Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era inlägg❤ni är så omtänksamma
Och ni vet vad det betyder!
Ska ringa jouren så fort jag är ensam:)
Tack tack tack för att ni finns!
Jag måste tänka nu, mycket..
Om jag ställer ultimatum vill jag kunna
genomföra det.
Tror att han i det här skedet släpper mig för ölen,
men aldrig barnen.

Jag har ok stöd hemifrån, men det finns fortfarande lite att jobba på. Min fru har förstått att jag inte kan hantera alkohol och att det är som om jag är allergisk emot det eftersom jag inte kan sluta när jag väl börjat.

Dock tycker hon att det är lite pinsamt om jag helt avstår från alkohol när man är bortbjuden osv. Detta eftersom det då blir uppenbart att jag är en av dem som inte kan hantera det, vilket fortfarande tyvärr är lite av ett socialt stigma i vårt samhälle.

Hon tror också att det går att lära sig att hantera att dricka - och man får nog ha förståelse för att det är svårt för någon som inte har problem med alkoholen - att förstå att det inte går för en alkoholist (det har uppenbarligen varit svårt för mig att inse det så det är kanske mycket begärt att min fru ska förstå).

Jag planerar att inom kort prata med henne igen om att det får bli så att jag avstår helt framöver och att hon snarare borde se det som en styrka om jag lyckas med det. Tror att jag får ta upp allegi-analogin med henne igen, den ger en bra bild av hur det faktiskt är.

Vis av erfarenhet talar han ett tydligt språk!
Ställ ultimatum, ingen sprit och du får världens bästa underbarate donna. Med unge på köpet.
om inte så väljer du spriten före oss och då är det HEJDÅ!!!!

Tack och hej leverpastej!

Bestämm spelreglerna!
Jag håller på dig "STARIS/STJÄRNAN"
//A

Låter som bra strategi. Har du stöd hemifrån?

/m

Tänk på barnen och dig själv. Måste säga att jag känner igen din mans situation, jag har varit där själv, och det verkar vara på väg åt helt fel håll.

Jag drack själv alldelles för mycket på helgerna och sedan blev det på torsdagar också för då var det ju nästan helg. Sedan blev det på söndagar också för då är det ju fortfarande helg... Sedan höll jag upp i tre dagar och tränade hårt för att inte känna mig som en alkis.

Nu har jag slutat dricka nästan helt men har fortfarande problem med att jag tar återfall 2-3 ggr/år. Blev ett senast i helgen och jag lever med konskvenserna av det just nu. Inte kul alls.

Ju längre det här får fortgå desto svårare blir det att bryta. Tyvärr måste din man inse sitt eget problem och nå sin egen botten.

Jag tycker att du ska kräva att han ska sluta dricka helt, för din och barnens skull. Det blir ett lackmus-test på hur illa det är med hans missbruk. Han bör ställas inför valet mellan spriten och dig och barnen och inse att det är ett konkret och verkligt val han måste göra. Funkade för mig även om jag inte är helt framme än så anstränger jag mig till mitt yttersta för att få bort alkoholen ur mitt liv.

Fråga: Om han väljer alkoholen före dig och barnen - ska du då verkligen välja honom före ett värdigt liv?

Tips: Ha ingen alkohol hemma alls och drick helst inte själv heller.

Hoppas det går bra för er!

Jag skulle vilja säga dig samma sak som jag skrev i pilgrims tråd här, alkoholism och kvinnomisshandel är inte samma sak! Det han gör är att utsätta dig för psykiskt misshandel. Alkohol är verkligen det sista jag skulle rekommendera till en person med dålig impulskontroll och det är också tydligt att han har stora problem han måste ta tag i utöver sin alkoholkonsumtion. En sådan kvinnosyn som han har försvinner inte bara för att flaskorna plockas bort.

Ta dig bort därifrån! Ingen ska behöva gå omkring och vara rädd för den person man lever med. När man ständigt är rädd och tassar på tå så går all energi åt att försöka tolka situationen "rätt" och ingen blir över för att kunna tänka rationellt och på vad man själv vill. Förhoppningsvis kommer det klarna för dig när du lämnat honom.

Om du inte redan gjort det så tycker jag verkligen du ska kontakta en kvinnojour. Du kan börja med att ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50. De har telefonen öppen dygnet runt. De kan stötta dig i samtal och också hänvisa dig till en kvinnojour i din närhet. Jag har bara bra erfarenhet av dem.

