Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Du är grymt duktig Barbalala! Ja hänger på, väntar bara på att alkisen kommer hem sen åker han ut! Känner mig ganska stark i detta. Vi får stötta varandra Barbalala.

.... helt klart ett lockande alternativ :) ... men de är arvegods efter hans älskade mamma och hatade pappa, så jag tror han får ta hand om dem.

Kram till er allihopa, som peppar mig. Ni anar inte vad mycket det betyder!

sängbenen nu så de aldrig mer kan användas !!

Finns nya fina att köpa sen !!

Kram från Mie...

Härligt! Heja dig! :-)
/H.

Tack mulletant, för dom orden! De värmer ska du veta! Så länge som jag brottats med detta att egentligen är jag nog en riskbrukare bara, eller kanske en missbrukare, för jag kan väl inte vara beroende...? Osv i all oändlighet medan tomflaskorna fylls på under köksbänken och vinet till slut bara finns där för att jag ska bli full, så pass full att jag raglar in i sovrummet, drar av mig kläderna i en hög och somnar.Igår plockade jag undan alla vinglas, har kommit på att de inte ska stå framme i synliga skåp, det frestar...Jag har ärvt mitt drickande av min far, vilket arv...Igår tränade jag så sveten rann, skapade mina egna endorfiner med andra ord. Mådde mycket gott! Men vad är känslan i botten? Denna ensamhet! Längtan efter kärlek tror jag...låter det patetiskt? Som bekant är vinet en vän som aldrig sviker, man kan alltid krypa in i dess famn men sen låter denna "vän" en betala priset...LÄser Berra och alla er andra här och känner mig inte lika ensam..det är gott!/Lilja

vittnesbörd hur omöjligt och farligt det är att dricka det första glaset... Har läst Lisamaris tråd idag på morgonen. Det hjälper mig att dela era erfarenheter. Önskar dig största tänkbara LYCKA TILL! Kram / mt

Så trösterikt att läsa att jag på intet sätt är unik med min ångest och min kamp med vad är normalt och inte! Tror jag försökt sluta i 10 år, det längsta var 1 år och 4 månader, sen ett glas vin och två veckor senare en halv flaska och sen...ja..fyll i resten. Dessa nattmaror av svett och ångest, denna djupa olycklighet i botten. Juni månad drack jag förskräckligt! Ändå "klarar" jag jobb och socialt umgänge men jag känner ibland att jag inte vet om jag är nykter eller full för jag kan känna mig superspeeded även nykter, denna enorma ORO i kroppen! Idag är det fjärde dagen jag är nykter, wish me luck! TACK till alla som öppnar sig om problemen, en SÅN hjälp!

Idag åker sängbenen av. Just nu ligger jag före min plan! När bollen är i rullning går det visst inte att hejda. Jag har markerat gränser, och jag bara gapar av förvåning över reaktionen. Han finner sig faktiskt! Vi är helt tydligt på väg mot separation, tyvärr finns det ingen utsikt att rädda den här konstellationen. Jag är helt säker på att han snart kommer att vara inne i en ny berusande förälskelse (just nu är de legio). Tyvärr tror jag också att det kommer att innebära att han så småningom kan börja dricka igen, men jag hoppas så klart att jag har fel i det. Nykterheten just nu handlar mycket om att stå framför spegeln och konstatera att han aldrig har mått så bra som vid 60... och ingen ska komma och säga att han inte hade kontroll över sitt drickande, se bara! För barnen har det i alla fall varit ett år som de kan ha som en tillgång i sitt inre, då pappa varit nykter och närvarande, och jag hoppas förståss att det kan fortsätta så, men det enda jag kan råda över är att jag ska fortsätta att vara, eller bli, en hel mamma som står kvar om det blåser.

Just nu ligger frugan och jag på varsin säng på ett vandrarhem med utsikt över västkustens vackra öar..
Vi har fått igång den något skröpliga klockradion och ska nu lyssna på reprisen av Nannes sommarprat...
Vi ska lyssna med den allra största vördnad, och tänka mycket på Nanne...

Alla har sin historia, och ingen ska behöva skämmas över sin...

