Senaste kommentarerna i forumet

Jag resonerar precis som du Dompa!
För i längden, mår ingen människa bra av falska känslor..
Jag själv skulle AVSKY att ha en man som stannade hos mig, bara för att han "tyckte synd" om mig..
DET om något vore fruktansvärt nedlåtande..

Men vi gör så många saker, för att vi har en bild om hur livet ska vara, vad som är "passande"...
Och förståss, av rädsla..
Rädsla för att vara ensam, att inte "hitta någon ny", av ekonomiska skäl (mest kvinns hmm..)av "sociala" skäl för att man har en viss umgängeskrets, där t.o.m otrohet är mer accepterat än en skilsmässa..

Vi t.o.m. dricker, för att vi i vissa situationer "tror"/uppfattar det som att det tillhör de normala reglerna för hur man beter sig i vissa situationer..
.. Och så refererar vi till "den fria viljan" *asgarv*

Det där med Gud, fick jag av en känd radiopräst, som jag under ett antal år levde granne med.. Lennart Lundström. MYCKET sympatisk person, som verkligen gillade ett öppet samtal...
Och det stämmer mer med min "Gudsbild" ( som är mer av att vi alla är en bit av Gud, så vi kan lika gärna prata med vårt "högre jag")

Ha en fortsatt bra jobbdag! Gissar att du oxå är en prokastinerare, så det löser sig nog :-D
/trollis/

Ja, det är möjligt att tanken har slagit mig tidigare, men inte på det sättet iaf.

idag känner jag mig riktigt bra. hade med mig kameran (jag är en hobbyfotograf) idag under min promenad till jobbet. det har varit fantastiska mornar de tre senaste dagarna! Och idag kom jag på mig själv att jag inte undvek situationer som jag vanligtvis upplever som pinsamma. jag struntade i om folk glodde på mig när jag tog bilder på alla möjliga sätt. vanligtvis hade jag bara gått vidare för att slippa folks blickar, missat att ta en riktigt bra bild och ångrat mig en lång tid efteråt.

samtidigt får jag lite ångest över ikväll. kommer jag att dricka? ena halvan av mig vill inte. jag vill må så här jämt! ena halvan längtar efter ett par kalla öl.

som sagt var, vet inte om min motivation är tillräckligt hög ännu. kanske är det ett beslut som måste växa fram, även om jag objektivt vet att jag borde skära ner.

...fick jag. Tog en långpromenad med hunden och lyckades somna vid 05. Nu är jag ensam med djuren, resten av cirkusen är i skolor. Meningen att jag ska jobba hemifrån...men som vanligt blir jag sittande här. Skönt att veta att GUD är med mig...kanske h.n rent av gillar mig. Vem vet? En dag kanske jag gillar tillbaka. När Fan blir gammal så blir han ju religös.../R

Rädda dig själv...det är min spontana tanke. Orkar du inte så ska du inte. Förresten är ni väl ganska mycket skilda åt redan? Eller följer hon med på jobbresorna? Har förstått att hon inte jobbar...men gärna shoppar ;-). Så kan du inte ha det. Visst är det kanske egoistiskt i en dels ögon att lämna. Men jag tycker inte det. Vad är poängen med att ni båda går under? Hon i depression...du i olycka.

De som du har ansvar för är dig själv och dina mindreåriga barn. Inga andra! Inte vuxna barn. Inte din fru. Inte grannens katt. Att tro att man är bunden vid en person för att man är gift...det är bullshit. Ja kanske inte i den "perfekta" världen, den med prinsen, prinsessan och lyckliga i alla sina dagar. Men i den riktiga världen.

Om tanken på att möta henne dessutom driver dig till dryckenskap... Tänker på din senaste (?) resa hem till henne. Kanske ångrar du dig resten av livet om du inte lämnar? Du har fortfarande många år kvar...kanske du även hittar en ny kärlek? En kvinna som är frisk och uppskattar dig.

Jag säger; Gå på din magkänsla. Att du överhuvudtaget ställer frågan...ja, där har du svaret. Visst du älskar henne...men gör ni varandra lyckliga? Är hon den du vill vakna brevid VARJE morgon efter att du har gått i pension?

Kanske du rentav gör henne en tjänst. Hon måste ta tag i sitt eget liv. Arbeta (bra för självförtroendet att tjäna egna pengar), bli vuxen (ingen VV som håller henne under armarna), så i fortsättningen kanske hon inte HINNER vara deppig.