Kram på dig!

Som säkert med all säkerhet har hört denna historia tidigare.
Du är inte ensamm du skulle bara veta hur pass vanligt din problematik är.
Så visa av erfarenhet kan dom ge dig några goda råd om vad! du skall ta dig till.
VART du kan vända dig och vem du kan samtala med.
Men i första hand så tror jag att du skulle må bra av att få samtala med någon.
DETTA kan dom på jouren hjälp till med.
På samma sätt som du tycker att det är skönt att få skriva av sig en sekund här nne, så kommer du känna att ryggsäcken med alla dom tunga stenarna blir lättare nöär du pratar med någon.
Ring AA och samtala med en jourhavande tillfrisknad alkoholist!

Har du alkoholproblem eller är du orolig för någon i din närhet?
Ring vår telefonjour 08-720 38 42
så får du prata med en tillfrisknad alkoholist.

Öppen alla dagar året om 11-13 samt 18-20

RING IDAG!!!!!

Lycka till!!!!/A

Hittat rätt väg att åka på.
Jag klappar händerna och gör vågen helt själv........
Ibland är jag knäpp, jag vet! Men en kul knäppis............
Du fixar detta //A

Men vad skulle jouren kunna hjälpa mig med?
Sitter ju fast i detta, barnen skulle inte klara av
att vi går isär, inte jag heller!

Nu inne på fjärde nyktra dagen. Känns lite bättre för varje dag, ångesten blir lite mindre men har inte släppt greppet helt ännu.

Är inne i hypokondri-stadiet nu, det brukar bli så efter en rejäl fylla. Jag tror just nu att jag har alla möjliga stökiga sjukdomar. Brukar få bli någon vända till doktorn för att säkerställa att så inte är fallet genom provtagning. Någon annan som känner igen sig i detta?

Bokade tid hos Beroendecentrum igår (ska dit på måndag) och var och tog blodprov för det mötet i morse. I morse bokade jag även tid hos en psykolog som jag ska träffa om en vecka, hoppas han kan hjälpa mig med återfallspreventionen som jag ännu inte fått ordning på.

Allt gott!

Det LÅTER inte som ett sunt förhållande alls. Istället för att tycka och tänka om.....

Gör slag i saken! Du gör honom en björntjänst om du stannar och låter han få påverka dig i denna negativa riktning.
Stannar han vid bara ord, eller är han på nåt sätt mer än verbal.
Sådana människor som du beskriver honom är så otroligt små och fega.
Kan bara kaxa till sig mot de som dom inte möter något motstånd mot.
Tyvärr så blir det oftast de som håller av dem mest.
Ge han en käftsmäll och sätt ned foten, börja diktera vilkoren efter DINA behag.
Visa att nu är det slut med Mr Nice "women".

När jag skrev käftsmäll menade jag INTE att du skall bli våldsam, det skall du inte bli. Men en verbal käftsmäll som heter duga, håret skall ligga slickat på han och han skall be dig om ursäkt och tillsammans KANSKE ni kan reda ut detta.
Men efter vad jag läser imellan raderna så är du redan långt borta från honom.

Barnet behöver du inte oroa dig för.
I 99 fall av 100 så stannar barnet hos mamman.
Kan du sedan visa på vilket riskbeteende han har så är du redan hemma så att säga.

Istället för att han skall dyrka marken du går på (ibland) så har han ett sjukligt beteende som ingen! allra minst du mår bra av.
Ta dig bort från detta förhållande, tänk steget längre.........

Om ett par år när barnet är äldre och han inte slutat då har han visat på för barnet hur man kan/får betee sig mot mamma.
Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.
Och tyvärr så är dina framtidsutsikter inte ljusa med ett sådant beteende som din sambo visar.
Sätt ner foten, visa att du klarar dig själv och att DU mår så fantastiskt mycket bättre då!

Av hela mitt hjärta önskar jag dig all lycka till!!!!!!!
bamsekramar!/A
Önskar dig lycka till!!!!!
//A

Denna fantastiska människa som är omtänksam, snäll, ger mig fina saker, ger mig komplimanger, stöttar mig och har hjälpt mig att lära mig att det är ok att "göra ingenting".