/Berra

Du ska inte alls behöva koka...!

Du står fortfarande oförändrad i ditt sätt att förhålla dig till din vän, men du tar ingen skit!
Det är hon som står för förändringen och det är hon som bär ansvaret till erat "gräl"...
Du står utan ansvar, och du vet var problemet ligger, i hennes drickande, eller hur?

Så ta ingen skit, och du kan numera säga som det är, det är falska anklagelser påhittat av en före detta bästis som har börjat missbruka alkohol,
och nu har det snurrat till det ordentligt för henne, och du bara tar din egna heder i försvar...

Alla hennes utfall är bara ett resultat av hennes missbruk, dvs inte ditt skapade problem...
Man brukar säga att det aldrig är ens fel att två personer träter...men i just detta fallet så är det så...

Koppla bort henne för tillfället och hon har två uppgifter att fylla innan hon tar din kontakt igen...
Sluta kröka och be om en ordentlig ursäkt, sedan är det upp till dig att sedan godta den eller inte...

Det är bara hon som sår grus i sitt egna maskineri, du behöver inte ens ta dig i ditt försvar...

En mygga som biter dig och suger ur dig vet du vad du gör med...?
Slår ihjäl och sprätter bort den, samma sak med din väns problem...
Bettet kliar ett tag, men den myggan biter dig inte igen, inte hennes problem heller...

/Berra

Hejsan och tack för era svar.

Jag har inte orkat vara här inne sista tiden.

Min fd väninna fortsatte att trakassera och förtala mig till min dotter och min man över mail och hon slutade inte förrän jag hotade med att polisanmäla henne för förtal. Hon påstod att jag var otrogen mot min man helt öppet på facebook,och i mail till min man och dotter, vilket inte ens är sant. Så nu håller jag tummarna att det ska vara lugnt framöver.

Det som gör så ont är att hon kunde vända allt emot mig och sen hitta på lögner för att verkligen försöka att skada mig. Det för att jag satte ner foten och sa att jag inte ville han kontakt med henne förrän hon tagit tag i sina problem igen. Hon blev hatiskt för att jag kom på henne med att ha börjat dricka igen...

Det är jättetråkigt att det skulle bli så här, vi som var som "systrar". Nu finns hon inte i mitt liv längre..kommer aldrig någonsin att förlåta henne hennes falska förtal om mig...tur att min man vet att det inte är sant och även mina barn..min man och jag träffades på äldre dar och har ett jättebra äktenskap, så det finns inte ens anledning att prassla bredvid...

Vet inte om jag ska vara arg eller ledsen.....känns som det kokar i bröstet på mig....

Tack för att ni finns och att ni "lyssnar"

Prussiluskan

ni skriver Berra och Mie. Tänk så fint att ha vänner som er att dela tankar och känslor med. Ha det bäst där ni båda två! Kram / mt

Våra mentala ryggsäckar är lite olika tunga & innehåller lite blandade känslor, tankar & erfarenheter.
Klirrande ljud i påsar el dyl för mej är ingen lycka el glad fest alls... utan snarare tvärtom.

Men som du säger är det viktigt att plocka ur några tunga stenar från ryggsäcken mellan varven för att inte tyngas ner helt.
Jag har lärt mej det.
Just nu ligger bara några små stenar & tynger.
Min ryggsäck är ganska lätt att bära.
Har jag mindre problem att lösa nu?
Nej det tror jag inte. men jag har förstått att jag måste prata om dem snabbt & finna en lösning.
Inte stanna i problemen & det negativa.
Inte stoppa huvudet i sanden.

Numera funderar jag över om jag kan göra någonting åt problemet NU, kan jag det så gör jag det... kan jag inte det, låter jag det passera mina tankar tills jag kan göra ngt åt det.
Det är det där negativa tänket som drar oss ner.
Lätt???
Nej, det kräver en hel del träning.

Precis som du så "ser" jag så mkt mer idag... min blick har ändrats. Jag har höjt blicken & känner ett lugn över att vara just här... just nu...
Vilket gör att jag kan ta in så mkt mer av det underbara som finns runtomkring mej.

Stor KRAM till dej Berra... / Mie...