Oj, djävlar vad känslokall jag lät...men som jag skrev; Min spontana tanke är lämna! Ni har väl inte ens gemensamna barn (eller har jag fattat helt fel?) och då bör en skilsmässa gå lätt. Jag ansökte om skilsmässa när mina och J:s värderingar krockade helt (hon blev skitförbannad för att jag slutade dricka)och jag kan ärligt säga att jag inte ångrar mig...hon var inte ngn dålig kvinna. Men jag orkade inte. Räddade mig själv. Fastna inte i dina känslor...var lite krass. Så tänker jag (Nu kommer jag att få pisk här på forum :-)). Hoppas mina funderingar var till ngn hjälp. /R

Ja, ibland känner jag mig lite "pressad" till att förändra min situation. Jag lägger inte skulden på någon, vare sig forumvänner eller vännerna i min vardag, men visst påverkas jag av alla råd och tips. Ibland känns det stressande med alla råd men samtidigt är det de som får mig att sträva framåt. Jag behöver nog pressen och att nån påminner mig om olika saker under denna resa. Det goda överväger det onda. Vissa dagar läser jag på forumet flera gånger per dag samt ältar mina tankar och funderingar med vänner här hemma medan andra dagar vill jag inte låtsas om problemet alls, det känns för övermäktigt. Jag försöker ta en dag i taget. Jag är bara rädd att jag "tjatar sönder" vännerna och er här med mitt ältande...
Det skulle faktiskt vara kul att åka på forumträffen, är det bestämt när den är?

Kram Framtidsdrömmar

Hoppas du fick lite sömn..
Och du behöver inte tro på gud, för h*n tror på dig ;-)
Ha en skön dag, med hela din härliga "cirkus"

Och Gud vare med dig, för sjäv har jag inte tid *s*
kram trollis

Heja tjejen!
Jag log faktiskt, när jag läste hur du skällde ut honom.. ;-D
Kära nana, du har VUXIT jättemycket på bara de här veckorna som du varit på forum!
Du resonerar på ett mer moget sätt och inser att du måste ta hand om DIG först och främst!
Fortsätt vara här och tala om hur det går, Vi kommer att försöka stötta dig.

kram /trollis

Käre lillebror in space.. Det där med "dåligt samvete" ställer till det för många människor!
Det leder först och främst till att man börjar manipulera varandra och sin omgivning..
Många påstår sig t.ex. hålla sig strikt till sanningen, men så väljer de istället att utelämna eller/och vinkla vissa saker..
Nej, ingen av oss vill ju vara the scape-goat..
Det leder också till en sorts "byteshandel" i förhållanden, som inte är riktigt sund.. Det är när man "trycker på varandras knappar" i något jag skämtsamt kallar för "prostitution inom äktenskapet".

Dvs. OM jag får DET av dej, så får du DET HÄR av mig.. Sedan kan var och en fylla i med diverse, för betydelsen av DET och DET HÄR.. (handlar väldigt ofta om saker som sex, pengar och alkohol..)

Det enda råd jag kan ge dig, är att vara SANN MOT DIG SJÄLV! Till syvende och sist, är ju DU, den enda du kommer att ha med dig 24- 7?

Och ja, det betyder att du kan lämna henne, om det är nödvändigt för att du ska må bra, för tro mig, hon kommer inte heller att må bra, om du stannar pga dåligt samvete!

Föresten kan jag tala om att "the scape-goat", numera heter e-scape goat.. Han har dragit, flytt sin kos när han upptäckte att sanningen faktiskt är väldigt befriande (trots att den ibland gör ont!)

Lev väl!
kram/ trollis

Jag precis som du drar ett djävla tungt lass. Du tog ett drastiskt steg och lämnade allt bakom dig för en bättre framtid för dig och dina barn, men det bär mig lite emot att lämna någon i nöd. Jag vet inte men kanske är det enda utvägen för att rädda mig själv.

VV

i cyberymden. Vi har olika problem du och jag men vi har en sak gemensamt och det är ansvarstagande. För min egen del så vet jag att en del av mitt alkohol intag idag beror på bekymmer om omgivningen. Jag har tidigare sagt att jag har bestämt att jag skall lämna min fru på grund av hennes sätt att vara och bete sig. Men allt är inte så enkelt. Kan man lämna en människa som är sjuk? (deprimerad av förmodligen genetiska betingelser), eller kan man bara lämna och gå vidare? Jag vet inte, att lämna en som man älskar för att man inte orkar, för att rädda sig själv? Det är förmodligen egoistiskt och något jag kommer att ångra resten av mitt liv.