Denna fruktansvärda människa som blir vansinnesarg för småsaker, som skäller som besatt, kallar mig fula saker, beskyller mig för saker som inte stämmer, som förväntar sig att jag ska uttrycka mig på ett visst sätt, att jag alltid ska stötta, att jag ska förlåta när han tycker att allt är bra osv.

Vad beror på alkohol och vad beror på personlighet? Han kan vara lika elak full som nykter, men suget finns ju alltid där och påverkar honom...

Hur ska jag kunna förlåta?

Vill jag förlåta? Kommer jag nånsin tycka att jag kan smälta det han sagt och gjort? Jag känner mig sur och bitter och jag vet att jag inte är trevlig nu.

vad jag lider med dig! Jag har själv haft bulimi som ung och känner att det liksom ligger och pyr när allt runt omkring svajar. Men försök stå på dig, det känns som att du redan vet att du gjprt rätt, men jag förstår så klart att det ändå är jobbigt.

Kolla om inte kommunens familjerådgivning eller socialen kan hjälpa dig med samtal snabbare? Jag vet av erfarenhet att en månad är lång tid att vänta!

Stor, varm kram

din omtanke värmer.

Det går upp och ner. Har haft svårt att skriva på ett tag, trött på mitt eget ältande, trött på min pessimism, trött på att inte veta vem jag är. På något sätt har jag känt en press att skriva om mina framsteg och när jag inte kunnat känna av dem har jag helt enkelt låtit bli.

Jag har "unnat mig" att leva några dagar i förnekelse, stängt av så att säga, inte med alkohol eller droger men jag har levt i litteraturens och filmens värld för att slippa tänka mina egna tankar. Kanske välbehövligt, för en liten stund, men såklart inte hållbart i längden.

Fick ett återfall av min bulimi som jag varit fri från i flera år, ätaätakräkaskräkas, usch och fy. Vill verkligen inte hamna där igen men jag försöker se det som just ett återfall och inget annat och som en konsekvens av enorm stress och det faktum att jag knappt kunnat äta någon riktig mat på sistone triggade nog igång det. Slog tillbaka i svår ångest och jag insåg att jag håller på att driva mig själv in i en djup depression när jag en dag till och med "låtsades" att inte ens hunden hade behov att vara ute mer än de korta kissrundorna jag orkade med. Har haft flera depressioner tidigare och som tur är så har jag lärt mig att känna igen hur det hela sätter igång och också lärt mig hur jag kan bryta det innan det gått för långt, genom att göra olika aktiviteter, träffa människor, bryta isoleringen och handla tvärtemot känslan.

Kontaktade psyk för flera månader sedan för att jag önskade en samtalskontakt, gjorde ett bedömningssamtal och de skulle sätta mig på väntelistan. Ringde igår för att se hur jag låg till på listan, känner att jag behöver mer än al-anon just nu, allt kring mitt mående är ju inte bara alkoholrelaterat. Det visade sig att de missat sätta upp mig på listan alls. Oerhört frustrerande att det alltid ska behöva ta sådan lång tid men jag har iallafall fått en tid om en månad.

Ska verkligen försöka att göra bra saker för mig just nu och använda mig av de verktyg jag faktiskt har, vänner, hunden, naturen, fysisk träning, äta ordentligt och regelbundet, skriva o.s.v. Även om jag inte riktigt vet vem jag är så vet jag ju ändå vem jag vill vara så jag kanske får lov att spela den personen ett tag och vandra runt bland kulisserna tills jag en dag fattar att världen är verklig och inte kommer falla ihop om jag så bara lutar mig mot ett träd.

Kram på er!

Allt är lugnt och stilla.
Otroligt mycket runt omkring just nu.
Jobb, fritid ungar, den stundande julen.
Mycket löstes igår rent ekonomiskt.
Firade med en god, riktigt GOD öl.
Ångrade mig redan när jag förde glaset
mot munnen. Men men, life is a bitch.
Marry one and you got it all life..........
Allt känns bra, det är huvudsaken.
Man skall må bra och vårda sig själv.
Tackar forumet som har fått bitarna på plats.
Kommer hänga kvar här, det ger ett bra stöd i den tunga vardagen.
/A

Barnen följer mamman, och om du dessutom nämner att det existerar ett missbruk,
för det gör det. Så kommer barnen stanna hos dig.
Ring en jour, du kan vara anonym.
/A

Vill bara också kommentera att det många
av trådarna skrivs att man ska " kasta" ut sin man.
Rent fysiskt skulle jag inte kunna det, han skulle
Vägra gå från sitt hem och sina barn!
Och jag vill inte LÄMNA mina barn! Hur gör jag?
....förtvivlad över tanken på att behöva lämna
barnen..

