skrev Gäst i Div åsikter eller...?
berättat för dina närmaste att du känner så här, Adde? För även om vi ibland lite till mans kan tycka att "de borde förstå" så är människor inga tankeläsare. Det är jätteviktigt att vi talar klartext med varandra för annars har man ju sämre chans att rätta till saker. Även hjälpsamma och kloka personer som ställer upp för sin omgivning behöver få känna sig sedda och få omtanke tillbaks. Det är så lätt att omgivningen glömmer det. Då får man påminna dem. Skickar en kram så här, för det är du absolut värd! /C
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Hej på er!
Hoppas att ni alla haft en fin helg! :)
Här har det varit sådär..men jag har iaf tagit tjuren vid hornen och pratat med min kille, sen om det sjönk in eller inte återstår att se. Han sa att det var bra att jag säger till att jag är orolig etc...men det blev ju ett sjujäkla liv först... jag anklagade ju honom för att vara alkoholist! *inte* Men han har fått sig en tankeställare som han själv säger...
I veckan ska han ut och festa, till mig säger han att det blir lugnt men det återstår att se..sover borta i helgen som kommer om han inte skärper till sig, då ser jag ingen annan utväg, jag är inte hans morsa (som jag så fint fått höra) och jag tar inte mer nu, eller rättare sagt jag orkar inte mer.
Men första steget är taget och jag hoppas att det blir någon ändring! :) Hoppet är ju det sista som dör sägs det ju! :)
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
så är det.
Bra att du påminner för när jag läser det du skriver
känner jag styrkan även i min egen kropp
fullt ut.
Det börjar nästan kännas vardag att vara nykter
när det är en ynnest, varje dag är en högtidsstund.
<3
skrev viktoria i dricker jag för mycket
Vad härligt att läsa att du mår fint. Ja, dagarna är olika - en ljus och varm, en annan tung och grå. En tröst att de ljusa finns, brukar också tänka på det när det svartnar framför ögonen emellanåt...
<3
skrev Gäst i dricker jag för mycket
gomorron vänner
en ny dag rullar in
om jag fångar den är den bara min
fri att göra som jag vill
det spritter i benen kan inte sitta still
solen som värmer
vinden som smeker
i mitt lätta sinne
lyckliga tankar om livet leker
just nu
idag
tycker jag om att vara jag
ska fånga känslan
spara till en mörkare dag
för jag vet
att jag inte rakt igenom är ljus
men kämpar o vill lyckas
i mitt eget hus
carpe diem måne
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..i Berras liv...
Och jag är så tacksam, att jag åter ligger i sängen på landet under min semester och har inte druckigt en droppe alkohol....
Kan låta banalt för den som inte förstår, men superviktigt för den det berör...
För varje dygn som går får jag ännu mera kontroll, över mitt egna liv, och reflekterar på det som jag tycker är viktigt...
Jag tycker det är viktigt att ha kontroll, för då får jag tiden för att kunna reagera på sådant som berör mig...
Jag styrs inte av någon eller något, inga chefer just nu, och inga alkoholnojjor..
Det är min frihet, och jag får vara den jag är med min familj, inget som talar om för mig vad jag måste göra...
Inte jobba hårdare och effektivare, inte planera inför nästa fylla...
Vill jag lägga mig ner i gräset och detaljstudera en gräshoppa på nära håll...?, så gör jag det...
Blandade en grogg till frugan och svägerskan efter disken ikväll, kände inte ett minsta sug, jag drack ett glas av virket, men gick snabbt över till bubbelvattnet...
..för jag har upptäckt en sak...
Det är en jävla skillnad på törst...och törst...
Törst av vätskebrist eller törst av fylla, båda heter törst men med en väsentlig skillnad, verkan och slutresultat...
Hela familjen ligger nu i sina rum för att vi har bråttom upp imorgon bittida, ingen kan tvångsova...
Hör hur grabben är uppe och jagar en mygga i mörkret, dottern plintar på sin mobil, frugan snarkar och låter...
Själv ligger jag här och bara känner en sådan stor tacksamhet, att jag får leva och uppleva detta tillstånd...
Det hade jag inte gjort om jag hade druckigt alkohol, då hade jag nog fyllsnarkat i soffan vid det här laget...
..tacksam för att få känna skillnaden, till det bättre..
/Berra
skrev Gäst i Vägen vidare
Snor en av de kramarna.... tack <3
skrev Lelas i Vägen vidare
Och Alin svarar:
"Skickar med dig en hel hög med kramar till alla på forumet :)"
:-)
/H.
skrev Lelas i Vägen vidare
Det skall jag göra, Mie, det blir hon glad av! (Fast hon är ju redan rätt så glad på det hela taget, som sagt.)