..just nu befinner jag mig i det sydvästra hörnet och ska ännu mer söder över...

Jag lever med det vädret vi har, familjen likaså..
Jag släpar våra tunga väskor mellan bil och hotellreceptioner, ibland får även kylväskan följa med upp på rummet..
Det klingar glatt i den av glasflaskorna, och andra människor gläds åt klingandet, typ uj uj ..här ska det bli fest...
Har lust att stanna upp och visa dem mina flaskor med alkoholfritt öl, och så låta deras tankar få exploateras vidare,,,alkoholfritt???
Blir det lika mycket "fest" då?, eller kan man få dricka sina bira i fred utan tankar på fylla, tack!

Vi bär på så mycket i våra mentala ryggsäckar, tänk vad mycket lättare det skulle bli om vi kunde tömma dem emellanåt...

Jag ser lyssnar och känner, och låter ögonblicket fånga min uppmärksamhet, och hänföras av nu'et...

Min gåva till mig själv, är att få vara med och uppleva i allt runtomkring mig...

Berra on the tour

Vi har firat ( :-) ) en nykter midsommar och haft goda dagar enligt min fars paroll: "När som bäst det varit haver haver möda och arbete varit". Vi har, som Lisamari, fått mycket gjort och det har skett i en anda av glädje och gemenskap. Vi rör oss i ett stort känsloregister och det känns bra. Det gladde mig oerhört att du förmådde dig att kasta ut ett rop på hjälp hit och det förvånar mig inte att du tystnade här sedan.
Igår tänkte jag skriva här men stannade upp - visste inte vad jag ville säga. Idag vet jag, att jag vid sidan av våra samtal (självklart viktigast) vill hålla också tråden här öppen till dig, ifall att du läser. Fortsätter nu att skriva i min tråd. Virtuell varm kram / mt

Tack för mycket bra synpunkter och text.

Det är en fråga som är lätt att bli engagerad i, och det känns fint att du med din långa nykterhet och erfarenhet bakom dig gör det.
Tänker också vara nykter hela dagen :-)
Kram Lisamari

gick ner sig snabbt och totalt när mellanölet kom till matbutiken och Servicestationens café. De personliga erfarenhetenas "bevisade sanningar" väger alltid tungt. Jag är alltså helt enig med er och helt oförstående till vin på ICA. Det är ju inte störra svårighet att gå till Systemet för den som har ärende. /mt

Skruva bort alla ben så länge... du kommer att bli stark under din resa...Kram från Mie.

tycka att det vore urjobbigt om alkohol såldes i matvaruaffärerna.
Har inga problem att gå FÖRBI systembolaget för jag har ingen anledning att gå in där längre,är inte heller så förtjust i alkoholfria alternativ som finns där.
Men skulle alkoholen finnas på ICA VIVO COOP,hur skulle det gå?
Det skulle väl gå som när man släppte motboken fri.....konsumtionen skulle öka enormt.
Och JAG skulle ta en risk varje gång jag går o handlar mat.

det så Lelas, min vän !!

Så är också fallet med Nämndemansgården där jag startade mitt nya liv !

Vad jag skjuter in mig på är i första hand den kommunala "vården" hos vår "beroendeenhet" i vår stad och i andra hand liknande institutioner i andra städer som jag tyvärr hör talas om. Ska man tro snacket hos alkisar och medberoende som jag träffat från norr till söder så är Stockholm och ett helt gäng med kommuner nere i Skåne mycket framstående i att snabbt ta hand om sina alkisfamiljer.

Vår kommun gör bara exakt så mycket som lagen tvingar dem till och inte ett dugg mer, gärna mindre. Några samtal, ev öppenvård, i stort sett aldrig behandlingshem på kommunens bekostnad och skulle de gå med på det så är det billigaste varianten och den kvaliteten kan vi nog alla gissa var den ligger.

För flera år sedan var AA's landsmöte i vår stad och som sig bör bjöds beroendepersonal och politiker in till info-möte dagen innan. Jag behöver inte säga att ingen kom, eller hur ? Beroendeenheten har tidigare stängts under semestertid och flyttats till grannstaden vilket medfört att polisen fått agera fyllechaffisar och det har ju självklart medfört protester från ordningsmakten. Jag har faktist inte orkat kolla hur det är i år....................!!

