte undra på att vi känner oss splittrade idag ;-D

Så jag hoppas att de låter oss vara människor och individer här på forumet! Vi BEHÖVER småprata med varandra! Det är ju det som gör oss till männsikor, inte enbart till diagnosen "alkoholister"! (får vi inte längre "umgås" utan att någon ska styra över våra samtalsämnen, då kan vi lägga ner, då behövs ingen av oss här längre..)

Det var mina spontana tankar.. sedan vet jag inte om vi från början var inne på samma linje..

kram /trollis

Åter igen har jag i mitt jobb blivit påmind om att vår stund här på jorden är begränsad och att vi när som helst rycks ifrån detta jordelivet, oavsett ålder. När jag hamnar i dessa situationer och då mitt försök att rädda liv inte går så tänker jag att ; man ska vara rädd om det man har och behandla varandra väl. Dock tänker jag oxå att livet är alldeles för kort för att bara uthärdas och inte ha det bra. Läser just nu "flickan från paradiset" av Agneta Sjödin. Denna bok rekommenderar jag till alla som känner sig vilsna och ledsna. Jag börjar lära mig att livet faktiskt inte ska vara att " uthärda", man kan och får faktiskt vara lycklig också.

Mulletant, jag blir inte stött av dina ord, jag håller med dig i det du skriver. Jag tror också att han hoppade av psykologhjälpen få det blev för jobbigt att börja se tillbaka på det som hänt.
Som alltid blir jag varm i hjärtat av alla kommentarer.

Villervalle; vad var det i mitt inlägg som berörde dig?

Just nu slår mig tanken - vad håller jag på med? Vet att det finns personer som stör sig på att det diskuteras annat än de alkoholrelaterade problemen/framgångarna på forumet.

Det finns olika funderingar... Jag brukar ju kalla det ett Livsforum - "Det vidare livet" har dessutom ett uttalat syfte som en plats för frågor utanför det direkt alkoholrelaterade. Jag har ju inte hållit mig där och är i dagsläget rätt långt ifrån det "direkt alkoholrelaterade". Visserligen - livet är en helhet och allt hör samman men... Hör jag hit längre? / mt