/H.
skrev Gäst i Vägen vidare
Hälsa till Alin...med en stor KRAM... / Mie...
skrev tekla i medberoende
Jag måste skriva här igen och kanske få lite ordning på funderingarna.
Dagarna går men livet är detsamma, helgerna har varit hyfsade tills i fredags. Han har en veckas semester nu och det måste ju firas?? Varför med alkohol? Varför måste han bli en annan person som jag inte tycker om??
Jag dricker nästan inget alls och känner inte alls för det ju mer man ser han full.
Måste fundera mer på hur mitt liv ska vara i framtiden, det får tiden utvisa.
Några negativa tankar från tekla.
Ha det gott alla som läser detta. Kramar till er
skrev Adde i Div åsikter eller...?
all omtanke ! Den värmer verkligen !
Jag känner inte att jag enbart ger här på forumet, jag får enormt mycket tillbaka av er som fyller på mina förråd. Ni hjälper mig att minnas och att jag ständigt måste hålla min förändring igång och jag lär mig mer än ni kan tro av att läsa era berättelser. Ni alla ger mig erfarenhet som jag har nytta och glädje av och som jag är tacksam för att få avnjuta och det tillsammans med er fast vi är i cyberrymden :-)
Den största lärdomen jag fått i min nykterhet är att jag faktiskt INTE är ensam OM jag ber om hjälp och tar emot den !! Men ibland är det svårt att böja på nacken och fråga.................
Och den lärdomen har väl bevisats nu genom era svar till mig när jag ber om lite stöd ?!
Jag bugar och tackar !!
skrev Lisamari i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Hoppas din pappa kryar på sig.
Konstigt detta du skriver om antingen jobba eller supa ihjäl sig, fick mig en tankeställare faktiskt.
Kaffe har också blivit min nya dryck, men tyvärr håller den mig vaken nattetid :-(.
Jag ska också vara nykter idag
Kram på dig och hopps värken släpper.
Lisamari
skrev mulletant i Div åsikter eller...?
ensam när man är två, jag tror det är Susanne Alvegren som sjunger så. Bäst förstås om man kan hitta till varandra. Blir varm i hjärtat av den omsorg som finns här, kramar / mt
skrev Gäst i Div åsikter eller...?
dej Adde för du var den förste jag mötte här på Forumet för 2 år sedan o din devis "en dag i taget" är inpräntat i mej som ett sigill eller en andlig tatuering......det ska du bara veta <3
skrev Lisamari i Div åsikter eller...?
Det finns ingenting som är så svårt som ensamhet i tvåsamhet, har jag någonstans läst. Jag håller med de tidigare inläggen och tycker också det är så fint att du skriver, blottar lite av ditt inre. Alla behöver synas och det är så lätt, att bara ta varandra för givet. Ibland behöver man också bli sedd/uppskattad mer än andra gånger.
Kan ju också vara så att du tömmer ut dig själv helt genom all hjälp du ger oss här på forumet.
Du är så viktig för mig och jag har sedan många år tillbaka fått sånt enormt stöd utav dig. Jag har även förundrats – hur du orkar, ge, ge och ge.
Jag har ibland funderat på om det kan vara så att vi tar mer än du orkar och att du glömmer dig själv.
Skickar alla fall en varm kram och tanke till dig och hoppas att du blir sedd där hemma idag, och att alla som tar dig för givet öppnar sina ögon.
Kram
Lisamari
skrev Gäst i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Helt underbar läsning, du både roar och tar upp en del sanningar för mig. min man går på behandling för sitt missbruk och känner sig också ensammast i världen... Hoppas att värken lättar och att din pappa blir bättre. Ha en bra dag o hoppas fu sover bättre inatt.
skrev Gäst i Div åsikter eller...?
som man kan drabbas av,inre tomhet,ensamhet osv,kan åxå vara så att den kommer när man får kontakt med sina känslor.
det kan vara en känsla som härstammar från bakåt i tiden,barndomen tex.......
skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Vilken dag det var igår! Massor av jobb och lirande. Kom hem på kvällen och fick veta att farsan ligger på sjukhus. Ingen direkt fara med honom men ändå. Och sedan när jag skulle gå och lägga mig, sms från en vän som är nykter (nåja) alkoholist. Han var nykter då i alla fall. Ensamast i världen var han och jag var den enda han hade att höra av sig till. En jättefin kille egentligen, men som hamnat i fel sällskap i livet. Och nu när han kämpar med att vara nykter kan han inte vara med sin gamla umgängeskrets. Verkar nästan som att han antingen kommer supa ihjäl sig eller jobba ihjäl sig för att slippa komma hem till ensamheten.