VV

några viktiga vänner och systrar här. Önskar och hoppas att de befinner sig väl och bara har fullt upp i vardagen. Vet inte om det är medberoendetendenser (som jag vill avveckla) eller äkta omtanke som jag för allt i världen inte vill frigöra mig ifrån. Så länge jag inte vet så bevarar jag det jag tror är mitt sanna jag och bryr mig... låter tankarna leva sitt eget liv och tror det betyder. Något gott. / mt

känner gemenskapen här och att du känner dig delaktig. Det är stort, större än man riktigt kan förstå.

Men det är sant och på riktigt.

Goda dagar, och lugna nätter till dig! / mt

är ett otyg liksom önskan att vara andra till lags. Det senare har jag känt ett antal gånger här (tidigare) - att jag sitter fast i mitt medberoende, att jag borde lämna - för att andra på forumet ibland varit så tydliga i det. Typ så.

Jag är rätt så säker på att man måste göra sina egna val och beslut och att det tar tid att komma till den punkten när man själv är redo. Det har att göra med att själv ta ansvaret, handlar man efter andras råd så blir det också lätt "deras fel" om det blir tokigt. Visst finns det situationer, t ex när barn far illa, där andra måste ta över ansvaret - jag tror du förstår hur jag menar.

Du är på din resa och du kommer att vika av när tiden är mogen för dig. Lelas skrev så bra till lilla blå att det "lyckliga slutet" kan se olika ut - det kan vara rätt att stanna och det kan vara rätt att gå. Och färdiga blir vi ju aldrig, ingen av oss.

Tänk om du kunde komma till Stockholm på Ahj-träffen som planeras! Förstår att det är en lång resa för dig - precis som den livsresa du är på. Hoppas du hade ett riktigt kul minglande och att din helg blir glad och fin på alla sätt! Kram / mt

med ansvar för egna och andras katter och andra husdjur. Mannen är i Göteborg på konferens, årligen återkommande. För två år sen blev jag så besviken och förbannad, det tog honom 1-2 timmar att gå till hotellrummet (några hundra meter) - där vi skulle fortsätta ett pågående telefonsamtal. Det var ett av hans typiska "påverkad-beteenden" - att fastna i all världens samtal som blev viktigare än vad vi vi avtalat för 1-2 minuter sedan och sen tappa greppet om tid och överenskommelser med mig. Mycket vanligt för många skulle jag tro. Även om han inte var påtagligt berusad så var förändringen tydlig och för mig avskyvärd - och han kunde inte ta emot min besvikelse när jag påtalade faktum. Mycket vanligt det också skulle jag tro. Förra året var det annorlunda, då var han på konferens med vita knogar - så tänker jag idag. Igår hörde jag han var helt sig själv. Han berättade att han tog den vanliga räkmackan med öl "som jag alltid gjort i Gbg" för det fanns alkoholfri Carlsberg.

En av de mest avgöran förändringarna med nykterheten är att vi hittat tillbaka till samtalet, att kunna samtala "om allt", att acceptera och respektera våra olikheter och olika uppfattningar. Att säga när det blir osäkert eller fel. Samtalen har genom åren varit en grundsten i vår relation och en av de förluster som förde till uppbrottet. Med den alltmer frekventa vinkonsumtionen försvann förutsättningarna för ett äkta samtal, redan vid det första vinglaset (eller andra) steg spänningen och vad som helst kunde bli känsligt och omöjligt att reda ut. En av mina tidiga insikter i nykterheten var att även min förmåga att verkligen lyssna försämrades med vinet-till-maten. Även om det var bara två glas. De finaste nyanserna drunkar snabbt i alkoholen, det har jag också konstaterat nu när jag varit på fler konferenser med mingel och middag och varit nykter i salongsberusat sällskap.

Hoppas innerligt att kunna fixa ledigt för konferensdagen i Stockholm så att jag kan delta. Mulletanten ska ut och resa:))) Och träffa andra nicks. Ser verkligen fram emot det. / mt

att Ahj blir kvar och får ett modernt format! Och att vi får hänga kvar på den här under tiden.
Jag ser redan fram emot dagen i januari - hoppas du meddelar datum i god tid så att jag kan ordna ledigt för den vill jag verkligen inte missa. / mt

PP, jag håller med dig till hundra procent, nykter är inte tråkigt! Snarare tvärtom, nu har man ju roligt på riktigt när man gör något, skratten är äkta. Inte sprit-syntetiska.