Maria Larsson instiftade en sk "morotspeng" för kommuner som snabbade upp sina rutiner vad gäller missbruksvård, de skulle alltså få mer pengar om de uppnådde frivilliga delmål. På den träffen med Maria var jag inte ensam om att opponera mig ! Det MÅSTE lagstiftas annars slingrar sig lokalpolitikerna för de kan inte det här. De måste tvingas att göra något.

Många stora företag har mycket bra rutiner för att sköta missbruksfrågor och det hänger nästan alltid på att det finns en drivande person inom företaget/organisationen som själv har erfarenhet av missbruk som driver det. Små företag klarar kanske inte kostnaden hur gärna de än vill och det är, vad jag vet, stört omöjligt att få någon typ av bidrag till en behandling(via företag alltså). Det HAR funnits företagsförsäkringar som täckte upp kostnaden ( Faktum är att det var så de första behandlingshemmen finansierades tidigare, därav max 28 dagar) jag vet inte om det finns längre. Jag vet i alla fall att jag som alkis och att jag haft lite trassel med ryggen är helt diskvalificierad för en sjukförsäkring !

En hel del företag har valt att låta personal genomgå olika riskbruksprogram som ex vis Prime For Life el likn och det är jättebra och det ger mycket bra resultat men .................det ÄR en sjukdom så varför är det så satans svårt att låta UTBILDAD, gärna stabila alkisar och anhöriga, få sköta detta så att alla får tillgång till omedelbar hjälp när så behövs. En proffesionell medberoende med många gånger egna olösta problem som ska hjälpa mig är jag inte betjänt av.

Regeringens missbruksutredare, Gerhard Larsson, är inne på den saken när han vill överföra missbruksvården till landstinget och till UTBILDAD personal. Självklart klagar soc folket eftersom de då blir av med icke liten summa pengar som överförs till landstingen och narkomanerna har synpunkter ur en helt annan synvinkel som jag inte är så kunnig i. Jag kommer inte ihåg källadressen till de synpunkterna men för den som är intresserad går det att börja läsa här : http://www.svenskabrukarforeningen.se/om Det kan finnas där :-)

HA, så mycket text det blev men jag är lite engagerad i det här !!!

Hur det än går i världen idag, val i Thailand = dokusåpan fortsätter, så tänker jag vara nykter hela dagen idag ! Så det så !!

Usch, vad tråkigt det är med den utbredda okunskapen om familjeproblematiken runt en alkoholist...

Ibland funderar jag på (och jag tror att jag har skrivit det någonstans på forumet, men minns inte var) hur många av samhällets bekymmer som skulle lösas, kanske inte till hundra procent men till stor del, om vi kom till rätta med alkoholismen. Trafikolyckor, sjukskrivningar, stressymptom (inte minst hos anhöriga), ökad användning av antidepressiva läkemedel, sömnsvårigheter, brottslighet både i form av att man gör dumheter på fyllan och av att man gör dumheter för att finansiera sitt missbruk.... Jag är ganska säker på att väldigt mycket av de problemen skulle lösa sig "av sig själv" om samhället i stort fick upp ögonen för hur beroende och medberoende fungerar. Eller, vad tror ni?

Men, jag måste bara säga också att behandlingshemmet som min man har varit inskriven på tar det här med medberoende på stort allvar. Jag har aldrig känt mig ovälkommen med mina frågor, och aldrig möts av attityden att det skulle vara något annat som är "fel" med mig och vår relation. Tvärtom - jag bjöds in att vara med en gång (heldag) i veckan medan han bodde där, och jag erbjuds en anhörigkurs som håller på i ett helt år med en träff i månaden (och där får jag höra att jag är välkommen att fortsätta längre om jag har det behovet, att jag själv styr över min process och hur länge jag hänger kvar där).

Så, det finns goda exempel också, Adde. :-)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

PS. Hemmet? www.aleforshemmet.se DS.

Bra Adde!

Adde det var ord o inga visor :)

Adde! / mt