Inte lätt det där att vara den "enda" vännen. Men å andra sidan är han ingen belastning på så sätt. Han skulle aldrig höra av sig till mig onykter. Han vill inte utsätta mig och min nykterhet för det. Däremot som ensam vän tycker jag det är helt okej att han ringer.
Och som löken på laxen, grädden på moset pricken över i så har jag inte sovit pga värk i axlar armar och händer. Arbetsrelaterat. Ergonomin som pianoman är inte den bästa. Och jag har suttit många timmar vid instrumenten senaste veckorna. Det känns. Värktabletter dög inte alls.
Men nu är jag vaken och fått i mig lite kaffe. Känns som värsta bakfyllan. Men det ÄR det inte! Bara brist på sömn. Inte så bara det heller, men ändå. Kaffe är min nya last. Ska nog ta en kopp till.
Idag ska jag vara nykter!
skrev Lelas i Vägen vidare
Hej!
Jag fick just en anledning att tänka lite på Alin - minns ni henne? (https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…)
Hon och jag har kontakt på Facebook, och jag tänkte bara passa på att säga att hon har det jättebra. Hon mår kanonfint, och har till och med drabbats av kärleken igen. Det strålar lycka runt hennes statusrader!
Så, hon är ytterligare ett exempel på att det går att ta sig upp ur gropen. :-)
/H.
skrev mulletant i Div åsikter eller...?
med dig av din ensamhet och längtan. Viktoria skriver så fint att du blir tydligare.... och det är väl så att vi människor blir helt synliga och verkliga först när vi visat "hela" vårt jag, också med den sårbarhet som finns i nuet. Jag hoppas och tror att du har tagit första steget till föändring i och med att du formulerat dig här. Jag tror, känner mig förvissad om att du vet hur du ska säga när du har gjort klart för dig själv vad du saknar och längtar efter. Det gör lite ont i mig när jag tänker på dig. Det är så sant som du skriver att varje människa (åtm de allra flesta) har en längtan att vara älskad och bli bekräftad i det.
Jag följde din uppmaning och pussade den närmaste. Tack för det goda rådet. En varm vänskapskram till dig i sommarnatten/ mt
skrev mulletant i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
tid och fört viktiga samtal. Gråtit mycket. Just nu känns det som om vi gått in i ett nytt område av livet. Jag älskar dig. / mt
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
kärleken kanske ? :) Kram på dej / mt
skrev Gäst i Div åsikter eller...?
.......blir jag när du Adde,öppnar din dörr o lättar ditt hjärta.
Att vara hjälpare eller ibland överfungerande....hm,jag tror inte du är ensam om den känslan.
Ibland har jag känt precis samma sak som du.Att det man gör blir så självklart så man blir nästan som osynlig,för även om alla ser så bekräftar de inte.
men vad gör man?
Ventilerar detta.
Det är viktigt.
Det är kanske viktigt att tänka på sej själv åxå.Att kanske säja nej ibland,att vårda sin egoism lite.
Förlåt min rättframhet, men det känns som om du och din sambo håller på med en katt-och-råtta-lek nu. Du ska jag veta att jag känner igen mig så mycket i dig, hela tiden dessa förhandlingar och ultimatum där han lovar att skärpa sig, där han bedyrar att han förstår och ska ta hänsyn. Du släpper lite på ångensten och oron en stund men du har hela tiden en back-up, CITAT: (sover borta i helgen som kommer om han inte skärper till sig, då ser jag ingen annan utväg, jag är inte hans morsa (som jag så fint fått höra) och jag tar inte mer nu, eller rättare sagt jag orkar inte mer.
Precis så hade jag det, precis så förhöll jag mig hela tiden till x och alkoholen. Det funkar inte Vickis. Jag är ledsen att säga det till dig men du kommer bara att sjunka mer och mer i det här. Att säga till dig vad du ska göra kan jag inte, det måste vara ditt beslut. Men du finns här på forumet av en anledning, precis som jag och många andra här.
Du är i ett särskilt dilemma eftersom ni väntar barn. Jag bodde inte tillsammans med x, hade inte gemensamma barn med honom. Det borde ha varit lätt för mig att ställa ultimatum, lätt för mig att gå. Ändå hade jag ett rent h-ete att ta mig ur min medberoenderelation. Jag vet ju hur svårt det är. Med mitt inlägg till dig så vill jag bara säga att du aldrig kan gå in i en förhandling om hans alkoholvanor, bruk/missbruk, den du kan aldrig vinna. Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Jag vill inte på något sätt grusa dina förhoppningar om ett gott familjeliv. Men den rakhet jag möttes av här när jag var risig gjorde att jag lyckades resa mig och bryta mitt medberoende. Jag tror på den öppna och raka kommunikationen.
Styrkekram Märta