Dom där lyckorusen ja, vad härligt det är. Tror det är hjärnan som lagar sig, en dos tacksamhet från kroppen kanske?

Nej, nu ska jag snyta mig för säkert tvåtusende gången och sedan försöka somna om. Den här förkylningen rubbar min dygnsrytm...

Kram på er

Som sagt, korvfingrar och smartphones med autlfill är inte det bästa för att skriva korrekt.
Håll i hatten nu åker vi!
/A

Ligger vaken och skriver i sängen.
Den är full med grisar.....zzzzzzzzz.
Skall till jobbet snart, fredag och gamle El Madre fyller år.
Inga problem, imorgon klockan åtta på morgonen skall l jag och min äldste son iväg och fiska.
Snart helg nummer två, av många AVKLARAD.
Wish med luck!
/A

Skulle kunna tro att det blir svårt för dig nu?
Ja kanske, men när man ser vilken otroligt bra PAPPA du är som har insett dina barns behov av att ha en vaken pappa
Så VET jag och många med mig, LÄS ALLA!
Att du om någon fixar detta.
Barnen är viktiga, men du är VIKTIGARE!
För barnens skull i varje fall.
Du är SÅ bra, bra jobbat!
Jag lägger min röst på dig!
Du, DU FIXAR DETTA!!!
/A

Det stärker! MIG.
Mitt problem nu är denna smartphone och mina korvfingrar........
Inte kompatibla med varandra om man säger så......
Kan tro ibland att man tagit sig en djävel.......

Men icke, jag är fast i min övertygelse.
Fast besluten att nu eller aldrig!
Håll i hatten, nu kör vi, eller nu går tåget.
ELLER NU SKALL JAG TILL JOBBET:-)
/Andreas

Nog fan far du fram med stormsteg! Keep up the good work. Fortsätt bara. Liksom Maria så har jag noterat att du är både här och där och stöttar. Det är bra...för samtidigt stöttar du dig själv. Ha en bra natt! Nu ska jag rasta hunden, /R

Liksom mt har jag en magkänsla. Den säger mig att du kommer att fixa detta. Du har alldeles för mycket att förlora om du låter A ta över. Vaccinera dig dagligen och titta på pågarna. Snart är du uppe i två veckor! Godmorgon...när du vaknar! /R

Jag tål inte karln. Läste någonstans att han brukade misshandla sin första hustru...alltså inte det där våpet som tar hans hand och tassar ut nuförtiden. Vet ju verkligen inte om det är sant...men äckel känner jag.

Däremot var det ju en dj.vla bra insikt! Att låta människor göra på sitt sätt...och kanske själv pröva ett annat sätt. Och framför allt "släppa taget" om en annan människa. Ibland blir jag så knäckt när jag läser på anhörigsidan. Kommenterar nästan aldrig eftersom det enda jag oftast vill säga är; "Walk away"....och det är det sista de vill höra.

Nu lät jag lie surgubbe. Men det är "mitt" tänk. /R

Har precis vaknat. Jag och Lusekatten fick sova i över sex timmar utan att bli väckta. L (som jag tänkt taskiga tankar om) hade fixat maten (även en tallrik till gammelgubben) och alla hade gjort sina läxor, ätit och lagt sig när jag vaknade. (Lapp på bordet) Kanske har jag redan min au-pair... Att hon super till ibland hör väl till åldern (23)?

Men vad gör jag nu? Vaken mitt i natten? Förr hade jag tagit en whisky och försökt somna om. Nu får jag väl koka te. Ta en runda med Fisalisa så vi slipper det...det första vi gör imorgon bitti. Tack gode GUD ;-) för att jag ska jobba hemma imorgon, för jag anar att det inte blir mkt sömn inatt.

Ska läsa ikapp här lite grann. Sen ut med vovven. Jag gillar att bo i en stad...här är alltid ngn vaken. Ngt att titta på när man går ut. Jag mår faktiskt oförskämt bra...trots sömnbrist (i allmänhet). Mitt-i-natten-hälsar/R

PS: Vad kul med Alkoholhjälpens konvent. Vilka ska gå? Jag skulle vilja...men det kommer nog inte att gå :(. DS

Är mitt förslag, hon är ju nykter alkoholist och väldigt bra föreläsare, pratar mkt om självkänsla och det behöver vi nog alla.