Känns skönt att ÄNTLIGEN kunna " prata " om det här!
Jag känner inte att jag kan prata om detta med någon då min man är
Aktiv i idrottsföreningar, inom socialtjänsten etc. Han skulle aldrig förlåta mig
Om jag gick runt och sa att han är alkoholist.
Ja, jag har kommit långt i tanken - men en väldigt kort bit i verkligheten.
Jag själv har redan bestämt mig för att inte dricka, det är inget svårt för mig.
Men tyvärr kommer min man aldrig att gå med på det.
Han har många ggr sagt till mig att jag ska sluta nojja mig och att han alltid tänker ta en öl till bra fotboll!
Och om jag ens nämner barnen i sammanhanget så får jag bara skit tillbaka om hur jag
kan byta man om jag inte är nöjd.
Har kollat runt på forumet för att hitta stöd, ska fortsätta med det.
Jag behöver allt stöd jag kan få för jag har ingen att prata med..

...jag önskar detsamma. Om ngn ngnsin kan skriva den...så skulle det mkt väl kunna bli du. Vi (jag?)har ju varit inne på det förut...att en pensionerad mt bör skriva. Det du nämner ovan att viktigt. Jag vet att jag skulle behöva läsa texten. Önskar mulleholken ännu en God dag. /R

I och med att han dricker såpass mycket.
Så har han ett missbruk. Och du är en sk medberoende. Läs läs läs, stanna kvar här.
Men tag även kontakt med någon jour.
Dom vet bättre vart du skall vända dig
och vem du bör prata med.
Du nämner ordet skilsmässa, då har
du kommit en bit i tanken.
Prata om du orkar med din man om hur
du tycker och tänker. Men har han inga problem så föreslå att ni båda är nyktra året ut.
Lycka till,x/A

Må han få lida, alla helvetes kval.
På samma sätt som du fått lida för att han skall
få sina begär stillade. Nu håller du i trollpinnen.
Visa vart skåpet skall vara, inte på ett elakt sätt.
Men så du känner att du går ALLTID rakryggad ifrån honom.
Lycka till, du är värd SÅ MYCKET BÄTTRE!

/A

här! Välkommen! Din berättelse är mycket vanlig här på forumet. Läs i olika trådar så kommer du att känna igen dig och få del av svaren.
Jag hinner inte skriva mera nu men häng kvar så följs vi åt! / mt

skulle (igen) vilja kunna skriva en enkel text om människans behov och betydelsen av platser för lek och vila. Och vår möjlighet att skapa dem. / mt

Jag tar mig friheten att hänga upp två tavlor med visdomsord ... vackert textade och inramade. Tvekar lite över ramen så jag lägger dem bara på bordet tillsvidare.

AA:s deviser - kan vara fem eller sex... välj själv

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva

Endast genom Guds försyn

Sinnesrobönen

Gud ge mig Sinnesro
att Acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
och Förstånd att inse skillnaden.

Lägger också Olle Carlssons nya bok "12 steg för hopplösa" på bordet för den som är intresserad

har jag läst på forumet och skrivit nästan lika länge. Min ingång var medberoendesidorna men jag upptäckte snabbt att jag hade lika stort utbyte av missbrukarsidorna. Periodvis har jag varit uppsugen av forumet och engagerat mig i alla "alla" - nu följer jag min "familj" och de nya som "talar till mig". Kollektivet var en oförglömlig sommarlek, miljonprogrammet är den vackra skogen där Mulleholken är granne med Pianorow och Kallas stiliga holk. I Filosofiska rummet sjunker jag ner när jag behöver vila och kanske lyssna på musik. Här möter jag ofta en vän eller spår av en vän.

Forumet har varit mitt andningshål, en plats där jag fritt både kan överlämna bördor och hämta näring. Det finns teorier om det här, jag ska inte trötta er med dem. Verkligheten överträffar ibland både teorierna och dikten.

Tidig morgonkram! / mt